Vita kränkta kvinnor

"Vita kränkta män" myntades i feministmaffians jakt på bloggaren Pär Ström. Jakten leddes av etablerade media och dess älsklingar, som t ex Maria Sveland och till slut lyckades de fälla sitt byte. Ström slutade blogga och en kritisk röstade hade tystnat. Pär Ström är en vanlig svenska familjefar, med ett vanligt jobb. Det var naturligtvis jobbigt att i längden stå emot etablissemanget och dess resurser. En liten bit hur demokratin fungerar i ankdammen Sverige.

Nu har en annan man med helt annan status, ouppnåelig för PK-media och feminister, Zlatan Ibrahimovic uttalat sig. Då visar feminismen upp en reaktion i vad man utan vidare kan kalla "Vita kränkta kvinnor".

"Jag har aldrig känt mig så förminskad", säger t ex landslagsspelaren Caroline Seger. Trodde hon på allvar att man kan jämföra herrfotboll och damfotboll? I så fall har Zlatans ord verkligen gjort nytta. 

Zlatan gick ut med ett förtydligande på sin app, där han poängterade att pratet om cykeln var ett skämt, men han tyckte att alla kritiker skulle läsa originalartikeln en gång till. Detta är också vad jag sagt ända sedan "zlatangate" startade.

Nu rycker man några få saker ur sitt sammanhang och låter inte tanken passera hjärnan, innan man häver ur sig en massa tjafs, som helt saknar täckning i artikeln. Framför allt är det beklämmande att så många journalister har så lite läsförståelse.

Var det för att udden i Zlatans kritik var riktad mot media, som man försöker förvränga fakta? Det var ju inte Therese Sjögran, som kände sig kränkt över att inte få en bil, utan det var PK-media  som förstörde hyllningen av Anders Svensson.

Det var media som ville att Zlatan skulle jämföras med Lotta Schelin. Lotta Schelin har aldrig gjort anspråk på att jämföras. Hon har nått så långt en damfotbollsspelare kan förväntas nå idag.

I princip ingen har argumenterat i sakfrågan om kvalité, popularitet och ekonomi. Man känner sig ändå bara kränkta. Varför? Förmodligen för att sanningen svider och sanning ska man helst inte säga, framför allt inte om den kan sticka hål på en bubbla.

Ett märkligt argument man drar till med, är att Zlatan måste tänka på barnen. Vad kommer småflickor att tro när de får reda på att de aldrig kan bli lika bra som Zlatan.

Herregud! Jag jobbadet med flick- och damfotboll i 15 år. Ja, små flickor har säkert Zlatan som idol, inte Lotta Schelin. En anledning är att han är kille, en annan är att han är bäst. Flickor som spelar fotboll upptäcker ganska snart att killarna är bättre. Några få kan hävda sig en bit upp i åldrarna, men snart är även de bästa förbisprungna. Dom vet att de inte kommer att bli bättre ens än de flesta killarna i klassen. Min erfarenhet är att de flesta spelar fotboll så länge det är skoj, eller så länge kompisen gör det. Det gäller att få dem att tycka det är skoj så länge som möjligt. Men ämnet måste kanske nu upp i genusförskolan och genuslågstadiet.

Lite kul är att jag hittade en blogg från juli i år av Dick Erixon, där han skriver "Damfotbollens verkliga svikare är kvinnorna".

"Feministerna borde titta sig själv i spegeln. Där har de damfotbollens stora problem. Istället för att klaga på männen borde de se till att gå på damfotbollens matcher och se dem i betaltvkanaler. Då kommer uppsvinget."

Jag undrar själv också hur många av alla kränkta vita kvinnor och andra tyckare, som verkligen går och ser damfotboll, om man inte kommenderats dit av redaktionschefen?

Manliga sportjournalister och krönikörer måste naturligtvis spela med, annars är deras jobb i fara. Att majoriteten av deras läsare tycker något helt annat, verkar inte bekymra. Aftonbladets Robert Laul är nog den mest patetiske:

Han kunde ha läst kommentatorsfälten i hans egen tidning, kunde han själv konstatera att 90 procent höll med Zlatan. Och vem tror Laul är hans läsare, damfotbollsspelare och fans? Då har han inte många läsare.

Slutligen blir man inte annat än deprimerad när man läser att Fotbollsförbundet ska anlita en genusprofessor. Ärligt orkar jag inte läsa skiten.

Med det hoppas jag kunna sätta punkt för Zlatangate...

Tidigare bloggar om Zlatangate

Zlatan skapar PK-storm på juldagen

Zlatan kan inte jämföras med någon

Zlatan kan inte jämföras med någon svensk fotbollsspelare levande eller död

Det finns 385 miljoner fotbollsspelare i världen. Av dessa rankas Zlatan Ibrahimovic som nummer 3 av Guardian. Kanske något att fundera på. Det gör att en jämförelse med Lotta Schelin inte låter sig göras. Han kan inte ens jämföras med någon annan svensk fotbollsspelare, levande eller död.
Detta sagt som inledning till en blogg om den förväntade storm som uppstod efter Zlatan Ibrahimovic uttalande i gårdagens Expressen och som jag bloggade om här.
Reaktionen från PK-media och feminister var förutsägbara. För media gällde det att på alla sätt tala om hur fel Zlatan hade genom att enbart skärmdumpa negativa uttalande på Facebook eller Twitter, samt låta ett antal personer med nära anknytning till damfotbollen komma till tals. Man kan säga till Aftonbladets fördel att de lät kommentatorsfälten till sina artiklar vara öppna, vilka gav en helt annan bild än den man ville förmedla på nyhetsplats.

Man gör det till en könsfråga
Jag har roat mig med att läsa mycket, bloggar, krönikor, Twitter, Facebook och Flashback det senaste dygnet. Jag vill påstå att PK-media och feminister har ganska ihåliga argument, i den mån de har några alls. Någon ville t o m skära kuken av Zlatan. Det gäller för alla sportkrönikörer och s k experter att vara så PK-mässiga som möjligt, eftersom ingen vågar riskera sina jobb.
Inte oväntat gör man det till en köns- och jämställdhetsfråga. Pia Sundhage och Jonas Eidevall (Ldb Malmös tränare) börjar svamla om värdegrunder. En del tycker att han uttalar sig nedsättande om damfotbollen. Det är tråkigt för unga flickor att höra som ser upp till Zlatan som idol osv. Det finns naturligtvis de också som tycker att man skall vara "rättvisa" och bedöma "lika" oavsett kapacitet och konkurrens. D v s som man gör på dagis och i förskolan. De modigaste bland de negativa menar att Zlatan borde varit PK och inte sagt det han menade, utan linda in det som en politiker, så ingen begriper någonting. Man har svårt att hitta argument i själva sakfrågan, nämligen skillnaden mellan herr- och damfoboll.

Det här inlägget på Flashback sammanfattar ganska bra vad många av Zlatans försvarare tycker:

"Det är väl bara positivt att några enskilda iallafall når en position i samhället där de har verklig yttrandefrihet och slipper oroa sig för vad chefen ska tycka om dem när de uttalar sig? Det är en jäkla tur att det otroligt lågt satta åsiktstaket i det här landet inte omfattar alla, vi behöver dessa som sanningssägare.
Nu kanske inte detta var en speciellt viktig fråga, för mig, som Zlatan uttalade sig i (han ville bara försvara sin lagkramat Anders Svensson från genusmaffians förstörelse av hedringen av Anders). Zlatan växte mycket i mina ögon när han gjorde detta. Få etniska svenskar, även i hans position, hade haft civilkurage nog att göra detta, eftersom vi är så pinsamt konflikträdda. Detta är den bra sidan av invandringen vi såg idag, den som vågar stå upp för andra människor man bryr sig om och som även våga bryta mot alla de fiktiva åsiktstabun som vår konsensuskultur satt upp och som förstör alla möjligheter till debatt och diskussion om svårare ämnen.
Jag tycker det är otroligt hedervärt av Zlatan att han är redo att stå upp för en vän på det här sättet, trots att även han kan räkna ut vad reaktionen blir i ankdammen Sverige på att någon dristar sig till att tala sanning när det är tänkt att alla ska buga, bocka och böja sig för etablissemangets åsiktsdirektiv. Där alla ska låtsas att det är rätt och riktigt damfotbollen ska jämställas med herrfotbollen."

