onsdag 23 mars 2011

Honmonstret lever än!

Ni minns väl Honmonstret från "Sagan om ringen"-trilogin, jättespindeln som åt män. Hon får mig att tanka på dagens svenska radikalfeminister, som med sina slemmiga armar och giftiga gaddar förföljer stackars män överallt. Att jaga inom landets är inte tillräcklig. Nu vill de mesta radikala även att jakten skall ske utanför landets gränser. Motioner om att sexköp skall bestraffas även om de skett utomlands, har lagts av vänsterpartister och socialdemokrater. Stöd har motionärerna av Brottsoffermyndigheten och landets kvinnojourer, med ROKS i spetsen, samt Kvinnolobbyn och Kvinnofront, medan Tant Gredelin ännu så länge säger nej. Detta framgår av den lagrådsremiss Tant Gredelin lagt när det gäller skärpningen av straffsatserna för just sexköp.
Vad jag anser om sexköpslagen framgår av denna artikel. Sexköpslagen är ett feltänk och en morallag, som enbart riktar sig mot män. För att inga missförstånd skall råda, citerar jag följande från ovanstående artikel:
"Det bästa hade varit att skrota lagen och kasta den i papperskorgen. Då skulle svenska poliser slippa det förnedrande uppdraget att ligga i buskarna och smyga på män och kvinnor, som genom ett frivilligt avtal vill ha sex. I stället borde alla resurser läggas på trafficking, ungdomsprostitution, missbruk och fattigdom t ex.
Sexuellt utnyttjande av kvinnor och män som är i en utsatt situation, t ex genom trafficking bör behandlas särskilt i lagstiftningen".

Många bloggare har skrivit insiktsfullt om den juridiska kullerbyttan man gör när man vill jaga sexköpare även utomlands. Per Westberg och jag delar inte synen på sexköpslagen, men han har ända skrivit en bra och kritisk artikel, som ger en bra bakgrund till varför motionerna är korkade. Bland annat belyses principerna för dubbel straffbarhet.

Nu kan man, precis som GenusNytt, fråga sig hur lagen skall kunna efterlevas. Skall vi skicka sexpoliser utomlands, som skall smyga omkring på stränder och barer i t ex Thailand?
"Den svenska moralpaniken skall tydligen ut på export", skriver Peter Lindén.
"Man behöver inte vara korkad för att vara riksdagsman, men det tycks vara en fördel", menar Torbjörn Jerlerup.

Anna Wallén, socialdemokratisk ledamot i justitieutskottet, säger i ett pressuttalande att man tror att det skulle ha en avskräckande effekt.
”Det innebär en kraftig markering internationellt att sexköp inte är acceptabelt, oavsett om det sker i Sverige eller utomlands”. Men det handlar bara av mäns köp av sex från en kvinna. Inte ens i Sverige har någon kvinna lagförts och ingen man lagförts för köp av sex med en annan man, såvitt jag vet. Nu är det inte heller meningen att det skall vara så. Alla resurser läggs på mäns köp av sex med kvinnor.
När Peter Lindén skriver att den svenska moralpaniken skall på export, så har han kanske mer rätt än han tror. Det är intressant att läsa vad Brottsoffermyndighetens generaldirektör Margareta Bergström skriver:
"Förbud mot köp av sexuella tjänster utgör en viktig markering mot andra länder för att visa vår inställning till sexköp och prostitution.avseenden om de inte kan lagföras ens i Sverige. För alla köp av sexuella tjänster utomlands av svenskar eller i Sverige bosatta gäller att de skadar förtroendet för Sverige som föregångsland i dessa.
Ett sådant undantag skulle klargöra rättsordningens ståndpunkt att köp av sexuell tjänst är oacceptabelt oavsett var köpet sker och vem som tillhandahåller tjänsten."

Det är möjligt att man inom radikalfeminsimen tror att en sådan lag skulle höja Sveriges status utomlands. Jag tror snarare det förstärker intrycket av landets, som "feminismens Saudiarabien".
Enligt sägnen skall Honmonstret vara den sista av sin art. Hoppas det är samt.....
"Ungoliant spred sin avkomma på många platser. Det började med Ered Gorgoth i norra beleriand, och den dalen var det få som vågade närma sig. Det påstås ju även att spindlarna i södra Mörkmården var Ungoliants avkomma, de som Bilbo fäktades med.
Det sägs ju att Ungoliant till slut förtärde sig själv, och att hon inte finns på denna jord mer, och att Honmonstret var den sista avkomman av henne."

måndag 21 mars 2011

Är Sverige ett rättssäkert land?


