Tankar från skogsbrynet

Jag sitter i min stuga i skogsbrynet och filosoferar. Elden sprakar muntert i den öppna spisen. Det är varm och ombonat. Ute är det drygt tio grader kallt. Det hindrar inte två rådjur att para sig under ett av de gamla äppelträden. Det känns enkelt, primitivt och framför allt konfliktlöst. Efter fullbordad akt går de fram till fågelbordet och äter de frön som fåglarna sprätt ut. Sedan skrittar de sakta in i skogen...här behövs ingen samtyckeslagstiftning...deras liv är okomplicerat..
 Jag återgår till min dataskärm och läser att Julian Assange som väntat kommer att utlämnas till Sverige (DN) (SVD) (GP). Han har sju dagar på sig att överklaga, vilket han med all säkerhet kommer att göra. Marianne Nys glidning från att han skulle utlämnas för att bara förhöras till att förhöras och åtalas har haft stor betydelse. Likaså att man från svensk sida hävdar samlag med sovande person.
Jag fortsätter med att läsa Göran Rudlings utmärkta och kritiska artikel om förundersökningen. Kan dock inte avhålla mig från att kommentera att Erika Lejnefors inte är ansvarig för utredningen. Förundersökningsledare är Marianne Ny. Biträdande förundersökningsledare är Erika Lejnefors och Marianne Ny. Nu är det väl så att Lejnefors sköter markarbetet, men kan inte göra något utan att fråga "mamma". Jag är tillbaka i den komplicerade mänskliga vekligheten..

Utvecklingscentrum

Marianne Ny är överåklagare och chef för Utvecklingscentrum i Göteborg. Hon är inte längre operativ åklagare. Att hon utnämner sig själv till förundersökningsledare är extremt ovanligt. Enligt uppgifter jag fått verkar detta vara enda gången hon gör det under 2010.

Utvecklingscentrum Göteborg har följande ansvarsområden: våldsbrott inklusive fridskränkning, ofredande och olaga hot, sexualbrott samt lagarna om könsstympning och besöksförbud.   

Utvecklingscentrumet arbetar vidare med ärenden om besöksförbud, människohandel, kriminaltekniska frågor, inklusive DNA, rättsintyg samt barnkonventionen. Utvecklingscentrum Göteborg handlägger dessutom brottsofferfrågor.
Dess uppgift är att bedriva metod- och rättsutveckling inom olika brottsområden och svara för den samlade kunskapen inom sitt ansvarsområden. Utvecklingscentrumen arbetar med metodutveckling, kunskapsuppbyggnad och samverkar med andra myndigheter inom sina verksamhetsområden.
En av utvecklingscentrumens huvuduppgifter är att fånga upp sådant som har stor betydelse för det dagliga åklagararbetet. Utvecklingscentrumen kan sprida kunskaper, analysera rättsläget, ta fram riktlinjer eller se till att mål förs till Högsta domstolen.
Rättslig uppföljning och tillsyn bedrivs också här. Ett exempel är att alla överprövningar av åklagarbeslut handläggs av utvecklingscentrumen.
Ett tillsynsprojekt om tvångsmedelsanvändning samt frister i relationsvåldsmål och sexualbrottsmål har bedrivits under 2009. Det har visat på behov av metodutveckling av arbetssätt.
En modell för snabb handläggning och hög kvalitet i bevissäkringen i ärenden om brott i nära relationer och sexualbrott ska utarbetas under 2010 och 2011 och därefter utvärderas och utvecklas. Under den sista fasen ska resultaten analyseras och sammanställas.
 En fråga som osökt kommer upp, är om Julian Assange är del av ett projektarbete på Utecklingscentrum?

En lite märklighet är Åklagarmyndighetens verksamhetsmål:
“Ett av Åklagarmyndighetens verksamhetsmål är att fler brott ska leda till lagföring.
Åklagarmyndighetens verksamhetsmål är att lagföring ska ske för fler brott och att fler personer ska lagföras. Lagföring vid Åklagarmyndigheten är vanligen att en person blivit åtalad men innefattar även utfärdande av strafföreläggande och åtalsunderlåtelse.”

Jag trodde i min enfald att verksamhetsmålet var:
1. att göra bättre utredningar om våldtäkter
2. därmed få fler våldtäktsmän dömda, inte lagförda

Att lagföra, åtala, är ju en exklusiv åtgärd som bara åklagarmyndigheten kan göra. Har man då uppnått vad Marianne Ny skrev i Domstolsverkets rapport om kvinnofridslagen 2001:
"Först då mannen frihetsberövas och kvinnan i lugn och ro hinner få lite perspektiv på sin tillvaro, får hon en chans att upptäcka hur hon egentligen behandlas”. ”Marianne Ny menar att lagföringen har god effekt som skydd för kvinnan, även i de fall gärningsmannen åtalas men inte döms." (Domstolsverket)

Sexualbrottsutredning

Marianne Ny har suttit med i 2008 års sexualbrottsutredning. Denna syftar till att stärka brottsoffrens position och flytta gränserna för vad som skall betraktas som sexbrott.

I 2008 års utredning, som nu är ute på remiss föreslås flera förändringar i sexualbrottslagstiftningen, bland annat att:

• våldtäktsbestämmelsen utvidgas så att fler fall av sexuella utnyttjanden blir att bedöma som våldtäkt,
• ett helt nytt och samtyckesbaserat brott - sexuellt övergrepp - införs,
• tillämpningsområdet för bestämmelsen om våldtäkt mot barn utvidgas,
• straffskalorna för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn skärps, samt att
• bestämmelsen om sexuellt ofredande utvidgas.

Redan lagändringen 2005 urvattnades våldtäktsbegreppet, vilket vi nu har lärt oss genom Julian Assange. Ny och de andra utredrna vill göra soppan ännu vattnigare.

