"Seppos list"

Seppo P, Thomas Q, Claes B och Birgitta S 

Hannes Råstams bok har varit ute på en kort ulåningsturné och kom tillbaka till varglyan idag. Därför har jag först nu kunnat gå igenom Seppo Penttinens lista över "fel" i boken. Precis som jag skrev om Gubb-Jans punkter, så handlar detta om en bok. Den vänder sig inte primärt att till jurister och poliser, utan till det vi kallar vanligt folk. Den skrivs på ett annat sätt en vetenskapliga böcker, resningsansökningar eller brottsutredningar. Boken skall fånga läsaren och hålla denne kvar från sidan 1 till sidan 400.
Till att börja med hade jag alltså fel när jag trodde att Gubb-Jan Stigsons 70 "fel", också inkluderade Penttinens. Nu visar det sig att gubbarna tillsammans har lyckats lista 100 fel. Egentligen är det oerhört tragiskt att de väljer att publicera listorna. De båda borde ha följt cirkusdirektör Lambertz råd att avstå från att gå till anfall på någon som är död  och inte kan försvara sig.
Jag avfärdade Stigsons 70 punkter, som i stort sett trams och egentligen inget att bry sig om. Att göra samma sak med Penttinen är svårare. Vad han skriver är allvarligare och ger anledning till att fundera. Andra kritiker, typ Lambertz och Mårten Schultz, har skrivit att boken är förrädisk. Jag vill påstå att Penttinens punkter är just förrädiska.
Till att börja med måste man fråga sig vilket omdöme man har från polisledningen i Sundsvall, eller kanske hur ett justitieråd kan öppna dörrar:
"– Det har skett med vårt godkännande. I och med att Seppo Penttinen blev kontaktad av justitierådet ansåg vi att han måste ställa upp och hjälpa till med det han kunde. Seppo har hållit på med det här fallet jätte­länge och är den som har mest detaljkunskap i Quick-ärendet, säger Mats Anrep".(Dagbladet)

Fortsätter man på den linjen kan man undra om polisledningen också godkänt publiceringen av materialet i eget namn, eller om man utgick från materialet skulle skickas justitierådet? Publicerar man material framtaget i tjänsten i en debattartikel, som har man gjort detta i egenskap av myndighetsperson och jag utgår från att detta först måste godkännas av polisledningen.

Hannes Råstam

Ord mot ord

Om man går till själva listan, reagerar gammelvargen kraftig på, att i många av punkterna står ord mot ord. Det är en mycket ful taktik, eftersom Hannes Råstam inte kan försvara sig. Med andra ord blir det en trovärdighetsfråga. Penttinen försöker stärka sin version genom att ringa upp polisbekanta och anhöriga. Penttinen talar sanning, Råstam, Bergwall och Jan Olssonljuger. När det inte finns möjligheter till kontroll, är det svårt att tro Penttinen på hans ord med tanke på hans roll i "Cirkus Quick".  Detta inte minst efter att ha läst domar, resningsansökningar, Pelle Svensson, Dan Larsson, Nils Wiklund, Jan Olsson, Lennart Lundmark med flera och vad Sture Bergwall själv skriver och säger.

De flesta av de punkter Penttinen drar upp saknar egentligen betydelse och är bagatellartade. Om en eller två  i det holländska paret hade avvärjningsskador är en sådan (punkt 1).

I punkt 2 står ord mot ord. Punkt 3 handlar om ifall Quick träffade sin utpekade medbrottsling Johnny Farebrink på Domus eller ett kafé i Jokkmokk, vilket helt saknar betydelse. 

Punkt 4 är svårt att komma vidare med eftersom vi inte har tillgång till artikeln i Expressen. Här kan vi vara generösa och ge Penttinen lite rätt. Sture Bergwall skriver själv i sin blogg:

"Shalom. Sagt som i förbigående, sagt för att locka misstanke och ge trovärdighet. Shalom. Ordet träffade minnesexperten.
– Det finns en Shalomhändelse, sa jag där vi fanns i norrlandsnatur för att hitta minnesspår av annan händelse. I våra inre universum kretsade orden i banor runt bekräftelse-planeten. Hastigheten de färdades i var hög men omloppsbanorna var rangliga.
– Shalom.
Jag visste inte vad den mördade mannen hette men jag visste att han var från Israel.
– Hmm.
– Minnesexperten, som inte var expert på mina minnen men väl på hur man kunde locka fram dem, rätade på sin professorsrygg och såg mig i ögonen.
– Shalom, sa han, tänker du på Dalarna?
Ordet var i hamn, navigeringen hade fungerat. Professorn lindade in Shalom-ordet i sin iver och knöt försiktigt minnesbanden om gåvan innan han gav den till min terapeut.
Den blå tabletten, som förde mig till himlar med säll berusning, landade på min tunga och jag sneglade i samma stund på kriminalkommissarien; snart, väldigt snart, skulle kvinnan vid min sida viska ordet i hans öra och det skulle sprida sig vidare."

Detta saknar också betydelse för bokens trovärdighet.

Punkt 5 handlar om rekonstruktionen av mordet på Yenon Levi. I skenet av att det krävdes 18 förhör, där frågan om mordvapnet upprepades 51 gånger, så blir detta blahablaha, eftersom det handlar om tolkningar. Pelle Svensson har läst protokollet från rekonstruktion 2, som gjordes efter att man fått kännedom om Jan Olssons brottsplatsundersökning, och detta står i hans rättsutredning:

"Strax under mitten (på sidan 4) säger Quick att föremålet måste vara alltså en, av vedstruktur som jag

kan hålla i min hand, något tunnare än det där, men grov. Med orden ”tunnare än det där” åsyftar Quick något som ligger på marken. Det som ligger där är en utlagd träattrapp bredvid dockan som utgör Levis döda kropp."

