fredag 11 februari 2011

Man hade inte vänt på alla stenar!!


Varför bedriver Marianne Ny denna märkliga jakt på Julian Assange? Varför vill hon till varje pris fälla alfahanen?
Marianne Ny är chef för Utvecklingscentrum i Göteborg. Detta är en avdelning inom Åklagarmyndigheten, som bland annat handlägger överprövning av åklagarbeslut för bland annat misstänkta sexbrott. Ny arbetar inte som operativ åklagare längre. Hon har dock ett stort engagemang när det gäller sexbrott och har suttit med i 2008 års sexualbrottsutredning. Denna syftar till att stärka brottsoffrens position och flytta gränserna för vad som skall betraktas som sexbrott.


I 2008 års utredning, som nu är ute på remiss föreslås flera förändringar i sexualbrottslagstiftningen, bland annat att:
  • våldtäktsbestämmelsen utvidgas så att fler fall av sexuella utnyttjanden blir att bedöma som våldtäkt,
  • ett helt nytt och samtyckesbaserat brott - sexuellt övergrepp - införs,
  • tillämpningsområdet för bestämmelsen om våldtäkt mot barn utvidgas,
  • straffskalorna för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn skärps, samt att
  • bestämmelsen om sexuellt ofredande utvidgas. 
Så här skrev hon i Domstolsverkets rapport om kvinnofridslagen 2001:
"Först då mannen frihetsberövas och kvinnan i lugn och ro hinner få lite perspektiv på sin tillvaro, får hon en chans att upptäcka hur hon egentligen behandlas”. ”Marianne Ny menar att lagföringen har god effekt som skydd för kvinnan, även i de fall gärningsmannen åtalas men inte döms." (Domstolsverket)

Ny var också med och tog fram ett utbildningsprogram för Brottsoffermyndigheten 2008, "Bättre bemötande av sexualbrottsoffer i rättsväsendet. En föreläsare som anlitades var advokat Claes Borgström. Samme Borgström låg bakom 2005 års sexualbrottsutredning.
Marianne Ny och Claes Borgström är två "sisters in arms" när det gäller en radikalfeministisk syn på sexbrott.
Claes Borgström

Den åklagare som beslutade att anhålla Assange i sin frånvaro för våldtäkt och sedan begick ett grovt tjänstefel (som ännu inte lett till några åtgärder) och bekräftade beslutet för Expressen var Maria Häljebo Kjellstrand, som var jouråklagare. Hon fråntogs sedan fallet "på grund av hög arbetsbelastning" hos jouråklagaren. Istället tog chefsåklagare Eva Finné över fallet. Fem dagar efter anmälan avskriver hon i stort sett allt. Hon gör det inte för att inte tror på kvinnorna, utan för att hon inte anser att brott föreligger. I detta läget har Sveriges största manliga radikalfeminist, förre jämno, Claes Borgström klampat in på scenen och blivit målsägarbiträde för Ardin och Wilén. I vilket läge Ardin tog kontakt med sin partikamrat vet vi inte. Kanske var det t o m innan hon och Wilén gick till polisen? Borgströms chans att tjäna lite pengar på det är fallet är att begära en överprövning. Det sker hos åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum i Göteborg, där Marianne Ny är chef. Ny kör över sin kollega Finné och ger henne en ordenligt dask på fingrarna. Nu är ju inte Eva Finné vilken jänta som helst. Det är hon som fått ta över som åklagare efter van der Kvast när det gäller Thomas Qvick och beslutat återöppna flera fall. Även i det ärendet korsas Borgströms och Finnés vägar.
– Vi kunde lista ett antal åtgärder som bör göras. Man hade inte vänt på alla stenar, och det ska man göra innan en sådan här utredning läggs ned, säger Ny.(SVD)
 Redan för 2 år sedan säger Marianne Ny till Metro:
"Vanligaste felet är att vittnen eller den misstänkte gärningsmannen inte hörs. Enligt Marianne Ny, vice överåklagare på UC i Göteborg, är utgångspunkten att alla vittnen ska höras.
Ärendena ska drivas så långt som möjligt".
Ny är alltså i vissa fall missnöjd med sina kollegor, som hon inte tycker gör sitt jobb. En av dem Eva Finné.
Nu handlar det inte om så vansinnigt många fall per år. 2009 lämnades 169 överprövningsärenden in avseende sexbrott. I 19 fall ändrades åklagarens beslut  och förundersökningen fortsatte under en annan åklagare.
Sven-Erik Alhem, är f d chefsåklagare i Stockholm och överåklagare i Malmö. Genom att vittna för Julian Assanges försvar i domstolsförhandlingarna i London har han gett tyngd åt kritiken av den svenska handläggningen av våldtäktsmisstankarna mot Julian Assange.
Slutligen tycker Alhem att det är värt att "begrunda" att Marianne Ny både är den åklagare som beslutar att återuppta förundersökningen och sedan ska leda denna. "Hon kan uppfattas ha ett intresse av att besluta om att åtala Mr Assange."
Brita Sundberg-Weitman är pensionerad lagman och författare till bland annat "Saklighet och godtycke i rättskipning och förvaltning", "Rättsstaten Åter!" och "Sverige och rättsstaten på 2000-talet".Hon vittnade också vid rättegången i London.
Hennes kritik mot den svenska överåklagaren Marianne Ny var obeveklig:
– Den svenska åklagaren har en ganska fördomsfull syn på män. Hon är så upptagen med att fokusera på våldtagna kvinnor att hon förlorat balansen.
Det de båda tänker på och oroar sig för, är att inte den objektivitetsprincip som finns för åklagare inte följs:
Åklagaren ska vara objektiv
"En åklagare ska alltid vara objektiv.
Det betyder att när åklagaren undersöker brottet
ska han eller hon inte tänka på om det hjälper brottsoffret
eller den som är misstänkt för brottet.
Åklagaren ska undersöka alla fakta om brottet
utan att bry sig om vem det är bra eller dåligt för.
En åklagare ska inte stå på någons sida
och får inte ha någon som favorit."