Fallet Julian Assange har satt fokus på om Sverige är ett rättssäkert land. Hans försvarare har pekat på att nämndemännen i tingsrätten och hovrätten är politiskt tillsatta och att rättegångar i framför allt sexualbrott hålls bakom stängda dörrar. Naturligtvis har de en poäng i detta, men frågan är inte lätt. Det finns många felkällor i jakten på den absoluta rättssäkerheten.
Om vi börjar med de politiskt tillsatta nämnden, så har professor Claes Sandgren skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter om detta.
"Nämndemännen, som utses på politisk väg, är oskolade i bevisvärdering och tjänstgör alldeles för lite i domstolen för att få den övning som denna svåra konst kräver. Syftet med att lekmän dömer är att skapa insyn i dömandet och förtroende för detta. De skall också tillföra ”sunt förnuft”. Kanske uppfylldes dessa syften i en gången tid. Men medierna ger numera insyn. Och nog får väl de ordinarie domarna anses besitta sunt förnuft?"

Naturligtvis finns det en poäng i detta också. En annan aspekt är att makten både lagstiftar och dömer, vilket i sig kan minska förtroendet hos allmänheten. En risk är också att man tar med sig sina politiska värderingar in i rättssalen. Sverigedemokraterna säger det rakt ut (Metro). Om sedan domaren också är politiker som t ex Carin Wiklund Jörgensen, så förstärks detta ytterligare. Hon sitter i kommunfullmäktige i Täby för Folkpartiet.

Claes Sandgren kommer också in på andra felkällor:
"Det är faktiskt fullt tänkbart att en domstol dömer en person felaktigt utan att domstolen dömer fel. Denna paradox beror på att det finns många slags felkällor och att domstolen dömer på det material som den har. Exempel är att prover blandas ihop, till exempel DNA-prover; att en obducent gör en felaktig bedömning; att brottsplatsundersökningen görs på ett slarvigt sätt; att en polis manipulerar bevis eller far med osanning; att en åklagare negligerar omständigheter som talar till förmån för den misstänkte; att vittnen eller målsägande ljuger; och så vidare. Inte minst kombinationen av ett felaktigt erkännande och en svag försvarare kan bli ödesdiger. Domarna mot Thomas Quick – och den räcka resningsärenden som nu väckts – illustrerar det på ett närmast övertydligt sätt."
Detta sammantaget kanske är allvarligare. Under mina år som journalist har jag tillbringat många timmar i olika rättssalar. Och jag kan väl säga att jag tror mig ha upplevt mycket av det som sägas ovan. Det har handlat om sovande nämndemän, domare med förutfattade meningar, nonchalanta och dåligt pålästa försvarsadvokater för att ta några exempel.
Jag har varit med om fall där stackars misstänkta, utan advokat, blivit dömda på ytterst tveksamma grunder. I ett fall blev jag så upprörd att jag tog tag i fallet som journalist. I det fallet fick jag uppfattningen att nämndemännen var enbart "röstboskap" och följde domarens linje, utan eget ifrågasättande. Domaren kände till "sånna typer"som den åtalade!!!
Mina efterforskningar ledde fram till en helt annan gärningsman. Jag tog kontakt med den misstänkte och han anlitade en advokat. Detta ledde till en enhälligt friande dom i hovrätten med samma underlag som i tingsrätten.
