Gammelvargen, gammalmedia och Flashback

Gammelvargen har jobbat 40 år i gammalmedia. Min ledstjärna har varit att vara ärlig mot mina läsare och mot mig själv. Den dagen jag upptäckte att detta inte längre var det som gällde på redaktionen, så drog jag mig tillbaka till skogsbrynet. Jag kände jag gjorde detta med hedern i behåll. Gammalmedia har sedan dess fjärmat sig allt mer från den journalistik jag har bekänt mig till.
Sociala medier var länge något okänt för mig. Visst hade jag hört talas om något som heter bloggar, Twitter, Facebook med mera, utan att engagera mig i det.
Vändningen kom med Julian Assange. Redan när jag läste om det första gången 21 augusti verkade det vara något konstigt. Jag följde turerna i gammalmedia, som inte skrev speciellt mycket i frågan. När Marianne Ny utfärdade sin EAW i slutat av september, läste jag en kommentar till AB:s artikel som väckte min nyfiken. Den handlade om att man nog borde titta till mera på en av målsägarna.
Googlandet förde till Flashback. Det dröjde inte lång stund innan jag förstod att det som skrevs i gammalmedia, bara var toppen av ett isberg. Under ytan dolde sig massor av intressant information. Stanken av rutten fisk slog emot mig, och det blev min första blogg i frågan.

Olle Andersson - Respekt

Jag upptäckte det samma med Flasback, som förre TV-journalisten Olle Andersson har gjort:

"För min del är saken enkel och komplikationsfri. Jag deltar i Flashback för att sprida information om Assange och Wikileaks. Jag är partisk på så sätt att jag har dubier om vår våldtäktslagstiftning. Jag tror att få svenskar känner till lagens implikationer när det gäller vår vardagliga samvaro. Jag tror att mina synpunkter är ovälkomna på andra håll.  Jag anser att Assange ska dömas om domstolen finner att brott har begåtts.  Jag tror att misstag begåtts under förundersökningen.
Flashback är den enda alernativa rösten i Assangefallet. Somligt är pissoarklotter, annat är information jag inte hittar någon annan stans. Hundratals länkar till all världens tidningar, tidskrifter och inflytelserika bloggar som det skulle ta mig månader att hitta själv, jurister, samhällsvetare, journalister (som säger här vad dom inte får skriva om på den egna tidningen) och politiker som lärt mig allt jag behöver veta om EAW, åklagarhandboken, sexualbrottsbetänkandet, utlämningsavtal mm. Lagtexer, domstolspraxis, våra grundlagsfästa rättigheter, allt in extenso och med källanvisningar. För att inte tala om alla nya Wikileaksavslöjanden som svenska medier slutat rapportera om. Ingen läser the Telegraph eller der Spiegel på redaktionerna."
Läs hela Olle Anderssons utmärkta artikel i Newsmill.
Förtroendet för gammalmedia fick ytterligare en törn i samband med att de började #prataomdet, en gemensam kampanj, som saknar motsvarighet i svensk mediahistoria. Detta är/var en kampanj till stöd för kompisen Anna Ardin och en smutskastning av Julian Assange. Med hjälp av Flasback och andra bloggare har detta resulterat i tre artiklar från min sida:
"#prataomdet en lyckad smutskastningskampanj"
"Sanningen om #prataomdet"
"Sanningen om #prataomdet Del 2"

#prataomdet är intressant så till vida att kampanjen avslöjar vilket liten radikalfeministisk ankdamm gammalmedia är. Hur det visar sig alla alla känner alla och hur stark ställning radikalfeminsterna har på landets ledande redakttioner.
Detta förklarar den i det närmaste totala tystnaden när det gäller att skriva om Assange-fallet. Inte ens när Häktningspromemorian blev tillgänglig, reagerade gammalmedias nyhetsredaktioner. Den letade sig istället till radikalfeministiska kulturredaktörer.
Likaså valde man att inte publicera Wikileaks dokument som var mycket komplimenterande för regeringen. Det senaste är att man valt att inte publicera det samordnade försök, som gjorts att knäcka Wikileaks från mäktiga krafter i USA. Flashback har naturligtvis haft full koll på detta och Olle Andersson skriver en ny utmärkt artikel i Newsmill.
Här kommer plötsligt den tyska avhopparen från Wikileaks, Daniel Domscheit-Berg in i bilden. Han ger ut en bok vars syfte är att smutskasta Julian Assange. Han får okritiskt breda ut sig i svenska medier. Än en gång sviker gammalmedia sitt ansvar. SVD ställer åtminstone en kritisk fråga och redogör lite för bakgrunden.

Skall man få veta vad som händer måste man hålla andan och dyka ner under ytan. Precis som Olle Andersson gjort och som jag har gjort. Tillsammans med andra försöker vi bringa klarhet i det som gammalmedia förtiger. Nu finns det säkert mycket skit på Flashback, men precis som på nätet i övrigt väljer man själv vad man vill läsa och i vilka trådar man vill deltaga.
När första, andra och tredje statsmakten pratar samma språk har de sociala medierna en oerhört viktig uppgift om sanningen skall komma fram.
Undrar om den gammalmedia jag i stort sett ägnat hela mitt yrkessamma liv åt, någonsin kommer att återfå mitt förtroende? Jag är mycket tveksam.