Damfotbollen är ingen attraktiv produkt
Jag skrev i går att detta inte handlar om kön, utom om olika idrotter, vilket också var Zlatans poäng för den som läste ordentligt och inte bara såg rubriker och började skrika.
Trots att damfotbollen curlas fram av media och SVFF så lyckas man inte övertyga publiken om sin storhet. När herrallsvenskan drar 7000 åskådare i snitt per match, är motsvarande siffra för damallsvenskan 800. Damfotbollen är med andra ord ingen attraktiv produkt, utan lever ett ganska behagligt liv tack vare intäkter från herrfotbollen.
Det går 24000 herrspelare på varje damspelare i världen. Långt ifrån alla länder har damlandslag. Kvalitén är mycket ojämn. Det finns ett fåtal länder som kan slåss om medaljer i mästerskap, där Sverige är ett.
Konkurrensen inom damfotboll kan inte på långa vägar jämföras med den inom herrfotbollen.
Det Zlatan säger är bara sanningen:
Damfotbollen kan inte jämföras med herrfotbollen varken kvalitetsmässigt, konkurrensmässigt eller ekonomiskt, därav liknelsen mellan bil och cykel.
Bilen som delades ut till Anders Svensson för hans landskampsrekord är ju grunden till bråket. Vad jag tycker kom bort i skrikande över världens orättvisor mot damfobollen, var att Therese Sjögran inte satte sitt landskampsrekord 2013. Kontentan blir då att Svensson inte kunde få någon för att inte Sjögran hade fått tidigare. I konsekvensens namn borde då väl också Thomas Ravelli och Malin Andersson få. De fick ju ingen bil när de passerade sina rekord.
En del vill jämföra med kvinnliga idrottsstjärnor som Charlotte Kalla, Anja Pärson, Kajsa Bergqvist, Annika Sörenstam. En sådan jämförelse haltar eftersom dessa kvinnor tävlar i sporter som klarat av att vinna en egen publik och sponsorintäkter. De behöver inte allmosor från herridrotten.
Det är dit damfotbollen måste komma. Istället för att gråta över hur missförstådda man är och hur duktiga man egentligen är, även om ingen förstår det, måste man sätta sig när och fundera över sin sport. Kanske tänka i nya banor med mindre plan, mindre mål, färre spelare, eller nått annat.
Det går inte att fortsätta curlas fram av feministiska redaktioner och jämställdhetsideal. Publik och sponsorer låter sig inte luras.
Detta bör vara prio ett, inte utbilda herrar i värdegrunder i en fråga som inte har ett dugg med kön att göra

 Efter min förra blogg tappade jag följare på Twitter och det får man leva med. Vill bara upprepa att jag jobbat som tränare och ledare inom damfotbollen och har en dotter som spelat i damallsvenskan. Jag har inget emot damfotboll, även om jag idag bara följer den i de stora mästerskapen.
Zlatan har satt fingret på det problem sporten har och som man vägrar inse.

Zlatan skapar PK-storm på juldagen

Zlatan Ibrahimovic har lyckats skapa debatt på själva Juldagen genom att uppröra PK-etablissemanget och ett antal feminister, när han säger det man inte får säga, nämligen att man inte kan jämföra herr- och damfoboll:
- Med all respekt för det damerna gör, de har gjort det fantastiskt bra, men du kan inte jämföra herrfotboll med damfotboll. Lägg ner det där, det är inte ens roligt. Det är ett dåligt skämt som inte ens går hem i Rosengård.
Det säger Zlatan i en intervju i Expressen och fortsätter med anledning av debatten om den ökända bilen Anders Svensson fick på Fotbollsgalan:
- Det går inte att jämföra, snälla. Den uppmärksamheten som svensk damfotboll får i Sverige, det är ingen annan i världen utav damspelare som får det i sitt eget land. Bara det är en fantastisk sak. Men det här betyder inte att jag inte uppskattar det de gör, de har gjort det fantastiskt bra och kommer att fortsätta göra det fantastiskt bra. Men det går inte att jämföra damernas individuella prestationer med herrarnas. Och sedan när jag kommer utanför Sverige jämförs jag med Ronaldo och Messi. Hallå, på vilken nivå är vi? Det är ett skämt.
- Det är synd om Anders, för han har gjort det fantastiskt bra. Vem som kommer att slå hans rekord det vet jag inte, men vem pratar om det rekordet i dag? Ingen! Man snackar om att han ska leasa, hur mycket han ska skatta... Snälla, lägg ner! Herregud. Det går inte att jämföra. Hylla honom i stället för det här rekordet och för att han är en av de få spelare vi har som har kommit upp på den nivån. Det är bättre att vi är på den linjen än att vi sänker hela hans värde för att jämföra honom med damernas individuella prestationer. De kan få en cykel med min autograf så blir det bra, säger Ibrahimovic och poängterar att det är behandlingen av Anders Svensson som han vänder sig mot, inte sakfrågan.
- All respekt för damerna, men de ska få efter det de spelar in. Man ska jämföra på det sättet.
Det är klart att vissa delar av det han säger kan uppfattas som provocerande, men Zlatan är så stor att han behöver inte tassa omkring på PK-mattan, utan kan tala klarspråk.

Naturligtvis kan det kännas svårt att höra detta för damfotbollsspelare:

Hanna Marklund, tv-expert och tidigare landslagsstjärna, tycker Zlatans uttalanden är olyckliga.
– Det känns som ett helt ogenomtänkt uttalande. Dumt, rent ut sagt. Det är bara nedlåtande och nedvärderande, säger hon till SportExpressen.se.
– Det är en ruskigt onödig kommentar av Zlatan, att damerna skulle få en cykel. Sedan förstår jag hans ingång, att det inte är Anders Svensson som ska stå i skottgluggen. Det var ju inte hans fel att han fick en bil.

Zlatan och Therese Sjögran

Handlar inte om kön

Personligen har jag inget emot damfotboll. Jag har ett mångårigt förflutet som både tränare och ledare. Tittar på damfotboll på TV när det är intressanta matcher.

För mig handlar inte debatten om kön, utan attraktionskraft. Varför tjänar inte en innebandyspelare lika mycket som en fotbollsspelare? Det är samma sak som gäller som varför inte en damfotbollsspelare tjänar lika mycket som en herrfotbollsspelare eller herrishockeyspelare. 

Damfotbollen är inte en tillräckligt attraktiv produkt. När MFF har 15000  åskådare på sina matcher har Ldb Malmö 2000. Det är betydligt flera kvinnor på MFF:s matcher än på Ldb:s.

Herrfotbollen är en världssport med högklassiga lag på varje kontinent. Damfotbollen är fortfarande en ganska smal sport, med ett fåtal länder, som är i en klass för sig.

Krasst är det också så att damfotbollen inte skulle överleva en enda dag utan de pengar som herrfotbollen generera till dem.

Många av de som nu spyr sin galla över Zlatan på Twitter och andra platser, har inte fattat vad det handlar om. Som jag skrev tidigare har frågan inte ett dugg med jämställdhet att göra, utan att idrotten på måste ha en egen attraktionskraft för att locka publik, därmed TV och ekonomi.

Andra idrotter har lyckats bättre och står på egna ben, t ex tennis och golf. Där är man inte längre beroende av herrarna för att få ekonomi.

De som kritiserar Zlatan kan fråga sig själva på vilket sätt de bidragit till damfotbollens utveckling? Sanningen är svår t o m för Thomas Bodström:

Thomas Bodström @bsamhallet

Följ

Det anmärkningsvärda är att Zlatan anser att den man som gjort flest landskamper är värd en bil medan motsvarande kvinna är värd en cykel.

Zlatan har redan svarat om frågan om Bodström brytt sig om att läsa artikeln:

- All respekt för damerna, men de ska få efter det de spelar in. Man ska jämföra på det sättet

Jämställdhetsfeministerns blogg

"Quick-laget" formerades redan 2006

Göran Lambertz bekräftar i sin senaste debattartikel i DN vad Gammelvargen antytt och misstänkt; "Quick-laget" formerades redan 2006.
I artikeln skriver Lambertz med anledning av Hannes Råstams bok, när den kom ut 2012:
"Jag tog kontakt med Christer van der Kwast för att höra med honom om det nu inte ändå var rimligt att fundera över om det hade blivit fel."
Varför skulle han ta kontakt med åklagaren i Quick-rättegångarna? Ärendet fanns ju inte på Lambertz bord längre. Anledningen var naturligtvis att all information han fick 2006 kom från van der Kwast, Seppo Penttinen, Gubb Jan Stigson och hans store idol Claes Borgström.
 Varför nämner han annars Claes Borgström i samma artikel och berättar att han är en av de tre personer han beundrar mest? Borgström var med största sannolikhet den första person han ringde efter att Pelle Svensson kommit konkande med alla sina kartonger och pärmar. 
I grunden kanske det var det lathet från JK:s sida eller möjligen resursbrist. Han litade på Borgströms omdöme. 
Nu blev han osäker om han blivit lurad, eftersom han själv aldrig satte sig in i materialet.
Han skriver:
"Döm om min förvåning när jag läste de sex domarna om de åtta morden. De visade prov på utomordentligt domstolsarbete. Bevisningen hade analyserats omsorgsfullt och skickligt"...
 Det material som vi fick in till JK vid sidan av domarna ändrade ingenting. Det handlade om de felaktiga uppgifter som Quick lämnat under utredningen, om ledande frågor och om information som åklagaren sades ha undanhållit domstolarna. Men det fanns förklaringar till allt som var fullt acceptabla för den som försökte förstå."
Men Lambertz tittade aldrig i lådorna. Han läste som han själv skriver, bara domarna. I ett mejl till sina lagmedlemmar skriver han t o m att han bara skummade igenom dom.
2007 skrev Lambertz en debattartikel i Aftonbladet, som svar på ett inlägg från polisen Jan Olsson, en av de som genomskådade "Cirkus Quick". Lambertz presenterar där 10 punkter vilka gör att han anser att Quick är skyldig. Med tanke på Lambertz bristande kunskap i ämnet, kan han omöjligt ha författat dessa punkter själv. De bär utan tvekan redan då prägel av Seppo Penttinen och Gubb Jan Stigson. Detta styrks bl a av slutorden i artikeln:
"För att vara rättvis måste jag säga att det finns fler invändningar mot utredningen och domarna än de som Olsson anger. Men det finns goda förklaringar till dem alla"
Vem har lämnat dess förklaringar till Lambertz? Penttinen, Gubb-Jan, van der Kwast, Borgström?
"Quick-laget" trodde nu faran var över. Quick/Bergwall satt tyst på Säter och skulle enligt hans försvarare få sitta där resten av sitt liv.