Det finns mycket i den här soppan som tyder på att objektivitetsprincipen satts på undantag. Vi vet att polisen har uppgifter om Anna Ardins raderade twitter och 7-stegs modell för hämnd. Sedan har vi 100-tals SMS, som advokat Björn Hurtig fått se, men inte skriva av. Bara att Marianne Ny själv tar rollen som förundersökningsledare, är precis som Alhem påpekar, anmärkningsvärt. Det normala är att ärenden går tillbaka till den åklagarkammare som tidigare handlade ärendet, men att en ny åklagare utses. Också Nys radikalfeministiska inställning till sexualbrott borde diskvalificera henne när det gäller objektivitet.

Det verkar klart som om detta har blivit ett prestigeärende för Marianne Ny. Vad är syftet med denna jakt? Är det föra att visa lata åklagarkollegor hur en sexualbrottsutredning skall genomföras? Eller är det för att flytta gränsen för sexualbrott ännu längre bort från allmänt rättsmedvetande?

Det märkliga är att Fredrik Reinfeldt, Tant Gredelin och Nys chef har känt sig tvingade att gå ut och försvara henne. 

Det bästa hade nog varit att Marianne Ny suttit kvar bakom skrivbordet och gett fan i att lägga sig i den operativa verksamheten igen...

Här är en mycket bra artikel i ämnet, skriven av Helen Bergman, som bland var programledare för Radio Ellen:
Feministerna i Assange-härvan gör våld på feminismen
Ann Helen Rudberg är en kvinna med båda fötterna på jorden:
Dumt av Reinfeldt uttala sig om Assange

Tidgare artiklar i ämnet i den här bloggen:
 "Förundersökningen mot Assange väcker nya frågor"
"Förundersökningen mot Assange väcker frågor Del 2"
"Mariannes spiksoppa skämd och oaptilig"
"Assange och gammalmedia"

(SVD) (DN)

6 kommentarer:

  1. USA gör vad som helst för att få honom utlämnad dit. Eftersom vår kära regering är slavar under Bilderberggruppen gör dom allt dom kan för att vara behjälpliga.