En engagerad försvarsadvokat är oerhört viktig för rättssäkerheten. Jag har sett hur advokater kommer tio minuter före förhandlingen och pratar med sin klient för första gången. Min uppfattning är att de flesta advokater tar på sig allt för många uppgifter för att kunna sköta alla på ett tillfredsställande sätt. Vid ett tillfälle kollade jag upp ett advokatkontor, som handlade både brottsmål och konkurser. Det visade sig att personalen där arbetade nästan 24 timmar om dygnet, om man såg till hur många timmar som fakturerades staten.
En annan sak som undergräver förtroendet för rättsväsendet är det symbios som hela det svenska rättsväsendet lever i. Man är som i Marianne Nys fall med om att utreder nya lagar och sedan finns man på åklagarsidan. Alla känner alla i den lilla juridiska ankdammen. I tvistemål är det inte ovanligt att advokaterna träffas över en lunch och gör upp, ovan huvudet på sina klienter.
Att det sedan finns en organisation som heter Hilda, där alla kvinnliga toppcheferna inom svenskt rättsväsende är med, ökar inte förtroendet. Där finns justitiekansler Anna Skarhed, vice riksåklagare Kerstin Skarp, länspolismästare Carin Götblad, generalsekreteraren i Advoktsamfundet Anne Ramberg för att ta några exempel. Läs gärna medlemsförteckningen åklagare, domare, advokater, poliser och regeringstjänstemän.
Lägg därtill hur stark radikalfeminismen är när det gäller att sätta agendan över det mesta i samhället, inte minst inom lagstiftningen. Den kritiserade sexköpslagen är ett område. Framflyttande av gränser för vad som är sexualbrott och en vandring mot omvänd bevisföring en annan.
Där kommer vi in på att förhandlingar hålls inför lyckta dörrar. Detta är idag regel i sexbrottsmål, men borde vara undantag. Naturligtvis skall brottsoffer skyddas, men är det en uppgift för rättsväsendet? Borde man inte försöka göra detta på annat sätt? En tanke kunde vara att allmänheten sitter i en annan sal och bara får lyssna. Namn censureras bort genom i pip som i rättegången mot "pip" i Palme-mordet.Vid en rättegång måste det allt övergripande målet vara att rättssäkerheten upprätthålls till 100%.
Ett skrämmande exempel på hur det kan gå till hittar ni här.
Det mesta brukar censureras från dessa rättegångar. Endast rättens dom och summariska diskussion redovisas. Men nämndemännen då? De är ju allmänhetens öga och öra i rättssalen. I fallet ovan hjälpte det inte. De blir en del av enheten även om de är folkvalda. Kanske skulle allmänhetens roll vara en annan än dömande? Kanske granskande, ifrågasättande, utomstående?
Jag är också bekymrad över hur polis och åklagare följer objektivitetsprincipen, alltså utreda även sånt som talar för den misstänkte. Tittar man på åklagarmyndighetens målsättning, är denna att fler fall skall leda till åtal, inte som jag min enfald trodde, bättre utredningar som får flera gärningsmän dömda. I åklagarmyndighetens statistik finnas ingen statistik om hur många åtal som lett till fällande domar. Detta gick inte heller att få reda på hos Utvecklingscentrum i Göteborg.Fällande domar borde vara mycket mera intressanta än antalet åtal. Åklagarna kan i princip lagföra för vad som helst utan att riskera någonting.
Vad är då min slutsats? Är Sverige rättssäkert? Jag är inte helt säker på det och det gör mig orolig.