Det blev därför en chock när Hannes Råstam dök upp på scenen och Sture Bergwall plötsligt tog tillbaka alla sina erkännanden.
När Råstams bok kom, blev Lambertz osäker. Han fann boken övertygande. Hade hans vänner lurat honom? Laget kallades samman. Kamraterna övertygade honom om att allt var precis som de berättat för honom. Råstam var ute och cyklade, alla var ute och cyklade, media, åklagare, domare. Inga andra såg sanningen utom "Quick-laget" och möjligen Yrsa Stenius.
Mejlkorrespondensen mellan lagmedlemmarna där de lägger upp sin strategi är fortfarande intressant läsnning.
Det är med andra ord uppenbart att JK Göran Lambertz, högsta försvarare av lag och ordning, när han fick anmälan på sitt bord, tog kontakt med de han hade att utreda.
Det i sig en rättskandal,

Andra artiklar om Lambertz

Det är bara för Lambertz att packa och gå

Många visste om blev varnade

You got mail Mr Lambertz

Lambertz ploppar upp som en kork

Pinsamt, Lambertz, pinsamt

Jag är innerligt trött på Göran Lambertz

Jag är innerligt trött på Göran Lambertz

Varför har Gammelvargen varit så tyst när det gäller justitierådet Göran Lambertz bravader? Anledningen är i huvudsak två, dels är jag innerligt trött på karln, dels säger han inget nytt. Min första blogg om honom skrev jag i augusti förra året och det har blivit åtskilliga sedan dess. Under hela den tid har egentligen inget nytt av värde framkommit mer än att "Quick-laget" existerar. Lambertz upprepar samma saker om och om igen, ungefär som rösten på flygplatsen, "detta är ett säkerhetsmeddelande...". Gång på gång trycks han ner under ytan, för att i nästa ögonblick dyka upp igen som en kork.
Samtidigt kan man inte undgå att förbryllas. Hur kan han få så mycket medieutrymme, utan att ha något nytt att säga? Frikostigheten är exceptionell, hur mycket justitieråd han än är. Det kan ju inte vara för att man tycker det är roligt att dra ner byxorna på honom?
I min första blogg tyckte jag att Lambertz skulle ta sitt pick och pack och lämna Högsta Domstolen. Detta har naturligtvis inte ändrats under året, utan förstärkts. Att säga att han agerar som privatperson är bullshit. En domare i HD kan aldrig ageras som privatperson inom sitt gebit. Lägg därtill att han anstränger sig till det yttersta för att så tvivel kring Sture Bergwalls oskuld. Det är gement elakt gjort och märkligt nog får han stöd av sina kollegor. Det blev också ett himla väsen bland dem när en politiker dristade sig att tycka att Lambertz borde fundera över om han kunde sitta kvar i HD. Fullt legitimt kan tyckas när Lambertz inte fattar det själv.
Lambertz använder ogenerat sin jobb-mail för att hålla kontakt med "Quick-laget". Naturligtvis är detta fullt medvetet och ett sätt att få ytterligare publicitet. Han vet ju att denna punktmarkeras av media.
Det finns de som rusar till Lambertz försvar och säger att denne har rätt att försvara sig, att han attackeras och får löpa gatlopp. Undrar om dessa är medvetna om att det hela tiden är Lambertz som startar och håller igång debatten?
En sådan är advokat Göran Rise, som skriver ett mycket märkligt inlägg i Svenska Magasinet. Han menar att Lambertz har rätt att försvara sig. Det kan tycks ok, oavsett om Lambertz kastat första snöbollen. Sedan kommer något mycket märkligt:

"Det är en grov missuppfattning att tro, att domstolen tar ställning till frågan om den åtalade är skyldig eller oskyldig.  Det är inte domstolens sak att reda ut vad som är sanningen"
Förklara detta den som kan?
Om Lambertz håller klaffen kommer han heller inte att angripas, därför hoppas jag att  media begränsar han utrymme tillls han har något nytt att komma med. Det gäller alla annan nyhetsvärdering och ska också gälla Lambertz.
När det gäller den av Tant Gredelin tillsatta kommissionen förhåller jag mig skeptiskt avvaktande. Jag tror inte den kommer fram till något vi inte redan har förstått
Slutligen har allas vår Sven Å Christianson anmält två TV-program till granskningsnämnden. Han har skrivit om detta på sin hemsida, där han åter förnekar vad man kan läsa i domar och förhör.
Det är skönt att sanningen verkar ha sprungit fatt denne skojare. Christianson har för övrigt inbjudits av Lambertz att ingå i "Quick-laget"

En kall vind drar fram över vårt land

Vår vanliga kvällspromenad, min trogna följeslagare och jag. Snön som nyss lyste upp vår väg är borta, men vi har gått här många gånger. I ljuset från stan långt borta kan vi se mörka moln dra fram över himlen. Denna kväll håller följeslagaren sig nära mig. Inga avvikningar in i skogen. Känner han också den kalla vind som drar över landet.
Hör vi hovar slå från galopperande hästar?

Vi drar oss in bland träden, ljuden kommer närmare, marken vibrerar, följeslagaren trycker sig mot mitt ben. Ryttarna, på frustande hästar, drar förbi, nära oss, mycket nära oss, det är Ringvålnaderna,
Fantasi? Förmodligen, men Mordor har aldrig känts så nära som denna vecka. Vi vet att Ögat ser oss, var vi än är och vad vi än gör. Ringvålnaderna, bl a med namn som NSA och FRA söker överallt. Övervakningen är total. Alla telefonsamtal avlyssnas, all e-post läses och datorer hackas. Vi vet detta tack vare en liten modig "hob", Edward Snowden och hans förtrogne Gandalf, Gleen Greenwald. Dessa har visat oss vad fruktat, nämligen att våra ledare bländats av den makt som utgår från Mordor. Vår statsminister framstår mer och mer som trollkarlen Saruman.
Tolkien skrev om en annan tid, en annan värld, en fantasi, men hans verk har aldrig känts så verkliga som nu, här i skogen, där vargen är det vi fruktar minst av allt.

PS! Det är väl ingen tvekan om vem som är
Gollum?

PS2! Jag utnämner gärna Julian Assange till alven Legolas

Det är tillåtet att vara anonym på nätet

Jag har valt att vara anonym på nätet. Fegt? Kanske, men nödvändigt om jag vill framföra åsikter. Att ha åsikter kan få konsekvenser och innebära skada i livet utanför nätet.
I mitt journalistiska liv har jag lärt mig att människor som vill vara anonyma, också har rätt att vara det. Vilken redaktion skulle ens tänka tanken att outa en insändarskribent.
Av dessa anledningar har jag svårt att stämma in i jubelkören över Reserchergruppen/Expressens uthängning aav ett antal politiker med rasistiska åsikter på diverse s k "hatsajter".
Piratpartiets Anna Troberg framstår mer och mer som en klok dam med båda fötterna på jorden. Hon skriver idag på SVD:s Brännpunkt att "Medierna blir till en offentlig skampåle". Hon påpekar något som egentligen borde vara självklart:

I Sverige åtnjuter vi både åsiktsfrihet och rätten att få vara anonym. Det betyder att så länge man inte går till extrema överdrifter (till exempel hot, förtal och uppmaningar till våld), så har man faktiskt rätt att ha vilka gräsliga åsikter man vill.
Att använda medierna som offentlig skampåle för att skrämma folk till tystnad blir snarare en variant av det vi alla kritiserar med Avpixlat. 
Reserchgruppen/Expressen har kommit över uppgifterna om vilka de anonyma användarna är genom att köra användarnamn mot e-postadresser, genom att utnyttja ett säkerhetshål hos Disqus, som är ett kommentatorssystem. Med andra ord har man genomfört en forma av dataintrång".
Disqus har har 50 miljoner användare och utnyttjas av 750 000 mediaföretag över hela världen.
Sajten Cornucopia menar att Reserchergruppen/Expressen förmodligen brutit mot det användaravtal man förmodligen tecknat med Disqus.
Johan Westerholm skriver i sin blogg "Mitt i steget":

Detta är databehandling av personuppgifter som dessutom omfattar en politisk åsikt. Endast FRA, genom FRA PUL, får ägna sig åt detta.
Jag läser bara undantagsvis de aktuella sajterna, eftersom jag inte delar deras värderingar. Folk har dock rätt att ha åsikter och framföra dem, t o m anonymt, så länge man inte bryter mot lagen.
Därför lämnar Researchgruppens/Expressens sätt att jobba en fadd smak i munnen, även om också jag tycker att en politiker ska våga stå för sin åsikt offentligt.

