tisdag 22 november 2011

Koljonen lämnar en helt ny version


Johanna Koljonen hoppas som bekant att tillsammans med Sofia Mirjamsdotter få Stora Journalistpriset för deras tvivelaktiga smutskastningskampanj mot Julian Assange i #prataomdet. Jag har inte skrivit så mycket om denna oerhört tvivelaktiga nominering. Allt jag en gång skrev gäller fortfarande. Inför prisceremonin gör Johanna Koljonnen en pudel och i dagens DN lämnar hon en helt ny version till bakgrunden till kampanjen. Flashback är en bra källa och hjälper till att leta tillbaka i tiden, så att folk inte skall glömma. Så här skriver BaalZeBub:

I hennes originalartikel, 18 december 2010, lät det så här:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-...t-prata-om-det
"Olusten jag kände för den här mannen var så vag i konturerna att det krävdes tio års distans för att urskilja dess form: ett as. Den här härliga snubben hade betett sig som ett as. Medan jag, feminist sedan de tidiga tonåren, var så fullständigt obekant med tanken om bestämmanderätt över min egen kropp att jag låg där och var tacksam när han förgrep sig på vår överenskommelse om villkoren för vårt samlag."

"Det slog mig, twittrade jag, att det finns ett strukturellt problem i vår våldtäktslagstiftning. .... Vi kanske till och med tillåter, som jag gjorde då, övergrepp i lagens mening att ske."

"Jag känner mig inte som ett offer, men det hade jag haft rätt till. Killen jag låg med kände sig garanterat inte som en förövare. Det här är något vi måste prata om så att språket i framtiden alltid finns på plats i de fall där det verkligen räknas."

Som synes är det då ingen som helst tvekan om att mannen enligt svensk lag är skyldig till sexuella övergrepp. Det är inte heller någon tvekan om att Johanna för ett juridiskt resonemang.

Men detta rör givetvis inte bara Koljonen, utan går igenom hela prataomdet som en röd tråd. Det handlar om personer (kvinnor med något undantag) som inte uttrycker sin vilja eller som har sex på fyllan, och den andra partnern som då utpekas som förövare av våldtäkt eller sexuella övergrepp i lagens mening. Det handlar om berättelser där den egna personen framställs som en viljelös grönsak, och framförallt män skuldbeläggs och utpekas som kriminella. Påfallande ofta är det tidigare pojkvänner och chefer som utpekas.

Nu har Koljonen som sagt fullständigt ställt allt på huvudet.
"– Ibland kanske man inte ens inser själv att man handlat mot sin egen vilja förrän efteråt, säger Johanna Koljonen. Det behöver inte per definition vara fel att till exempel ha sex för att man inte vill göra partnern ledsen, men det kan vara viktigt att fundera över sina motiv."

"Själv twittrade hon om hur hon en natt haft härligt sex med en man som ”förfört” henne, hur de kommit överens om att använda kondom – men hur hon nästa morgon vaknade mitt i ett samlag där kondomen inte var på. Efteråt blev hon arg.

Varför avbröt hon inte när hon insåg det? Varför sa hon inget?

– Det är ett exempel på när det är intressant att diskutera ansvaret. Mannen som jag var med hade ju all anledning att tro att jag var en entusiastisk deltagare, säger Johanna Koljonen."

Det har tagit Johanna Koljonen elva år att komma fram till den insikten. Så synd då att hon skrev exakt tvärtom när hon startade en kampanj på det tionde året. Fast då handlade det såklart om att skuldbelägga Julian Assange som en tjänst åt Anna Ardin. Idag handlar det om ... vad? Att rida på vågen och få fler priser och frilansuppdrag, åt helvete med alla principer? 
Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv, Tack BaalZeBub!!!
Mina tidigare blogg inlägg i frågan hittar ni här:
#prataomdet en lyckad smutskastningskampanj (19 januari 2011)
Sanningen om #prataomdet (21 januari 2011)
Sanningen om #prataomdet del 2 (28 januari 2011)
Sistnämnda blogg innehåll bl a följande:
#prataomdet skall enligt kampanjmakarna följts av en störtflod av människor som vill berätta om sina erfarenheter. En egen hemsida gjordes i ordning för att att visa alla dessa berättelser. Denna innehåller idag 209 inlägg. 94 är gjorda av bloggare, 44 av media av olika slag. 37 direkt knutna till folk bakom #prataomdet. 34 är vad man kan kalla övriga berättare.
    

10 kommentarer:

  1. Tack OldWolf, tack BaalZeBub!

    Min första reaktion när jag hade läst DN-artikeln var; "här är en ny historia, undrar hur länge hon filat på den"!

    Som Gammal-feminist glömmer jag aldrig sveket från ung-feministerna. Det har tagit kvinnor en fruktansvärt lång tid att till slut befinna sig i en position där de hade rätten att agera som aktiva individer med egen vilja, ansvar, självbestämmande, kraft och lust - både i och utanför "sängen". Hon och hennes vänner raserade allt detta - i ett twitterdrag.