onsdag 16 mars 2011

Vad hände egentligen hos Klara Kops?


Vad hände egentligen hos Klara Kops den 20 augusti 2010? Ytterligare lite ljus kanske Linda Wassgrens PM av den 22 augusti kastar över saken. Det är detta PM som Stefan Wahlberg skrev om i Metro redan den 30 augusti och som jag refererade till i "Förundersökningen mot Assange väcker frågor Del 2". PM:et har väckt frågor kring vad Anna Ardin och Sofia Wilén sa när de träffade Linda Wassgren hos Klara Kops?
Enligt PM:et ”ville de prata och få lite råd om två tidigare händelser där de var lite osäkra på hur de skulle gå vidare”. Sedan skriver Wassgren, "att inledelsevis nämndes brottet våldtäkt och de båda kvinnorna skulle varit utsatta."
I "Förundersökningen mot Assange väcker frågor Del 2" skrev jag att Ardin och Wilén kom till polisen för att fråga om möjligheterna att få Assange testad för könsjukdomar. Detta avskrev jag i "Ett nytt frågetecken att räta ut":
Sofia åker till Danderyds sjukhus och sedan vidare Södersjukhusets mottagning för våldtagna kvinnor. Där tar man prover enligt något som kallas rape-kit.
Enligt Södersjukhusets egen hemsida får man då en personlig stödperson i form av en sjuksköterska eller barnmorska, som man diskuterar med och gemensamt kommer överens om vilka prover som skall tas.
Om nu Sofia var mer orolig för att ha blivit smittad med HIV, än att ha blivit våldtagen, så måste ju detta ha kommit upp i samtalet med sjuksköterskan. Denna måste i sitt jobb vara inläst på smittskyddslagen. Sofia borde då ha fått information om vad lagen säger och att polisen inte kan tvinga Assange att ta prov.
Uppgiften om hotet att gå till polisen om inte Assange testar sig har framförts i Häkningspromemorian, enligt vittnen, av Anna Ardin. Det är bara Anna Ardin som sagt till sina vänner att hon följde med Sofia till polisen för att stödja henne eftersom hon ville anmäla Assange för våldtäkt. Sofia har inte sagt något om det till sina vänner.
Tillbaka till Linda Wassgren kan man fråga sig varför hon skrev PM:et? För att försvara sitt agerande? Har det varit ifrågasatt? Jag lägger märker till hennes formulering "Jag valde då givetvis att samtala med kvinnorna var för sig". Det är inga förhör Wassgren genomför med Ardin och Wilén, utan samtal. Vi vet inte om dessa samtal är dokumenterade eller inte. Vad vi däremot vet är att de ledde till att jouråklagaren anhöll Assange i sin frånvaro.
Ett inte helt osannolikt scenario är att Anna och Sofia kommer till Klara Kops:
Sofia berättar sin historia och Anna sitter bredvid och fyller i. Linda Wassgren misstänker att det kan handla om våldtäkt och samtalar sedan med de båda var för sig. De båda har haft gott om tid att koordinera sitt agerande innan de kommer till polissationen.
Så mycket frågetecken tycker jag inte PM:et rätar ut, mer än att det understryker hur fel Expressen hade om Irmeli Krans roll i anhållandet av Julian Assange.
Det ligger ett åtal och väntar på Julian Assange i Marianne Nys skrivbordslåda på Utvecklingscentrum och ett enkelrum är bokat på Kronobergshäktet. Marianne Ny skriver nämligen detta rakt ut i en inlaga till domstolen i London, daterad 4 februari.
"Subject to any matters said by him which undermine my present view that he should be indicted an indictment will be lodge with the court thereafter"
Översatt blir det ungefär:
"Med förbehåll för eventuella svar som framförs av honom och som undergräver min nuvarande uppfattning att han bör åtalas, kommer detta att lämnas in till domstolen därefter".
Å andra sidan vet jag inte om man kan lita på Marianne Ny. Om vi går tillbaka till hennes pressmeddelande från den 18 novemeber:
 "Jag begär att tingsrätten ska häkta Assange i hans frånvaro, på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt, sexuellt ofredande och olaga tvång. Bakgrunden är att han måste förhöras i utredningen och att han inte kunnat anträffas för att genomföra dessa förhör, säger förundersökningsledaren överåklagare Marianne Ny."
Aktuellt den 5 december uttalade Marianne Ny att det ännu är ”för tidigt” att uttala sig om huruvida ärendet kommer att leda till åtal:
"Å andra sidan säger överåklagare Marianne Ny att det inte är säkert att det blir något åtal mot Assange.
-Vi har ju bara hört den ena sidan, inte Julian Assanges version av vad som har hänt. Det är alldeles för tidigt att uttal mig om ett åtal."
Var det kanske så att Marianne Ny läst på för dåligt innan hon skickade sin europeiska arresteringsorder (EAW)? Eller hade hon fått fram nya, avgörande bevis under dessa två månader? Vi vet att ytterligare några vittnen har hörts, men vi vet inte vilka. Har SKL lyckats klämma fram ett litet DNA på den trasiga kondomen?
Tills vidare väljer jag att tro att Marianne Ny målat in sig i ett hörn. Hennes EAW höll på att störta rakt ner i havet. Ett av försvarets triumfkort var att man inte kan använda EAW enbart för att få någon utlämnad för att förhöras. Det finns t o m domar på detta:
Domen slår fast att utlämning enligt EAW inte är möjlig då avsikten är att förhöra en person så att åklarmyndigheten kan fatta beslut om ett åtal skall väckas eller ej.

Det har snart gått 8 månader sedan Anna och Sofia klev in genom dörren till Klara Kops. Förmodligen kommer det att dröja ytterligare ett par månader innan nästa domstol i England tar upp frågan igen. I bästa fall kan Marianne Ny hoppas på en rättegång ett år efter att det misstänkta brottet har begåtts.
Undrar om någon ångrar den dagen vederbörande godkände att hon lät Claes Borgström begära överprövning? Kanske hon egentligen var nöjd med att ha blivit trodd på sitt ord, även om inget brott hade begåtts? Julian Assange var testad. Hon hade inte drabbats av någon könssjukdom. Livet hade kunnat gå vidare som vanligt och hon kunde fortsatt ta Enköpingståget, "först står det, sen går det", till jobbet i Stockholm.
(DN)

fredag 11 mars 2011

Dagens Ny-heter - Frågor utan svar!


