lördag 31 december 2011

Gott Nytt År!


Jag vill tacka alla för ett intressant bloggår, mitt första riktiga. Första gången jag bloggade var den 14 december 2010. Artikeln handlade om Julian Assange och hade rubriken "Likhet inför lagen". Den fick faktiskt fyra kommentarer och det inspirerade. Antalet besökare har sedan dess ökat sakta men säkert. Jag har själv hittat många intressanta bloggar, som jag följer. De sociala medierna har blivit en viktig informationskälla i takt med att gammalmedia allt mer sviker sitt uppdrag. 
Under året har jag också upptäckt att Flashback inte bara är en dyngpöl, utan det finns massor av intressanta trådar och kunniga och insatta forummedlemmar. Jag har kunnat hämta viktig information till mina artiklar just på Flashback.
Det är i stort sett fyra områden som jag skrivit om under året. Det är Julian Assange, #prataomdet, Libyen och artiklar relaterat till "feminismens Saudiarabien". I särklass flest läsare har de två första ämnena haft. De har också varit de mest kommenterade. 
Vad är då mitt bestående intryck av bloggåret 2011? De som följt gammelvargen, vet att det är det fria fall som gammalmedia befinner sig i. Bara det att Stora Journalistpriset delas ut till Cecilia Uddén för hennes ensidiga rapportering från Libyen och till Sofia Miarjamsdotter och Johanna Koljonen för den tviveaktiga kampanjen #prataomdet säger allt. Att Expressen tilldelar Aftonbladets Anette Holmqvist "Per Wendels Nyhetspris" för att hon lurade Håkan Juholt att tro att han brutit mot reglerna för bostadsbidrag, är ett annat botten napp.
De sociala medierna får mot denna bakgrund en allt större betydelse för att värna vårt land mot krafter som på alla sätt försöker slå sönder det. 
Vi ses 2012!!

Gammelvargen





fredag 30 december 2011

Frivillig sex kan inte vara våldtäkt


Lika för lika, samma lagar skall gälla för kvinnor och män. Så långt kan jag applådera chefsåklagare Fredrik Skoglund, som häktat en 32-årig kvinna, misstänkt för våldtäkt på en 16-årig pojke. Applåderna mattas dock snabbt när det verkar handla om frivillig sex mellan en kvinna och en byxmyndig grabb. Tydligen har åklagaren hittat en paragraf där man inte får ha sex med någon som är i beroendeställning förrän man är 18 år, eller om man står under någons fostran, som det lär heta i lagen. Enligt chefsåklagaren anser sig inte pojken vara utsatt för våldtäkt.
Enligt mitt sätt att se det, kan frivillig sex aldrig vara våldtäkt. Begreppet håller på att urvattnas så det snart inte är något värt. Låt våldtäkt vara övergrepp där våld eller hot om våld förekommer. Nu blir det istället så att man frågar om det är en "riktig" våldtäkt eller något annat.
Frivillig sex kan aldrig bli annat än sexuellt utnyttjande. Tycker man att straffen inte är tillräckligt hårda, får man justera straffskalorna, inte ändra rubriken på brottet. Snart börjar det likna att man ändrar beteckningen på snatteri till grovt rån! Rubriken "våldtäkt mot barn" blir ju helt absurd!
Man kan ha moraliska synpunkter på sex mellan 16-åringar och 32-åringar, oavsett kön, men moraliska värderingar hos vissa grupper skall inte styra lagstiftningen. Man kanske borde skaffa sig en förankring i allmänt rättsmedvetande.
Kvinna som man, så tycker jag detta inte är ett brott man skall behöva tillbringa helgerna i häktet för.
Dala-Demokraten, DN,

