Zlatan kan inte jämföras med någon svensk fotbollsspelare levande eller död

Det finns 385 miljoner fotbollsspelare i världen. Av dessa rankas Zlatan Ibrahimovic som nummer 3 av Guardian. Kanske något att fundera på. Det gör att en jämförelse med Lotta Schelin inte låter sig göras. Han kan inte ens jämföras med någon annan svensk fotbollsspelare, levande eller död.
Detta sagt som inledning till en blogg om den förväntade storm som uppstod efter Zlatan Ibrahimovic uttalande i gårdagens Expressen och som jag bloggade om här.
Reaktionen från PK-media och feminister var förutsägbara. För media gällde det att på alla sätt tala om hur fel Zlatan hade genom att enbart skärmdumpa negativa uttalande på Facebook eller Twitter, samt låta ett antal personer med nära anknytning till damfotbollen komma till tals. Man kan säga till Aftonbladets fördel att de lät kommentatorsfälten till sina artiklar vara öppna, vilka gav en helt annan bild än den man ville förmedla på nyhetsplats.

Man gör det till en könsfråga
Jag har roat mig med att läsa mycket, bloggar, krönikor, Twitter, Facebook och Flashback det senaste dygnet. Jag vill påstå att PK-media och feminister har ganska ihåliga argument, i den mån de har några alls. Någon ville t o m skära kuken av Zlatan. Det gäller för alla sportkrönikörer och s k experter att vara så PK-mässiga som möjligt, eftersom ingen vågar riskera sina jobb.
Inte oväntat gör man det till en köns- och jämställdhetsfråga. Pia Sundhage och Jonas Eidevall (Ldb Malmös tränare) börjar svamla om värdegrunder. En del tycker att han uttalar sig nedsättande om damfotbollen. Det är tråkigt för unga flickor att höra som ser upp till Zlatan som idol osv. Det finns naturligtvis de också som tycker att man skall vara "rättvisa" och bedöma "lika" oavsett kapacitet och konkurrens. D v s som man gör på dagis och i förskolan. De modigaste bland de negativa menar att Zlatan borde varit PK och inte sagt det han menade, utan linda in det som en politiker, så ingen begriper någonting. Man har svårt att hitta argument i själva sakfrågan, nämligen skillnaden mellan herr- och damfoboll.

Det här inlägget på Flashback sammanfattar ganska bra vad många av Zlatans försvarare tycker:

"Det är väl bara positivt att några enskilda iallafall når en position i samhället där de har verklig yttrandefrihet och slipper oroa sig för vad chefen ska tycka om dem när de uttalar sig? Det är en jäkla tur att det otroligt lågt satta åsiktstaket i det här landet inte omfattar alla, vi behöver dessa som sanningssägare.
Nu kanske inte detta var en speciellt viktig fråga, för mig, som Zlatan uttalade sig i (han ville bara försvara sin lagkramat Anders Svensson från genusmaffians förstörelse av hedringen av Anders). Zlatan växte mycket i mina ögon när han gjorde detta. Få etniska svenskar, även i hans position, hade haft civilkurage nog att göra detta, eftersom vi är så pinsamt konflikträdda. Detta är den bra sidan av invandringen vi såg idag, den som vågar stå upp för andra människor man bryr sig om och som även våga bryta mot alla de fiktiva åsiktstabun som vår konsensuskultur satt upp och som förstör alla möjligheter till debatt och diskussion om svårare ämnen.
Jag tycker det är otroligt hedervärt av Zlatan att han är redo att stå upp för en vän på det här sättet, trots att även han kan räkna ut vad reaktionen blir i ankdammen Sverige på att någon dristar sig till att tala sanning när det är tänkt att alla ska buga, bocka och böja sig för etablissemangets åsiktsdirektiv. Där alla ska låtsas att det är rätt och riktigt damfotbollen ska jämställas med herrfotbollen."

Damfotbollen är ingen attraktiv produkt
Jag skrev i går att detta inte handlar om kön, utom om olika idrotter, vilket också var Zlatans poäng för den som läste ordentligt och inte bara såg rubriker och började skrika.
Trots att damfotbollen curlas fram av media och SVFF så lyckas man inte övertyga publiken om sin storhet. När herrallsvenskan drar 7000 åskådare i snitt per match, är motsvarande siffra för damallsvenskan 800. Damfotbollen är med andra ord ingen attraktiv produkt, utan lever ett ganska behagligt liv tack vare intäkter från herrfotbollen.
Det går 24000 herrspelare på varje damspelare i världen. Långt ifrån alla länder har damlandslag. Kvalitén är mycket ojämn. Det finns ett fåtal länder som kan slåss om medaljer i mästerskap, där Sverige är ett.
Konkurrensen inom damfotboll kan inte på långa vägar jämföras med den inom herrfotbollen.
Det Zlatan säger är bara sanningen:
Damfotbollen kan inte jämföras med herrfotbollen varken kvalitetsmässigt, konkurrensmässigt eller ekonomiskt, därav liknelsen mellan bil och cykel.
Bilen som delades ut till Anders Svensson för hans landskampsrekord är ju grunden till bråket. Vad jag tycker kom bort i skrikande över världens orättvisor mot damfobollen, var att Therese Sjögran inte satte sitt landskampsrekord 2013. Kontentan blir då att Svensson inte kunde få någon för att inte Sjögran hade fått tidigare. I konsekvensens namn borde då väl också Thomas Ravelli och Malin Andersson få. De fick ju ingen bil när de passerade sina rekord.
En del vill jämföra med kvinnliga idrottsstjärnor som Charlotte Kalla, Anja Pärson, Kajsa Bergqvist, Annika Sörenstam. En sådan jämförelse haltar eftersom dessa kvinnor tävlar i sporter som klarat av att vinna en egen publik och sponsorintäkter. De behöver inte allmosor från herridrotten.
Det är dit damfotbollen måste komma. Istället för att gråta över hur missförstådda man är och hur duktiga man egentligen är, även om ingen förstår det, måste man sätta sig när och fundera över sin sport. Kanske tänka i nya banor med mindre plan, mindre mål, färre spelare, eller nått annat.
Det går inte att fortsätta curlas fram av feministiska redaktioner och jämställdhetsideal. Publik och sponsorer låter sig inte luras.
Detta bör vara prio ett, inte utbilda herrar i värdegrunder i en fråga som inte har ett dugg med kön att göra

 Efter min förra blogg tappade jag följare på Twitter och det får man leva med. Vill bara upprepa att jag jobbat som tränare och ledare inom damfotbollen och har en dotter som spelat i damallsvenskan. Jag har inget emot damfotboll, även om jag idag bara följer den i de stora mästerskapen.
Zlatan har satt fingret på det problem sporten har och som man vägrar inse.