"Alla sexualbrott måste utredas"

Uttalandet kommer inte från Marianne Ny, utan från Claes Borgström, som i Assange-fallet representerar målsägarna:

– Alla sexualbrott måste utredas. För om killarna där ute vet, att de här brotten alltid får en grundlig utredning och att risken är stor för straffpåföljd så kommer det att få en såväl normbildande som avskräckande inverkan.
Han fällde detta yttrande i samband med 2005 års sexualbrottsutredning. Han var ensamutredare och samtidigt jämställdhetsombudsman, Jämo.
Marianne Ny säger följande:
– Vi kunde lista ett antal åtgärder som bör göras. Man hade inte vänt på alla stenar, och det ska man göra innan en sådan här utredning läggs ned, säger Ny.(SVD)
 Redan för 2 år sedan säger Marianne Ny till Metro:
"Vanligaste felet är att vittnen eller den misstänkte gärningsmannen inte hörs. Enligt Marianne Ny, vice överåklagare på UC i Göteborg, är utgångspunkten att alla vittnen ska höras.
Claes Borgström är socialdemokraternas talesman i jämställdhetsfrågor. 2010 vill partiet tillsätta en granskningskommission om varför så många våldtäktsanmälningar inte utreds ordentligt.
En liten parantes är följande citat
"Under år 2007 polisanmäldes över 3 500 våldtäkter. Mörkertalet är stort och det egentliga antalet våldtäkter beräknades år 2007 vara uppemot 30 000."
Ett sådant påstående hade inte överlevt 30 sekunder på Flashback utan källhänvisning.

Hur väl Marianne Ny och Claes Borgström känner varandra och hur mycket de samarbetat sedan tidigare, vet jag inte. Att de är två trosfränder är uppenbart och båda driver en radikalfeministisk agenda med samma mål i sikte, att flytta gränser för vad som är sexualbrott och därmed kunna lagföra flera.
För Borgström finns det naturligtvis ett ekonomiskt incitament också. Han tjänade 74 900 kronor i månaden som Jämo. Dessa pengar och lite till måste han dra in själv nu.

Vad händer nu?

Julian Assange kommer att utnyttja varje möjlighet att undvika att komma till Sverige. Han vet att han kommer att låsas in med restriktioner under kanske upp till en månad. Marianne Ny har målat in sig i ett hörn och är tvungen att åtala, oavsett vad Assange säger i förhöret. Han kommer att få sitta i förvar i kanske upp till en månad innan det blir rättegång.
Förundersökningen kommer att sekretessbeläggas. Rättegången kommer att ske inför lykta dörrar. Försvaret beläggs med yppandeförbud. Allmänheten kommer inte att få veta någonting. Efter rättegången kommer tingsrätten med ett beslut, som kommer att vara extremt kortfattat.
Jag skulle göra allt för att så länge som möjligt slippa Kronobergshäktet. Vad vi vet är att all världens fokus kommer att ligga på Sverige och hur brottsmål sker i hemlighet. Detta är något vi kritiserat många länder för tidigare.

Jag går ut och fyller på mat till fåglar och rådjur. Det susar i trädkronorna...vinden viskar mitt namn....

Kjöller och "sanningen"

I dagens DN går Hanne Kjöller till förnyad attack mot Julian Assange. Denna gång säger hon sig ha läst hela häktningspromemorian, vilken hon uppenbarligen inte gjort senast hon skrev om den! Trots att hon säger sig ha läst, så bär hon fortfarande sina radikalfeministiska skyddsglasögon. Hon utelämnar som vanligt allt som talar för Assange och mot målsägarna.
Sedan väljer hon att ringa till målsägarnas advokat Claes Borgström för att få medhåll. Hade hon väntat sig något annat? Varför ringer hon inte till Assanges advokat Björn Hurtig för att höra hans version?
Kjöller använder påståenden som inte stämmer. Att tränga in i en sovande kvinna är inte våldtäkt. För det första krävs det att hon är i hjälplöst tillstånd och för andra krävs det ett uppsåt. Att tränga in i någon utan kondom är inte brottsligt. I det fallet uppstår det brottsliga först om det visar sig att man blir smittad och den som överför smittan var medveten om detta. Då rubriceras det som misshandel och inte våldtäkt.
Den som inte själv läst häktningspromemorian, rekommenderar jag att göra det och bilda sig en egen uppfattning.
Vad Kjöller bland annat undanhåller sina läsare, är att "våldtäkten" äger rum omkring kl 9 på morgonen. SW har varit ute och köpt frukost till Assange efter att de haft flera samlag under natten. De har sedan krupit tillbaka i sängen och haft sex igen. Efter detta slumrar SW till eller halvsover som hon sedan sagt till en kompis. Hon känner att Assange håller på att tränga in i henne och frågar då om han har något på sig? Han svarar "dig". "Det är bäst du inte har HIV", säger hon då och han  svarar "Naturligtvis inte".
Hon låter honom då fortsätta, "eftersom han redan var inne i henne". Vari består uppsåtet? Möjligtvis att slippa kondom?
Det förvånar mig inte att detta i radikalfeministiska kretsar anses som våldtäkt. Från detta håll vill man ytterliga urvattna våldtäktsbegreppet. Är det rimligt att döma någon till flera års fängelse för det eventuella brott som skett? Det anser uppenbarligen Kjöller, Borgström, Ny med flera.
Vad Kjöller skriver om Anna Ardin och kondomen låter jag bli att kommentera, eftersom jag inte fäster någon tilltro till Ardins berättelse. Kjöller borde också ställa sig denna fråga med tanke på alla motsägelser som finns i denna, bl a jämfört med vad hon sagt till vittnen, raderade twitter osv.
Det faller ett stort ansvar på Hanne Kjöller att redovisa alla fakta för sina läsare, även om hon nu skriver en ledare. En riktig journalist redovisar fakta och utifrån detta kommer till en slutsats.
Ivan Johnson har också bemött Kjöller i sin blogg.
Tidgare artiklar i ämnet i den här bloggen:
 "Förundersökningen mot Assange väcker nya frågor"
"Förundersökningen mot Assange väcker frågor Del 2"
"Mariannes spiksoppa skämd och oaptilig"
"Assange och gammalmedia" 
"Man har inte vänt på alla stenar!!" 
"Gammelvargen, gammalmedia och Flashback" 

Det känns dock skönt att inte alla sjunger med i den radikalfeministiska jubelkören. Cordelia Edvardsson på Svd står upp mot Tant Gredelin när det gäller sexköpslagen.
Hennes tankar följer i mångt vad jag skrev i min blogg:
"Tant Gredelin vill höja straffet för sexköp"

Gammelvargen, gammalmedia och Flashback

Gammelvargen har jobbat 40 år i gammalmedia. Min ledstjärna har varit att vara ärlig mot mina läsare och mot mig själv. Den dagen jag upptäckte att detta inte längre var det som gällde på redaktionen, så drog jag mig tillbaka till skogsbrynet. Jag kände jag gjorde detta med hedern i behåll. Gammalmedia har sedan dess fjärmat sig allt mer från den journalistik jag har bekänt mig till.
Sociala medier var länge något okänt för mig. Visst hade jag hört talas om något som heter bloggar, Twitter, Facebook med mera, utan att engagera mig i det.
Vändningen kom med Julian Assange. Redan när jag läste om det första gången 21 augusti verkade det vara något konstigt. Jag följde turerna i gammalmedia, som inte skrev speciellt mycket i frågan. När Marianne Ny utfärdade sin EAW i slutat av september, läste jag en kommentar till AB:s artikel som väckte min nyfiken. Den handlade om att man nog borde titta till mera på en av målsägarna.
Googlandet förde till Flashback. Det dröjde inte lång stund innan jag förstod att det som skrevs i gammalmedia, bara var toppen av ett isberg. Under ytan dolde sig massor av intressant information. Stanken av rutten fisk slog emot mig, och det blev min första blogg i frågan.

