Var kommer siffrorna ifrån?

Malin Roux har skrivit ken debattartikel i Aftonbladet. Hon vill införa den svenska sexköpslagen i övriga EU. Roux är grundare av den ideella organsiationen Real Stars, som arbetar mot sextrafficking. Som så ofta i denna typ av debattartiklar, som finns det påståenden utan källhänvisning.
Real Stars är vad man kallar en NGO (None Goverment Organisation), men finansieras delvis med statliga medel, bl a fick man till 2012 300.000 kronor av Ungdomsstyrelsen. Det är en ung förening, som startade så sent som 2010.
Föreningens syfte må var vällovligt, men då kanske man måste debattera på ett annat sätt för att bli trovärdig. Malin Roux påstår att det bara i Europa finns ett stadigt ökande antal sexslavar:
"Trafficking är i dag större än någonsin och antalet sexslavar, som står för lejonparten av all människohandel, ökar dramatiskt varje år. Bara i Europa uppskattas antalet sexslavar till nära 700 000."

Någon källa till detta lämnas inte. Den som blir nyfiken googlar. "700 000 sexslavar" ger många träff. Problemet är att källan är så olika. CIA, UNHCR, IOM, UD USA. Samma siffror, olika avsändare. Hela tiden mellan 700 000 och 2 miljoner är offer för människohandel worldwide. Första gången jag hittar siffran är från 1999:

"Enligt en rapport med titeln International Trafficking in Women to the United States, som publicerades 1999, säljs och köps varje år mellan 700 000 och 2 000 000 kvinnor och barn, många av dem till prostitution."

At present, no one US or international agency is compiling accurate statistics. Nonetheless, government and nongovernmental experts in the field estimate that out of the 700,000 to two million women and children who are trafficked globally each year, 

Ingenstans hittar jag Malin Roux siffra. 

Malin Roux

I en kommentar till Roux artikel hittar jag följande, skrivet av Björn von Knorring:

"När Inger Segelström kandiderade till EU-parlamentet var trafficking enligt henne den viktigaste frågan i den europeiska politiken. En verksamhet som varje år sades transportera 500 000 kvinnor och barn i huvudsak från de forna östlanderna till sexslaveri i Västeuropa. Den siffran var central för den grupp politiker från olika partier som valde att göra trafficking till sin stora fråga i valet till EU-parIamentetUppskattningen av antalet traffickingoffer brukar normalt hänforas till organisationen IOM (International Organization for Migration). När jag talar med organisationens informationsavdelning skrattar man. "Det där är en siffra som journalisterna har hittat på. Det är möjligt att den nämndes någon gång för länge sedan, men sedan dess har den fått ett eget liv"; säger Pineiro Niurka, på IOM i Geneve. Efter lite tankepaus kommer hon på att det kanske ändå finns en källa; amerikanska utrikesdepartementet och deras årliga rapport om traffickingIäget i världen. Och mycket riktigt - siffran förekommer i den amerikanska rapporten - men som källa anges IOM. När jag återkommer till IOMs huvudkontor i Geneve med uppgiften att amerikanerna anvander IOM som källa till fantasisiffran blir det mer munterhet och en ny tankepaus. "Den kan komma från en NGO (Non-govermental Organisation) i Sverige, kvinna till kvinna tror jag"; sager Pineiro Niurka. Vilket naturligtvis vid kontroll avvisas med bestämdhet också från den svenska organisationens kontor i Stockholm." 

Han lyckades alltså inte heller hitta någon källa till siffran, som användes i EU-parlamentet. 

Om man återgår till rapporten "Internation trafficking in women to th US" hänvisar man till uppskattningar gjorde av regeringstjänstemän eller från någon NGO. I Wikipedia hittar man följande:

"Numerous NGOs and governmental agencies produce estimates and specific statistics on the numbers of potential and actual victims of trafficking. According to the critics, these figures rarely have identifiable sources or transparent methodologies behind them and in most (if not all) instances, they are mere guesses. Scholars argue that this is a result of the fact that it is impossible to produce any meaningful statistics on a reportedly illegal and covert phenomenon happening in the shadow economy."

