Ett av få länder som följt Sveriges exempel att kriminalisera köp av sexuella tjänster är Norge. Blir det ny majoritet i Stortinget efter nästa val, tyder mycket på att lagen kommer att avskaffas.
- Lagen har inte haft den verkning som anhängarna sa att den skulle ha, säger ledaren av Höyres programkommitté Bent Höie till VG.
Han säger att en ändring av lagen måste följas upp med åtgärder mot människohandel och aggressiv gatuprostition. Det ska ske i samarbete också med de prostituerades egna organisationer.
Höyre får stöd för sin åsikt av Fremskrittspartiet, vars andre man Per-Arne Olsen säger att mycket tyder på att situationen blivit sämre för de prostituerade efter att lagen trätt i kraft. Venstre har alltid varit motståndare till lagen och har inte funnit någon anledning att ändra uppfattning.
Skulle valet följa dagens opinionsmätningar, blir det regeringsskifte och då kommer troligen lagen att röstas bort.
Erfarenheten från Norge är alltså tväremot vad t ex Malin Roux i organisationen Red Star skriver i sin debattartikel i Aftonbladet, där hon vill exportera den till andra länder.
"Sexköpslagen har visat sig vara mycket effektiv för att minska efterfrågan på sexuella tjänster, och därmed också handeln med sexslavar".
Jag har tidigare skrivit om hur Roux är noggrann med att undvika att hänvisa till källor. När hon påstår detta skriver hon "enligt myndigheter och polisen".
Man är nog överens om att gatuprostitutionen har minskat i Sverige sedan lagen infördes. I Norge (Oslo) har den däremot ökat.
Det finns egentligen bara en undersökning som visar att sexköpslagen har haft positiva effekter. Tant Gredelin, justitieminister Beatrice Ask, beställde denna av justitikansler Anna Skarhed. Den har blivit totalsågad av i princip alla experter och anses vara ett beställningsverk från regeringen.
Kritiken slår man ifrån sig och istället reser man runt i Europa och försöker sälja den "svenska modellen". Beteendevetaren Louise Persson skriver bl a följande i en debattartikel i SVT:
"Kritiken är inte okänd, men förbises varje gång någon berättar om den svenska framgången. Det vittnar om en vänskapsideologisk korruption som äger rum framför våra ögon. Att inte tänka på ”Bagdad Bob”, som meddelade att allt var i sin ordning medan bomberna regnade över Irak, är ibland omöjligt."
De prostituerade har en egen organisation i Sverige, men vad jag vet har de aldrig blivit tillfrågade om vad de tycker. Tre medlemmar i organisationen, Rose Alliance, har skivit i en debattartikel på Newsmill:
"Politisk lobbyverksamhet är inte vårt främsta fokus. Men för tydlighetens skull: vi förespråkar självbestämmande och rättigheter för sexarbetare – rätten att sälja sex såväl som rätten att sluta sälja sex. Sexköpslagen bidrar till beröva sexarbetare rätten att styra över sina egna liv, därför är vi emot den."
Susanne Dodilett är prostitutionsforskare. Även o hon har skrivit på Newmill om sexköpslagen och Anna Skarheds utredning. Hon skräder inte orden; "utvärderingen är en vetenskaplig skandal":
"Den insatte kommer ihåg att utredaren, nuvarande JK Anna Skarhed, varken skulle ifrågasätta intentionen bakom sexköpsförbudet eller självaste lagen. Behovet av en åtstramning skulle prövas. Och regeringen har fått vad den beställde. Resultaten är snabbt sammanfattade: Lagen är en succé, men sexköpare borde straffas hårdare.
"Kunskapsluckorna är så stora att det egentligen är omöjligt att uttala sig om sexköpslagens effekter. Att Skarhed trots det tvärsäkert talar om lagens verkningskraft när det gäller allt från attitydförändring till kampen mot organiserad brottslighet är ansvarslös. Regeringen vore betjänt av att få ett ordentligt beslutsunderlag som är allsidigt belyst och analyserat. En utvärdering av sexköpslagen som fyller högt ställda krav på relevans, mångsidighet och analytisk skärpa skulle kunna bidra till en framgångsrik prostitutionspolitik. Okunskapen som präglar den aktuella utredningen av sexköpslagen hotar istället att göra livet än svårare för de som finns i prostitutionen."
Det finns en mängd artiklar som är kritiska till utredningen och till sexköpslagen. Tvärtom mot vad Skarheds utredning och Malin Roux hävdar, har de prostituerades situation blivit mer utsatt sedan lagens tillkomst, alltså samma slutsats som man nu drar i Norge. Bl a har Dodilett tillsammans med Petra Östergren skrivit en rapport om sexköpslagen som presenterades på en konferens i Haag 2011.
Dessutom är det egentligen ingen som vet hur stor prostitutionen är och om den minskat. Snarare verkar det som den flyttat från gatan till andra platser.
Naturligtvis är en lag som gör det lagligt att uppmuntra till brott, ingen bra lag. Den skapar också utrymme för andra brott, som t ex utpressning. Istället tror man att en sådan lag skulle få negativa konsekvenser för de prostituerade. (VG)
I Danmark har man för övrigt kommit ram till att ett förbud inte skulle medföra mindre prostitution.
Jag upprepar vad jag skrev i mitt förra inlägg om trafficking. Argumentera gärna för lagen, men gör det med blanka vapen. Om den svenska modellen varit en framgång, visa då på detta i siffror.
Efter att ha studerat ett antal statliga utredningar, så har jag kommit till slutsatsen att det ofta handlar om att "som man ropar i skogen får man svar". Detta är tråkigt, men en realitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.