Sverige -USA:s lilla knähund del 2

Uppdrag Granskning har fått ta del av dokument läckte av visselblåsaren Edward Snowden  genom hans förtrogne, journalisten Glenn Greenwood. De visar föga överraskande att svenska FRA är en förlängd arm till amerikanska NSA.

Samarbetet är enligt Uppdrag Granskning mycket långtgående och lämnar många frågor obesvarade, inte minst mot bakgrund av NSA: eget spioneri mot vänligt sinnande nationer och deras medborgare.
FRA-anhängarna i det etablerade partierna verkar ta det hela med upphöjt lugn, till skillnad från hur man reagerat i andra länder.
Möjligen har detta sin bakgrund i vad Peter Sunde Kolmisoppi skriver i en debattartikel i Aftonbladet, "FRA-lagen kuppades igenom för USA:s skull". Detta fick mig att tänka på en blogg jag skrev redan 2 januari 2011, som hette "Sverige - USA:s lilla knähund". Den byggde på en artikel av Piratpartiets EU-parlamentariker Christian Engström. Där refererade han till dokument läckta från Wikileaks, som visade att USA låg bakom razzian mot The Pirate Bay, Ipred och FRA. Den svenska regeringen agerade på direkt uppdrag från USA efter en uppgjord agenda. Telegrammet i sin helhet finns på Christian Engströms blogg.
Detta var ganska sensationella uppgifter 2011, som effektivt tegs ihjäl av gammelmedia. Varför?

Börjar marken gunga under Christianson?

När en snöboll börjar rulla växer den och blir svår att stoppa. Stockholms universitet har bestämt att hans bok "I huvuedet på en seriemördare" inte längre gfår användas i undervisningen (Aftonbladet). Nationalkommittén för psykologi som innehåller landets främsta psykologiforskare, överväger att gå ut med ett uttalande.
Dan Josefsson, som satt bollen i rörelse med sin bok "Mannen som slutade ljuga", anser att Christianson bör avskedas från sin post som professort.
– Han är den som svikit sitt uppdrag mest av alla i Quick-skandalen. I sin egenskap av professor i psykologi har Sven Å Christanson gett auktoritet åt synnerligen galna idéer, säger Dan Josefsson.(DN).
Jenny Küttim, som gjort reasearch för både Dan Josefsson och Hannes Råstam skriver på twitter att även Christiansons övriga böcker bör försvinna ur undervisningen.
En sådan bok är "Traumatiska minnen". I  boken  refererar bl a Sven Å Christianson till kriminalinspektör Dahlström-Lannes som ”under tio års arbete aldrig mött något barn som falskt anklagat en person för övergrepp, vilket talar för att sådana anklagelser är ovanliga…” Professor Germund Hesslow har kallat denna bok för ”psykologiskt kvacksalveri” i en understreckare i Svd (15/1-96) med rubriken ”Humbug om bortträngda minnen”.(länk)
Christianson, som tidigare älskade att vara mitt i rampljuset och låta sig intervjuas om än det ena än det andra rättsfallet, har nu tystnat och vägrar låta sig intervjuas.

 Aftonbladet har flera gånger de senaste veckorna sökt honom för en intervju, men inte fått svar. I onsdags höll han ett föredrag på Socionomdagarna på Stockholmsmässan.

Aftonbladet anmälde sig, och fick biljetter till föredraget där Christianson skulle tala om "Traumatiska minnen hos barn och vuxna" - men blev stoppade i dörren.

– Han vägrar hålla föredraget om massmedia är i salen, säger Lena Malm på Informa, som tillsammans med Akademikerförbundet anordnat föreläsningen. (Aftonbladet).

 Ulf Bjereld är professor i statsvetenskap. Han skrev redan i augusti i sin blogg att Christianson i egenskap av anställd vid ett universitet måste svara på frågor:

– Jag har svårt att se hur Christianson konsekvent skall kunna vägra medverka i en debatt som rör en av vår tids största rättspolitiska skandaler och där han själv har varit en aktiv part.

På sin hemsida är inte Christianson speciellt blygsam över sin betydelse:
"Under de senaste 20 åren har Sven medverkat som sakkunnig i ett flertal medialt uppmärksammade fall såsom Rödeby-rättegången, Alexandra-mannen, Arboga-fallet, Kevin-mordet, rättegången mot Tito Beltran och fallet Thomas Quick (numera Sture Bergwall).

Hans kunskaper om förövare av grova sexual- och våldsbrott, bedrägerier, traumatiska upplevelser hos barn och vuxna samt utredande intervjumetodik har fått stort inflytande i rättsprocessen. Han är dessutom ofta anlitad som expertkommentator i tv, radio och dagspress."

Vi kan väl kallt räkna med att han inte kommer att anlitas som expertkommentator i framtiden. Jag ser med spänning fram mot fortsättningen, t ex efter Dan Josefsson och Jenny Küttims dokumentär 26 november i SVT1.
Tidigare bloggar om Sven Å Christiansson
Christianson fortsätter att anlitas
Överallt denne Christianson
Kwast gjorde bocken till trädgårdsmästare

Kwast gjorde bocken till trädgårdsmästare

Utan minnesexperten, professorn vid Stockholms universitet, Sven Å Christiansons insats hade det aldrig blivit någon "massmördare" av Thomas Quick. Jag vill påstå att han är den enskilda person, som mest bidrog till skandalen.
Christianson har kommit alldeles för lindrig undan och vandrar uppenbarligen vidare som inget har hänt. Han har sin professur kvar och är flitigt anlitad som föreläsare. Hans böcker används som undervisningsmaterial.

Dan Josefssons bok "Mannen som slutade ljuga" sätter på nytt ljuset på den avgörande betydelse som Sven Å Christianson hade i utredningar och för fällande domar. Boken fyller både igen luckor och bekräftar det jag skrev för ett år sedan i "Christianson fortsätter att anlitas av domstolar" och "Överallt denne Christianson". Jag kunde då konstatera att Christinason och Margit Norell var bekanta med varandra. I den första artikeln skrev jag att det framgick av förordet till Norells outgivna bok "Thomas Quicks värld", att Christianson intervjuat Quick med Norell som handledare. Tyvärr minns jag inte varifrån jag fick uppgiften. Blir nu lite osäker eftersom uppgiften inte finns med i Dan Josefssons bok.
Det jag då inte visste var att Christianson kom att gå i terapi hos Norell och gjorde så i 10 år. När van der Kwast skulle hitta en expert som kunde bekräfta eller avfärda Quicks berättelser, gjorde han omedvetet "bocken till trädgårdsmästare".
Till skillnad från övriga lärjungar till Norell, hade Christianson kunskaper att ifrågasätta. Han var vetenskapsman och forskade kring människors minne. Han hade gjort det tillsammans med en av de främsta på området Elisabeth Loftus.

Josefsson skriver att Christianson mycket väl visste att 60 års minnesforskning inte producerat några övertygande belägg för att det fanns något sådant som bortträngning av traumatiska minnen och han kände väl till kritiken mot "recovered memory terapi".
Han kunde alltså satt stopp för farsen redan vid sitt första möte med Thomas Quick på Säter 1994, men han gjorde det inte. Istället såg han en möjlighet att tjäna pengar på att bli van der Kwast och Penttinens egen minnesexpert och "coach", avlönad av Rikspolisstyrelsen.
Några månader efter sitt första besök blev han tipsad om Margit Norells existens av Birgitta Ståhle. Han började gå i terapi hos Norell och hon blev också hans handledare.
En avgörande faktor för utformingen av de förhör som kom att hållas med Thomas Quick var den hjälp Penttinen fick av Christianson. Denne föreslog en metod som var en variant av den så kallade "kognitiva intervjumetoden".
Tanken med denna metod var att aktivera associationer som minnet har, d v s hjälpa den intervjuade på vägen och då pratade man om vittnen och brottsoffer, som man kunde anta ville tala sanning. Den skulle inte användas på misstänkta gärningsmän. Metodens skapare hade dessutom avrått från att den skulle användas i terapeutiska sammanhang. Man skulle dessutom inte ställa ledande frågor. Detta struntade Christianson fullständigt i.
Han gav samtidigt vetenskapligt stöd till Margit Norells teorier om bortträngda minnen.
Christer van der Kwast berättade för Dan Josefsson hur han såg på Christianson roll:
"Jag hade ju Christinason med sin vittnespsykologiska utgångspunkt. Han kom att spela en rätt betydelsefull roll. Han hade det här kognitiva betraktningssättet på själva berättelsen och han hade en vidsträckt kunskap om den här typen av problematik om möjliga seriemördare."
Christianson kom att ge Penttinens förhörsteknik med ledande frågor vetenskaplig legitimitet. Josefsson menar att Penttinen trodde att han gjorde rätt.
Parallellt jobbade Christianson med sin bokprojekt "I huvudet på en massmördare", som byggde på intervjuer med Thomas Quick. Han tillbringade 100-tals timmar hos Quick. En del av det materialet överlämnades till Penttinen. Denne har också överlämnat ett omfattande utredningsmaterial till Christianson under förundersökningens gång.