torsdag 29 december 2011

Ett nytt svidande nederlag för Säpo och terroråklagaren

Expressen blev tvungen att pixla bilden igen

Med stort buller och bång greps fyra personer på Centralstationen i Göteborg av nationella insatsstyrkan. Konsthallen Röda Sten utrymdes. Allt detta spektakulära skedde den 11 september och skulle gälla förberedelser till terrorbrott. Detta fick strax ändras till förberedelser till mord på Lars Viiks. Nu visar det sig att terroraklagaren Agneta Hilding Qvarnström och Säpo inte lyckats leda misstankarna i bevis, trots tre månaders utredande och månader dessförinnan av telefonavlysning. förmodligen kommer de tre av de fyra som så småningom blev åtalade endast att dömas för brott mot knivlagen.
I samband med gripandet i september, skrev jag så här:
"Med tanke hur Säpo hanterat tidigare fall senaste tiden och få stå med byxorna neddragna, som borde de ordentligt på fötterna denna gång. Å andra sidan har man 80 miljoner extra av regeringen, måste man ju också visa framfötterna."
Än en gång har man alltså försökt koka soppa på en spik och att männen släppts ur häktet känns rätt naturligt mot bakgrund av vad som kommit fram från rättegången. En lång kedja indicier, men inget som faktiskt binder männen till det de åtalats för. En rutinerad åklagare borde enligt min mening ha förstått detta och inte gått till tingsrätten. 
Naturligtvis är det så, att med allt buller och bång, så blir det mycket prestige. Förmodligen hade prestigeförlusten blivit mindre om hon lagt ner åtalet.
Nu får vi vänta och se om åklagaren överklagar eller inte. Om så inte är fallet lär männen få skadestånd av staten för tre månader i häkte. De kan kanske också stämma skiten ur Expressen, som publicerade namn och bilder på de åtalade innan ens rättegången var färdig. Nu har tidningen tvingats pixla bilderna igen.
Slutligen kan man väl sig att det här med att avlyssna telefoner inte verkar vara Säpos starka sida och det väcker farhågor för rättssäkerheten här i landet.
Oisin Cantwell på Aftonbladet har skrivit i ämnet.
Mina inlägg i september: här och här

onsdag 28 december 2011

En nyårshälsningar till svensk gammalmedia!


Ni som följer denna lilla blogg känner till min kritik och mitt förakt för hur svensk gammalmedia hanterade inbördeskriget i Libyen. Hur man manipulerade det svenska folket att tro att Sverige bidrog till att skydda civila eftersom Muammar Gaddafi var på väg att begå folkmord på sin egen befolkning. Tillsammans med andra bloggare har jag försökt bidra till vad jag anser vara sanningen om vad som hände i Libyen när upproret startade och hur dåligt underbyggda anklagelserna mot landets ledning var.
Tack vare Motvallsbloggen fick jag se denna video: "Libya Crisis: Events, Causes and Facts", som bekräftar det jag redan skrivit och fyllt i de luckor som funnits.
"Så här var det i Libyen, journalister skäms ni inte?", skriver Motvallsbloggen och fortsätter:
"Året har bjudit på den värsta krigspropaganda jag har upplevt i det här landet. Givetvis serveras vi den för att Sverige deltog i vidrigheterna i Libyen. Den här videon, som avslöjar en del av den falska rapportering vi bestods medan det pågick, borde varenda journalist på varenda svensk tidning samt alla reportrar från Sveriges Radio och TV se – och begrunda."
Ett bra bevis på gammalmedias syn på sin uppgift är att Sveriges Radios Cecilia Uddén fick Stora Journalistpriset för sin insats i bl a Libyen.
Jag låter detta bli en nyårshälsning till svenska gammalmedia. Ni har slagit nytt bottenrekord 2011. Det blir svårt att slå det nästa år, men man vet aldrig....
Den som vill hålla sig uppdaterad på det som händer i Libyen kan med fördel läsa bloggen Klassperspektiv, som är oerhört initierad på området. 





lördag 24 december 2011

God Jul!!!

Ha en riktigt skön Jul allihopa!! Skall väl se om det inte kan bli en liten årskrönika innan årsskiftet!
Hälsar
Gammelvargen

onsdag 21 december 2011

"Kungajakten" ett Högmålsbrott!!

