Mariannes spiksoppa, skämd och oaptitlig

Claes Borgström stoppar spiken i Marianne Nyas oaptitliga soppa

Idag är det förhandlingar i London igen om Julian Assange och Sveriges begäran att han skall utelämnas, skäligen misstänkt för bl a våldtäkt. (DN) (SVD).Svenskt rättsväsende svartmålas på nätet skriver SVD. När jag läste häktningspromemorian mot Julian Assange var min första reflektion:
- Herregud, Marianne Ny har ju kokat soppa på en spik!
Det som presenteras i form av förhör och utlåtanden från SKL, ger ett inte bara magert, men också slarvigt och i viss mån tillrättalagt intryck. Hade det inte varit för att en person riskerar minst 1 års fängelse på grund av denna radikalfeministiska fars, så hade jag skrattat åt det. Men eftersom denna synnerligen magra och beska soppa räcker för att förmå både tingsrätt och hovrätt att häkta Julian Assange, som skäligen misstänkt för bl a våldtäkt, blir jag mörkrädd. Miljontals kronor offras av för att Assange skall komma till Sverige för att förhöras och buras in, minst 7 dagar. När frågor som handlar om frivilligt sex mellan två människor får denna konsekvens, var är vi då på väg?
Jag har tidigare i två artiklar redogjort för frågetecken jag funnit i promemorian. Som jag ser det finns det två offer i den här oaptitliga soppan. Det är Julian Assange och det är Sofia Wilén. När jag läser förhören med Wilén och vittnen framgår det klart att hela historien tog en vändning på polisstationen som hon inte ville. Hon har aldrig känt sig våldtagen av Assange. Däremot var hon rädd för att ha blivit smittad av någon könssjukdom. Jag väljer att tro på hennes historia om vad som hände.
Den polis som gjort konceptförhöret har skrivt en lång porrnovell om vad som hände fram till dess Assange och Wilén gick till sängs. Det är en novell full med hångel och petting.
När de kommer hem till Wilén lägenhet har de sex minst tre gånger under natten. På morgonen går Wilén ut och köper frukost till Assange. De går till sängs igen och har sex. Så här berättar hon om själva "våldtäkten":
"Hon vaknade till av att hon kände honom tränga in i henne. Hon frågade genast "Are wearing anything? och han svarade "You". Hon sa till honom "You better not have HIV" och han svarade "of course not". Han var redan inne i henne och hon lät honom fortsätta. Hon orkade inte säga till honom en gång till.  Hon hade tjatat om kondom hela natten. Hon hade aldrig haft oskyddat sex förut. Han sa att han ville komma inne i henne, han sa inte när han gjord det, men han gjorde det."
Det är detta som enligt Marianne Ny är en misstänkt våldtäkt, men som överåklagare Eva Finné avskriver med orden "brott föreligger inte". Man kan ha åsikter om Assanges moral, men mitt rättsmedvetande säger precis som Eva Finné. Jag tror också detta är ett allmänt rättsmedvetande utanför radikalfeministiska kretsar.
Lagen säger att det är våldtäkt om offret är försatt i vanmakt, vilket kan vara att man sover djupt till följd av berusning, eller blivit drogad. Inget av detta har bärighet i det här fallet. Ett enkelt NEJ hade förmodligen löst hela saken. Det är inte förbjudet att ha sex utan kondom. Wilén godkände ju att samlaget fortsatte. Däremot hade det varit straffbart om Assange hade haft HIV och ända haft sex utan kondom.
Efteråt skjutsar Assange Sofia på hennes cykel till tåget. Hon var lite orolig efteråt, bl a för att bli med barn, så hon skaffade ett dagenefterpiller på Apoteket.

Blev Sofia lurad att gå till polisen?

I slutet av förhörsprotokollet med Sofia (vi vet inte om det är ett eller två förhör, läs i del 2), står något märkligt: "När hon pratade med kompisar efteråt, förstod hon att hon blivit utsatt för ett brott. Hon åkte därför till Danderyds sjukhus och sedan till Södersjukhuset, där man tog prover, ett s k rapekit."
 Eftersom förhöret med Wilén avbröts på grund av att man fick information om att Assange anhållts i sin frånvaro, vilket upprörde henne och hon inte kunde koncentrera sig, finns inte hennes information om varför hon gick till polisen tillsammans med Anna Ardin. Förhöret har inte upplästs och godkänts av Wilén.
En vedertagen uppfattning är att kvinnorna gick till polisen för att förhöra sig om Assange kunde tvingas ta HIV-prov. Ett PM skrivet av en polis på "Klara-kops" två dagar efter händelsen, står det så här:
”...ville de prata och få lite råd om två tidigare händelser där de var lite osäkra på hur de skulle gå vidare”
Det är Anna Ardin som i sitt förhör säger att Sofia ville gå till polisen och att hon följde med som stöd. Till Aftonbladet säger hon däremot att dom gemensamt tog beslutet att gå till polisen.

