#prataomdet en lyckad smutskastningskampanj

Jag är född ifrågasättande. Det har varit lite problematisk ibland, inte minst i skolan och det militära. Få lärare och befäl uppskattade att ifrågasättas. När jag sedan fick möjligheten att arbeta som journalist var det därför en ynnest. Dessutom att få göra det under en period där även gammalmedias journalister hade yrkesstolthet och inte lät sig styras av ekonomiska krafter eller lobby verksamhet. Med åren har gränser allt mer suddats ut och det är allt oftare krafter utanför redaktionerna som bestämmer dagordningen. Därför reagerar jag reflexmässigt när något verkar konstigt, där det verkar finnas hemliga agendor. Detta gäller också när lagstiftning inte har förankring i allmänt rättsmedvetande och verkar vara ett resultat av starka lobbygrupper. En sådan grupp är radikalfeministerna, vars inflytande är långt större än den lilla grupp de egentligen företräder.

Johanna Koljonen

Det var detta som gjorde att jag blev intresserad av fallet Julian Assange. När jag började skaffa mig information tyckte jag omedelbart att det luktade rutten fisk. Min information fick jag inte genom att läsa gammalmedia, utan den fick jag genom att läsa vad bloggvärlden skrev och vad som grävdes fram i forum som Flashback.
Fallet har innehållit konstigheter från dag 1 då Anna Ardin och Sofia Wilén steg in på polisstationen. Polis och åklagarmyndighet har läckt som ett såll. Svensk gammalmedia tar inga egna initiativ, utan enbart fegt citerar utländskt media. Varje nyhetsredaktion måste sitta inne med samma information som jag, men ända väljer de att vara tysta.
Kampanjen #prataomdet visar varför det är tyst på redaktionerna. Radikalfeministerna regerar. Tesen från dessa är att en man är skyldig tills motsatsen bevisats och även om så är fallet är han fortfarande skyldig. Kvinnorna är alltid offer.
När kampanjen drogs igång var det flera saker jag reagerade över. Naturligtvis över samordningen, men också över varför ingen frågade Johanna Koljonen/Sofia Mirjamsdotter om deras relation till Anna Ardin. Båda är nämligen bekanta med henne sedan tidigare. Så sent som den 10 augusti var t ex Koljonen och Ardin på krogen tillsammans. Även om man försökte utmåla #prataomdet som en spontan aktion, var den väl planerad:

Sofia Mirjamsdotter

"Under onsdagen började ett löst nätverk ta form. Skribenter och redaktörer försökte samordna publicering av artiklar på temat #prataomdet. Jag satt hela natten och läste texter, vi kontaktade olika tidningar och sajter för publicering av texter och på fredagen började journalisterna ringa. Alla ville prata #prataomdet........
Vi pratade med medier och vi fortsatte fila på våra personliga texter. Vi påbörjade också översättning av texter till engelska eftersom #prataomdet rönte stort internationellt intresse genom haschtaggen #talkaboutit. (Sofia Mirjamsdotter).
Detta bekräftas av Johanna Koljonen i P1:s Medierna. Där framgår det att #prataomdet är en kampanj som är planerad av flera än Koljonen. De som planerade kampanjen har dessutom starka kopplingar till landets stora tidningar. Hon säger "om 12 personer skriver om det samtidigt i tidningarna får det större genomslag".

Sedan kan man spekulera i vem som egentligen planerat kampanjen. En organisation som pekas ut i olika forum är Prime, som varit i skottgluggen kring avslöjanden om socialdemokraterna. Bill McCormac 
är expert på Twitterkampanjer. Han ledde sedermera Twitter-vågen i Sverige med skapandet av landets första ”hashtagg”: #svpt eller ”svenskar på Twitter”. Han har föreläst flitigt om nya och sociala medier och bevakar framför allt trender inom politisk kommunikation och opinionsbildning. På Primes lönelista finns Erik Laakso, socialdemokratisk bloggare och bekant med Anna Ardin. Ett exempel på Primes arbetsmetoder hittar ni här.
Det är dock mera troligt att det finns andra krafter som kan vara villiga att organisera en smutskampanj mot Julian Assange. Läckorna från polisens förundersökning verkar vara synkroniserad med #prataomdet.
Till detta kommer alla underligheter kring ärendet handling och åklagarens jakt på Assange. Endast en gång tidigare har Sverige begärt en misstänkt sexbrottsling utlämnad. Första gången handlade det om en man som var misstänkt för omfattande övergrepp på barn. Mer om detta har jag skrivit i "Likhet inför lagen?". Med den radikalfeministiska agenda som företräds av åklagaren Marianne Ny, som av allt att döma ytterligare vill urholka begreppet "våldtäkt" och fängsla män oavsett om de är skyldiga heller inte. En intressant artikel i ämnet har skrivits av tidigare programledaren i SVT Olle Andersson. Julian Assange har kallat Sverige för "feminismens Saudi Arabien"! Jag tycker det är en bra liknelse.
Det är starka krafter som arbetar mot Assange och Wikileaks. Dessa krafter har visat sig ha inflytande över svenska myndigheter på många plan. Förmodligen anser också dessa krafter att ändamålet helgar medlen. Man kan undra vilken medlöparroll svensk gammalmedia spelar? 
Det är förvånande att "gammalmedierna" inte tagit upp det telegram som visar att USA låg bakom razzian mot The Pirate Bay och införandet av Ipred, datalagringen och FRA. Den svenska regeringen agerade på direkta uppmaningar från USA, enligt en i förväg uppgjord agenda. Agerar man på samma sätt nu?
Den amerikanska regeringen vill läsa alla twitterinlägg gjorda av fyra personer knutna till Wikileaks, inklusive sajtens grundare Julian Assange och den isländska parlamentsledamoten Birgitta Jonsdottir.(DN). (SVD)