Olle Andersson - Respekt

Jag upptäckte det samma med Flasback, som förre TV-journalisten Olle Andersson har gjort:

"För min del är saken enkel och komplikationsfri. Jag deltar i Flashback för att sprida information om Assange och Wikileaks. Jag är partisk på så sätt att jag har dubier om vår våldtäktslagstiftning. Jag tror att få svenskar känner till lagens implikationer när det gäller vår vardagliga samvaro. Jag tror att mina synpunkter är ovälkomna på andra håll.  Jag anser att Assange ska dömas om domstolen finner att brott har begåtts.  Jag tror att misstag begåtts under förundersökningen.
Flashback är den enda alernativa rösten i Assangefallet. Somligt är pissoarklotter, annat är information jag inte hittar någon annan stans. Hundratals länkar till all världens tidningar, tidskrifter och inflytelserika bloggar som det skulle ta mig månader att hitta själv, jurister, samhällsvetare, journalister (som säger här vad dom inte får skriva om på den egna tidningen) och politiker som lärt mig allt jag behöver veta om EAW, åklagarhandboken, sexualbrottsbetänkandet, utlämningsavtal mm. Lagtexer, domstolspraxis, våra grundlagsfästa rättigheter, allt in extenso och med källanvisningar. För att inte tala om alla nya Wikileaksavslöjanden som svenska medier slutat rapportera om. Ingen läser the Telegraph eller der Spiegel på redaktionerna."
Läs hela Olle Anderssons utmärkta artikel i Newsmill.
Förtroendet för gammalmedia fick ytterligare en törn i samband med att de började #prataomdet, en gemensam kampanj, som saknar motsvarighet i svensk mediahistoria. Detta är/var en kampanj till stöd för kompisen Anna Ardin och en smutskastning av Julian Assange. Med hjälp av Flasback och andra bloggare har detta resulterat i tre artiklar från min sida:
"#prataomdet en lyckad smutskastningskampanj"
"Sanningen om #prataomdet"
"Sanningen om #prataomdet Del 2"

#prataomdet är intressant så till vida att kampanjen avslöjar vilket liten radikalfeministisk ankdamm gammalmedia är. Hur det visar sig alla alla känner alla och hur stark ställning radikalfeminsterna har på landets ledande redakttioner.
Detta förklarar den i det närmaste totala tystnaden när det gäller att skriva om Assange-fallet. Inte ens när Häktningspromemorian blev tillgänglig, reagerade gammalmedias nyhetsredaktioner. Den letade sig istället till radikalfeministiska kulturredaktörer.
Likaså valde man att inte publicera Wikileaks dokument som var mycket komplimenterande för regeringen. Det senaste är att man valt att inte publicera det samordnade försök, som gjorts att knäcka Wikileaks från mäktiga krafter i USA. Flashback har naturligtvis haft full koll på detta och Olle Andersson skriver en ny utmärkt artikel i Newsmill.
Här kommer plötsligt den tyska avhopparen från Wikileaks, Daniel Domscheit-Berg in i bilden. Han ger ut en bok vars syfte är att smutskasta Julian Assange. Han får okritiskt breda ut sig i svenska medier. Än en gång sviker gammalmedia sitt ansvar. SVD ställer åtminstone en kritisk fråga och redogör lite för bakgrunden.

Skall man få veta vad som händer måste man hålla andan och dyka ner under ytan. Precis som Olle Andersson gjort och som jag har gjort. Tillsammans med andra försöker vi bringa klarhet i det som gammalmedia förtiger. Nu finns det säkert mycket skit på Flashback, men precis som på nätet i övrigt väljer man själv vad man vill läsa och i vilka trådar man vill deltaga.
När första, andra och tredje statsmakten pratar samma språk har de sociala medierna en oerhört viktig uppgift om sanningen skall komma fram.
Undrar om den gammalmedia jag i stort sett ägnat hela mitt yrkessamma liv åt, någonsin kommer att återfå mitt förtroende? Jag är mycket tveksam.

Ett nytt frågetecken att räta ut?

