"Våldtäkt är inte lika med ett taskigt ligg!"

Författaren Sofi Oksanen ser våldtäktsmålet mot Julian Assange som ett bakslag för arbetet mot sexbrott.  "Jag har länge sett Sverige som en förebild när det gäller lagstiftningen. Det gör jag inte längre."
”Våldtäkt är inte lika med ett taskigt ligg”, skriver Oksanen i sin kolumn. ”Våldtäkt är inte sex”. (Hufvudstadsbladet).
Det är skönt att det är någon kvinna som vågar stå upp emot den omfattande kampanjen mot Julian Assange under rubriken #prataomdet.
Medieforskaren Anu Koivunen ser #prataomdet som något historiskt. Hon funderar inte en sekund på om det hela kan vara iscensatt av radikala feminister och vänner till Anna Ardin. Enligt Anna Ardin har hon åtminstone varit på krogen tillsammans med Johanna Koljonen, som startade cirkusen. Inte heller vill hon fatta att anledningen till att kampanjen fått så stort utrymme utomlands är på grund av att den uppfattas som en förtalskampanj från radikala feminister mot Julian Assange. Anu Koivonen gör sig därmed till en del av denna förtalskampanj, som är allt för skickligt organiserad för att man skall tro att den är spontan. Anna Ardin har åtminstone vid ett tillfälle besökt något av Primes arrangemang.
Från Primes hemsida:
Billy McCormack är expert på Twitterkampanjer. Han ledde sedermera Twitter-vågen i Sverige med skapandet av landets första ”hashtagg”: #svpt eller ”svenskar på Twitter”. Han har föreläst flitigt om nya och sociala medier och bevakar framför allt trender inom politisk kommunikation och opinionsbildning.Enligt radikalfeministerna får man aldrig ifrågasätta en kvinna som säger sig ha blivit utsatt för sexuellt övergrepp. Hon är alltid ett offer. Detta genomsyror också landets nyhetsredaktioner. Vad man förstår av den samtidiga och gemensamma publiceringen och därpå följande krönikor förstår man att redaktionerna är fulla av denna kategori journalister. De drar sig inte ens för att som Linda Hjertén på AB både skriva nyhetsartkel där hon ironiserar över läckorna mot Assange och sedan bredvid har en krönika där hon hyllar #prataomdet.
Det är också därför som svenska media fegt citerar utländsk press, men låter bli att skriva något som skulle vara till fördel för Assange och negativt för Ardin/Wilén.  
Utländsk press är fylld av frågetecken kring denna process som den svenska åklagarmyndigheten ägnar sig åt. Man tittar på den fakta som finns och ställer frågor. Ett utmärkt exempel är denna artikel i Rixstep.
Anna Ardin är sedan januari 2009 politisk sekreterare och pressekreterare för Broderskapsrörelsen (Sveriges Kristna socialdemokraters förbund).  Tidningen Tro och Politik ges ut av just Broderskapsrörelsen. Tidningen har den 13 december en ledare om "Den onde mannens attribut". Där har man den dåliga smaken att skriva följande:
"Hagamannen, polischefen Göran Lindberg, Julian Assange och Bjästafallet. Alla de händelserna har en gemensam nämnare: nämligen vår syn på den ”gode mannen” och dennes kapacitet att utföra våldshandlingar mot kvinnor."
Jämförelser med Bjästa kommer ofta upp i debatten för att slå undan benen på de som tycker att hela denna process luktar rutten fisk, denna alfahane inkluderad. Vad man glömmer är att Julian Assange inte är dömd för något brott. Han är bara delgiven misstanke. Enligt gängse normer är man oskyldig åtminstone tills man erkänt eller dömts skyldig.
I den Anna Ardin närstående Reballabloggen har ett blogginlägg från den 24 augusti ändrats från ursprungligen:
Det kan handla om något så enkelt som två kvinnor som ville ta reda på om det gick att tvinga någon att testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar.Samma blogginlägg har nu ändrats till: Det kan handla om något så enkelt som två kvinnor som ville stå upp för sin rätt till sina kroppar, som inte accepterade övergrepp och berättade om dem.Varför gör man detta? För att det bättre skall stämma överens med #prataomdet? Eller vad Anna Ardin sagt i förundersökningen efter att Claes Borgström blivit inkopplad? Varför blir man misstänksam?
Skall man #prataomdet måste man för fan få prata om det!