Börjar marken gunga under Christianson?

När en snöboll börjar rulla växer den och blir svår att stoppa. Stockholms universitet har bestämt att hans bok "I huvuedet på en seriemördare" inte längre gfår användas i undervisningen (Aftonbladet). Nationalkommittén för psykologi som innehåller landets främsta psykologiforskare, överväger att gå ut med ett uttalande.
Dan Josefsson, som satt bollen i rörelse med sin bok "Mannen som slutade ljuga", anser att Christianson bör avskedas från sin post som professort.
– Han är den som svikit sitt uppdrag mest av alla i Quick-skandalen. I sin egenskap av professor i psykologi har Sven Å Christanson gett auktoritet åt synnerligen galna idéer, säger Dan Josefsson.(DN).
Jenny Küttim, som gjort reasearch för både Dan Josefsson och Hannes Råstam skriver på twitter att även Christiansons övriga böcker bör försvinna ur undervisningen.
En sådan bok är "Traumatiska minnen". I  boken  refererar bl a Sven Å Christianson till kriminalinspektör Dahlström-Lannes som ”under tio års arbete aldrig mött något barn som falskt anklagat en person för övergrepp, vilket talar för att sådana anklagelser är ovanliga…” Professor Germund Hesslow har kallat denna bok för ”psykologiskt kvacksalveri” i en understreckare i Svd (15/1-96) med rubriken ”Humbug om bortträngda minnen”.(länk)
Christianson, som tidigare älskade att vara mitt i rampljuset och låta sig intervjuas om än det ena än det andra rättsfallet, har nu tystnat och vägrar låta sig intervjuas.

 Aftonbladet har flera gånger de senaste veckorna sökt honom för en intervju, men inte fått svar. I onsdags höll han ett föredrag på Socionomdagarna på Stockholmsmässan.

Aftonbladet anmälde sig, och fick biljetter till föredraget där Christianson skulle tala om "Traumatiska minnen hos barn och vuxna" - men blev stoppade i dörren.

– Han vägrar hålla föredraget om massmedia är i salen, säger Lena Malm på Informa, som tillsammans med Akademikerförbundet anordnat föreläsningen. (Aftonbladet).

 Ulf Bjereld är professor i statsvetenskap. Han skrev redan i augusti i sin blogg att Christianson i egenskap av anställd vid ett universitet måste svara på frågor:

– Jag har svårt att se hur Christianson konsekvent skall kunna vägra medverka i en debatt som rör en av vår tids största rättspolitiska skandaler och där han själv har varit en aktiv part.

På sin hemsida är inte Christianson speciellt blygsam över sin betydelse:
"Under de senaste 20 åren har Sven medverkat som sakkunnig i ett flertal medialt uppmärksammade fall såsom Rödeby-rättegången, Alexandra-mannen, Arboga-fallet, Kevin-mordet, rättegången mot Tito Beltran och fallet Thomas Quick (numera Sture Bergwall).

Hans kunskaper om förövare av grova sexual- och våldsbrott, bedrägerier, traumatiska upplevelser hos barn och vuxna samt utredande intervjumetodik har fått stort inflytande i rättsprocessen. Han är dessutom ofta anlitad som expertkommentator i tv, radio och dagspress."

Vi kan väl kallt räkna med att han inte kommer att anlitas som expertkommentator i framtiden. Jag ser med spänning fram mot fortsättningen, t ex efter Dan Josefsson och Jenny Küttims dokumentär 26 november i SVT1.
Tidigare bloggar om Sven Å Christiansson
Christianson fortsätter att anlitas
Överallt denne Christianson
Kwast gjorde bocken till trädgårdsmästare

Kwast gjorde bocken till trädgårdsmästare

Utan minnesexperten, professorn vid Stockholms universitet, Sven Å Christiansons insats hade det aldrig blivit någon "massmördare" av Thomas Quick. Jag vill påstå att han är den enskilda person, som mest bidrog till skandalen.
Christianson har kommit alldeles för lindrig undan och vandrar uppenbarligen vidare som inget har hänt. Han har sin professur kvar och är flitigt anlitad som föreläsare. Hans böcker används som undervisningsmaterial.