Jag tycker Kungen utsatts för högmålsbrott

Jag skulle inte ha något emot att se den sköna kvintetten Thomas Mattsson, Jan Helin, Thomas Sjöberg, Jeanne Rauscher och Mille Marcovic åtalade för högmålsbrott. Anledningen är att de medverkat i en attack mot vårt statskick för att bredda väg för republik. Ett högmålsbrott är en attack mot statsöverhuvudet, vilket närmast kan liknas vid vad som en gång i tiden kallades majestäts brott. Med termen åsyftas brott i syfte att omstörta statsskicket, alltså den konstitutionella monarkin. (Wikipedia). 
Möjligtvis kanske inte kvintetten förstår vad dehåller på med, men okunskap brukar inte vara någon ursäkt när man begår ett brott. Det är svårt att se något annat syfte med den vidriga "Kungajakten", som började med Sjöberg/Rauschers "Den motvillge monarken".
Inget av det som statsöverhuvudet beskylls för är brottsligt, ändå har jakten varit grotesk. Man har tvingat fram honom att försvara sig, vilket förmodligen bara kan hända i det flata landet Sverige. Vad man inte förstår är att när man pissar på kungafamiljen, pissar man också på en majoritet av svenska folket. Kungahuset är något vi har gemensamt och som de flesta respekterar. Det gäller även många republikaner, som vill se en förändring av statsskicket, men som tar kraftigt avstånd från "kvintetten" och Republikanska Föreningen. 
Som jag tidigare konstaterat, är det ingen tillfällighet att kvällspressen ligger i botten på förtroendebarometern. Detta borde vara något som allvarligt bekymrar herrar Helin och Mattsson. När räddas de av att de tillfredsställer läsarnas dagliga behov av återkopplingar till olika TV-program, som Idol, Bonde söker fru, Robinson och andra ofta intelligensbefriade nöjesprogram.
Trots en smutskastningskampanj, som saknar motstycke i svensk historia, visar undersökning efter undersökning av svenska folket vill behålla kungahuset. Man vill ha ett statsöverhuvud, som inte är politiskt tillsatt och står över vardagens käbbel. Folket vill ha lite glitter och flärd, men framför allt tror jag att man vill hålla fast vid traditionen. Därför vill man också att kungahuset skall visas respekt och inte dras i smutsen värre än den värste maffioso.
En del ropar högljutt på att kungens skall abdikera till förmån för Viktoria. Har inte Viktoria viktigare saker att tänka på just nu? Hon och Daniel står inför det största som kan hända, nämligen bli föräldrar. Detta är naturligtvis lika stort för de kungliga, som det en gång var för dig och mig. 
Jag är uppväxt i ett arbetarhem. Min far var socialist. Han var motståndare till kungahuset och ville införa republik, även om det var en folkrepublik. Han visade dock kungahuset och det statsskick vi valt respekt. Vi kan ha olika åsikter i sakfrågan. Jag respekterar folk som tycker att en monarki är odemokratisk och man inte skall kunna bli född till ett ämbete. Själv kan jag hålla med i detta resonemang, men hitta andra fördelar, som överväger detta. Dessutom är en förändring av statsskicket något som svenska folket skall få bestämma i en folkomröstning. Jag har svårt att se en avdankad politiker som högsta representant för Sverige.
Så länge vi har det statsskick vi har skall vi visa respekt mot det och inte dra det i smutsen. Det har i vissa kretsar blivit fult med allt som är svenskt och våra svenska traditioner. Detta är istället något vi skall vara stolta över och dela med oss av till de som kommer hit från andra länder. I grund och botten lever vi trots allt i Sverige. Med detta sagt vill jag poängtera att vi också skall visa respekt mot andra kulturer och andra traditioner.
Jag är gift med en kvinna från ett annat land med en annan religion och en annan kultur och andra traditioner. Vi visar båda varandra respekt och hon älskar Kungahuset......
Jag skrev en del om "sanningsvittnet" Mille Marcovic i juni i denna artikel:
"Granskande journalistisk är att gräva i skiten själv"
Debatten på Newsmill tangerar det jag menar med tradition

tisdag 20 december 2011

Grattis "Stig-Britt" och Flashback!

