Moment 22 i om mutor och meddelarskydd

I våras skrev jag om "En korrupt poliskår och råttor på redaktionerna". Detta med anledning av läckor i polishusen till media.
"Vid olika brottsutredningar läcker polishusen som ett såll. I utredningar hemligstämplade dokument lämnas, t ex bilder när det serieskytten i Malmö. Ofta talar vi med förakt om hur polisen fungerar i mindre utvecklade länder, t ex i Thailand.
Så fort en kändis av någon kaliber råkat ut för något, omhändertagna för fylleri, kört för fort eller liknande publiceras detta på nyhetsplats i tidningarna och tvingar ofta vederbörande att träda fram för att skydda lagkamrater eller kollegor. Detta är naturligtvis en medveten taktik."
Claes Sandgren, professor i civilrätt, ordförande för Institutet mot mutor, IMM, tar nu upp problematiken i en debattartikel i DN. Han tar upp problematiken med att dagens lagstiftning är något av moment 22. Det är straffbart för journalister att betala poliser (mutor), men meddelarskyddet gör det förbjudet att efterforska källan.
"Man kan tycka att det är självklart att den polis som säljer information på detta vis ska kunna ställas till svars. I annat fall kan ju poliser sko sig på att sprida hemliga uppgifter, som saboterar en brottsutredning, äventyrar en persons säkerhet, kränker en persons integritet och så vidare och en tidning kan tjäna pengar på detta. Det svär nog mot rättskänslan alldeles särskilt om poliser uppträder som mutkolvar. Det skadar förtroendet för polisen och dess arbete.", skriver Sandgren.
Kortslutningen i lagstiftningen gör att den betalande redaktionen kan lämna tipspengar straffritt och polismännen kan inkassera dem utan påföljd.
"Något bör göras. Och det är så mycket mer angeläget som skyddet mot mediernas integritetskränkningar är i otakt med den europeiska utvecklingen, främst Europadomstolens praxis till skydd för privatlivet.
Ingrepp i meddelarskyddet måste emellertid göras varsamt i medvetande om att ett meddelarskydd för poliser är värdefullt i den mån som det bidrar till att missförhållanden inom polisen uppenbaras, till exempel korruption. Men: att använda mutor för att avslöja mutor kan inte vara sunt."
Enligt Sandgren finns det flera vägar att gå:
"En väg vore att häva meddelarskyddet i fråga om mutbrott. Det har skett i fråga om ett antal andra brott som någon gjort sig skyldig till genom att lämna ett meddelande. Den polis som tagit emot tipspengarna skulle då få efterforskas och mutorna skulle kunna lagföras i vanlig ordning. Ett alternativ vore att häva meddelarskyddet generellt för förundersökningar eller bara avseende en pågående förundersökning (men inte nödvändigtvis en nedlagd sådan)."
Jag är helt övertygad om att sådanan åtgärder har fullt stöd i allmänt rättsmedvetande.
Sandgren kommer också in Gammalmedias moral, eller brist på moral.
Mediernas företrädare brukar ju med knäppta händer prisa sin självreglering som botemedel mot lagstiftningens brister och som skäl för statsmakterna att inte inskrida mot missbruk av tryckfriheten. Det visar sig dock vid närmare påsyn att inget i ”Etiska regler för press, tv och radio” tar sikte på mediernas sätt att skaffa information och denna hederskodex bannlyser inte mutor. Om en tidning för säg 50 000 kr betalar för ett tips om att polisen ska hämta en känd person för förhör så kan det bli en mycket lukrativ affär. Betalningen för tipset kan inte angripas och tidningen riskerar att få betala en avgift om högst 30 000 kr om den skulle fällas av Pressens opinionsnämnd för publiceringen. Dessutom kan inte personen – skyldig eller oskyldig – få någon ersättning för att ha fått löpa gatlopp utanför sitt hem i kamerornas sken.
 Så sant, så sant, eller hur Jan Helin och Thomas Mattsson. Ni är verkligen välkomna i den här här debatten. Sandgren ställer en konkret fråga till herrarna:
Förekommer tipspengar eller annan form av ersättning till poliser för att de ska läcka? Eller till andra yrkesgrupper?
Vi väntar med spänning på ert svar!