Dan Josefssons bok "Mannen som slutade ljuga" sätter på nytt ljuset på den avgörande betydelse som Sven Å Christianson hade i utredningar och för fällande domar. Boken fyller både igen luckor och bekräftar det jag skrev för ett år sedan i "Christianson fortsätter att anlitas av domstolar" och "Överallt denne Christianson". Jag kunde då konstatera att Christinason och Margit Norell var bekanta med varandra. I den första artikeln skrev jag att det framgick av förordet till Norells outgivna bok "Thomas Quicks värld", att Christianson intervjuat Quick med Norell som handledare. Tyvärr minns jag inte varifrån jag fick uppgiften. Blir nu lite osäker eftersom uppgiften inte finns med i Dan Josefssons bok.
Det jag då inte visste var att Christianson kom att gå i terapi hos Norell och gjorde så i 10 år. När van der Kwast skulle hitta en expert som kunde bekräfta eller avfärda Quicks berättelser, gjorde han omedvetet "bocken till trädgårdsmästare".
Till skillnad från övriga lärjungar till Norell, hade Christianson kunskaper att ifrågasätta. Han var vetenskapsman och forskade kring människors minne. Han hade gjort det tillsammans med en av de främsta på området Elisabeth Loftus.

Josefsson skriver att Christianson mycket väl visste att 60 års minnesforskning inte producerat några övertygande belägg för att det fanns något sådant som bortträngning av traumatiska minnen och han kände väl till kritiken mot "recovered memory terapi".
Han kunde alltså satt stopp för farsen redan vid sitt första möte med Thomas Quick på Säter 1994, men han gjorde det inte. Istället såg han en möjlighet att tjäna pengar på att bli van der Kwast och Penttinens egen minnesexpert och "coach", avlönad av Rikspolisstyrelsen.
Några månader efter sitt första besök blev han tipsad om Margit Norells existens av Birgitta Ståhle. Han började gå i terapi hos Norell och hon blev också hans handledare.
En avgörande faktor för utformingen av de förhör som kom att hållas med Thomas Quick var den hjälp Penttinen fick av Christianson. Denne föreslog en metod som var en variant av den så kallade "kognitiva intervjumetoden".
Tanken med denna metod var att aktivera associationer som minnet har, d v s hjälpa den intervjuade på vägen och då pratade man om vittnen och brottsoffer, som man kunde anta ville tala sanning. Den skulle inte användas på misstänkta gärningsmän. Metodens skapare hade dessutom avrått från att den skulle användas i terapeutiska sammanhang. Man skulle dessutom inte ställa ledande frågor. Detta struntade Christianson fullständigt i.
Han gav samtidigt vetenskapligt stöd till Margit Norells teorier om bortträngda minnen.
Christer van der Kwast berättade för Dan Josefsson hur han såg på Christianson roll:
"Jag hade ju Christinason med sin vittnespsykologiska utgångspunkt. Han kom att spela en rätt betydelsefull roll. Han hade det här kognitiva betraktningssättet på själva berättelsen och han hade en vidsträckt kunskap om den här typen av problematik om möjliga seriemördare."
Christianson kom att ge Penttinens förhörsteknik med ledande frågor vetenskaplig legitimitet. Josefsson menar att Penttinen trodde att han gjorde rätt.
Parallellt jobbade Christianson med sin bokprojekt "I huvudet på en massmördare", som byggde på intervjuer med Thomas Quick. Han tillbringade 100-tals timmar hos Quick. En del av det materialet överlämnades till Penttinen. Denne har också överlämnat ett omfattande utredningsmaterial till Christianson under förundersökningens gång.

Vittnespsykologen Astrid Holgersson ifrågasatte Christiansons roll i "Cirkus Quick" i en debattartikel 1998:

"Att Christianson har en förutfattad mening om Quickfallet bekräftas också i en artikel publicerad i en antologi från Oxford University Press (Conway, 1997). Där påstår Christianson utan saklig grund både att Quick är en seriemördare, att han varit utsatt för sexuella sadistiska övergrepp i barndomen samt att dessa 

fenomen har en koppling till varandra.