Ett intressant exempel på hur siffror dyker upp är från Fotbolls VM i SydAfrika 2010. Det beräknades det komma 40 000 sexarbetare genom trafficking. Någon källa för siffran gick inte att få fram, trots efterforskningar. Det underliga var att det var exakt lika många som beräknades komma till VM iTyskland fyra år tidigare. När det gällde Tyskland gjorde IOM en undersökning efter VM. Inte heller IOM kunde hitta  källan till påståendet. I de undersökningar som gjordes i Sydafrika kunde man inte se någon ökning av antalet sexarbetare i landet under VM. I Tyskland hittade man 5 fall. (Wall Street Journal)

NTS Alert skriver också om problemen att korrekt uppskatta antalet människor som är offer för trafficking och de felkällor som finns.

Hur stort är då problemet med trafficking i Sverige? BRÅ:s statistik för förra året säger följande:

Anmälda brott trafficking för sexuella ändamål: 35. Uppklarade 20 (varav 10 utan känd gärningsman).
Anmälda brott trafficking för andra ändamål: 63. Uppklarade 32 (varav 20 utan känd gärningsman).
Det hittades/anmäldes 10 Lilja-fall i Sverige förra året. Samtidigt hittades 20 barn som tvingades till arbete eller tiggeri. Uppklaringsgraden där någon fälls är låg.

Dick Wase

Dick Wase är historiker och gjort studien ”Den kidnappade sanningen. Myten om den gigantiska sextraffickingen”. Han delar inte alls Roux uppskattning av hur stor traffickingen är. I en artikel i Newsmill skriver han följande:
"I hela världen har vi maximalt 3000 dokumenterade fall (domar) varje år, vilket – om man nu skulle ta till en så groteskt uppblåst ”mörkertalsberäkning” som den Liz Kelly sätter som yttersta gräns, d v s 20 ggr antalet kända fall – skulle göra maximalt 60.000 fall per år. Men i verkligheten är sextrafficking det brott vars bekämpande får absolut mest ekonomiska resurser av alla brott i hela världen. I land efter land görs tillslag efter tillslag, utan att man hittar några traffickingoffer, så i verkligheten är det orimligt att de reella antalen skulle överstiga tre gånger de dokumenterade fallen. D v s, att vi maximalt skulle ha ca 9000 fall i hela världen varje år.
Varför matas vi då med denna falska propaganda hela tiden? Enda anledningen är, därför att aktivisterna själva så stort gynnas av den påhittade bilden, därför att de med densamma kan skrämma samhället till att acceptera deras moralistiska och ideologiska idéer som ”fakta”. Professor Ann Jordan, vid American University Washington College of Law, försökte t ex spåra undersökningen eller statistiken som ligger till grund för påståendet att sextrafficking skulle vara världens tredje största kriminella verksamhet, vilket t ex EU-minister Birgitta Olsson påstod senast i december 2011. Men det visar sig, att någon sådan undersökning eller statistik inte existerar.
Påståendet är helt och hållet ett påhitt någonstans ifrån, utan någonting som helst som kan konfirmera det. I verkligheten, som min undersökning visar, är människosmuggling en småskalig verksamhet, med enstaka, tillfälliga inblandade. De stora kriminella nätverk som det ständigt talas om existerar inte i verkligheten!"

Hur adekvat Wases sätt att räkna är, låter jag vara osagt. Han har åtminstone en grund för sin beräkning, vilket Roux inte har.
Wase menar alltså att det finns ett egenvärde av NGO:s att blåsa upp siffror för att få så mycket pengar som möjligt till sin verksamhet.
När människor tvingas till olika typer av arbete mot sin vilja, det må vara som sexarbetare eller som som arbetskraft i en fabrik, skall detta bekämpas. Det skall dock vara med blanka vapen och ärliga argument. Kanske är inte heller trafficing alltid trafficing. Ibland gör människor saker frivilligt. Svenska rättsmyndigheter vägrar dock tro det. När en prostituerad kvinna vägrar vara målsägare mot sin fästman, blir hon inte trodd. Enligt åklagaren är hon ändå ett offer.(Ryska Sanningar)