Så här säger deras advokat Claes Borgström till spanska El Pais idag:
"De gick till polisen för att få råd, det var inte klart att de skulle göra en anmälan. Från min erfarenhet vet jag att det är mycket vanligt bland kvinnor som går till polisen."
På frågan ... "men det sägs att fröken A., som har en lång historia som aktiv feminist, visste precis vad som skulle hända om hon gick till polisen med ett fall som detta" svarar CB:
"Tja, jag tror inte det är rätt, hon är inte advokat, hon visste inte vad som skulle hända."
Vi kan på goda grunder misstänka att kvinnorna gick till just Klara polisstation, som inte låg närmast, på grund av att Ardins partikamrat Iremli Krans arbetade där. Det är inte att konspirera allt för mycket att tro att Ardin pratat med Krans innan besöket på telefon. Kanske hon t o m pratat med partikamraten, radikalfeminstenvännen, advokaten Claes Borgström?
Vittnet Johann Wahlström säger att Anna Ardin sagt till honom att Sofia ville tvinga Assange att ta ett blodprov, inte anmäla honom för våldtäkt, utan enbart få honom att ta ett blodprov.
Till ett annat vittne, Donald Boström, säger hon att Sofia berättat för henne att Assange genomfört samlag utan kondom, trots protester. Ardin säger också att man bara skall gå till polisen för att berätta, inte anmäla.... De vill att Assange skall ta HIV-prov, annars skall de polisanmäla honom.
Enligt förhöret med Boström berättar Ardin att hon satt med vid förhöret med Wilén och fyllde i en mening. Hon berättade sedan sin egen historia och polisen ansåg att detta föll under allmänt åtal.
Till sin bror säger Sofia att hon inte ville anmäla Assange, utan bara ville att han skulle testa sig. Hon gick till polisen för att få ett råd, men polisen tog upp en anmälan. Till en väninna säger hon att det inte alls blev som hon ville när hon gick till polisen. Hon kände sig överkörd av polisen och andra runtomkring.

Sofia kände sig alltså överkörd. Hon trodde uppenbarligen att man kunde gå till polisen och få råd. Trodde Anna Ardin det? Eller var hon ormen som använde Sofia för att nå sin hämnd på en otrogen man? Vi minns hennes 7-stegsmodell för hämnd på en otrogen man. Var och en får bilda sig en egen uppfattning. Vittnet Donald Boström berättar om att Ardin lämnat tre olika version om vad som hände mellan henne och Assange. Om hur hon tidsmässigt efter de påstådda övergreppet säger till Boström att hon var skitstolt över att ha fått världens häftigaste man i säng och han bor i min lägenhet. Vi vet att hon raderat twitter som talar emot hennes sak.
Vilken kompis var det som fick Sofia att förstå att hon blivit utsatt för brott? Är det kanske bara ord som läggs i hennes mun av förhörsledare i efterhand? Vi vet inte eftersom det bara är ett konceptförhör. Det är bara Anna Ardin som säger att Sofia vill anmäla Assange för våldtäkt. Personligen är jag helt övertygad om att Anna Ardin visste vad som skulle hända på polisstationen. Sofia Wilén lät sig övertygas och gick villigt i fällan.
För att citera Claes Borgström numera bevingade ord: Hon begrep inte att hon blivit våldtagen för hon är inte jurist!"

Varför vill Ny och Borgström tvinga rätten att äta denna soppa?

Precis som denna soppa är urvattnad och skämd, vill dessa båda radikalfeminister ytterligare urvattna våldtäktsbegreppet.

Ny är kammaråklagare i Göteborg och sköter överprövningar i sexual- och familjemål. Hon betecknas som ultrafeminist. Så här skrev hon i Domstolsverkets rapport om kvinnofridslagen 2001:
Först då mannen frihetsberövas och kvinnan i lugn och ro hinner få lite perspektiv på sin tillvaro, får hon en chans att upptäcka hur hon egentligen behandlas”. ”Marianne Ny menar att lagföringen har god effekt som skydd för kvinnan, även i de fall gärningsmannen åtalas men inte döms.”  (Domstolsverket)
Som Jämno ville Claes Borgström att fler skulle anmäla våldtäkt, enligt en artikel i brottsförebyggande rådets (BRÅ) tidskrift. Det är naturligtvis bekymmersamt och verkliga övergrepp inte blir polisanmälda, men ivern att fälla sexbrottslingar får inte urholka rättssäkerheten och den får inte heller urholka begreppet våldtäkt.
Det är svårt att se anklagelserna mot Julian Assange som något annat än att duon Ny/Borgström vill pröva att flytta våldtäksbegreppet och då tvingas vi väl känna den ukna sopplukten ändå upp i Högsta domstolen.