Så vänder vi på stenen där och vad hittar vi väl då, för att travestera på Owe Thörnqvist? Jo, ett nytt frågetecken. Undrar om Marianne Ny är lika framgångsrik i sin jakt på utropstecken?
Om vi går tillbaka till tisdagen den 17 augusti 2010, denna morgon när Julian Assange och Sofia Wilén hade världens nu mest berömda morgonsex, så hittar man en hel del underligheter. Jag har tidigare beskrivit alla konstigheter som ägde rum hos "Klara kops".
Denna gång börjar vi efter att Julian skjutsat Sofia till järnvägsstationen på hennes cykel och hon betalt hans tågbiljett tillbaka till Stockholm. Hon cyklar hem och renbäddar sängen och känner sig lite allmänt orolig över att för första gången haft oskyddat sex. Hon har köpt ett dagefterpiller på vägen hem, men hon känner oro för att ha blivit smittad av någon könssjukdom, kanske något så hemskt som HIV. Detta tycker jag man skall ha respekt för.
I polisförhöret säger Sofia, att hon efter att ha pratat med sina kompisar, förstod hon att hon blivit utsatt för ett brott. I inget av de förhör som gjorts med vänner till Sofia antyds något sådant. Det är enbart Anna som till sina vänner och i sitt eget förhör säger att Sofia berättat att hon blivit våldtagen och ville polisanmäla och att hon enbart följde med som stöd.
Sofia åker till Danderyds sjukhus och sedan vidare Södersjukhusets mottagning för våldtagna kvinnor. Där tar man prover enligt något som kallas rape-kit.
Enligt Södersjukhusets egen hemsida får man då en personlig stödperson i form av en sjuksköterska eller barnmorska, som man diskuterar med och gemensamt kommer överens om vilka prover som skall tas.
Om nu Sofia var mer orolig för att ha blivit smittad med HIV, än att ha blivit våldtagen, så måste ju detta ha kommit upp i samtalet med sjuksköterskan. Denna måste i sitt jobb vara inläst på smittskyddslagen. Sofia borde då ha fått information om vad lagen säger och att polisen inte kan tvinga Assange att ta prov.
Hon försöker få tag i Julian, men han svarar inte. Då kanske Sofia begår sitt livs misstag. Hon skickar ett SMS till en hämndlysten Anna Ardin, som känner sig brädad av en simpel tjej i kashmirtröja. Anna ringer upp Sofia och får henne att berätta sin historia. (fredag 20/8)Vad vi vet utifrån häktningspromemorian är det bara Anna Ardin som säger att man skall gå till polisen om inte Assange testar sig.
Jag har tidigare spekulerat i om Anna Ardin har haft kontakt med sina partikamrater Irmeli Krans och Claes Borgström innan kvinnorna beger sig till polisstationen. Om Anna frågat sina vänner om man kan tvinga Assange att ta prov, så hade båda svarat att detta inte är något polisen kan göra. Hon får dock rådet att ta med Sofia till polisen och låta henne berätta sin historia, eftersom den kan komma att falla under allmänt åtal.
Min slutsats är alltså att de inte alls gick till polisstationen för att rådfråga om HIV. Åtminstone Anna Ardin var väl medveten om vad som skulle hända.
Sofia Wilén däremot säger att hon känner sig överkörd av polisen och folk runt omkring henne.

Tidgare artiklar i ämnet i den här bloggen:
 "Förundersökningen mot Assange väcker nya frågor"
"Förundersökningen mot Assange väcker frågor Del 2"
"Mariannes spiksoppa skämd och oaptilig"
"Assange och gammalmedia" 
"Man har inte vänt på alla stenar!!"

(SVD)

Man hade inte vänt på alla stenar!!

Varför bedriver Marianne Ny denna märkliga jakt på Julian Assange? Varför vill hon till varje pris fälla alfahanen?
Marianne Ny är chef för Utvecklingscentrum i Göteborg. Detta är en avdelning inom Åklagarmyndigheten, som bland annat handlägger överprövning av åklagarbeslut för bland annat misstänkta sexbrott. Ny arbetar inte som operativ åklagare längre. Hon har dock ett stort engagemang när det gäller sexbrott och har suttit med i 2008 års sexualbrottsutredning. Denna syftar till att stärka brottsoffrens position och flytta gränserna för vad som skall betraktas som sexbrott.

I 2008 års utredning, som nu är ute på remiss föreslås flera förändringar i sexualbrottslagstiftningen, bland annat att:

• våldtäktsbestämmelsen utvidgas så att fler fall av sexuella utnyttjanden blir att bedöma som våldtäkt,
• ett helt nytt och samtyckesbaserat brott - sexuellt övergrepp - införs,
• tillämpningsområdet för bestämmelsen om våldtäkt mot barn utvidgas,
• straffskalorna för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp mot barn skärps, samt att
• bestämmelsen om sexuellt ofredande utvidgas. 

Så här skrev hon i Domstolsverkets rapport om kvinnofridslagen 2001:
"Först då mannen frihetsberövas och kvinnan i lugn och ro hinner få lite perspektiv på sin tillvaro, får hon en chans att upptäcka hur hon egentligen behandlas”. ”Marianne Ny menar att lagföringen har god effekt som skydd för kvinnan, även i de fall gärningsmannen åtalas men inte döms." (Domstolsverket)

Ny var också med och tog fram ett utbildningsprogram för Brottsoffermyndigheten 2008, "Bättre bemötande av sexualbrottsoffer i rättsväsendet. En föreläsare som anlitades var advokat Claes Borgström. Samme Borgström låg bakom 2005 års sexualbrottsutredning.
Marianne Ny och Claes Borgström är två "sisters in arms" när det gäller en radikalfeministisk syn på sexbrott.

Claes Borgström

Den åklagare som beslutade att anhålla Assange i sin frånvaro för våldtäkt och sedan begick ett grovt tjänstefel (som ännu inte lett till några åtgärder) och bekräftade beslutet för Expressen var Maria Häljebo Kjellstrand, som var jouråklagare. Hon fråntogs sedan fallet "på grund av hög arbetsbelastning" hos jouråklagaren. Istället tog chefsåklagare Eva Finné över fallet. Fem dagar efter anmälan avskriver hon i stort sett allt. Hon gör det inte för att inte tror på kvinnorna, utan för att hon inte anser att brott föreligger. I detta läget har Sveriges största manliga radikalfeminist, förre jämno, Claes Borgström klampat in på scenen och blivit målsägarbiträde för Ardin och Wilén. I vilket läge Ardin tog kontakt med sin partikamrat vet vi inte. Kanske var det t o m innan hon och Wilén gick till polisen? Borgströms chans att tjäna lite pengar på det är fallet är att begära en överprövning. Det sker hos åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum i Göteborg, där Marianne Ny är chef. Ny kör över sin kollega Finné och ger henne en ordenligt dask på fingrarna. Nu är ju inte Eva Finné vilken jänta som helst. Det är hon som fått ta över som åklagare efter van der Kvast när det gäller Thomas Qvick och beslutat återöppna flera fall. Även i det ärendet korsas Borgströms och Finnés vägar.
– Vi kunde lista ett antal åtgärder som bör göras. Man hade inte vänt på alla stenar, och det ska man göra innan en sådan här utredning läggs ned, säger Ny.(SVD)
 Redan för 2 år sedan säger Marianne Ny till Metro:
"Vanligaste felet är att vittnen eller den misstänkte gärningsmannen inte hörs. Enligt Marianne Ny, vice överåklagare på UC i Göteborg, är utgångspunkten att alla vittnen ska höras.
– Ärendena ska drivas så långt som möjligt".
Ny är alltså i vissa fall missnöjd med sina kollegor, som hon inte tycker gör sitt jobb. En av dem Eva Finné.
Nu handlar det inte om så vansinnigt många fall per år. 2009 lämnades 169 överprövningsärenden in avseende sexbrott. I 19 fall ändrades åklagarens beslut  och förundersökningen fortsatte under en annan åklagare.