"Denne minnesforskare har ingen vittnespsykologisk kompetens att systematiskt och förutsättningslöst utreda enskilda fall. Inlärningseffekter, förhörspåverkan och annan suggestion kan få allvarligt missledande konsekvenser i rättsliga utredningar."

Nils Wiklund, rättspsykolog och specialist på vittnespsykologi, skrev i en debattartikel i SVD 1996 bl a:  "Den sakkunnige Sven-Åke Christianson har inte uppmärksammat de avgörande felkällorna, än mindre fäst rättens uppmärksamhet på dessa. Han framför däremot häpnadsväckande spekulationer om seriemördare, som han tillämpar på Quick som om det vore klarlagt att denne är en sådan. Christianson hade den dubbla funktionen att först uppträda som biträde åt åklagaren i utredningen, och sedan själv bedöma utredningsresultatet som sakkunnig åt domstolen. En sådan dubbelroll bryter klart mot Psykologförbundets etiska regler."

Ingen lyssnade på kritikerna och Christianson fick fortsätta, att delta i förhör, vallningar och rättegångar. 

Om den första rättegången mot Thomas Quick för morden på Charles Zelmanovits skriver Josefsson:

"Det är dock lätt att förstå om tingsrätten tog intryck av Sven Å Christiansons vittnesmål. Det talade verkligen "med styrka" för att Sture var skyldig. Och rätten trodde naturligtvis att minnesexperten talade för vetenskapen. Christianson drog ned tingsrätten i samma virvel av förvirrade förklaringsmodeller som Seppo och van der Kwast tumlade runt i."

Josefsson konstaterar att Christianson i sin argumentering vid både rättegången i Piteå och senare i Gällivare egentligen hänvisar till sin egen "forskning" om Thomas Quick och som inte skulle publiceras före 1997. 
Christianson kom att gravt vilseleda tingsrätter, polis, åklagare och media med sina kvacksalveri teorier. Han fick hållas när ingen lyssnade på hans kritiker, som hade genomskådat honom. Man kan fråga sig varför inte dessa nådde fram?
Vad var Christiansons motiv? Det är svårt att veta. Pengar? Tillfredsställa Margit Norell, hans "terapimamma"? Kanske, min teori är att han var förblindad av sin egen förträfflighet. Det tycker jag går igen också senare i hans agerande i olika rättsfall. Christianson bär klart psykopatiska drag. Det märks inte minst när han i Josefssons intervju försöker prata bort sitt agerande under Quick-åren. Han bryr sig inte om att alla vet att han ljuger, eftersom fakta finns i domstolsprotoll, förhörsprotokoll, rekonstruktions videor och tidningsintervjuer.
Det går dock inte att komma ifrån att Margit Norell verkar ha betytt oerhört mycket för honom. Det har säkert hjälpt honom på traven även om han verkar ha självförtroende i överflöd.
Det finns mycket att läsa om Christianson i Dan Josefssons bok och mycket annat intressant. Jag rekommenderar den verkligen. De märkliga är att när jag lägger den ifrån mig tycker jag faktiskt lite synd om Christer van der Kwast och Seppo Penttinen.
När det gäller Sven Å Christianson vill jag upprepa ett citat ur en tidigare blogg:
"Själv ser jag Sven-Åke Christianson som ett symptom på ett ämne i kris. En väl dold kris dock. Man kan jämföra ned Uppsala universitets granskning av Eva Lundgrens forskning efter debatten kring hennes agerande. En sådan gjordes. Och det skulle nog behövas i det här fallet också, eftersom Sven-Åke Christiansons agerande solkar av sig på ämnet i sin helhet, på Stockholmsinstitutionen och Stockholms universitet.
När forskningsfusk avslöjas blir reaktionerna inom akademin mycket kraftiga, eftersom forskningens trovärdighet hotas. Det gör den även i det här fallet." (kommentar jag hittat på nätet)

