Gammelvargens juldagsbetraktelse

Vi har firat en traditionell svensk jul på det sättet jag firat jul i över 60 år. Det var med traditionell julmat, julklappar och jultomte. Om andra väljer att fira julen på annat vis är de fria att göra det. Vi lever i ett fritt land. Låt den som firar jul till minne av Jesu födelse få göra det. Om någon istället vill göra helgen till ett midvinterblot, så är det helt ok. Det går bra att låta bli att fira helt om man vill.
När jag ser friden i min 91-åriga mammas ögon när hon hör de gamla julsångerna, psalmerna och julevangeliet, så får traditionen än starkare betydelse. Detta är inget någon har rätt att ta ifrån henne. Inte heller att hon läser sitt "Fader vår..." på kvällen innan hon somnar.
Jag är nog själv kristen, även om jag inte springer ner dörrarna till guds hus. Från min barndom bär jag med mig det goda som finns i kristendomen. När livet varit svårt har det hänt att jag knäppt mina händer i bön. Har det hjälpt? Jag vet inte, men det har känts bra när jag gjort det. När barnen lämnat hemmet och finns spridda i världen, känns det tryggt att ibland tro det finns någon som håller en vakande hand över dem.

Som jag tidigare skrivit lever jag nu i ett nytt förhållande med fru och barn med en annan hudfärg och en annan religion. De firar också helsvensk jul med julmat och jultomte. Detta är lika naturligt som jag är med och firar deras högtider när vi besöker deras hemland. Detta är ingen uppoffring för någon part, utan blir bara dubbel glädje. När hon tänder sina ljus och ber till sin gud, är det hennes stund som jag aldrig skulle kunna tänka mig att ta ifrån henne.

Lever vi i ett sekulärt samhälle måste man visa respekt för olika människors tro. Om jag visar respekt för andra, kräver jag också respekt tillbaka. Jag tycker också att alla måste försöka anpassa sig till det land man kommer till. Det betyder inte att ge upp religion och traditioner, men det kan innebär att tro och traditioner kan skapa problem. Om tro och tradition är så stark att det hindrar dig från att göra vissa saker, så får du finna dig i att avstå.
I min frus land finns det många saker, som är naturliga här, som man inte kan göra där. Om vi skulle bosätta oss där, måste jag anpassa mig till de lagar och regler som gäller där.

Vi lever i en hård tid på många sätt. Det sociala skyddsnätet blir allt glesare, fler och fler faller igenom. Jobben blir allt färre i takt med att varslen ökar. Sådana tider leder till motsättningar, när de istället borde leda till sammanhållning. Vi måste ta människors oro på allvar, kliva ner från höga hästar och göra något.

Detta är trots allt vårt land, allas vårt land som lever här. Det är bara tillsammans vi kan göra det till ett bra land.

*********

Det var tio cm nysnö i morse. Skosvägen var oplogad, så jag tog skidorna med hunden springande lös bredvid. Där korsades vår väg att ett färskt vargspår. Hunden ryggade tillbaka, innan den försiktigt nosade i de stora spåren, men kände uppenbarligen ingen lust att följa dem. Detta är också en del av vårt land, som det också finns de som vill ta ifrån oss.