Sven-Erik Alhem, är f d chefsåklagare i Stockholm och överåklagare i Malmö. Genom att vittna för Julian Assanges försvar i domstolsförhandlingarna i London har han gett tyngd åt kritiken av den svenska handläggningen av våldtäktsmisstankarna mot Julian Assange.

Slutligen tycker Alhem att det är värt att "begrunda" att Marianne Ny både är den åklagare som beslutar att återuppta förundersökningen och sedan ska leda denna. "Hon kan uppfattas ha ett intresse av att besluta om att åtala Mr Assange."

Brita Sundberg-Weitman är pensionerad lagman och författare till bland annat "Saklighet och godtycke i rättskipning och förvaltning", "Rättsstaten Åter!" och "Sverige och rättsstaten på 2000-talet".Hon vittnade också vid rättegången i London.
Hennes kritik mot den svenska överåklagaren Marianne Ny var obeveklig:
– Den svenska åklagaren har en ganska fördomsfull syn på män. Hon är så upptagen med att fokusera på våldtagna kvinnor att hon förlorat balansen.
Det de båda tänker på och oroar sig för, är att inte den objektivitetsprincip som finns för åklagare inte följs:

Åklagaren ska vara objektiv

"En åklagare ska alltid vara objektiv.
Det betyder att när åklagaren undersöker brottet
ska han eller hon inte tänka på om det hjälper brottsoffret
eller den som är misstänkt för brottet.
Åklagaren ska undersöka alla fakta om brottet
utan att bry sig om vem det är bra eller dåligt för.
En åklagare ska inte stå på någons sida
och får inte ha någon som favorit."

Det finns mycket i den här soppan som tyder på att objektivitetsprincipen satts på undantag. Vi vet att polisen har uppgifter om Anna Ardins raderade twitter och 7-stegs modell för hämnd. Sedan har vi 100-tals SMS, som advokat Björn Hurtig fått se, men inte skriva av. Bara att Marianne Ny själv tar rollen som förundersökningsledare, är precis som Alhem påpekar, anmärkningsvärt. Det normala är att ärenden går tillbaka till den åklagarkammare som tidigare handlade ärendet, men att en ny åklagare utses. Också Nys radikalfeministiska inställning till sexualbrott borde diskvalificera henne när det gäller objektivitet.

Det verkar klart som om detta har blivit ett prestigeärende för Marianne Ny. Vad är syftet med denna jakt? Är det föra att visa lata åklagarkollegor hur en sexualbrottsutredning skall genomföras? Eller är det för att flytta gränsen för sexualbrott ännu längre bort från allmänt rättsmedvetande?

Det märkliga är att Fredrik Reinfeldt, Tant Gredelin och Nys chef har känt sig tvingade att gå ut och försvara henne. 

Det bästa hade nog varit att Marianne Ny suttit kvar bakom skrivbordet och gett fan i att lägga sig i den operativa verksamheten igen...

Här är en mycket bra artikel i ämnet, skriven av Helen Bergman, som bland var programledare för Radio Ellen:
Feministerna i Assange-härvan gör våld på feminismen
Ann Helen Rudberg är en kvinna med båda fötterna på jorden:
Dumt av Reinfeldt uttala sig om Assange

Tidgare artiklar i ämnet i den här bloggen:
 "Förundersökningen mot Assange väcker nya frågor"
"Förundersökningen mot Assange väcker frågor Del 2"
"Mariannes spiksoppa skämd och oaptilig"
"Assange och gammalmedia"

(SVD) (DN)

Assange och gammalmedia

Så har då äntligen gammalmedia fått tag i häktningspromemorian när det gäller Julian Assange. Av någon märklig anledning smyger den förbi nyhetsredaktionen och hamnar hos Hanne Kjöller på ledarredaktionen. Med sina ultrafeministiska glasögon på skriver hon en signerat ledarstick: "Julian Assange: Falskskyltad apostel". Hon säger sig ha läst promemorian, men hon har haft ett selektivt seende på grund av sina skyddsglasögon. Hennes ledare är kvalificerat dravel. Att jag läst promemorian på ett helt annat sätt framgår av mina två tidigare artiklar om den samma:
"Förundersökningen mot Assange väcker nya frågor"
"Förundersökningen mot Assange väcker frågor Del 2"
"Mariannes spiksoppa skämd och oaptilig"
Akvarium har bemött alla konstigheter i Hanne Kjöllers ledare på ett bra sätt, varför jag låter bli att säga samma sak här igen
Svenska gammalmedia behandlar hela affären med en rädsla, som får tankarna till länder med tidningscensur. Mycket av det som kommer fram vid domstolsförhandlingarna har funnits tillgängligt en längre tid, men läsare, lyssnare och tittar har undanhållits informationen. Nu vågar man berätta när samma saker sägs öppet. Var har den undersökande journalistiken tagit vägen? Bedrivs den bara på Flasback?
En av Assanges vittnen har Göran Rudling, som driver bloggen Samtycke.nu. Han är ingen beundrare av Assange och han arbetar för att stärka kvinnors rätt vid sexualbrott. Rudling har ändå ett starkt rättspatos och jag har flera gånger tidigare länkat till hans avslöjanden kring alla konstigheter i denna cirkus. Han har fått en konstig känsla av att hela polisutredningen varit partisk. Läs hans senaste alster här.

Nu klampar också statsminister Fredrik Reinfeldt in som en elefant i en porslinsaffär och har åsikter i en pågående rättsprocess:
Enligt Fredrik Reinfeldt är det kvinnornas rättstrygghet som står på spel.
"– Låt oss inte glömma bort vad som riskeras här. Det är ju rätten för kvinnor att få prövat huruvida det har varit ett övergrepp som de har varit utsatta för." (AB).
Enligt GP kommer följande uppseendeväckande uppgifter från regeringskansliet:
"Beslut om Julian Assange ska överlämnas till Sverige eller inte dröjer. Ett nej från den brittiske domaren skulle få mer än rättsliga följder uppger källor i regeringskansliet."
Reinfeldt är dessutom inte påläst i ämnet och borde enbart av den anledningen hålla käften:
– Det är beklagligt. Vi har ett självständigt rättsväsende som i det här fallet dessutom agerat på svensk lagstiftning. Man har till allmänt åtal instämt Julian Assange för anklagelser om våldtäkt, sa Reinfeldt till journalister i riksdagen.
Det är så dåligt att jag vill spy!
Uppdatering 8 febr
Idag har Karin Thurfjell i SVD skrivit att hon läst häktningspromemorian och kokat en ytterst tunn soppa på den. Hon har använt samma selektiva glasögon som Hanna Kjöller och glömt bort det som borde vara en journalists främsta uppgift,kritisk granskning!