Aftonbladet
Idag toppar både Aftonbladet och Expressen med "Stig-Britts" avslöjande i går kväll på Flashback om hur han hittat originalbilden på kungen till den så omtalade "sexbilden". Gammelvargen får nöja sig med tillfredsställelsen av vara först med att sprida nyheten utanför forumet. Sånt är alltid kul för en gammal murvel. Det är bara att gratulera "Stig-Britt" till ett mycket bra gräv. Jag bugar också för att han ideellt publicerar upptäckten på Flashback och inte låter Mammon fresta och sälja den till slaskpressen. Jag instämmer i vad bloggkollegan Gotiska klubben sa i ett inlägg på forumet: "Tänk om våra poliser hade lika hög moral"!

Avslöjandet är naturligtvis ett kraftig slag mot den serbiske gangstern, svensk medias sanningsvittne, Mille Marcovic. Men det är också ett slag mot alla journalister som medverkat i den sanslösa drevet mot kungen. Sist och inte minst är det ett slag Sveriges slaskjournalist nummer ett Jeanne Rauscher, som är föfattare bakom en ny bok med Mille Marcovic som huvudperson och där den "terjade" bilden skall ingå.
Man kan med fog säga att kungen har fördel och liten matchboll. Motståndarna är dock desperata, så vi kan med spänning se fram emot deras nästa slag.

Jag har Flashback att tacka för många av mina mest lästa artiklar. Det gäller t ex det jag skrivit om Julian Assange och #prataomdet-kampanjen. För ungefär ett år sedan skrev jag så här i "Gammelvargen, gammelmedia och Flashback":
"Skall man få veta vad som händer måste man hålla andan och dyka ner under ytan. Tillsammans med andra försöker vi bringa klarhet i det som gammalmedia förtiger. Nu finns det säkert mycket skit på Flashback, men precis som på nätet i övrigt väljer man själv vad man vill läsa och i vilka trådar man vill deltaga.
När första, andra och tredje statsmakten pratar samma språk har de sociala medierna en oerhört viktig uppgift om sanningen skall komma fram."
Det finns en anledning till att bara 13 % av svenska folket har förtroende för kvällspressen. Man kan inte liera sig med den makt man har att granska, som när det gäller Wikileaks, Assange och kriget i Libyen. Kan kan inte driva egna kampanjer med dold agenda som i #prataomdet. Man kan inte bedriva ett drev mot kungen utan substans och tro att man har förtroendet kvar.
Sociala medier är idag överlägsna gammalmedia för den som läser med kritiska ögon, lägger till och drar ifrån, tar hänsyn till agendor m m. Det slutar oftast med en helt annat bild än den som traditionella medier vill tuta i oss.

måndag 19 december 2011

Är detta originalbilden på Kungen?

Det har varit många frågetecken kring den s k sexbilden på vår Kung. Att bilden är manipulerad har t o m den serbiske gangstern erkänt. Han erkänner dock inte att kungens huvud är inklippt i bilden. Bilden skall vara från början av 90-talet. Många menar att om det är kungen, så är den från ett tidigare datum, från början på 70-talet.
Naturligtvis har bilden en egen tråd på Flashback. Som så ofta annars så får man mer information där än att läsa gammalmedia. Det förekom tidigt teorier om att bilden var tagen på en båt. Nu kan det också vara så att man hittat originalbilden.
Här finns bilden i större format.
Det är "Stig-Britt", som hittat vad som kan vara originalbilden. Så här skriver han på FB:

  1. Ansiktets rotation matchar exakt. Jag har inte roterat ansiktet, utan klippt in det direkt från videon. Förhållandet mellan bredd och höjd är något felaktigt i videon, så det har jag justerat.
  2. Den gröna soffan i bakgrunden följer exakt linjen på axeln i Expressens bild, där den inte syns eftersom bilden är svartvit.
  3. Ansiktsuttrycket är identiskt. Ögon, näsa och mun stämmer in exakt.
  4. Hårfästet stämmer exakt. I Expressens bild är håret något större, men det kan givetvis vara redigerat.
  5. "Skrattvecket" på kungens vänstra kind (högra på bilden) syns i videon, precis som i Expressens bild.
  6. Ljuset kommer från samma håll. Pannans ljushet har "plattats ut" i Expressens bild, kanske för att dölja att ljuset på ansiktet inte kommer från samma riktning som i resten av bilden.
Originalet återfinns som en bildruta i en video från 1976, där kungen blir intervjuad med Silvia. 2 minuter och 7 sekunder in i denna video, precis efter att man klipper till en annan vinkel.
Länk till Stig-Britts inlägg 
Ännu en bild från Flashback folket

