 |
| Attackerna på Kungahuset fortsätter |
Olivia Svensson är journalist på Aftonbladet och skriver ibland egna krönikor. Hon avslutade 2011 med att raljera över kungshuset och förmodligen göra sig lustig på dess bekostnad. Särskilt lustigt blir det när hon försöker göra en poäng av att kungen förlorat i popularitet och bara 35 % av folket har stort förtroende för honom. Detta skriver en person i en bransch som i samma undersökning får 13%. Det är inte så konstigt att den "Kungajakt" som pågår gör att förtroendet får sig en törn, eftersom det fortfarande finns folk som okritiskt sväljer det slaskpressen skriver. Men har man så lite förtroendekapital, borde man nog tala med lite mindre ord. Sista platsen är ohotad!
I en debattartikel i SVD skriver Anne-Lie Elfvén och Magnus Simonsson att det är dags att byta statsskick. De kallar sig "Liberaler för republik". Elfvén är ersättare i Republikanska Klubben och ledamot av Liberala Kvinnoklubben, där Magnus Simonsson är generalsekreterare. Han är dessutom en av grundarna. Under en period arbetade hans om pressekreterare åt EU ministern Birgitta Ohlsson.
Det finns mycket att säga om artikeln. Alexander Johnsson har utvecklat en del av kritiken i sin blogg "Republikanskt stolpskott".
Jag skulle vilja tillägga att om vi skulle utse en statschef utan makt i allmänna val, är jag övertygad om att valdeltagandet skulle bli rekordlågt. Sedan undrar jag vad som blivit så bra i länder där man avskaffat monarkin? Italien? Grekland?
"Fortfarande matas vi via tv och tidningar av förskönande reportage om kungafamiljen, även om medierna sedan något år tillbaka framför kritik mot kungahuset i en omfattning som inte gjorts tidigare."
Det är inte kritik mot kungshuset som framförts. Det är smutskastning av kungen och drottningen. På vilket sätt har Republikanska föreningen ett finger med i spelet?
Men du vet, vi är inte riktigt som Amörkat om vi inte också har en preschidant. Att vi idag bara har två partier, som dessutom är likadana, precis som i Amörkat, det räcker liksom inte, det ska till en preschidant också, och så lite mer fattigdom och ingen social hjälp att tala om, sen är Sverige precis lika fint som Amörkat, möjligheternas land.
SvaraRaderaFast jag är förstås också, och av princip, emot att höga ämbeten går i arv.