En korrupt poliskår och råttor på redaktionen

Åter har svensk polis sålt ut en "kändis" till Expressen. I augusti förra året var det Julian Assange. Nu är det programledaren Ola Lindholm. Vid olika brottsutredningar läcker polishusen som ett såll. I utredningar hemligstämplade dokument lämnas, t ex bilder när det serieskytten i Malmö. Ofta talar vi med förakt om hur polisen fungerar i mindre utvecklade länder, t ex i Thailand.
Så fort en kändis av någon kaliber råkat ut för något, omhändertagna för fylleri, kört för fort eller liknande publiceras detta på nyhetsplats i tidningarna och tvingar ofta vederbörande att träda fram för att skydda lagkamrater eller kollegor. Detta är naturligtvis en medveten taktik.
Nu har pressombudsmannen (PO) Ola Sigvardsson reagerat på detta i en artikel i DN:
– En del tidningar har passerat gränsen för vad som är tillåtet enligt de pressetiska reglerna när de publicerar namn och bild på misstänkta kändisar och idrottsmän. Däremot tycker jag att det finns ett utrymme för att vara mera närgången mot politiker och andra makthavare, säger han.
– Det finns en förskjutning från namnpubliceringar som är av samhällsintresse till sådana som sker för att tillfredsställa nyfikenheten. Det kanske beror på en ökad kommersialisering av medierna eller att man utgår från att den sortens skvaller lockar till läsning, säger Ola Sigvardsson.
Ofta skyddar sig tidningarna med att uppgifterna ändå finns tillgängliga på nätet, t ex Flashback. En väsentlig skillnad är att det i så fall är upp till mig att söka informationen. Jag får den inte mot min vilja när jag öppnar tidningen eller loggar in på en hemsida.

Ola Lindholm

Ola Lindholm har själv skrivit sin version av vad som hänt. Jag påstår inte att det han skriver är sanningen och inget annat än sanningen, men efter den smutskastning han utsatts för, är det viktigt att han får komma till tals. Det är en skildring jag hört förut. Om hur hänsynslösa kvällstidningarna är i sin jakt på sina troféer. Det påminner inte så lite om vissa vargjägare under vargslakten. Jag citerar ett litet stycke, ett stycke som kan få mig att spy över den svenska poliskåren:
"Någon polis som har kunnat ge ”detaljerade uppgifter” har helt enkelt ringt Expressen och sålt ut mig. Undrar just vem det kan ha varit? Och för hur mycket pengar? Detta är inte en spekulation. I det polisförhör som hölls i fredags erkände nämligen förhörande polis att det låg till på detta sätt. Jag önskar den polis som gjort detta en trevlig Thailands-semester med familjen i sommar. Eller sålde du ut mig för en sketen Finlands-kryssning?
Med andra ord så visste inte jag att mitt prov uppvisade någonting positivt förens jag skaffat mig en advokat och han lyckats få fram informationen. Detta var på torsdagen. Efter det informerade jag alla som behövde veta. Min advokat begärde samtidigt ut den polisrapport som ju givetvis borde finnas i ärendet. Det var mer än tråkigt att se att den polisrapporten var daterad och upprättad två dagar efter att Expressen publicerat sin första historia och således två dagar efter mitt pressmeddelande. Fyra dagar efter ingripandet. Jag kan inte för mitt liv få det till ett rättssäkert förfarande."
Oavsett skyldig eller inte, så är det ett väldigt ringa brott han misstänks för. Om han döms riskerar han 30 dagsböter, ännu värre är att han riskerar att förlora sina jobb. Svensk Myndighetskontroll skriver följande tänkvärda rader:
Tänk så trevligt det vore att någon gång få läsa om en högavlönad chef med ryggrad. En som ställer sig bredvid sin anställde och förklarar att så länge det inte finns en dom så betraktar vi vår anställde som oskyldig i enlighet med vad som sägs i Europakonventionen. Visar han sig vara skyldig så ska vi se på vilket sätt vi bäst kan hjälpa honom genom detta.
Såna chefer växer sannerligen inte på träd utan istället så stöter vi ständigt på ryggradslösa fegisar som uppbär sin höga lön för att de "har så stort ansvar" men som när det blåser till vägrar att ta detta ansvar. Då väljer de i allmänhet  den enklaste och minst kontroversiella lösning de kan hitta i de fall där de inte bara försvinner under ivrigt skyllande på andra.Den Lindholms chefer på SVT är inte värda mycket respekt när det gäller att ta hand om sina medarbetare.
Den svenska journalistiken handlar numera bara om pengar. Snabba cash, snabba jobb. Väldigt lite tid till grävande, granskande journalistik, ett krypande för makthavarna.
Kollegan "Varghjärta" kallar dem för "trycksvärtsråttor".............
Det är inte ofta jag håller med Hanne Kjöller på DN, men denna gång har hon skrivet ett bra, ifrågasättande inlägg.
Kan också rekommendera Mattias Svenssons debattartikel i SVD