Mariannes spiksoppa, skämd och oaptitlig

Claes Borgström stoppar spiken i Marianne Nyas oaptitliga soppa

Idag är det förhandlingar i London igen om Julian Assange och Sveriges begäran att han skall utelämnas, skäligen misstänkt för bl a våldtäkt. (DN) (SVD).Svenskt rättsväsende svartmålas på nätet skriver SVD. När jag läste häktningspromemorian mot Julian Assange var min första reflektion:
- Herregud, Marianne Ny har ju kokat soppa på en spik!
Det som presenteras i form av förhör och utlåtanden från SKL, ger ett inte bara magert, men också slarvigt och i viss mån tillrättalagt intryck. Hade det inte varit för att en person riskerar minst 1 års fängelse på grund av denna radikalfeministiska fars, så hade jag skrattat åt det. Men eftersom denna synnerligen magra och beska soppa räcker för att förmå både tingsrätt och hovrätt att häkta Julian Assange, som skäligen misstänkt för bl a våldtäkt, blir jag mörkrädd. Miljontals kronor offras av för att Assange skall komma till Sverige för att förhöras och buras in, minst 7 dagar. När frågor som handlar om frivilligt sex mellan två människor får denna konsekvens, var är vi då på väg?
Jag har tidigare i två artiklar redogjort för frågetecken jag funnit i promemorian. Som jag ser det finns det två offer i den här oaptitliga soppan. Det är Julian Assange och det är Sofia Wilén. När jag läser förhören med Wilén och vittnen framgår det klart att hela historien tog en vändning på polisstationen som hon inte ville. Hon har aldrig känt sig våldtagen av Assange. Däremot var hon rädd för att ha blivit smittad av någon könssjukdom. Jag väljer att tro på hennes historia om vad som hände.
Den polis som gjort konceptförhöret har skrivt en lång porrnovell om vad som hände fram till dess Assange och Wilén gick till sängs. Det är en novell full med hångel och petting.
När de kommer hem till Wilén lägenhet har de sex minst tre gånger under natten. På morgonen går Wilén ut och köper frukost till Assange. De går till sängs igen och har sex. Så här berättar hon om själva "våldtäkten":
"Hon vaknade till av att hon kände honom tränga in i henne. Hon frågade genast "Are wearing anything? och han svarade "You". Hon sa till honom "You better not have HIV" och han svarade "of course not". Han var redan inne i henne och hon lät honom fortsätta. Hon orkade inte säga till honom en gång till.  Hon hade tjatat om kondom hela natten. Hon hade aldrig haft oskyddat sex förut. Han sa att han ville komma inne i henne, han sa inte när han gjord det, men han gjorde det."
Det är detta som enligt Marianne Ny är en misstänkt våldtäkt, men som överåklagare Eva Finné avskriver med orden "brott föreligger inte". Man kan ha åsikter om Assanges moral, men mitt rättsmedvetande säger precis som Eva Finné. Jag tror också detta är ett allmänt rättsmedvetande utanför radikalfeministiska kretsar.
Lagen säger att det är våldtäkt om offret är försatt i vanmakt, vilket kan vara att man sover djupt till följd av berusning, eller blivit drogad. Inget av detta har bärighet i det här fallet. Ett enkelt NEJ hade förmodligen löst hela saken. Det är inte förbjudet att ha sex utan kondom. Wilén godkände ju att samlaget fortsatte. Däremot hade det varit straffbart om Assange hade haft HIV och ända haft sex utan kondom.
Efteråt skjutsar Assange Sofia på hennes cykel till tåget. Hon var lite orolig efteråt, bl a för att bli med barn, så hon skaffade ett dagenefterpiller på Apoteket.

Blev Sofia lurad att gå till polisen?

I slutet av förhörsprotokollet med Sofia (vi vet inte om det är ett eller två förhör, läs i del 2), står något märkligt: "När hon pratade med kompisar efteråt, förstod hon att hon blivit utsatt för ett brott. Hon åkte därför till Danderyds sjukhus och sedan till Södersjukhuset, där man tog prover, ett s k rapekit."
 Eftersom förhöret med Wilén avbröts på grund av att man fick information om att Assange anhållts i sin frånvaro, vilket upprörde henne och hon inte kunde koncentrera sig, finns inte hennes information om varför hon gick till polisen tillsammans med Anna Ardin. Förhöret har inte upplästs och godkänts av Wilén.
En vedertagen uppfattning är att kvinnorna gick till polisen för att förhöra sig om Assange kunde tvingas ta HIV-prov. Ett PM skrivet av en polis på "Klara-kops" två dagar efter händelsen, står det så här:
”...ville de prata och få lite råd om två tidigare händelser där de var lite osäkra på hur de skulle gå vidare”
Det är Anna Ardin som i sitt förhör säger att Sofia ville gå till polisen och att hon följde med som stöd. Till Aftonbladet säger hon däremot att dom gemensamt tog beslutet att gå till polisen.

Så här säger deras advokat Claes Borgström till spanska El Pais idag:
"De gick till polisen för att få råd, det var inte klart att de skulle göra en anmälan. Från min erfarenhet vet jag att det är mycket vanligt bland kvinnor som går till polisen."
På frågan ... "men det sägs att fröken A., som har en lång historia som aktiv feminist, visste precis vad som skulle hända om hon gick till polisen med ett fall som detta" svarar CB:
"Tja, jag tror inte det är rätt, hon är inte advokat, hon visste inte vad som skulle hända."
Vi kan på goda grunder misstänka att kvinnorna gick till just Klara polisstation, som inte låg närmast, på grund av att Ardins partikamrat Iremli Krans arbetade där. Det är inte att konspirera allt för mycket att tro att Ardin pratat med Krans innan besöket på telefon. Kanske hon t o m pratat med partikamraten, radikalfeminstenvännen, advokaten Claes Borgström?
Vittnet Johann Wahlström säger att Anna Ardin sagt till honom att Sofia ville tvinga Assange att ta ett blodprov, inte anmäla honom för våldtäkt, utan enbart få honom att ta ett blodprov.
Till ett annat vittne, Donald Boström, säger hon att Sofia berättat för henne att Assange genomfört samlag utan kondom, trots protester. Ardin säger också att man bara skall gå till polisen för att berätta, inte anmäla.... De vill att Assange skall ta HIV-prov, annars skall de polisanmäla honom.
Enligt förhöret med Boström berättar Ardin att hon satt med vid förhöret med Wilén och fyllde i en mening. Hon berättade sedan sin egen historia och polisen ansåg att detta föll under allmänt åtal.
Till sin bror säger Sofia att hon inte ville anmäla Assange, utan bara ville att han skulle testa sig. Hon gick till polisen för att få ett råd, men polisen tog upp en anmälan. Till en väninna säger hon att det inte alls blev som hon ville när hon gick till polisen. Hon kände sig överkörd av polisen och andra runtomkring.