Dags att tvätta det sista byket i Fallet Quick

På måndag skall Sture Bergwalls fall upp i förvaltningsrättens i Falun igen. Det har skett slentrianmässigt år efter år. Domstolen har gått på Säters linje och ansett att Bergwall behöver fortsatt sluten psykiatrisk vård. Bergwall själv har vägrat medverka vid domstolsförhandlingarna.
Inför förhandlingarna i februari i år skrev gammelvargen följande artikel (OldWolf). Det är ganska intressant hur väl den stämmer med vad Aftonbladet skriver om domstolens underlag den 15 oktober (Aftonbladet) inför måndagens förhandlingar.
Jag skrev också om förvaltningsrättens utlåtande (OldWolf) med den märkliga länken mellan åklagaren Fredrik Skoglund och Quick/Bergwall.
När domstolen samlas på måndag, finns det en avgörande skillnad. Sture Bergwall kommer själv att närvara tillsammans med sin advokat Thomas Olsson. Det kommer inte att bli fem minuters slentrianmässiga förhandlingar som tidigare. Bergwall/Olsson har begärt att förhandlingarna ska ske inför öppna dörrar:Vågar rätten det? Kan vi hoppas att rätten gör det enda vettiga och beslutar om en ny undersökning av Bergwall och att han flyttas från Säter?
Sture Bergwall har friats för de 8 mord han dömts för. Nu är det dags att tvätta bort resten av smutsen, som fortfarande solkar ner den svenska rättvisan, psykiatrins roll. Därför är släppet av Dan Josefssons bok "Mannen som slutade ljuga" väldigt vältajmad: jag har inte läst boken än, bara beställt den. Av förhandstexten att döma sätter Josefsson fokus på Margit Norell och hennes lärljungar S Å Christiansson, Birgitta Ståhle, Kjell Persson (Långsberg) och Göran Fransson.
Så här lanserar Josefsson sin teori i sitt förhands:
"Där arbetade en kvinna i 80-årsåldern som var psykoanalytiker. Sture Bergwall var hennes patient. Terapeuterna på kliniken i Säter där han vårdades var bara den gamla damens redskap, och hennes analyser styrde polisens tänkande. Utan den gamla damen hade seriemördaren Thomas Quick aldrig skapats."
Hoppas boken tar upp S Å Christianssons roll, som jag skrivit en hel del om tidigare. Vore på tiden att denne får sin rättmätiga del av skulden för "Fallet Thomas Quick".

Allvarlig kritik mot behandlingen av Donia

I maj förra året skrev jag om Donia Hassan. Hon blev bara 15 år och dog ensam i sin säng när fostermamman var på Jägersro. Redan då skrev jag om de allvarliga omständigheterna kring den unga flickans död. Nu riktar socialstyrelsen allvarlig kritik mot Simrishamns kommun:
Tvingades vara på sina rum
''Flickan har reagerat på att barnen måste vistas på sina rum när familjehemsföräldrarna inte är hemma. Nämnden har nöjt sig med förklaringen att detta sker därför att det förekommit att barnen har hamnat i konflikter med varandra när de är lämnade ensamma på kvällen trots att det i Attendos avtal med förstärkt familjehensvård ingår att en vuxen ska vara hemma på heltid och att det endast ska finnas ett barn placerat."
Det var bara två kontakttillfällen
''Nämnden har endast haft kontakt vid två tillfällen med flickan och har inte haft kontakt med eller besökt familjehemmet under flickans sjukdomstid. Socialstyrelsen vill uppmärksamma nämnden på vikten av att ha en regelbunden kontakt med det placerade barnet och även genomföra enskilda samtal med den unge. Avsaknaden av en regelbunden kontakt har resulterat i att ingen utomstående har haft kännedom om flickan hälsotillstånd och vårdbehov."
Ingen möjlighet att följa vården
''Socialstyrelsens granskning visar att nämnden har brustit i sin skyldighet att dokumentera information som har berört flickan. Det har därmed saknats möjlighet att följa vården på ett överskådligt sätt i flickans journal. Detta är en brist som föranleder allvarlig kritik."
Bristande ansvar i familjehemmet
'' Familjehemmet har i sitt uppdrag ansvar för att vid akuta situationer vidta nödvändiga åtgärder utan dröjsmål. Av hälso- och sjukvårdens dokumentation framgår att familjehemmet endast vid ett tillfälle, den 10 april, har haft kontakt med hälso- och sjukvård. [...] Det är allvarligt att flickans behov av vård inte har tydliggjorts för nämnden. Detta då det kliniska förloppet innan flickans död inneburit symptom som borde lett till förnyad sjukvårdskontakt."
Donias mamma Annina Karlsson och hennes storasyster polisanmälde socialnämnden i Simrishamn för vållande till annans död, men deras anmälan lades ner.
- Två åklagare har lagt ner anmälningarna. Polisutredningarna har bara lagts ner, säger Annina Karlsson.(Expressen)
Men socialstyrelsen beslöt ändå att utreda fallet.

