Tangentbordsriddare istället för skrivbordshjältar

Anna Troberg

"Vårt val påverkar direkt hur barn och ungdomar kommer att använda internet. Tänker alla tyckare på det när de dagligen sitter och skriver magsura och hånfulla kommentarer om varandra och andra i krönikor, ledare och artiklar? Tror de att det är bättre när de sprider mörker med fin bildbyline i media än när vanliga dödliga gör det i kommentarsfält eller på Facebook och Twitter?"

Detta skriver Piratpartiets partiledare Anna Troberg i ett ett klokt debattinlägg i Aftonbladet.

Jag kom naturligtvis direkt att tänka på Aftonbladets egen Oisin Cantwell, som nedlåtande kan kalla någon ett "fegt kräk". Detta fick mig att blogga om "Skrivbordshjälten".

Anna Troberg väljer att prata om "tangentbordsriddare", vilket är något nämnde Cantwell inte är. Han passar in på hennes inledande citat.

Hennes krönika handlar om reaktionerna efter "instagram-upploppen" i Göteborg, där många s k experter och tyckare lägger ansvaret på Internet och sociala medier. 

"Enkla förklaringar är bekväma för politiker och journalister. De gör det lätt att sitta i mediernas VIP-loge, utse syndabockar och kräva hårdare lagar för att få ungdomarna att hyfsa till sig. Problemet är att inget av det minskar de problem som finns med näthat. För det krävs det äkta energi och ett engagemang långt bortom tomt prat."

Troberg menar att vi vuxna måste vara positiva förebilder även på nätet. Hon är själv mycket aktiv på nätet och jag har med förtjusning läst tråden på Flashback, där hon modigt ger sig in i en dialog med forummedlemmarna. Även på sin blogg för hon en dialog med sina läsare i kommentatorsfältet.

Det är lätt att instämma med henne och försöka agera så i kommentarer, i bloggen och på Twitter. Fast ibland drar humöret iväg, men det är då också en fråga om i vilken position den finns som får ta eventuell kritik.

Bloggen Högbergs Tankar skriver också några kloka ord:

"Mobbningen, hatet har blivit mer publikt och fler kan ta del av det. En bild, ett ord i ilska har plötsligt miljoner läsare som tror på det som står där framför dem på skärmen. Ett skämt blir allvar utan att det var så tänkt. En gnista tänder lätt en brasa som inte går att kontrollera. Förr var mobbingen mer intern, idag är den publik och man kan vara anonym. En bild ett ord på nätet utan underskrift eller något annat som gör att vi vet vem det är.

Det är inte nätet som är boven i dramat utan de unga som inte begriper vilken skada de gör. Jag misstänker att utan nätet så hade de funnit andra vägar att föra ut samma budskap. Möjligt att nätet gjort det närmare och lättare."