Vittnespsykologen Astrid Holgersson ifrågasatte Christiansons roll i "Cirkus Quick" i en debattartikel 1998:

"Att Christianson har en förutfattad mening om Quickfallet bekräftas också i en artikel publicerad i en antologi från Oxford University Press (Conway, 1997). Där påstår Christianson utan saklig grund både att Quick är en seriemördare, att han varit utsatt för sexuella sadistiska övergrepp i barndomen samt att dessa 

fenomen har en koppling till varandra.

"Denne minnesforskare har ingen vittnespsykologisk kompetens att systematiskt och förutsättningslöst utreda enskilda fall. Inlärningseffekter, förhörspåverkan och annan suggestion kan få allvarligt missledande konsekvenser i rättsliga utredningar."

Nils Wiklund, rättspsykolog och specialist på vittnespsykologi, skrev i en debattartikel i SVD 1996 bl a:  "Den sakkunnige Sven-Åke Christianson har inte uppmärksammat de avgörande felkällorna, än mindre fäst rättens uppmärksamhet på dessa. Han framför däremot häpnadsväckande spekulationer om seriemördare, som han tillämpar på Quick som om det vore klarlagt att denne är en sådan. Christianson hade den dubbla funktionen att först uppträda som biträde åt åklagaren i utredningen, och sedan själv bedöma utredningsresultatet som sakkunnig åt domstolen. En sådan dubbelroll bryter klart mot Psykologförbundets etiska regler."

Ingen lyssnade på kritikerna och Christianson fick fortsätta, att delta i förhör, vallningar och rättegångar. 

Om den första rättegången mot Thomas Quick för morden på Charles Zelmanovits skriver Josefsson:

"Det är dock lätt att förstå om tingsrätten tog intryck av Sven Å Christiansons vittnesmål. Det talade verkligen "med styrka" för att Sture var skyldig. Och rätten trodde naturligtvis att minnesexperten talade för vetenskapen. Christianson drog ned tingsrätten i samma virvel av förvirrade förklaringsmodeller som Seppo och van der Kwast tumlade runt i."

Josefsson konstaterar att Christianson i sin argumentering vid både rättegången i Piteå och senare i Gällivare egentligen hänvisar till sin egen "forskning" om Thomas Quick och som inte skulle publiceras före 1997. 
Christianson kom att gravt vilseleda tingsrätter, polis, åklagare och media med sina kvacksalveri teorier. Han fick hållas när ingen lyssnade på hans kritiker, som hade genomskådat honom. Man kan fråga sig varför inte dessa nådde fram?
Vad var Christiansons motiv? Det är svårt att veta. Pengar? Tillfredsställa Margit Norell, hans "terapimamma"? Kanske, min teori är att han var förblindad av sin egen förträfflighet. Det tycker jag går igen också senare i hans agerande i olika rättsfall. Christianson bär klart psykopatiska drag. Det märks inte minst när han i Josefssons intervju försöker prata bort sitt agerande under Quick-åren. Han bryr sig inte om att alla vet att han ljuger, eftersom fakta finns i domstolsprotoll, förhörsprotokoll, rekonstruktions videor och tidningsintervjuer.
Det går dock inte att komma ifrån att Margit Norell verkar ha betytt oerhört mycket för honom. Det har säkert hjälpt honom på traven även om han verkar ha självförtroende i överflöd.
Det finns mycket att läsa om Christianson i Dan Josefssons bok och mycket annat intressant. Jag rekommenderar den verkligen. De märkliga är att när jag lägger den ifrån mig tycker jag faktiskt lite synd om Christer van der Kwast och Seppo Penttinen.
När det gäller Sven Å Christianson vill jag upprepa ett citat ur en tidigare blogg:
"Själv ser jag Sven-Åke Christianson som ett symptom på ett ämne i kris. En väl dold kris dock. Man kan jämföra ned Uppsala universitets granskning av Eva Lundgrens forskning efter debatten kring hennes agerande. En sådan gjordes. Och det skulle nog behövas i det här fallet också, eftersom Sven-Åke Christiansons agerande solkar av sig på ämnet i sin helhet, på Stockholmsinstitutionen och Stockholms universitet.
När forskningsfusk avslöjas blir reaktionerna inom akademin mycket kraftiga, eftersom forskningens trovärdighet hotas. Det gör den även i det här fallet." (kommentar jag hittat på nätet)

Dags att tvätta det sista byket i Fallet Quick

På måndag skall Sture Bergwalls fall upp i förvaltningsrättens i Falun igen. Det har skett slentrianmässigt år efter år. Domstolen har gått på Säters linje och ansett att Bergwall behöver fortsatt sluten psykiatrisk vård. Bergwall själv har vägrat medverka vid domstolsförhandlingarna.
Inför förhandlingarna i februari i år skrev gammelvargen följande artikel (OldWolf). Det är ganska intressant hur väl den stämmer med vad Aftonbladet skriver om domstolens underlag den 15 oktober (Aftonbladet) inför måndagens förhandlingar.
Jag skrev också om förvaltningsrättens utlåtande (OldWolf) med den märkliga länken mellan åklagaren Fredrik Skoglund och Quick/Bergwall.
När domstolen samlas på måndag, finns det en avgörande skillnad. Sture Bergwall kommer själv att närvara tillsammans med sin advokat Thomas Olsson. Det kommer inte att bli fem minuters slentrianmässiga förhandlingar som tidigare. Bergwall/Olsson har begärt att förhandlingarna ska ske inför öppna dörrar:Vågar rätten det? Kan vi hoppas att rätten gör det enda vettiga och beslutar om en ny undersökning av Bergwall och att han flyttas från Säter?
Sture Bergwall har friats för de 8 mord han dömts för. Nu är det dags att tvätta bort resten av smutsen, som fortfarande solkar ner den svenska rättvisan, psykiatrins roll. Därför är släppet av Dan Josefssons bok "Mannen som slutade ljuga" väldigt vältajmad: jag har inte läst boken än, bara beställt den. Av förhandstexten att döma sätter Josefsson fokus på Margit Norell och hennes lärljungar S Å Christiansson, Birgitta Ståhle, Kjell Persson (Långsberg) och Göran Fransson.
Så här lanserar Josefsson sin teori i sitt förhands:
"Där arbetade en kvinna i 80-årsåldern som var psykoanalytiker. Sture Bergwall var hennes patient. Terapeuterna på kliniken i Säter där han vårdades var bara den gamla damens redskap, och hennes analyser styrde polisens tänkande. Utan den gamla damen hade seriemördaren Thomas Quick aldrig skapats."
Hoppas boken tar upp S Å Christianssons roll, som jag skrivit en hel del om tidigare. Vore på tiden att denne får sin rättmätiga del av skulden för "Fallet Thomas Quick".

Allvarlig kritik mot behandlingen av Donia

I maj förra året skrev jag om Donia Hassan. Hon blev bara 15 år och dog ensam i sin säng när fostermamman var på Jägersro. Redan då skrev jag om de allvarliga omständigheterna kring den unga flickans död. Nu riktar socialstyrelsen allvarlig kritik mot Simrishamns kommun:
Tvingades vara på sina rum
''Flickan har reagerat på att barnen måste vistas på sina rum när familjehemsföräldrarna inte är hemma. Nämnden har nöjt sig med förklaringen att detta sker därför att det förekommit att barnen har hamnat i konflikter med varandra när de är lämnade ensamma på kvällen trots att det i Attendos avtal med förstärkt familjehensvård ingår att en vuxen ska vara hemma på heltid och att det endast ska finnas ett barn placerat."
Det var bara två kontakttillfällen
''Nämnden har endast haft kontakt vid två tillfällen med flickan och har inte haft kontakt med eller besökt familjehemmet under flickans sjukdomstid. Socialstyrelsen vill uppmärksamma nämnden på vikten av att ha en regelbunden kontakt med det placerade barnet och även genomföra enskilda samtal med den unge. Avsaknaden av en regelbunden kontakt har resulterat i att ingen utomstående har haft kännedom om flickan hälsotillstånd och vårdbehov."
Ingen möjlighet att följa vården
''Socialstyrelsens granskning visar att nämnden har brustit i sin skyldighet att dokumentera information som har berört flickan. Det har därmed saknats möjlighet att följa vården på ett överskådligt sätt i flickans journal. Detta är en brist som föranleder allvarlig kritik."
Bristande ansvar i familjehemmet
'' Familjehemmet har i sitt uppdrag ansvar för att vid akuta situationer vidta nödvändiga åtgärder utan dröjsmål. Av hälso- och sjukvårdens dokumentation framgår att familjehemmet endast vid ett tillfälle, den 10 april, har haft kontakt med hälso- och sjukvård. [...] Det är allvarligt att flickans behov av vård inte har tydliggjorts för nämnden. Detta då det kliniska förloppet innan flickans död inneburit symptom som borde lett till förnyad sjukvårdskontakt."
Donias mamma Annina Karlsson och hennes storasyster polisanmälde socialnämnden i Simrishamn för vållande till annans död, men deras anmälan lades ner.
- Två åklagare har lagt ner anmälningarna. Polisutredningarna har bara lagts ner, säger Annina Karlsson.(Expressen)
Men socialstyrelsen beslöt ändå att utreda fallet.

