Jag har tänt ett ljus

Jag har tänt ett ljus. Det är mitt lilla sätt att visa respekt för de djur som just nu slaktas i de svenska skogarna av 6000 jägare. Chanslösa mot snöskotrar, kommunikationsradio och precisionsvapen. Idén om ljuset är inte min, den fick jag från "Våga värna varg". Jag skrev igår att man inte skall skylla vargslakten på jägarna, utan på våra politiker med "vargminister" Carlgren i spetsen. Men det är klart att jägarna har ett fritt val att stanna hemma, så helt utan skuld är de inte.
Samtidigt faller alla jägarmaffian och Carlgrens argument ihop som ett korthus. Ingen av de djur som sköts vid förra vargslakten hade genetiska defekter.Mins fem av djuren var alfadjur, alltså flockledare. I en flock sköts båda alfadjuren bort och lämnade 4 små valpar föräldralösa. Det finns inget som tyder på att dessa överlevt.
Totalt minskade den lilla svenska vargstammen med 80 djur förra året, plus de som tjuvskjutits (20-30 djur). 14 vargar sköts i samband med beviljad skyddsjakt.
Enligt statistik från Agria dödade eller skadades av varg 11 hundar förra året. Jägarna sköt själva 17 stycken. Noterbart är att 93 hundar dödades eller skadades av vildsvin. 713 hundar dödades eller skadades i trafiken.
(DN), (DN), (SVD), (GP)
 Visserligen är det för sent att stoppa årets slakt, men man kan ändå visa sin åsikt genom att skriva under Svenska Rovdjursföreningens protestlista.

Upprop!
•Jag protesterar mot licensjakt på varg 2011 och kräver att den stoppas! Ingen licensjakt på varg förrän vi har en genetiskt frisk och långsiktigt livskraftig vargstam i Sverige!

•Jag protesterar också mot att vargstammen ska begränsas till 210 individer! Låt vargstammen få växa och sätt ett nytt etappmål på 400 vargar tills dess att det finns en plan för en långsiktigt livskraftig vargstam i Sverige!

Skriv under uppropet här!
Följande berättelse är hämtad från Görans blogg. Om den är sanna vet jag inte, men ytterst trovärdig:

En historia berättad av en äldre kvinna i södra Dalarna strax efter vargslakten 2010: Under hela 2009 åkte några här i byn ut på skotrar eller andra motorfordon långt ut i skogarna. De hade med sig stora köttstycken som de lade ut på några platser. Först var vargarna försiktiga och rädda, men så småningom vågade de sig fram. Köttstyckena lades ut regelbundet på samma plats. Efter ett tag kom vargarna fram så snart de hörde motorljuden inne i skogen, de var inte alls rädda längre. På jaktdagen gjorde de samma sak. Vargarna hörde motorljuden och sprang fram mot platsen där köttstyckena brukade ligga. Men den här gången möttes de av flera hundra människor som sköt mot dom.