- Vi måste ju helt enkelt anstränga oss och jobba så hårt vi kan och se till så att sådant här inte upprepas, säger Roland Persson, socialchef i Simrishamn till TV4 Malmö.

Trots den allvarliga kritiken skulle det förvåna mycket om någon kommer att ställas till svars, trots de allvarliga bristerna hos fosterhemmet och hos tillsynen från kommunen och mellanhanden Attendo Care.

I kommentarerna till mitt förra blogginlägg finns en länk till Astrids Miljö och samhällsblogg. Hon gör en mycket bra sammanfattning av ärendet.

Hennes avslutande kommentar är skrämmande, men förmodligen sann; 

"Om Donia varit en hund så hade det säkert blivit ett åtal. Men nu var Donia bara ett barn, så då finns det ingen som var ansvarig för hennes vård som kan ställas till svars. Nyligen har det i Ystads tingsrätt väckts åtal mot en kvinna som hade för dåligt städat åt sina utställninghundar".

Daddy har också bloggat om fallet:

"Kan man av detta dra någon annan slutsats än att Sveriges lagstiftare anser att barn är mindre värda än hundar? Jag ser inte i alla fall hur man kan dra någon annan slutsats? Gör ni?

Men ni som behöver gratis slavarbetare som ni dessutom får furstligt betalt för av oss skattebetalare kan dock dra lärdom. Ni ser ju hur lätt det är. Bara ring Attendo så får ni ett gäng ungar från närmsta kommun. Ni kan sedan behandla dom precis hur jävligt ni vill, till och med vanvårda dom till döds."

En VD kan ställas till svars för en arbetsplatsolycka 100 mil från hans kontor. Det räcker inte att lova att anstränga sig mera, som det tydligen gör för en socialchef.

Märkligt agerande av åklagare mot Bergwall

Fredrik Skoglund

Förvaltningsrätten i Falun beslutade som väntat att Sture Bergwall fortfarande är så sjuk att han utgör en fara för liv och lem om han släpps fri.  Detta är naturligtvis bara en kvalificerad gissning och inte baserat på någonting. I Falun har tiden tydligen stått still sedan 1970. Läkare uttalar sig som bara sett Sture Bergwall på bild. Han säger dock att det inte går att avgöra om sjukdomen kvarstår, eftersom Bergwall inte medverkar i någon behandling sedan 2002, då han blev drogfri.
Anledningen är för mig välmotiverad efter den behandling Bergwall fått utstå på Säter. Jag skrev om vad jag tycker om Säters agerande härom dagen och tänker inte återupprepa det igen. (OldWolf)
Några rade i domen från Förvaltningsrätten drog mina blickar till sig:
"Åklagaren har i ett yttrande anfört att han delar chefsöverläkarens bedömning då risken för återfall i brottslighet bedöms som hög, samt har tillagts att ett beslut i annan riktning kan komma att överklagas".
Min första fråga till mig själv var, vilken kompetens har åklagaren att bedöma Bergwalls psykiska tillstånd? andra frågan var, varför detta underliggande hot om överklagan?
Åklagaren i fråga är chefsåklagare Fredrik Skoglund vid åklagarkammaren i Falun. Frågan jag direkt ställde mig var om det finns något annat samband mellan Skoglund och Thomas Quick. Det gör det!
2009 beviljades Sture Bergwall resning för mordet på Yenon Levi. Uppdraget att utse en ny åklagare för att se om nytt åtal skulle väckas, föll på Fredrik Skoglund och normalt skulle han ha valt någon åklagare på sin egen kammare.
Nu blev så inte fallet, utan lotten föll istället på Eva Finné i Stockholm. Formellt motiverades detta med stor arbetsbelastning på åklagarkammaren i Falun. Man bör inte vara speciellt konspiratorisk för att hitta en annan förklaring.
Enligt Gubb-Jan Stigson av alla personer, reste Skoglund till Stockholm när han fått målet för att få resningen överklagad, men skickades hem av vice RÅ Kerstin Skarp. (Paragraf)
Har detta något samband med Skoglunds agerande i Förvaltningsrätten? Tror han att Bergwall trots allt är skyldig? Eller handlar det om nån annat?
Johan Håkansson har bloggat i NSD om förvaltningsrättens dom. Där kan ni bl a läsa ett brev från Bergwall till domstolen om varför han inte vill närvara vid förhandlingarna.
Dagens Juridik har också kommenterat domen.