    SvaraRadera
  2. ASSANGES SEXUELLA OFREDANDE
    Assange beskriver samlaget med Anna på samma sätt som Sofia beskriver sitt samlag med honom. De fortsatte alltså samlaget efter det ”sexuella ofredandet”: ”Vi tog åtskilliga pauser och så började vi om med samma kondom (den som Assange haft sönder, enligt Anna/JM) … några timmar, jag är osäker på hur många”. Sedan sov de tillsammans varje natt utom tisdag och torsdag natt (då Anna talat med Sofia). De hånglade och Anna fick en gång två orgasmer, säger Assange. Anna förnekar all fortsatt sexuell kontakt,.
    Assanges minnesbilder är vaga till skillnad från Annas skarpa hågkomster både om hur hon känt och tänkt mer eller mindre minut för minut och om hur Assange förefallit känna och tänka. Assange säger: ”Jag hade ingen anledning att misstänka att jag skulle behöva minnas alla detaljer från den natten”.
    Assange ”direkt ville … försökte därför vrida sina höfter … Assange höll fast hennes armar och bända ut hennes ben … helt gråtfärdig … kände att det här kan sluta illa … upplevde … hon fick känslan av … tog därför ner sin hand för att kontrollera … hon kände då … hon tänkte … märker Anna … Anna kände då ytterligare en gång … kände som tidigare … såg Anna att den /kondomen/ var tom … började röra kroppen … Anna förstod ganska fort … inte tittade … tror hon har kvar kondomen”. (Anna anklagade Assange på fredagen för att inte ha haft kondom alls. I förhöret säger Anna att hon inte skulle ha gått med på samlaget ”om hon vetat att han inte hade någon kondom”.)
    Detta omtalar Anna för en väninna på morgonen som ”en helt galen helg”, när hon tar initiativ till en stor kräftskiva för Assanges skull på kvällen. Journalisten JW och andra beskriver relationen mellan Anna och Assange på kvällen som ömsint. Anna förebrår t o m Assange en smula för att han inte stannat kvar hos henne natten ut efter deras upplevelse tillsammans. Hon kände sig ”dumpad”.
    Han hade ju också varit våldsam: ”Han slet av henne kläderna …. Anna försökte sätta på sig några klädesplagg … tänkte att hon egentligen inte ville gå vidare längre men att det var för sent …”
    ”Assange förhindrat henne att göra (sträcka sig efter en kondom/JM) genom att hålla fast hennes armar och bända ut hennes ben och ändå försöka. ”Efter en stund ifrågasatte Assange vad hon höll på med och varför hon knep ihop benen. Anna berättade då att hon ville att han skulle sätta på sig en kondom … Assange hade då släppt Annas armar och tagit på sig en kondom…” .

    Senare hade han tagit henne på brösten etc men hon hade alltid avvisat honom. Vid ett tillfälle hade han dock tagit av sig kalsongerna inför sänggåendet och sedan kramat henne intimt. Hon ”upplevde det som konstigt”, så hon flyttade till en kamrat.

    ”Hon inte ville umgås eller vistas nära Assange” efter detta märkliga beteende, säger hon, om en man hon beskrivit och haft erfarenheter med som ovan.

    SvaraRadera
  3. ASSANGE SÄGS HA BEGÅTT VÅLDTÄKT
    Sofia vill att Assange ska sätta på kondom som skydd mot HIV, när de går till sängs på kvällen. Han tillmötesgår henne, men då de vaknar på morgonen initierar han ett samlag utan kondom. Då Assange är nytestad och fri från HIV, finner han inte detta vara fel.

    Sofia uppger att hon sade till Assange ”You better don´t have HIV”. Han svarade ”Of course not”. Sofia lät honom därmed fortsätta. Anna påstår dock(!) att ”Sofia protesterade tydligt och högt att, nej fortsätt inte”. Enligt vittnet Hanna var Sofia ” så chockad och paralyserad och inte riktigt kunde förstå vad som hände. Hon hade försökt prata med honom”. Polisen har dragit slutsatsen att här begick Assange våldtäkt.

    Assange säger under samlagets gång att han vill lämna sin sperma i Sofia, vilket hon inte kommenterar. Efteråt talar hon och Assange i lättsam ton om risken för graviditet (inte om HIV). I butiken är hon glad och uppspelt över att ha kunnat locka med sig Assange hem, när hon samma morgon möter sin bror. Hon frågar, om denne vill träffa Assange.

    Under förhöret säger Sofia att hon sov när Assange kom till henne. Så har vittnet Hanna också hört Sofia säga. Men till vittnet Sonja säger hon att hon inte sov. Detta stämmer med vad Sofia själv skrev i sin nätkommunikation (raderat efter polisanmälan).

    Assange ska iväg till ett möte kl 12. Kl 9 väcks hon av Assange, säger Sofia. Sedan har Assange och hon samlag, Sofia bjuder Assange på något och så går hon och handlar, varefter de äter frukost och Assange ger sig iväg från Enköping, där Sofia bor, något försenad (11.30?). Till Sonja säger dock Sofia att hon tvingats ringa till jobbet och sjukskriva sig, eftersom Assange inte ville gå. Hon ska sedan ha behövt stanna hemma hela dagen för att inte lämna honom själv i lägenheten. I själva verket ägnade Sofia eftermiddagen åt att tvätta.