Sofia kände sig alltså överkörd. Hon trodde uppenbarligen att man kunde gå till polisen och få råd. Trodde Anna Ardin det? Eller var hon ormen som använde Sofia för att nå sin hämnd på en otrogen man? Vi minns hennes 7-stegsmodell för hämnd på en otrogen man. Var och en får bilda sig en egen uppfattning. Vittnet Donald Boström berättar om att Ardin lämnat tre olika version om vad som hände mellan henne och Assange. Om hur hon tidsmässigt efter de påstådda övergreppet säger till Boström att hon var skitstolt över att ha fått världens häftigaste man i säng och han bor i min lägenhet. Vi vet att hon raderat twitter som talar emot hennes sak.
Vilken kompis var det som fick Sofia att förstå att hon blivit utsatt för brott? Är det kanske bara ord som läggs i hennes mun av förhörsledare i efterhand? Vi vet inte eftersom det bara är ett konceptförhör. Det är bara Anna Ardin som säger att Sofia vill anmäla Assange för våldtäkt. Personligen är jag helt övertygad om att Anna Ardin visste vad som skulle hända på polisstationen. Sofia Wilén lät sig övertygas och gick villigt i fällan.
För att citera Claes Borgström numera bevingade ord: Hon begrep inte att hon blivit våldtagen för hon är inte jurist!"

Varför vill Ny och Borgström tvinga rätten att äta denna soppa?

Precis som denna soppa är urvattnad och skämd, vill dessa båda radikalfeminister ytterligare urvattna våldtäktsbegreppet.

Ny är kammaråklagare i Göteborg och sköter överprövningar i sexual- och familjemål. Hon betecknas som ultrafeminist. Så här skrev hon i Domstolsverkets rapport om kvinnofridslagen 2001:
Först då mannen frihetsberövas och kvinnan i lugn och ro hinner få lite perspektiv på sin tillvaro, får hon en chans att upptäcka hur hon egentligen behandlas”. ”Marianne Ny menar att lagföringen har god effekt som skydd för kvinnan, även i de fall gärningsmannen åtalas men inte döms.”  (Domstolsverket)
Som Jämno ville Claes Borgström att fler skulle anmäla våldtäkt, enligt en artikel i brottsförebyggande rådets (BRÅ) tidskrift. Det är naturligtvis bekymmersamt och verkliga övergrepp inte blir polisanmälda, men ivern att fälla sexbrottslingar får inte urholka rättssäkerheten och den får inte heller urholka begreppet våldtäkt.
Det är svårt att se anklagelserna mot Julian Assange som något annat än att duon Ny/Borgström vill pröva att flytta våldtäksbegreppet och då tvingas vi väl känna den ukna sopplukten ändå upp i Högsta domstolen.

Förundersökningen mot Assange väcker frågor Del 2

Det är nu gått några dagar sedan häktningspromemorian mot Julian Assange fanns att läsa på Internet. Eftersom platser med promemorian stängs ner, kan ni hitta ett antal platser här. Gammalmedia har fortfarande inte skrivit en rad om den. Man var annars väldigt snabba att citera utländska medier när delar av förundersökningen läckt till dem, bl a den meningslösa testen av trasiga kondomer hos SKL. DN tog t o m bort länkade bloggar, bl a min Del 1, om förundersökningen. Allmänheten skall inte få veta något. När tog media sådana hänsyn tidigare? Kanske är det dags att #prataomdet?

För visst finns det intressanta krokar och frågetecken kring hur denna utredning bedrivits. Detta är frågor som inte berör trovärdigheten hos målsägarna Anna Ardin och Sofia Wilén, utan trovärdigheten hos polis och åklagare.
Som jag skrev i Del 1så valde Ardin och Wilén att bege sig till Klara polisstation, inte till två andra som låg närmare. Anledningen var med största sannolikhet att en bekant till Ardin, Irmeli Krans, var i tjänst i Klara. Ardin hade också med största sannolikhet rådgjort med Krans över telefon i förväg.
När kvinnorna gick till polisstationen var det formellt för att fråga om möjligheterna att få Assange att testa sig för HIV. De hade tidigare hotat honom att göra detta om han inte lät testa sig. Man kan också fundera över Anna Ardins 7-stegsmodell för hämnd mot otrogna män. Syftet med besöket kan vi spekulera i. Vad vi vet är att det snabbt förvandlades till en anmälan mot Assange för våldtäkt. Detta verkar vara något jourhavande polis kom fram till.
Sofia Wiléns anmälan tas emot kl 16.11 av Irmeli Krans och Sara Wennerblom. Anna Ardins anmälan tas emot av Linda Wassgren kl 16.31. Trots att anmälan togs emot kl 16.11 har förhöret med Sofia Wilén inletts redan kl 16.21 av Irmeli Krans.  Förhöret avslutas 18.40. Det framgår inte på vilket sätt förhöret ägt rum, men det är helt uppenbart ett s k konceptförhör. Förhörsledaren för egna anteckningar och någon video- eller ljudinspelning äger inte rum.

