"Lätt att gå vilse"?

Anna Laestadius Larsson

Anna Laestadius Larsson har i sin kolumn i SVD skrivit om Pär Ströms bok "Sex feministiska myter". Hon har koncentrerat sig på 2 av myterna och jag nöjer mig med att kommentera en av dem, "Kvinnor får lägre lön för samma jobb".
"Här har han gått på arbetsgivarnas statistik och tittat på standardvägda siffror, där faktorer som yrke, ålder, utbildning och arbetstid har vägts in. Ströms siffror är genomgående betydligt lägre än de senaste som presenterats av statens medlingsinstitut (MI). För statsanställda skriver Ström att skillnaden är 1,3 procent men enligt MI är den 6 procent. För landstingsanställda är Ströms siffra en procent, MI:s drygt 4 procent. För privata anställda arbetare säger Ström 2,2 procent, MI 3,8 procent och för tjänstemännen säger Ström 6,5 procent, MI 8,8 procent. Bara när det gäller kommunanställda är siffran densamma, 1 procent."

Pär Ström

Pär Ström ägnar 11 sidor i sin bok för att utveckla sitt resonemang och hänvisar till olika slutsatser som dragits av t ex Arbetsgivarverket, Svenskt Näringsliv, Landstingsförbundet m fl.
Till att börja med vill jag citera något MI skriver i sin rapport:
"Det är viktigt att notera att den beräknade löneskillnaden bör tolkas med försiktighet och inte kan användas som ett mått på diskriminering. Den löneskillnad som blir kvar efter standardvägning eller regressionsanalys brukar kallas för den oförklarade löneskillnaden. Den oförklarade löneskillnaden är den löneskillnad som inte kan förklaras med att män och kvinnor har olika värden på tillgängliga förklaringsfaktorer. Löneskillnadens storlek beror bland annat på vilka variabler man tar hänsyn till. Därför kan avsaknaden av information om vissa lönepåverkande faktorer eller bristen på detaljerad information om kvinnodominerade yrken påverka den beräknade löneskillnaden.
Man bör också komma ihåg att den oförklarade löneskillnaden är oförklarad i statistiskt hänseende, vilket inte är samma sak som att det saknas tänkbara förklaringar till löneskillnaden."
Pär Ströms skriver också som en förklaring:
"Olika mätningar av löneskillnader är olika ambitiösa när det gäller att väga in förklarande faktorer, och det är förmodligen inte ens möjligt att skapa en undersökning som väger in alla tänkbara faktorer."
MI anger den oförklarade löneskillnaden för samtliga branscher till 5,4%. När Ström går in och tittar vad olika branschorganisationer skriver, så har dessa dissekerat MI:s siffror och dragit egna slutsatser, som ytterligare  
minskat den oförklarade löneskillnaden.
Laestadius Larsson undviker också att skriva vad MI angivit:
"Att män och kvinnor jobbar i olika yrken och att dessa yrken har olika lönenivåer är således en viktig förklaring till att mäns och kvinnors löner skiljer sig åt."
Hela MI:s rapport hittar ni här och den stödjer enligt min mening det Ström framför i sin bok.
Slutligen kan man konstatera att även MI arbetar för positiv särbehandling av kvinnor:
Slutligen har Medlingsinstitutet uppfattningen att avtal om kompetensutveckling och liknande åtgärder är ett verksamt medel för att komma till rätta med den s.k. befattningsdiskrimineringen. Avtalen bör tydligt ange att en målsättning är att åstadkomma en jämn könsfördelning på olika befattningar. Detta bör i sin tur innebära insatser riktade mot kvinnor för att bryta männens dominans bland chefer och andra högre avlönade befattningar. Avtalen på bl.a. statens område har sådana uttalade ambitioner.Kvinnorna kan också glädja sig åt att de haft en bättre löneutveckling under senare år än männen.
Pär Ström har också skrivit ett svar på Gudrun Schymans slutreplik i deras lilla debatt på SVD.