"Skyll inte på mig, jag röstade nej"

Vi har inte samma uppfattning om europakten.

Jag röstade nej till EU och jag röstade nej till EMU. Efter EU-omröstningen köpte jag en t-shirt där det stod "Skyll inte på mej, jag röstade nej".

Jag minns hur våra politiker hotade med att helvetets alla portar skulle öppna sig om vi sa nej till ett EU-medlemskap och i slutspurten i stort sett skrämde fram ett ja. Vid EMU-omröstningen gick inte medborgarna på den finten och till etablissemangets stora förtret sa man ett klart och entydigt nej. Idag är det många som är tacksamma för det nejet, ändå vill man föra in Sverige i EMU-samarbetet bakvägen genom att tvinga in oss i den s k europakten. Håkan Juholt var en garanti för att detta inte skulle ske, men nu är han borta. In kommer istället EU-vännen Stefan Lövfén och över en natt byter socialdemokraterna åsikt i frågan. Om det fanns någon "Lövféneffekt", tror jag och hoppas att den försvann där. Undrar om det var bra taktik att hoppa i säng med Reinfeldt på direkten?

(DN) (AB) (SVD)
Annars hoppas jag, som någon uttryckte det, att Lövfén bara har kläder i garderoben, så media kan börja granska politik och då i högre grad de som har makten att bestämma. Lövfén har nog vandrat de flesta korridorer där makten finns och riskerar inte att dömas ut som en "lantis" av etablissemanget i Stockholm.
Det finns mycket att granska och media behöver inte gå utanför tullarna för att hitta uppslag.
Landstingsrådet Filippa Reinfedlt (m) har allt för länge fått leva i en skyddad verkstad. Hon har hela tiden kunna smita undan ansvar och att svara på obekväma frågor, vilket nu på ett bra sätt belyses i en debattartikel i DN av fem chefredaktörer. Dessa tillhör förvisso inte de stora drakarna, men DN har ändå upplåtit plats åt dem.
Husläkarmottagningen Serafen såldes i början av året för mer än 20 miljoner kronor till det riskkapitalbolagsdrivna vårdföretaget Capio. De sex läkarna som sålde vidare Serafen hade själva fått köpa mottagningen för 694 500 kronor fem år tidigare.
Utförsäljningen av Sverige fortsätter och i stort sett utan kritisk granskning av vår gammalmedia. Att hoppas på en förändring är kanske att hoppas för mycket. Nu finns dock ingen Juholt att skylla på.


Slutligen en rapport från Libyen, som väl kan fall under rubriken: "Vad var det jag sa":

Tack till Motvallsbloggen för tipset. Den bloggen innhåller också en länk till en artikel om hur Läkare utan gränser slutat sin verksamhet i Misrata på grund av att de tvingas ta hand om tortyroffer.

Expressen har faktiskt en artikel på samma tema, där man också refererar till en rapport från Amnesty International. Redan i mars förra året fanns det indikationer, men FN och Nato, inklusive Sverige, valde att blunda. 

Nu pågår huggsexan om Libyens olja och de feta kontrakten för att bygga upp landet igen, Afrikas mest välmående nation för bara ett år sedan. Nu är det ruiner och kaos. Snyggt jobbat Fredrik och company!


Slutligen vill jag påpeka att jag mer än gärna skulle vilja haft fel, men oddsen för det var låga från början.