Jag har tidigare i min blogg varit kritisk mot överåklagare Marianne Ny. I "Man hade inte vänt på alla stenar" undrar jag över hennes iver att fälla alfahanen. "Mariannes spiksoppa är skämd och oaptitlig" är ett annat försök att reda ut begrepp och vända på stenar. En tredje artikel är "Tankar från skogsbrynet".
Jag har tidigare konstaterat att Marianne Ny i sin egenskap av överåklagare inte längre är operativ åklagare. Eftersom jag misstänkte att det är extremt ovanligt att Marianne Ny är förundersökningsledare, så frågade jag Utvecklingscentrum om detta.
Jag fick följande svar:
"Din fråga kan tyvärr inte besvaras på ett enkelt sätt. Det finns ingen statistik eller möjlighet att på ett enkelt sätt ta fram den uppgift Du frågar efter. Det förekommer årligen att överåklagare/vice överåklagare i några enstaka fall behåller förundersökningsledningen när beslutet i överprövningsärendet innebär att förundersökningen återupptas. Huruvida Marianne Ny under förra året varit förundersökningsledare i fler ärenden utöver det massmedialt uppmärksammade Assange-ärendet går inte att svara på utan att granska ärende för ärende. Det finns dock inget som hindrar att vi per fax eller post skickar Dig kopior av de beslut i överprövningsärenden som innebar att förundersökningen återupptas."
Marianne Ny

Jag begärde därför ut samtliga fall under 2009 och 2010 där förundersökningen tagits upp igen efter överprövning. Det handlar om drygt 60 ärenden. Av dessa handlingar fann jag bara ett fall där överåklagaren eller vice överåklagaren var förundersökningsledare. Det handlar om fallet Julian Assange förstås.
Vad som också var en smula anmärkningsvärt, var att antalet fall där förundersökningen tagits upp igen, hade ökat med 100% 2010 jämfört med 2009, från 20 till 40. Detta har alltså skett sedan Marianne Ny blev överåklagare.
Marianne Ny

Med anledning av vad jag kom fram till ställde jag några frågor till Utvecklingscentrum:
1: Vad jag kan se av de handlingar jag fått hittar jag bara ett fall där överåklagaren är förundersökningsledare, fallet Julian Assange. Det får alltså ses som en ovanlig åtgärd. Varför sker det just i detta fall?
2: Under 2010 skedde en 100%-ig ökning antalet fall där förundersökningen tagits upp igen efter överprövning. Vad är förklaringen till detta?
3: Det sker en återrapportering till UC efter att ett ärende är avslutat. Jag undrar därför:
A: Hur många ärenden inrapporterades under 2010?
B: Hur många gick till åtal?
C: I hur många fall blev det fällande domar?

Det kom ett svar från UC:
 "Det finns minst ett ärende till under 2090-2010 där överåklagare Marianne Ny är förundersökningsledare. Även vice överåklagaren har under 2010 varit förundersökningsledare i överprövningsärenden där förundersökningen tagits upp igen. Utan att gå igenom ärendena kan vi inte ange hur många."

Alltså inga svar på mina frågor, så jag e-postade UC igen:
Tyvärr kan jag inte hitta dessa fall du pratar om i handlingarna ni översänt till mig. Ligger de i ett annat arkiv?  Det enda jag hittar är ett fall för vice överåklagare Mikael Björk, men då som chefsåklagare i Helsingborg (ÅM 2008/6145). Jag måste därför tyvärr begära ut de ärenden under 2009-2010, som överåklagaren respektive vice överåklagaren är/var förundersökningsledare i. Dessutom förväntar jag mig svar på mina frågor.
Följande e-post kom som svar:
Som handläggningsstöd samlar vi kopior av beslut i överprövningsärenden uppdelade på ändrade och icke ändrade beslut. Kopiorna sätts fortlöpande in i en pärm som sedan rensas efter något år. Det är kopior av dess du nu fått. Detta är inget diarium och som du noterat kan det saknas beslut, eftersom det händer att någon glömmer att sätta in en kopia när ärendet avgjorts.
Samtliga beslut finnas naturligtvis i respektive ärendeakt i vårt arkiv. Här ligger ärendena i nummerordning efter det år de kommit in. Det rör sig om ett stort antal akter, under 2010 avgjordes 985 ärenden. Det är naturligtvis inte möjligt att gå igenom samtliga akter och hitta de beslut du efterfrågar. vi kan tyvärr inte hjälpa dig mer än vi gjort. Något sätt att enkelt ta fram vilka ärenden överåklagaren och vice överåklagaren varit förundersökningsledare i har vi inte. Ett ärende som överåklagaren överåklagaren är förundersökningsledare i och som nu fanns på hennes bord hade vi dock missat  och du får kopia av överprövningsbeslutet på posten.
Planeringsavdelningen vid riksåklagarens kansli är massmedia behjälplig med att ta fram statistiska uppgifter. Tyvärr tror jag inte de kan hjälpa dig med din fråga, men jag vill ändå upplysa dig om möjligheten att kontakta dem.
Marianne Ny