Onekligen ganska intressant, eftersom ett vittne säger att kungen inte var med när filmen togs på en båt.
DN

söndag 18 december 2011

Libyen och problemet med FN

Idag länkar jag till en artikel från de som stod bakom anmälan mot Sverige för krigsbrott i Libyen. Det är en anmälan jag stödjer fullt ut och ger därför utrymme i min blogg.

http://kristofferhell.org/2011/12/libyen-och-problemet-med-fn/

söndag 11 december 2011

Moment 22 i om mutor och meddelarskydd


I våras skrev jag om "En korrupt poliskår och råttor på redaktionerna". Detta med anledning av läckor i polishusen till media.
"Vid olika brottsutredningar läcker polishusen som ett såll. I utredningar hemligstämplade dokument lämnas, t ex bilder när det serieskytten i Malmö. Ofta talar vi med förakt om hur polisen fungerar i mindre utvecklade länder, t ex i Thailand.
Så fort en kändis av någon kaliber råkat ut för något, omhändertagna för fylleri, kört för fort eller liknande publiceras detta på nyhetsplats i tidningarna och tvingar ofta vederbörande att träda fram för att skydda lagkamrater eller kollegor. Detta är naturligtvis en medveten taktik."
Claes Sandgren, professor i civilrätt, ordförande för Institutet mot mutor, IMM, tar nu upp problematiken i en debattartikel i DN. Han tar upp problematiken med att dagens lagstiftning är något av moment 22. Det är straffbart för journalister att betala poliser (mutor), men meddelarskyddet gör det förbjudet att efterforska källan.
"Man kan tycka att det är självklart att den polis som säljer information på detta vis ska kunna ställas till svars. I annat fall kan ju poliser sko sig på att sprida hemliga uppgifter, som saboterar en brottsutredning, äventyrar en persons säkerhet, kränker en persons integritet och så vidare och en tidning kan tjäna pengar på detta. Det svär nog mot rättskänslan alldeles särskilt om poliser uppträder som mutkolvar. Det skadar förtroendet för polisen och dess arbete.", skriver Sandgren.
Kortslutningen i lagstiftningen gör att den betalande redaktionen kan lämna tipspengar straffritt och polismännen kan inkassera dem utan påföljd.
"Något bör göras. Och det är så mycket mer angeläget som skyddet mot mediernas integritetskränkningar är i otakt med den europeiska utvecklingen, främst Europadomstolens praxis till skydd för privatlivet.
Ingrepp i meddelarskyddet måste emellertid göras varsamt i medvetande om att ett meddelarskydd för poliser är värdefullt i den mån som det bidrar till att missförhållanden inom polisen uppenbaras, till exempel korruption. Men: att använda mutor för att avslöja mutor kan inte vara sunt."
Enligt Sandgren finns det flera vägar att gå:
"En väg vore att häva meddelarskyddet i fråga om mutbrott. Det har skett i fråga om ett antal andra brott som någon gjort sig skyldig till genom att lämna ett meddelande. Den polis som tagit emot tipspengarna skulle då få efterforskas och mutorna skulle kunna lagföras i vanlig ordning. Ett alternativ vore att häva meddelarskyddet generellt för förundersökningar eller bara avseende en pågående förundersökning (men inte nödvändigtvis en nedlagd sådan)."
Jag är helt övertygad om att sådanan åtgärder har fullt stöd i allmänt rättsmedvetande.
Sandgren kommer också in Gammalmedias moral, eller brist på moral.
Mediernas företrädare brukar ju med knäppta händer prisa sin självreglering som botemedel mot lagstiftningens brister och som skäl för statsmakterna att inte inskrida mot missbruk av tryckfriheten. Det visar sig dock vid närmare påsyn att inget i ”Etiska regler för press, tv och radio” tar sikte på mediernas sätt att skaffa information och denna hederskodex bannlyser inte mutor. Om en tidning för säg 50 000 kr betalar för ett tips om att polisen ska hämta en känd person för förhör så kan det bli en mycket lukrativ affär. Betalningen för tipset kan inte angripas och tidningen riskerar att få betala en avgift om högst 30 000 kr om den skulle fällas av Pressens opinionsnämnd för publiceringen. Dessutom kan inte personen – skyldig eller oskyldig – få någon ersättning för att ha fått löpa gatlopp utanför sitt hem i kamerornas sken.
 Så sant, så sant, eller hur Jan Helin och Thomas Mattsson. Ni är verkligen välkomna i den här här debatten. Sandgren ställer en konkret fråga till herrarna:
Förekommer tipspengar eller annan form av ersättning till poliser för att de ska läcka? Eller till andra yrkesgrupper?
Vi väntar med spänning på ert svar!