Pinsamt, Lambertz, pinsamt!

När jag trodde att justitierådet Göran Lambetz tagit sitt förnuft till fånga och krupit tillbaka till sin håla på HD, dyker han upp igen med en debattartikel i DN, som minst sagt är pinsam. Med ett försåtligt resonemang försöker ha åter så tvivel när det gäller om Sture Bergwalls är oskyldig. Man kan inte vara säker på att han är oskyldig, menar han, trots att Bergwall friats för 5 mord och fått resning i de tre sista. Dessa kommer också att sluta med ett frikännande. Detta förstår alla som satt sig in i fallen, utom Lambertz, van der Kwast, Seppo Penttinen, Gubb Jan Stigson och Claes Borgström.
Jag vill påstå att oddsen för att Bergwall skulle vara skyldig till något av de mord han dömdes för, är lika små  som för en snöboll att överleva i helvetet.
I sin debattartikel tar Lambertz upp fyra frågor:

• Har det blivit fastslaget och därmed klarlagt genom resningsprocesserna att Sture Bergwall är oskyldig?
• Den andra är om han rent faktiskt är oskyldig?
• En tredje fråga är om bevisningen mot honom i rättegångarna på 90-talet var otillräcklig för fällande dom?
• Och en fjärde fråga är, om vi utgår från att bevisningen var otillräcklig, om det inträffade var en rättsskandal?

Med den kunskap jag har om fallen, kan jag lätt svara JA på alla fyra frågorna, men det kan inte Lambertz. På fråga ett går han så långt att han hävdar att han tror "de flesta" skulle svara nej på den. På fråga två vänder han på steken på ett underligt sätt för att det ska bli ett negativt svar:

- Och på fråga 2 svarar säkert nästan alla att det inte i dag går att säga bestämt om han är skyldig.

Detta när de flesta skulle säga att de faktiskt tror att Bergwall är oskyldig.

Det intressanta är att att Lambertz fortfarande hävdar att bevisningen mot Bergwall var och är mycket stark. Detta visar att han till varje pris måste försvara sin sjuka mor. Han gjorde inte sitt jobb som JK 2006 när ärendet låg på hans bord. Det jobb han gjorde var nonchalant, om det inte vad som värre är, utgjorde vänskapskorruption. Blev han förledd att tro att det inte fanns någon anledning att fördjupa sig i ärendet?

När Lambertz talar sig varm för en granskningskommission, glömmer att han nämna i  att en viktig uppgift för en eventuell kommission blir att granska JK:s brist på agerande. Denna brist gjorde bland annat att Seppo Penttinen och van der Kwast kunde gå fria från eventuella åtal för mened och tjänstefel.

Det kanske mest häpnadsväckande är att han undertecknar artikel som justitieråd och f d JK. Han skriver alltså detta i tjänsten. Hans chef bör därför agera och be honom lämna sin tjänst. Lambertz skadar allmänhetens förtroende för HD.