Jag häpnar, blir mållös om vartannat! Är detta en svensk myndighet 2010? Ljuger dom mig inte rakt upp datorskärmen, är detta skandal. Man klarar alltså inte att hålla reda på 20-40 ärenden årligen och när man glömmer sätta in ett ärende i pärmen, så verkar det vara ärenden som har överåklagaren eller vice överåklagaren som förundersökningsledare. Dessutom kan inte dessa hålla reda på i huvudet vilka ärenden det handlar om och det handlar om 1-2 ärenden om året.
Man kan inte svara på hur många ärenden som avslutades under 2010 och inte hur många som gick till åtal eller slutade med fällande dom.
Detta måste ju vara uppgifter som är väsentliga för verksamheten på UC. Görs inte en sådan uppföljning och finns väl dokumenterad är det mer än anmärkningsvärt, inte minst om man ser till vilka arbetsuppgifter Utvecklingscentrum i Göteborg har, förutom överprövning när det gäller sexualbrott. Detta har jag utvecklat mera i "Tankar från skogsbrynet".

Nu måste jag samla tankarna och fundera på hur jag skall gå vidare. Har ni någon idé är jag tacksam. Nu blir det att tända en brasa och tänka på något annat ett tag...
Fotnot: Även om svaren är undertecknad av Marianne Ny, så har de skrivits av Britt Svensson, som är åklagaradministratör
(Expressen)

torsdag 10 mars 2011

Expressen utelämnar en del i sitt "avslöjande"

Irmeli Krans

Expressen slår i dag på stora trumman och "avslöjar" att Iremli Krans på Klara kops är personlig vän med Anna Ardin. Detta kunde läsare av denna blogg läsa redan 31 januari tack vare grävarna på Flashback. och jag följde upp det hela den 3 februari. Den som läser mina bloggar och sedan Expressens artikel ser genast att det är saker som inte stämmer.
Artikelförfattaren Niklas Svensson har säkert tillgång till alla handlingar som jag har tillgång till. Han måste med andra ord ha läst den läckta Häktningspromemorian. Ända skriver han att Irmeli Krans spelade en avgörande roll när det gällde åklagarens beslut att anhålla Julian Assange i sin frånvaro. Krans förhörde inte Anna Ardin, utan hon förhörde Sofia Wilén, vilket kan vara illa nog. Krans var inte delaktig i att Assange blev anhållen i sin frånvaro. Den som höll i trådarna på Klara kops var Linda Wassgren, som fick medhåll av Mats Gehlin på familjevåldsenheten och stationsbefälet Johan Hallberg att det rörde sig om våldtäkt. Krans satt upptagen med att förhöra Sofia Wilén. Iremli Krans har inte varit inblandad i ytterligare med målsäganden och vittnen, enligt häktningspromemorian. Den som på polissidan är ansvarig för utredningen är från andra dagen Mats Gehlin.
Niklas Svensson var den journalist som var först med nyheten att Assange blivit anhållen i sin frånvaro. Detta skedde efter ett tips av någon innanför väggarna på Klara kops. Vilka fanns där? Irmeli Krans, Linda Wassgren, Johan Hallberg, Mats Gehlin (fanns möjligtvis tillgänglig bara per telefon?), Sara Wennerblom ?. Anna Ardin och Sofia Wilén. Ytterligare någon?
Även om Iremli Krans roll denna första dag överdrivits av Niklas Svensson, så är det som hänt anmärkningsvärt. Hon är inte bara vän med Anna Ardin, utan också nära bekant med Thomas Bodström. Samme Bodström är broderskapare precis som Anna Ardin och driver advokatbyrå tillsammans med Claes Borgström, som är målsägandebiträde till Ardin.
En märklig soppa det här....och den blir ju inte bättre av att Expressen valt att översätta sina felaktigheter till engelska.
– Det har varit så många missförstånd om det svenska rättsväsendet i debatten om Assange-utredningen att vi vill försäkra oss om att så många som möjligt kan ta del av originalkällan – alltså Expressens text, säger Expressen chefredaktör Thomas Mattsson. till Resumé.
(DN) (SVD)
(GP)