måndag 5 december 2011

Lågvattenmärke av Susanna Alakoski

Susanna Alakoski

Vi är många män som förespråkar lika rättigheter och samma skyldigheter oavsett kön. Lagstiftningen skall vara könsneutral. Den som är bäst lämpad för ett jobb eller en utbildning skall också få platsen. Kvoteringar utifrån kön skall undvikas, likaså könsrelaterade bidrag som snedvrider konkurrens. Till detta kan läggas allt genusflum i forskning, skola och barnomsorg. Vi är kort och gott för jämställdhet
Detta ses som ett hot fram radikala feminister, som kallar oss kvinnohatare. Deras talan förs av en journalistisk kulturelit, som har fritt spelrum i de flesta gammalmedia. Vår talan förs främst av bloggare som t ex Pär Ström och Pelle Billing. Detta skapar naturligtvis ett informationsmässigt underläge, när ideella bloggare skall slåss med högavlönade journalister, som får betalt för att publicera sig i gammalmedia.

Ändå så börjar dessa välavlönade medelklasskvinnor och deras manliga medlöpare (nyttiga idioter enligt deras profet Valerie Solanas) känna sig hotade och personangreppen duggar allt tätare mot framför allt Pär Ström. Nu senast är det Susanna Alakoski, i recension av Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet i Kristianstadsbladet. Där stämmer inte bara Alakoski in i hyllningskören, utan passar också på att kalla Pär Ström både apa och Herr Töntström:
"Per Ström, Sveriges största tönt-antifeminist tuggade fradga i teve. Avslöjade sig begripa mindre än en apa om litteratur och teater."
Susanna Alakoski är en etablerad och uppburen författare. Hon har gett ut ett stort antal böcker, och hon har fått många litterära priser. Bland annat det prestigefyllda Augustpriset. Det är märkligt hur lågvattenmärke efter lågvattenmärke passeras av radikalfeministerna i debatten. Detta är lika märkligt som den unisona hyllningen av SCUM-manifestet. Sedan ojar de sig över att det kommer en motreaktion. Angreppen på vita, medelålders hetrosexuella män börjar bli ganska tröttsamma, även om de utövas av en högljudd, men ack så inflyterlserik minoritet, omgiven av ett antal nyttiga idioter i media och i politiken.
En som de inte vågar sig på är Tanja Bergkvist, möjligtvis för att hon är en framgångsrik kvinna. Fast radikalfeministerna borde förstå att det finns många fler kvinnor som reagerar på genusvansinnet.

Pär Ström har själv bloggat om Susanna Alakoski här.

torsdag 1 december 2011

Vem bestämmer vad som är rasistiskt?