- Vi måste ju helt enkelt anstränga oss och jobba så hårt vi kan och se till så att sådant här inte upprepas, säger Roland Persson, socialchef i Simrishamn till TV4 Malmö.

Trots den allvarliga kritiken skulle det förvåna mycket om någon kommer att ställas till svars, trots de allvarliga bristerna hos fosterhemmet och hos tillsynen från kommunen och mellanhanden Attendo Care.

I kommentarerna till mitt förra blogginlägg finns en länk till Astrids Miljö och samhällsblogg. Hon gör en mycket bra sammanfattning av ärendet.

Hennes avslutande kommentar är skrämmande, men förmodligen sann; 

"Om Donia varit en hund så hade det säkert blivit ett åtal. Men nu var Donia bara ett barn, så då finns det ingen som var ansvarig för hennes vård som kan ställas till svars. Nyligen har det i Ystads tingsrätt väckts åtal mot en kvinna som hade för dåligt städat åt sina utställninghundar".

Daddy har också bloggat om fallet:

"Kan man av detta dra någon annan slutsats än att Sveriges lagstiftare anser att barn är mindre värda än hundar? Jag ser inte i alla fall hur man kan dra någon annan slutsats? Gör ni?

Men ni som behöver gratis slavarbetare som ni dessutom får furstligt betalt för av oss skattebetalare kan dock dra lärdom. Ni ser ju hur lätt det är. Bara ring Attendo så får ni ett gäng ungar från närmsta kommun. Ni kan sedan behandla dom precis hur jävligt ni vill, till och med vanvårda dom till döds."

En VD kan ställas till svars för en arbetsplatsolycka 100 mil från hans kontor. Det räcker inte att lova att anstränga sig mera, som det tydligen gör för en socialchef.

Märkligt agerande av åklagare mot Bergwall

Fredrik Skoglund

Förvaltningsrätten i Falun beslutade som väntat att Sture Bergwall fortfarande är så sjuk att han utgör en fara för liv och lem om han släpps fri.  Detta är naturligtvis bara en kvalificerad gissning och inte baserat på någonting. I Falun har tiden tydligen stått still sedan 1970. Läkare uttalar sig som bara sett Sture Bergwall på bild. Han säger dock att det inte går att avgöra om sjukdomen kvarstår, eftersom Bergwall inte medverkar i någon behandling sedan 2002, då han blev drogfri.
Anledningen är för mig välmotiverad efter den behandling Bergwall fått utstå på Säter. Jag skrev om vad jag tycker om Säters agerande härom dagen och tänker inte återupprepa det igen. (OldWolf)
Några rade i domen från Förvaltningsrätten drog mina blickar till sig:
"Åklagaren har i ett yttrande anfört att han delar chefsöverläkarens bedömning då risken för återfall i brottslighet bedöms som hög, samt har tillagts att ett beslut i annan riktning kan komma att överklagas".
Min första fråga till mig själv var, vilken kompetens har åklagaren att bedöma Bergwalls psykiska tillstånd? andra frågan var, varför detta underliggande hot om överklagan?
Åklagaren i fråga är chefsåklagare Fredrik Skoglund vid åklagarkammaren i Falun. Frågan jag direkt ställde mig var om det finns något annat samband mellan Skoglund och Thomas Quick. Det gör det!
2009 beviljades Sture Bergwall resning för mordet på Yenon Levi. Uppdraget att utse en ny åklagare för att se om nytt åtal skulle väckas, föll på Fredrik Skoglund och normalt skulle han ha valt någon åklagare på sin egen kammare.
Nu blev så inte fallet, utan lotten föll istället på Eva Finné i Stockholm. Formellt motiverades detta med stor arbetsbelastning på åklagarkammaren i Falun. Man bör inte vara speciellt konspiratorisk för att hitta en annan förklaring.
Enligt Gubb-Jan Stigson av alla personer, reste Skoglund till Stockholm när han fått målet för att få resningen överklagad, men skickades hem av vice RÅ Kerstin Skarp. (Paragraf)
Har detta något samband med Skoglunds agerande i Förvaltningsrätten? Tror han att Bergwall trots allt är skyldig? Eller handlar det om nån annat?
Johan Håkansson har bloggat i NSD om förvaltningsrättens dom. Där kan ni bl a läsa ett brev från Bergwall till domstolen om varför han inte vill närvara vid förhandlingarna.
Dagens Juridik har också kommenterat domen.

Pinsamt, Lambertz, pinsamt!

När jag trodde att justitierådet Göran Lambetz tagit sitt förnuft till fånga och krupit tillbaka till sin håla på HD, dyker han upp igen med en debattartikel i DN, som minst sagt är pinsam. Med ett försåtligt resonemang försöker ha åter så tvivel när det gäller om Sture Bergwalls är oskyldig. Man kan inte vara säker på att han är oskyldig, menar han, trots att Bergwall friats för 5 mord och fått resning i de tre sista. Dessa kommer också att sluta med ett frikännande. Detta förstår alla som satt sig in i fallen, utom Lambertz, van der Kwast, Seppo Penttinen, Gubb Jan Stigson och Claes Borgström.
Jag vill påstå att oddsen för att Bergwall skulle vara skyldig till något av de mord han dömdes för, är lika små  som för en snöboll att överleva i helvetet.
I sin debattartikel tar Lambertz upp fyra frågor:

• Har det blivit fastslaget och därmed klarlagt genom resningsprocesserna att Sture Bergwall är oskyldig?
• Den andra är om han rent faktiskt är oskyldig?
• En tredje fråga är om bevisningen mot honom i rättegångarna på 90-talet var otillräcklig för fällande dom?
• Och en fjärde fråga är, om vi utgår från att bevisningen var otillräcklig, om det inträffade var en rättsskandal?

Med den kunskap jag har om fallen, kan jag lätt svara JA på alla fyra frågorna, men det kan inte Lambertz. På fråga ett går han så långt att han hävdar att han tror "de flesta" skulle svara nej på den. På fråga två vänder han på steken på ett underligt sätt för att det ska bli ett negativt svar:

- Och på fråga 2 svarar säkert nästan alla att det inte i dag går att säga bestämt om han är skyldig.

Detta när de flesta skulle säga att de faktiskt tror att Bergwall är oskyldig.

Det intressanta är att att Lambertz fortfarande hävdar att bevisningen mot Bergwall var och är mycket stark. Detta visar att han till varje pris måste försvara sin sjuka mor. Han gjorde inte sitt jobb som JK 2006 när ärendet låg på hans bord. Det jobb han gjorde var nonchalant, om det inte vad som värre är, utgjorde vänskapskorruption. Blev han förledd att tro att det inte fanns någon anledning att fördjupa sig i ärendet?

När Lambertz talar sig varm för en granskningskommission, glömmer att han nämna i  att en viktig uppgift för en eventuell kommission blir att granska JK:s brist på agerande. Denna brist gjorde bland annat att Seppo Penttinen och van der Kwast kunde gå fria från eventuella åtal för mened och tjänstefel.

Det kanske mest häpnadsväckande är att han undertecknar artikel som justitieråd och f d JK. Han skriver alltså detta i tjänsten. Hans chef bör därför agera och be honom lämna sin tjänst. Lambertz skadar allmänhetens förtroende för HD.

