Som jag påpekade i en tidigare blogg, så har trots allt flest människor i Sverige arbete. Var och en är sig själv närmast i det egoistiska samhälle, som Moderaterna håller på och skapar och där övriga allianspartier är storebrors lydiga knähundar. Som tack för detta får de skina i glansen av mer eller mindre viktiga ministerposter. När nu Reinfeldt går ut och utlovar ännu ett jobbskatteavdrag till de människor som har lyckan att ha ett arbete, så är det inte förvånande att moderaterna kapar åt sig ytterligare lite röster. Hur sedan jobbskatteavdraget i sig skapar nya jobb, har jag inte riktigt förstått. Arbetslösheten har på ett år sjunkit 0,8 procent och över 6 procent är fortfarande utan arbete.
Vi som vill ha ett solidariskt samhälle där vi hjälper de som har svårt, är tyvärr i minoritet. Att vi nästan dagligen läser om människor, som faller igenom skyddsnätet allt större hål, får inget genomslag. Kanske på grund av de skyddsglasögon moderaterna frikostigt delar ut till de bemedlade.
Något jag funderat över och inte har något svar på, är hur mycket så kallade bidrag av olika slag egentligen kostar? Man kan väl utgå från att det mesta går till någon form av konsumtion, t ex mat, kläder och hyra. Detta torde innebära att cirka 15 procent går direkt tillbaka i statskassan i form av moms. Resten hamnar hos affärer, kommunikationsföretag, hyresvärdar. Detta bidrar i sin tur till att flera kan arbeta och betala skatt. Hur mycket återstår sedan som samhället förlorat? 5%, 10%?
(DN), (DN)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.