    Småningom blir Sofia orolig över att ev. ha smittats av HIV, söker Assange för att få prata med honom och får kontakt med Anna. Till journalisten DB, säger dock Anna, att varken hon eller Sofia vill prata med Assange, fast de kommer att anmäla honom, om han inte testar sig. Enligt journalisten JW hade Anna ”någon slags systerskapskänsla” till Sofia.

    DB kontaktar på eget initiativ Assange som ringer Sofia. Sofia välkomnar samtalet. Hon och Assange har ett vänskapligt samtal. Assange uppger att han är villig att låta testa sig. Efter samtalet säger Assange att allt nu klarats upp. Ändå tar Anna bara timmar härefter med sig Sofia till polisen och sin polisväninna där, vilken annars tjänstgör i Västerås, för att som Anna säger, be om råd utan att därför anmäla Assange - DB förstår inte hur detta ska kunna gå till.

    Hos polisen säger Anna att Assange sexuellt ofredat henne. DB förstår det inte som att Anna skulle ha något eget ”case”, utan avsikten är enbart att ”stärka Sofias case”, som hon säger. Genom detta blir Assange anhållen.

    Sofia bryter ihop, när hon får veta att Assange anhållits för hennes skull och tycker sig nu, enligt arbetskamraten Marie, ha blivit ”överkörd av polis och andra runt omkring sig”. Hon säger att Assange blir arg på henne, varefter förhöret måste avslutas. Sofia förhörs inte mer.

    Av någon anledning presenterar Sofia senare en trasig kondom samtidigt med Anna. I Sofias ”case” har inte förekommit någon kondom! Båda de kondomer som presenteras är sönderrivna, fast Sofias kondom är avriven på mitten, medan Annas har en svåriakttagbar glipa ytterst på spetsen.

    Om Annas kondom verkligen är använd är obekant, där har inte hittas spår av sperma eller annat DNA. Om det funnits en vits med att riva av en halv kondom, så undrar man med journalisten DB, varför någon skulle vilja ha sönder en kondom i Annas fall – dessutom bara en glipa längst ut på spetsen – oavsiktligt, enligt vad en väninna hör Anna säga.

    SvaraRadera
  4. GUILLOUHUR SER INGA PROBLEM MED RÄTTSSÄKERHETEN. HUR SER DEN DÅ UT FÖR DEN SOM ANKLAGAS FÖR VÅLDTÄKT?
    Det är normalt att ange ‘sannolika skäl’ i samband även med svagt grundade anklagelser om våldtäkter”, sade jouråklagaren i samband med anhållandet av Assange. Misstänkta våldtäktsmän anhålls därför även vid låg grad av misstanke.

    Vid den lägre graden av misstanke skulle det annars normalt fordras att det är ”av synnerlig vikt” om den misstänkte ska tas i förvar.

    Som ses ovan är Marianne Nys åsikt: ”Först då mannen frihetsberövas och kvinnan i lugn och ro hinner få lite perspektiv på sin tillvaro, får hon en chans att upptäcka hur hon egentligen behandlas”. Etc

    Hur starka var argumenten för att det skulle finnas ”sannolika skäl” att anta att våldtäkt begåtts? Sofia uppger under polisförhöret att hon sade till Assange ”You better don´t have HIV”, varvid han svarade ”Of course not”, och så lät Sofia honom fortsätta. Assange anhålls inte på Sofias egna ord, enligt vad Anna berättar för journalisten DB.

    Assange anhålls på Annas kompletterande anklagelse. På tvärs med Sofias egna ord påstår Anna, att ”Sofia protesterade tydligt och högt att, nej fortsätt inte”.

    Polisänmälan mot Assange registerades kl. 16:11 och åklagarbeslutet fattades redan kl. 17:00. Med andra ord fattade åklagaren belut om att Assange skulle anhållas i sin frånvaro 1tim och 40min innan förhöret med Sofia avslutades.

    SvaraRadera
  5. DET ÄR NÅGOT SOM INTE STÄMMER SÄGER DE INBLANDADE JOURNALISTERNA

    Att Anna flydde från Assange p g a den kalsonglösa kramen förefaller oproportionerligt sett mot bakgrund av vad hon med fortsatt fördjupad kontakt accepterade från Assange den 13.

    Hon hade också utan problem accepterat Assanges närmanden dittills, att han tagit henne på brösten etc.