I punkt 6 tas DNA proverna på sperma i Gry Storvik upp. Vad som sades i rättegången vet varken Råstam eller jag, men nog är det märkligt att det inte togs upp i domen. Det var åtminstone ett indicium att det kunde finnas en annan gärningsman. Eftersom Penttinen nu nämner polisernas iakttagelser, så motsäger de Quicks uppgifter om vilken tid han träffat och fört bort Storvik.

Tältmordet i Appojaure

Punkt 7 är ett angrepp på Jan Olsson, som Penttinen i princip påstår ljuger om rekonstruktionen vid tältmordet i Appojaure när han berättar om sina tvivel. Alla vet idag att Jan Olsson höll inne med en del information av lojalitet med sina kollegor och att han sedan drabbades av dåligt samvete. Om vad som hände mellan rekonstruktion 1 och 2 står ord mot ord. 

Penttinen hänvisar till ett tidigare förhör, där Quick på ett korrekt sätt redogjort för händelseförloppet. Pelle Svensson menar att någon läckt uppgifter och att det egentligen handlar om vilka skador makarna hade.

"Att 12 år efter mordet kunna återge alla dessa detaljer, vilka hugg som träffat mannen, vilka hugg som träffat kvinnan och dessutom var på kroppen skadorna finns är en fullständig omöjlighet. Att efter fullbordad gärning kunna iakttaga blodpölarna på tältgolvet när allt täcks av tältduken är också en omöjlighet. Har man dessutom under aktuell tidsperiod dödat 33 människor kan man än mindre minnas alla detaljer från var och en av dessa brott."

Två frågor uppenbarar sig:

1: varför blev det så fel vid första rekonstruktionen?

2: varför undanhölls videon från denna tingsrätten?

Punkt 8 handlar om Therese tänder och det numera riksbekanta telefonsamtalet till hennes mamma. Penttinen påstod sig ha fått bekräftat från Inger-Lise Johannesen, mamma till Therese, att de uppgifter som Bergwall lämnade i förhören på 90-talet stämmer.
Detta förnekas dock av Inger-Lise Johannesen som menar att hon inte sagt något annat än att de uppgifter hon lämnade under rättegången är korrekta. Enligt artikeln i Paragraf ska Inger-Lise Johannesen även sagt att hon aldrig intervjuats av Hannes Råstam, författare till boken ”Fallet Quick – att skapa en seriemördare”. Inte heller den uppgiften stämmer menar Inger-Lise Johannesen, som känner sig lurad eftersom hon inte förstått vem hon talade med i telefon.(SVD)

Punkt 9 handlar om de tre videobanden, som Råstam enligt boken ägande en hel natt åt att kopiera och titta på. Någonstans har han ju fått dom ifrån och kanske varit det inte helt ok enligt polisiär att praxis av  låna ut dom till en reporter?

Sveriges mest berömda konfirmation

Punkt 10 hoppar vi över och går direkt på punkt 11, Sveriges mest berömda konfirmation. Här är Penttinen direkt oärligt, när han citerar: "I samband med min egen konfirmation". Det är bara en del av vad Quick sa. Enligt Gubb-Jan  hade Bergwall när han förhördes 1993, alltså 29 år senare, inget minne av att det var just konfirmationshelgen.
”– Nej, i samband med min egen konfirmation, och kring där alltså, så det kan röra sig från -64 till -66 nånstans då. Det är preciseringen jag kan göra.”

Sture Bergwall har själv beskrivit konfirmationen i sin blogg:

"Christer van der Kwast visste att jag konfirmerades pingsthelgen 1964 och att jag dessutom döptes efter lördagens konfirmationsförhör – med efterföljande dopkalas – samma lördag, pingstafton, som Thomas Blomgren mördades. Dopet var en mycket stor händelse i familjen."

Vi hoppar vidare till punkt 14 om de 300 stegen, där också ord står mot ord. Det är Sture Bergwall som berättat om "rekonstruktionen" vid Säter för Råstam. Han beskriver det i sin blogg så här:

Vi tränade att bära lik, minnesexperten och jag.
"En grå höstdag gav vi av oss till snårig skog. Trehundra meter, jag räknar, sa han och lastade ett låtsaslik på mina armar. Gå och känn hur det känns! Kom ihåg att du har ett känslomässigt förhållande till honom, att du vill bevara hans själ i dig själv!
Och jag gick med utsträckta armar bärande på döden. Säterskogens granar släpade sina barr i markens flammor och tallarna hukade för köldbundna vindar. Tänk på tyngden, sa han och jag sänkte min last med ångesttårar."

Punkt 15 och 16 handlar om Bergwalls trovärdighet kontra Penttinen, alltså ord mot ord.

Jag stannar här. Resten av punkterna håller ovanstående kvalitet och jag orkar inte gå vidare idag. Förmodligen har Penttinen idag all anledning att ångra sin lista. Fridtjof Feydt, Therese mammas juridiska ombud, har i dag på morgonen skickat in en anmälan till svenska Justitieombudsmannen, JO,  där han kräver att Penttinens agerande utreds.