Säters väggar fulla av prestige

I veckan kom det väntade beskedet att Sture Bergwall beviljats resning i för de tre kvarvarande morden. Med tanke på vad som hänt tidigare, är det osannolikt att någon åklagare kommer att att väcka nytt åtal. Sture Bergwall är därmed friad och oskyldig till alla de mord han tidigare dömts för. Sedan får Kwast, Penttinen, Gubb-Jan, Lambertz och Borgström skrika hur högt de vill. Ingen lyssnar!
Nu kommer allas blickar att riktas mot Säter och dess presigefyllda väggar. Man hade nu kunnat visa att man är ett modernt sjukhus och inget gammal sinnessjukhus. Men man tog inte chansen.
I princip samtidigt som resningen beviljades, förordade Säters läkare i en förhandling i förvaltningsrätten att Bergwall ska vara kvar inom sluten vård framöver. Enligt Säters överläkare Vladislav Ruchkin är den psykiatriska bedömningen av Bergwall oförändrad sedan 70-talet då han enligt ett utlåtande ansågs lida av ”grav perversitet i form av pedofili med sadistiska drag”. Ruchkin menar också att det fanns sexuella komponenter och fantasier med i det bankrån Bergwall begick 1990. (SVD)
Nu är det inget nytt, utan följer gamla ingrodda, prestigefyllda spår. Det blir därmed kanske lite mer förklarligt varifrån Göran Lambertz fått sina idéer från.
I en debattartikel förra året tog  Lambertz fasta på samma utlåtande:
"Innan man betraktar Sture Bergwall som en osannolik sexmördare bör man betänka att han tidigare hade begått flera sexuella övergrepp mot pojkar och knivhuggit en person som nästan avled av skadorna. Av läkare har han bedömts lida av ”höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus” och vara ”under vissa förhållanden utomordentligt farlig för annans personliga säkerhet till liv och lem”. (DN)
Det han inte nämner är att nämnda utlåtande överklagades till Socialstyrelsen, vars expert, professor Yngve Holmstedt, underkände det. Tingsrätten gick på Socialstyrelsens linje i sin dom 1970 och kastade Otto Brundins utlåtande i papperskorgen.

– Det är märkligt att man efter åratal inte gör sig omaket att läsa domen från 70-talet., säger psykiatern Ulf Åsgård som tidigare arbetat inom polisens gärningsmannaprofileringsgrupp.

Han menar också att diagnosen av Bergwall som pedofil är felaktig, istället är det något som kallas för hebefili som är en korrekt benämning. Hebefili innebär att man har ett sexuellt intresse för unga män medan pedofili är ett intresse för prepubertala barn.
– Det är närmast bedrägligt att använda sig av utlåtandet från 70-talet, menar Ulf Åsgård.

Bergwall skrevs ut efter övergreppen på pojkarna och knivskärningen 1977. Kuratorn Anita Stersky skrev i ett utlåtande "att han lärt sig att det inte är tillåtet att leva ut sina drifter och en av de viktigaste orsakerna till att han kunnat kontrollera sina drifter var att han helt slutade med narkotika och sprit. Under tiden 1977 tills han begick bankrånet 1991 begick han inga brott mot minderåriga pojkar, trots att han vistades i frihet.

Och detta trots att han umgicks med yngre pojkar. Han hade också jobb som bingovärd i Grycksbo och levde ett ordnat liv. Det misslyckade bankrånet slog undan benen på honom fullständigt. Enligt expertutlåtande mådde han fruktansvärt dåligt och led av en allvarlig psykisk störning. Han dömdes därför till sluten psykiatrisk vård.. I utlåtande står det ingenting om perversation.".(OldWolf)

Det är också värt att påpeka att när Thomas Quick började erkänna sin mord var han på väg att flyttas ut i samhället. En lägenhet hade ordnats åt honom.
Det är rimligt att Sture Bergwall nu får flytta till en annan klinik och att en ny bedömning av hans mentala hälsa görs förutsättningslöst av nya människor, prestigelöst och utan förutfattade meningar. Därmed skulle en mer än tjugoårig rättsskandal få sitt slut.
I nästa vecka kommer Falu tingsrätts beslut i fallet. Undrar hur mycket prestige som finns i de väggarna?

Protestera mot vargjakten

Det gäller att fatta beslut så sent som möjligt, så att så få som möjligt hinner protestera. Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren meddelar idag att verket fattat beslut om selektiv jakt på varg. Jakten startar i morgon!!!
Naturligtvis förvånar det ingen att Gammelvargen reagerar kraftfullt mot inte bara detta, utan också mot själva jakten. Man kan undra om det är Centerns katastrofala opinionssiffror, som ligger bakom detta beslut från miljöminister Lena Ek? Maria Ågren gör naturligtvis som matte säger; generaldirektörer kan snabbt befinna sin i ett arkivrum i källaren, om de inte lyder.
Själv har jag åtminstone protesterat mot idiotin genom att via föreningen Våra Rovdjur skicka en protest till Maria Ågren, även om detta är verkningslöst. Jag uppmanar mina läsare att göra det samma.
Vargjakten är med sitt upplägg inget annat än en eftergift för jägarmaffian och deras organisationer. Genom att skjuta 16 vargar i 8 revir, så ska man minska inaveln i vargstammen. (Jag kan med glädje konststera att "mitt" revir inte finns med)
Jakten skall bedriva av de som har jakträtt i omårdet. Maria Ågren skriver i verkets pressmedelande:
- De mest inavlade reviren omfattas av den riktade jakten.
- I varje utpekat revir får högst två individer fällas. Jakten ska inriktas mot grupper av varg och ska, om möjligt, bedrivas så att högst ett av alfadjuren fälls.
- De som har jakträtt på marken där de utvalda reviren finns får jaga
- Jakten pågår mellan 31 januari och 20 februari 2013. Under den 31 januari får man endast spåra.

Det hela är bara jävla trams! Motivet till den selektiva jakten är att skjuta bort ett alfadjur för att ett annat ska ta dess plats i flocken. Varför skall det andra djuret fällas? Jag kan inte se någon annan anledning än att tillfredsställa Rambo och hans kompisars skjutglädje.

I de revir där man har ordenlig koll på alfadjuren kommer naturligtvis båda att skjutas. Naturvårdsverket, skriver ju "om möjligt" bara ett.

Om man nu nödvändigtvis skall ägna sig åt selektiv jakt, ska denna bedrivas av Naturvårdsverkets personal och ske under den period som är erforderlig för att nå önskat resultat.

Så här står det i den protest jag med hjälp av Våra Rovdjur skickat:

Jag är en medborgare som värnar om Sveriges vargstam och om Sveriges rykte som föregångare inom miljöområdet. Därför uppmanar jag dig att stoppa den mycket oetiska licensjakten på varg.

Licensjakten är djurplågeri. Om flockens valpar blir föräldralösa får de svårt att överleva, eftersom de inte klarar att jaga större byten själva. Risken är stor att valparna svälter ihjäl. Alternativet är att valparna blir ”problemvargar” som tvingas jaga rådjur och andra mindre djur som förekommer där människor bor. Det skulle skapa fullkomligt onödiga motsättningar i en redan infekterad fråga. Målet borde vara att underlätta en samexistens, inte att göra saken värre.
Risken är också överhängande att Sverige i och med beslutet om licensjakt hamnar i EU-domstolen, vilket vore en stor skam för vårt land. Jag är medveten om att regeringen drivit på för att få till en licensjakt i år. Men mitt hopp har ändå stått till att Naturvårdsverket är en myndighet som vågar stå upp för sin faktakunskap och kompetens trots påtryckningar från politiker. Därför ber jag dig att visa civilkurage och stoppa vargjakten omedelbart.
Jag har också en fråga till dig:
Det är ju löptid för varg nu – hur kalkylerar ni med risken för att skjuta en hane i ett par med en redan dräktig tik under licensjakten? Då läggs allt ansvar på tiken att föda och fostra kanske upp sex till sju valpar.
Tacksam för svar.

Naturligtvis kommer det inget svar. Jakten är dåligt motiverad. Upplägget är dåligt. Kort sagt allt är åt helvete!!!!!
Aftonbladet

Det blåser kallt i Sverige

Hittade denna krönika av Andres Lokko i SVD, där han hävdar att Sverige inte är någon förebild längre. Han avslutar på följande sätt:
"Vi lever på lika gamla meriter som någonsin, säg, det forna brittiska imperiet. Vi är ingen förebild längre. Vi börjar istället alltmer likna ett egoistiskt skräckexempel i fritt fall.
”De sämre bemedlade får skylla sig själva” var kanske förra årets mest obehagliga politiska stridsrop. Men nu tar vi väl det ännu ett litet steg längre och ersätter det med ”se för tusan till att välja dina föräldrar med största möjliga omsorg”?"

Jag kan bara hålla med. När jag läser kommentarer och bloggar om "barnfattigdom" känner jag hur det blåser kalla vindar från villakvarteren på solsidan, där de besuttna bor. De som aldrig behövt fundera på hur de ska klara den kommande månaden. Haft ont i magen och vridit sig i sömnlösa nätter för hitta lösningar på hur hyran ska betalas.

Jag undrar hur många av de som kommenterar, som levt på de inkomster, som enligt forskningen gör att man lever i ett ekonomiskt utsatt läge? Det är lätt att sitta och ondgöra sig över de som har det sämre och tycka att de får skylla sig själva. Det osar en självgod präktighet lång väg och en von Oben attityd som skrämmer mig.

Under en tuff period i mitt liv var jag arbetslös med tre barn och enbart A-kassa och barnbidrag som inkomst. Det var tufft att ändra livsstil och att omprioritera, att inte kunna unna sig det som man varit van vid tidigare. Idag är jag pensionär och lever med en ny familj. Det ger heller inte någon större handlingsfrihet.

Nu skriver jag inte detta för att någon ska tycka synd om mig, utan för att jag vet hur det känns att behöva vända på pengarna. Jag får naturligtvis skylla mig själv. Kunde ha valt att leva resten av mitt liv som singel.