Ryktet spred sig som en löpeld: ”Det är negrer i byn”! Ingen av oss hade sett en neger i verkligheten, bara på bild och på bio. Så på cyklarna och ner till Cirkusplatsen, för det var där negrerna fanns. Dom jobbade på cirkusen som samma natt kommit. Tre svarta, kraftiga män i vita svettiga undertröjor, som höll på att slå ner stolparna som skulle hjälpa till att hålla uppe tältet.
Svetten lackade och musklerna spelade när de med kraftiga slag, slog vartannat slag, bong, bong, bong, bong och stolpen var nere! Den stora skaran unga åskådare verkade roa dem och dom skrattade och sa nått till varandra på ett språk vi inte förstod.


Vi visste inget om negrer, deras ursprung, om slavhandel, om förtryck i USA. Vi visste att dom var duktiga boxare och friidrottare. För oss fanns inget rasistiskt eller förnedrande i ordet neger. Däremot visste vi utan att veta varför, att man inte skulle säga "nigger".
Det är väl förmodligen därför vår generation har svårt att än idag uppfatta ordet som rasistiskt.

Martin Luther king

Martin Luther King säger så här i sitt berömda tal "I Have a dream":

I am happy to join with you today in what will go down in history as the greatest demonstration for freedom in the history of our nation.
Five score years ago, a great American, in whose symbolic shadow we stand today, signed the Emancipation Proclamation. This momentous decree came as a great beacon light of hope to millions of Negro slaves who had been seared in the flames of withering injustice. It came as a joyous daybreak to end the long night of their captivity.
But one hundred years later, the Negro still is not free. One hundred years later, the life of the Negro is still sadly crippled by the manacles of segregation and the chains of discrimination. One hundred years later, the Negro lives on a lonely island of poverty in the midst of a vast ocean of material prosperity. One hundred years later, the Negro is still languished in the corners of American society and finds himself an exile in his own land. And so we've come here today to dramatize a shameful condition.



Ingen kan beskylla Martin Luther King för att vara rasist. Historiens största försvarare av mänskliga rättigheter för alla, använde ordet "negro" = "neger". 
Mariam Osman Sherifay

Nu har en lokalpolitiker för sverigedemokraterna använt  "neger" och precis som jag, ser hon inget rasistisk i detta. Detta har fått Mariam Osman Sherifay ordförande för Centrum mot Rasism att gå i taket. Hon läxor upp oss mindre vetande och berättar för oss vad det handlar om i en debattartikel i Newsmill:
"Neger är ett starkt värdeladdat ord. I modern svenska anspelar det på rasistiska fördomar mot en person som till sin essens är sin hudfärg, det vill säga svart. Hudfärgen assosieras oftast med egenskaper motsatta den vites. Det svarta är i denna sekvens: mörker, smuts och ondska medan det vita är ljuset, renheten och godheten."
Vem har bestämt att ordet neger anspelar på rasistiska fördomar? Vilket fog har hon för att dra denna slutsats? Jo, hon hänvisar till en algerisk filosof:
"- Negern finns inte, lika lite som den vite, säger den algeriska filosofen Frantz Fanon. Med det menar han att ingen är sin hudfärg. Rasismen är istället ett försök att skymma samhällsproblem. Rasismen är rasistens problem."
På vilket sätt har Miriam Osman Sherifay tolkningsföreträde? Med vilken rätt kallar hon mig rasist om jag inte anser ordet "neger" vara rasistiskt?
Kanske Centrum mot Rasism sammanställer en lista över ord vi inte får använda, så vi inte riskerar att göra fel?
Jag anser att Centrum mot Rasism fokuserar på fel saker. Tidigare har man opponerat sig mot att man inte får baka negerbollar och glassen Black Nogger".
Ord i sig är neutrala. Däremot kan attityder och handlingar vara rasistiska. Men man minskar inte rasismen genom att döpa om saker och ting. Den som är antirasist borde fokusera på attityder och handlingar, inte på ord.
Ett gott råd till Centrum mot Rasism är att ta tag i de verkliga problemen i människors vardag när det gäller rasism och främlingsfientlighet. Nu drar man bara ett löjes skimmer över organisationen och man skaffar sig fler ovänner än vänner.
Slutligen vill jag bara klarlägga, att ju numera är restriktiv med ordet "neger". Jag bedömer människor efter deras handlingar, inte efter etnicitet, religion, kön eller sexuell läggning.