Säters väggar fulla av prestige

I veckan kom det väntade beskedet att Sture Bergwall beviljats resning i för de tre kvarvarande morden. Med tanke på vad som hänt tidigare, är det osannolikt att någon åklagare kommer att att väcka nytt åtal. Sture Bergwall är därmed friad och oskyldig till alla de mord han tidigare dömts för. Sedan får Kwast, Penttinen, Gubb-Jan, Lambertz och Borgström skrika hur högt de vill. Ingen lyssnar!
Nu kommer allas blickar att riktas mot Säter och dess presigefyllda väggar. Man hade nu kunnat visa att man är ett modernt sjukhus och inget gammal sinnessjukhus. Men man tog inte chansen.
I princip samtidigt som resningen beviljades, förordade Säters läkare i en förhandling i förvaltningsrätten att Bergwall ska vara kvar inom sluten vård framöver. Enligt Säters överläkare Vladislav Ruchkin är den psykiatriska bedömningen av Bergwall oförändrad sedan 70-talet då han enligt ett utlåtande ansågs lida av ”grav perversitet i form av pedofili med sadistiska drag”. Ruchkin menar också att det fanns sexuella komponenter och fantasier med i det bankrån Bergwall begick 1990. (SVD)
Nu är det inget nytt, utan följer gamla ingrodda, prestigefyllda spår. Det blir därmed kanske lite mer förklarligt varifrån Göran Lambertz fått sina idéer från.
I en debattartikel förra året tog  Lambertz fasta på samma utlåtande:
"Innan man betraktar Sture Bergwall som en osannolik sexmördare bör man betänka att han tidigare hade begått flera sexuella övergrepp mot pojkar och knivhuggit en person som nästan avled av skadorna. Av läkare har han bedömts lida av ”höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus” och vara ”under vissa förhållanden utomordentligt farlig för annans personliga säkerhet till liv och lem”. (DN)
Det han inte nämner är att nämnda utlåtande överklagades till Socialstyrelsen, vars expert, professor Yngve Holmstedt, underkände det. Tingsrätten gick på Socialstyrelsens linje i sin dom 1970 och kastade Otto Brundins utlåtande i papperskorgen.

– Det är märkligt att man efter åratal inte gör sig omaket att läsa domen från 70-talet., säger psykiatern Ulf Åsgård som tidigare arbetat inom polisens gärningsmannaprofileringsgrupp.

Han menar också att diagnosen av Bergwall som pedofil är felaktig, istället är det något som kallas för hebefili som är en korrekt benämning. Hebefili innebär att man har ett sexuellt intresse för unga män medan pedofili är ett intresse för prepubertala barn.
– Det är närmast bedrägligt att använda sig av utlåtandet från 70-talet, menar Ulf Åsgård.

Bergwall skrevs ut efter övergreppen på pojkarna och knivskärningen 1977. Kuratorn Anita Stersky skrev i ett utlåtande "att han lärt sig att det inte är tillåtet att leva ut sina drifter och en av de viktigaste orsakerna till att han kunnat kontrollera sina drifter var att han helt slutade med narkotika och sprit. Under tiden 1977 tills han begick bankrånet 1991 begick han inga brott mot minderåriga pojkar, trots att han vistades i frihet.

Och detta trots att han umgicks med yngre pojkar. Han hade också jobb som bingovärd i Grycksbo och levde ett ordnat liv. Det misslyckade bankrånet slog undan benen på honom fullständigt. Enligt expertutlåtande mådde han fruktansvärt dåligt och led av en allvarlig psykisk störning. Han dömdes därför till sluten psykiatrisk vård.. I utlåtande står det ingenting om perversation.".(OldWolf)

Det är också värt att påpeka att när Thomas Quick började erkänna sin mord var han på väg att flyttas ut i samhället. En lägenhet hade ordnats åt honom.
Det är rimligt att Sture Bergwall nu får flytta till en annan klinik och att en ny bedömning av hans mentala hälsa görs förutsättningslöst av nya människor, prestigelöst och utan förutfattade meningar. Därmed skulle en mer än tjugoårig rättsskandal få sitt slut.
I nästa vecka kommer Falu tingsrätts beslut i fallet. Undrar hur mycket prestige som finns i de väggarna?