Livet är lätt att leva när man är frisk och har ett välbetalt jobb. Men det finns inga garantier för framtiden. Därför skulle det inte skada med lite större ödmjukhet.
Jag upprepar också mitt förslag om att inkomstpröva barnbidraget, så de som behöver det kan få lite mera.

I min förra artikel skrev jag att det var bra att Janne Josefsson satte fingret på överdriven marknadsföring. Jag skrev också att det även finns andra ideella organisationer, som frestas att göra detsamma, t ex ROKS och Real Star.

Det finns alla skäl i världen att diskutera svensk invandrarpolitik, men det ska göras med blanka vapen. Även här finns det en tendens att bara säga halva sanningar eller dra ut konsekvenser för långt. Enögdhet är aldrig bra. När de som är för en generös invandringspolitik springer undan debatten är inte heller detta bra. Det gäller också att hålla isär äpplen och päron i debatten.

Jag gillar olika
När jag skriver så har jag kanske inte samma definition av begreppet som Jan Helin på Aftonbladet. Vad jag menar är att jag gillar att läsa och följa även de som inte tycker samma som jag i alla frågor. På sätt måste jag hela tiden vässa mina argument och ibland t o m ändra uppfattning.
Vi brukar vara ett gäng som träffas och dricker förmiddagskaffe nästan varje dag. Ibland uppstår det mycket heta diskussioner, inte minst i invandrarfrågan. Detta är mycket berikande och det bästa är att alla kan skilja på sak och person. I denna grupp känner vi stort förtroende för varandra och trots meningsskiljaktigheter är vi mycket goda vänner, som är ärliga mot varandra.
Jag är medveten om att jag kan ha trampat på en del tår med det jag skrivit ovan. Det får jag ta i så fall och kommentarer är välkomna.

Barnfattigdomen - debatt med både äpplen och päron

Janne Josefsson lyckades verkligen skapa debatt och riva upp känslor med sitt senaste Uppdrag Granskning om barnfattigdomen. Han provocerade och det är bra, han satte fingret på överdriven marknadsföring av hjälporganisationer som Rädda Barnen, BRIS och Majblomman, vilket också är bra. Det finns en tendens hos olika organisationer att överdriva för att få gåvor och bidrag. Nyligen skrev jag om organisationen Real Stars som påstod att det finns 700 000 offer för trafficking bara i Europa. En siffra som vid närmare granskning visade sig vara gripen helt ur luften och har blivit en vandringssägen. Sanningen är att man inte har en aning om hur många det finns ens i Sverige och då pratar man gärna om mörkertal. Enligt Rikspolisstyrelsen är det svårt att uppskatta hur många som kan ha fallit offer för människohandel i Sverige under 2011, enligt en nyligen publicerad rapport om människohandel från Polisen.
I ovanstående artikel citerade jag historikern Dick Wise:
"Varför matas vi då med denna falska propaganda hela tiden? Enda anledningen är, därför att aktivisterna själva så stort gynnas av den påhittade bilden, därför att de med densamma kan skrämma samhället till att acceptera deras moralistiska och ideologiska idéer som ”fakta”."

Jag har inte närmare studerat barnorganisationerna, men har funnit liknande sätt att arbeta hos t ex ROKS, som använder egen statistik och annan statistik på ett sätt som ska gynna deras egen verksamhet.

Om vi återgår till barnfattigdomen, så var den stora bristen i Uppdrag Granskning att man inte redovisade varifrån de 240 000 barnen  kom ifrån och hur det har beräknats. Man valde medvetet bort att inte prata med forskarna. En av dessa är professor Tapio Salonen. I Aftonbladet berättar han om bakgrunden till siffrorna. Det kan ju vara intressant att veta att enligt honom finns två vedertagna definitioner av fattigdom. Antingen lever familjen på försörjningsstöd eller så har man en väldigt låg disponibel inkomst. För en ensamstående med ett barn var den summan år 2010 11 453 kronor i månaden eller 17 457 kronor för en familj med två vuxna och två barn. De pengarna ska då räcka till bostad, mat och allt annat nödvändigt.
De här definitionerna ligger till grund för Rädda Barnens rapport om att 242 000 barn lever i fattigdom. Enligt EU:s definition föreligger barnfattigdom om familjens inkomst understiger 60 procent av medianinkomsten, vilket torde innebära ungefär samma nivå.

Barn svälter generellt inte i Sverige. De går inte i trasiga kläder och har riktiga skor även på vintern. I efterdyningarna har diskussionerna kommit att delvis handla om relativ kontra reell fattigdom. om man definierar det i meningen innan som reell fattigdom, kan man säga att sådan finns i Somalia, men inte i Sverige.

Om vi återgår till Tapio Salonen, så menar han:

"Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till en skälig levnadsnivå. Man kan inte jämföra fattigdom i ett välutvecklat land som Sverige med fattigdom i ett utvecklingsland i Afrika. Och det är forskningen överens om"

Relativ fattigdom är också vad barn och föräldrar upplever som fattigdom, d v s att inte kunna erbjuda sina barn vad andra kan göra. Det är ganska tufft för barnen med en Samsung från Ica eller att inte kunna vara med och träna ishockey, rida eller vad det nu är för fritidsaktivitet, vilket blir ganska svårt med de inkomster som anges för barnfattigdom.

Har man allt ordnat för sig med ett välavlönat jobb, kan det vara lätt att skaffa sig en "von oben"-attityd. "Min skatt ska banne mig inte gå till en iphone", vilket iofs jag inte sett att någon krävt. 

Jag har under i stort sett hela mitt vuxna liv varit engagerad i olika typer av ungdomsverksamheter. Det är mer än en gång jag sett mellan fingrarna, eller betalat ur egen ficka för att alla ungdomar ska ha kunnat vara med. Det är aldrig barnens fel om det inte finns pengar. Sedan är jag den förste att hålla med om att det finns föräldrar som gör märkliga prioriteringar. Finns det inte pengar till barnen, borde det inte heller finnas pengar till cigaretter, vin och utekvällar.

Ett sätt att jämna ut inkomsterna, så att von Oben inte behövde betala mera i skott, vore att inkomstpröva barnbidraget. Nu hamnar det hos fattig som rik. Som det nu är utformat verkar det mera vara en barnbelöning.

I takt med att inkomstklyftorna ökar, ökar också det relativa fattigdomen. Vi ska vara glada så länge fattigdomen i Sverige är relativ och inte reell.

Jag tycker det blivit en debatt där man blandar äpplen med päron. det har blivit ett vapen för de präktiga att angripa bidragssverige. 

Hjälp till att spåra en riktig näthatare

Ovanstående vidriga meddelande kom till "Daddy", Joakim Ramstedt, på hans blogg på själva julafton. Ett förtäckt hot om att förgripa sig på hans dotter. Meddelande kom från en för honom känd IP-adress. Han har fått många mindre trevliga kommentarer till sin blogg från just detta nummer.
Enligt de efterforskningar Daddy själv gjort går IP-adressen ovan till Arvidsjaure stadsnät, förmodligen till en privatperson. Han skickade in en polisanmälan på julafton, men denna försvann av någon konstig(?) anledning i polisens RAR-system (berömt genom fallet Assange). När han gjorde en ny anmälan lades utredningen omedelbart ner av polisinspektör Maria Wiklund med motiveringen:
"Det beskrivna inlägget på bloggen når inte till ett brottsligt förfarande"
Att antyda för en pappa att man tänker förgripa sig på hans 8-åriga dotter är alltså inget för polisen att utreda. Undrar vad som hänt om meddelandet kommit till flickans mamma?
Den som följt "Daddy" känner till hans kamp för att få träffa sin dotter. Hur han hela tiden motarbetats av myndigheter på alla sätt och hur hans kamp lockat fram de värsta trollen ur Internets mörkaste vrår.
Det finns en del trådar av olika slag, som leder till Arvidsjaure. Om dessa ledar till denna IP-adress är oklart.

Daddy har nu bestämt sig för att ta fram trollen i ljuset. Kanske de de då blir till sten, som trollen i "The Hobbit", men då behöver han ha en "Gandalf" till sin hjälp.
Han har skrapat ihop en belöning på 2 000 kronor för den som kan komma med avgörande bevis. Dessutom har en nätverksexpert lovat hjälpa honom för den nätta summan av 895 kronor i timman plus moms.
Jag vet att Daddy inte har någon stor kassa att röra sig med. Det borde finnas folk med kunskap som kan hjälpa honom avslöja trollen utan ersättning.
Jag skulle vilja säga att påhopp, som att någon förtjänar "att knullas i analen" är ganska lindringt mot den typ av angrepp mot hans person och med hans dotter som vapen som riktas mot honom. Feministerna på Södermalm vet nog inte vad riktigt näthat är.
Här hittar ni vad Daddy själv skriver om sitt initiativ.
Låt oss hjälpas åt att driva fram trollen i ljuset och göra stenstoder av dem.