    Anna säger att hon redan onsdagen den 18 augusti ville att Assange skulle flytta. Dittills hade, enligt JW, allt varit frid och fröjd. Skulle Assange alltså ha kramat henne den 18?

    Assange uppger dock att Anna sov vid sidan av honom den natten och att det först var påföljande natt, torsdag natt (efter kontakten med Sofia och hennes ilska mot Assange), som hon flyttade.

    Kan Anna ha tagit miste på dag? Hon tar ju miste på dag då Sofia kontaktade henne, det var inte fredagen den 20 utan torsdagen den 19. Anna säger f övr att hon då fick ett telefonsamtal från Sofia, fast hon till ett vittne uppgett att det var ett SMS.

    Det var först efter kontakten med Sofia på torsdagen som hon ville ha DB:s hjälp att avhysa Assange. Det var också då hennes attityd förändrades och hon avslöjade att hon gång på gång ljugit beträffande samlaget en vecka tidigare med Assange.

    Försöker Anna tillrättalägga dagar och fakta? Hon säger t ex att hon ”direkt” förstod att Sofia varit med detsamma som hon, när hon får SMS-et från Sofia om att denna har något viktigt att tala med Assange om.

    Vad var det de båda gemensamt upplevt? I polisanmälan talas det angående Anna om en sprucken kondom och angående Sofia om ingen kondom alls.

    Förvirringen förstärks av att Anna växlar mellan att både i polisförhöret och till Assange (också till Sofia?) tala om att Assange haft sönder sin kondom och att han inte använt någon kondom alls.

    Slutligen blir förvirringen total när båda kvinnorna som bevis uppvisar varsin trasig kondom. Förutom att de är trasiga på olika sätt, så har Sofia aldrig talat om en trasig kondom.

    Ändå lägger polisen ner resurser på att studera kondomerna och hur de gått sönder. I Annas fall hittar man då inga tecken på att kondomen ens skulle ha använts.

    Att båda kvinnorna hade samma upplevelser av sexövergrepp med samma man var avgörande, säger Anna, för att Assange skulle anhållas

    SvaraRadera
  6. Tyvärr är inte alla våra hjältar 100%-iga helyllefigurer, trots att vi så gärna vill att de som företräder våra ideal ska vara oskuldsfulla små jesusar.

    Kanske maktlystnad, personlig ärelystnad, hämndkänslor, mentala problem eller något annat moraliskt tvivelaktigt driver Assange? So what? Mig bekymrar det inte.

    Dessa drivkrafter är starka och de driver framgångsrika människor överallt på vår jord, det tillhör livsvillkoren. Vore alla genomtrevliga Svenssons, skulle säkert mycket av det goda som utförts inte ha åstadkommits, visserligen inte heller en del ont.

    WikiLeaks har behövt utstå mycken dålig publicitet med övergreppshistorierna. Efter att ha studerat polisutredningen och vad som förekommit runt den så förefaller anklagelserna dock vara en ren förtalskampanj, kanske inspirerad av fientligheten mot WikiLeaks.

    Den poliskvinna som tog emot anmälningarna har tidigare uttalat sig kränkande om Assange och den anmälande kvinnan har författat en otäck handledning om hur man hämnas på män. Vilket lyckligt sammanträffande att just den här polisen (som normalt jobbar i Västerås) råkade ha jouren precis då hennes väninna (den anmälande kvinnan) beslutade sig för att anmäla Assange och att göra det just på hennes station.

    Vem måste man vara, vad måste driva en, för att klara en press som den Assange utstår just nu både i den aktuella affären och som företrädare för WikiLeaks? Om Assange trätt tillbaka hade en av de genomhyggliga personerna i hans närhet trätt fram. I vems intresse hade det varit? Hade denne klarat nästa kampanj mot organisationen?

    F övr har Assange i relation till de kvinnor som anklagat honom betett sig som vilken som helst av oss schyssta gossar skulle ha gjort. Ska man då vika för de illasinnade krafterna? Vi kan jämföra med t ex utpressningssituationer.

    Kanske är det så att det som den här mediaturbon lett till är helt i linje med WikiLeaks syften. Starka, dåliga krafter regerar på många fronter och kanske är det här ett effektivt sätt att bekämpa dem och visa upp hur de ser ut. I varje fall har affären öppnat ögonen på mig för hur det ser ut i vårt samhälle. Assange själv beklagar nog egentligen inte affären, om han är den jag tror.

    SvaraRadera

Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.