Kl 17.00 går jouråklagare Maria Häljebo Kjellstrand ut med en efterlysning av Julian Assange. Detta sker efter en anmälan av Linda Wassgren. Hon säger i ett PM daterat 22 augusti, att hon rådfrågat stationsbefäl och familjevåldsenheten (Mats Gehin). Alla tre var överens om att det handlade om en våldtäkt. Beslutet fattas under tiden som Wilén sitter i förhör med Krans. Vi kan utgå från att Anna Ardin finns kvar hos polisen. Hon var ju enligt egen utsago primärt med för att stödja Wilén.
Trots att Krans höll i förhöret med Wilén blev hon inte rådfrågad av Wassgren. Krans och Wilén fick information av Wassgren under förhörets gång. Wilén blev då upprörd och hade svårt att koncentrera sig, så förhöret avbröts. Man rådgjorde inte med Krans om brottsrubriceringen. Några handlingar som visar på vilka uppgifter Maria Häljebo Kjellstrand gjorde sin bedömning på finns inte redovisade.
Samma kväll blir Expressen tipsade om nyheten. Vi vet inte vilka fler som fanns på polisstationen än de som nämnts ovan. Nyheten bekräftades av Maria Häljebo Kjellstrand, eftersom Expressen hade alla detaljer. Tipsaren var alltså någon med insyn i utredningen.
Om det var en polis som var läckan, har vederbörande gjort sig skyldig till tjänstefel, eftersom en förundersökning är hemligstämplad. Nu skyddas tipsaren av meddelarskyddet, som hindrar polisen att efterforska källan, så länge det rör sig om muntlig information. När det gäller att lämna ut hemligstämplade handlingar, är det en annan sak.
Förutom tipsaren, var säkert alla övriga på Klara helt ovetande om den storm som var i annalkande.
Detta försvarar inte den klantighet som utredningen uppvisar. Julian Assange var vid tillfället världens kanske mest omtalade man. Man borde ha varit mer än noga att göra allt enligt alla regler som finns. Förhöret med Ardin sker per telefon dagen efter, alltså 21 augusti, trots att hon befann sig på polisstationen dagen innan. Vi har alltså ett konceptförhör och ett telefonförhör. Samtycke.nu tar upp problemet med detta redan den 14 december i en läsvärd artikel.
Bl a refereras till vad Rikspolisen och Åklagarmyndigheten sagt redan 2005:
"Ett förhör som dokumenterar målsägandens egna ord och inte en sammanfattning gjord av förhörsledaren blir ett bättre beslutsunderlag för förundersökningsledaren, som oftast inte har möjlighet att vara närvarande vid alla förhör och kanske framför allt inte vid det första förhöret.
Förhören är alltså mycket viktiga för utgången av en utredning. Inspektionsgruppen anser att vid målsägandeförhör bör bl.a. följande beaktas:
- att förhören skall hållas personligen, dvs. inte per telefon
- att målsäganden inledningsvis får lämna en sammanhängande fri berättelse
− att dokumentation i största möjliga utsträckning sker i form av videoupptagning alternativt s.k. dialogförhör"
Förhören genomförs alltså tvärt emot de instruktioner som finns. Vi vet inte vilka frågor som ställts till målsägarna. Har dom varit ledande? Har man lagt svar i deras mun?
4 vänner till Ardin/Wilén har förhörts som vittnen. I tre fall har det rört sig om telefonförhör och i ett fall konceptförhör. Två personer med anknytning till Julian Assange, Johannes Wahlström och Donald Bodström har förhörts med hjälp av ljudupptagning. Det förhör som hölls med Assange den 30 augusti om den berömda kondomen är också en ljudupptagning. Varför man gjort på det här sättet, kan förmodligen bara utredaren Mats Gehlin svara på,
Jag rekommenderar en läsning av förhören, så upptäcker ni snart vilken skillnad det är mellan konceptförhören och ordagranna ljudupptagningar...eh...mmm...
Konstigheterna slutar inte där. Trots att det i Häktningspromemorian, som ligger till grund för både tingsrättens och hovrättens beslutat att häkta Assanges i sin frånvaro, bara finns ett förhör med Wilén. Ett förhör som hon varken läst eller godkänt, så verkar det finnas minst tre förhör med henne.
I ett PM till förhöret med Wilén, skriver Krans att hon skrev in sitt förhör i datorn efter förhöret den 20 augusti. När hon sedan skulle skriva rent detsamma den 23 december nekades hon tillgång till det i datasystemet. Hon blir därför tvungen att skriva in förhöret på nytt den 26 augusti efter samtal med Mats Gehlin. Följande märkliga mejlväxling äger rum mellan Krans (IK) och Gehlin (MG) den 24 augusti:

8/24/2010, 4:35 IK (till MG):
-Visst, men då finns det två förhör. Men det är endast ett formellt förhör som har hållits, av mig alla fall. Vart tar då det andra förhöret vägen? Om det ska gå rätt till antar jag att jag måste göra ändringarna i originalförhöret o signera det. Med risk för att framstå som krånglig vill jag inte ha ett osignerat dokument med mitt namn cirkulerande i durtvårymden. Särskilt inte nu när ärendet har utvecklats som det gjort.

8/24/2010 1:44 MG svar IK
-Gör ett nytt förhör. Klipp in texten och adressera förhöret till ärendet. Signera också förhöret

8/24/2010 1:38 IK svar MG
-Hej, jag är kanske trög men jag förstår inte riktigt hur du menar. Anders Ringkvist försöker hjälpa mig o vi har ringt till er utan att lyckas lösa problemet.

8/24/2010 9:33 MG svar IK
-Gör enligt följande. Klipp in detta i ert förhör och signera förhöret. Det kommer se konstigt ut om jag signerar. Jag bifogar det gamla förhöret.

Rätten skall alltså inte få veta att det handlar om mer än ett förhör. När gjordes förhör 2?
Claes Borgström hävdar i en intervju med Expressen att ett andra förhör hölls med en av målsägarna den 2 september. Något sådant förhör finns inte i förundersökningen. Varför?
Krans renskriver och för in förhöret i polisens dataprogram med hjälp av lite "klipp och klistra". Dagen innan har chefsåklagare Eva Finné avfärdat alla anklagelser när det gäller brott mot Wilén. Misstanken om våldtäkt togs bort redan den 21 augusti. Mats Gehlin verkar ändå vilja driva utredningen vidare i fallet Wilén. Marianne Ny tar inget beslut om att driva fallet vidare förrän 1 september.
Detta är lite av frågor jag ställt mig och då har jag inte brytt mig om att ifrågasätta målsägarnas uppgifter. Efter att ha läst igenom handlingarna är min uppfattning fortfarande att brott inte föreligger. Men då är jag ju inte jurist och det måste man vara enligt Claes Borgström för att förstå att någon blivit våldtagen. Eftersom både tingsrätt och hovrätt anser denna tunna soppa räcker för Assange skall häktas på den lägre graden, skäligen misstänkt och Magnus Hedman blev fälld för sexköp, är jag ändå orolig för att radikalfeministerna skall segra även denna gång.