    Samtidigt var det hennes artikel som fick mig att vakna och inse att kvinnor ljuger om ett av de mest fruktansvärda brott som kan begås - det hade jag aldrig tidigare kunnat föreställa mig. Det i sig är ett ytterligare svek mot alla som verkligen drabbas, och borde vara straffbart.

    Ska till jul läsa om Kafkas 'Processen' - det känns som ett självklart val efter det senaste dryga året, av flera olika skäl.

    PS. Jag hoppas - av olika anledningar - att JA stämmer ett flertal personer, vissa saker ska man inte få göra ostraffat och vissa saker ska inte heller få glömmas bort!

    Gammal-feminist

    SvaraRadera
  2. Att som Koljonen älta tio år gamla ligg...? I rest my case.

    SvaraRadera
  3. Att fa ett journalistpris för san skit. Själv har hon tydligen aldrig tagit hänsyn till om männen
    vill ha hennes närmanden eller inte. Typiskt för manga kvinnor idag att tro att dom har ansprak att krama och pussa mänoch som hon
    sa att"jucka mot mäns ben". Ända
    är det sa enkelt. Man behöver bara
    titta pa varandra och steg för steg invänta varandras beteenden. Borde för en sk intellektuell(eller är hon det)vara självklart. Att skylla pa "fylla" är väl ända lägsta nivan/Bernhard
    utan inbjudan. Och ända är det sa enkelt

    SvaraRadera
  4. Hon är ett fnask. Och hon vet om det. Sorry.

    SvaraRadera
  5. Vad Koljonen borde förstå är att välja sina strider. Det sexuella spelet är ett gråzonsområde där det finns inslag av underkastelse, tvång, förställning och så vidare. Våldtäkt är straffbart, sedan finns det mindre smickrande nivåer av övertalning, snack, löften, blickar etc etc. Att tio år efter ett ligg ångra vissa aspekter av spelet är dock för vagt, det finns inget att ta på, inget case.

    Koljonen borde finna bättre områden att skära sina lagrar på. Det är mitt tips till henne. Hon kan väl strida för något tydligare, kanske "svenskar = rasister!" Det brukar gå hem.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker det är en bra text. Den verkar ärlig och sann. Det känns ungefär som det är. Vi har en tendens att överdriva saker som har med sex att göra. Det är så himla viktigt att ALLT går rätt till och inget misstag får göras. Tänk om någon skulle känna sig tvingad att göra något de inte vill!! Jaja ... och hur ovanligt är det? På en skala ungefär. Det upplever man väl nästan dagligen.

    Inte f*n vill jag gå till jobbet varje morgon. Eller ... inte f*n vill jag vara arbetslös. Men hallå ... måste vi resa bort till dina föräldrar i jul igen ... kan vi inte vara hemma?

    Och ... den gamla texten "prata om det" är väl ganska harmlös. Läste den igen nu. Och? Ser inget att uppröra sig över. Precis så kan det ju ha hänt pch precis så kan hon ju ha känt. Swn texten blir ju bara kontroversiell om man samtidigt tänker på Assange. Och knappt inte ens då.

    SvaraRadera
  7. @Wunder,
    Tycker du inte att den gamla texten blir ganska kontroversiell i det ögonblick hon pekar ut mannen i det samlaget som en förövare? Det tycker i alla fall jag.

    SvaraRadera
  8. @Anonym - jag vet inte. Jag tycker inte den gamla texten var särskillt anklagande. Hade detta med Assange inte funnits samtidigt så hade nog ingen direkt reagerat på den. Bara en story om något som skulle kunna hända. Om man nu inte tycker alla män är svin förståss - men då är ju allt fel att läsa och skriva. Då kan ju allt misstolkas.

    SvaraRadera
  9. Äntligen!

    Ann Heberlein i Sydsvenskan skriver en helt fantastisk artikel där hon bit för bit kritiserar och visar varför #prataomdet-kampenjen inte skulle ha fått stora journalistpriset.

    Hon framhåller att kampanjen inte spridit sig utanför den innersta kretsen men framförallt betonar hon vilka konsekvenser det får för dem som faktiskt blivit våldtagna att som kampanjen gjorde jämställa oönskat smek med våldtäkter. Det enda hon inte berör är kampanjens utnyttjande av en anklagad men icke åtal eller dömd person som krok/hook, alltså Julian Assange.

    Ett citerat utdrag ur Ann Heberleins artikel.

    "Här, precis här, finns mitt största problem med kampanjen – att allt som känns pinsamt, obekvämt eller bara dåligt tolkas som övergrepp och jämställs med våldtäkt. Det är, måste jag säga, kränkande mot alla de kvinnor som i likhet med mig själv blivit våldtagna. Skillnaden mellan att vakna av att mannen man gått hem med och haft sex med under natten smeker ens kön och att bli fasthållen, tvingad, utsatt för våld och brutalt penetrerad är enorm. Den skillnaden tror jag ändå att vi måste respektera. Alla katter är inte grå."

    http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1584763/vempratar%C2%ADomdet.html

    /Gammal-feminist

    SvaraRadera
  10. Håller med, en mycket bra artikel av Ann Heberlein, men det är nog bara utanför Stockholm man vågar skriva sanningen

    SvaraRadera

Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.