Det har nu gått drygt ett år sedan överåklagare Marianne Ny tog beslut att återöppna förundersökningen mot Julian Assange. Jag är förundrad över att ingen gammalmedia tar upp denna skandal, eller rättare sagt jag är inte det. Man kan inte förvänta sig det av "husbondens röst".
För varje dag som går bleknar minnet för de inblandade. Möjligheten att få en rättvis bild av händelseförloppet går förlorad. Julian Assange och hans advokater har haft ett år på sig att förbereda sig på hur man skall agera vid ett utelämnande. Han kommer att vara oerhört väl förberedd och en ytterst svårfångad fisk, mycket mer svårfångad än han var för ett år sedan.
Detta är ett nytt svart kapitel i åklagarmyndighetens historia. Nyligen slog man nytt bottenrekord i hanteringen av barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Ett mål som man sedan förlorade, men innan dess hade man gjort sig skyldig till omänskligt lidande för flera människor.
Försvarsadvokat i målet mot läkaren var Björn Hurtig. Han är säkert på hugget för att vinna ytterligare ett prestigemål. Vi kan vara säkra på att hans advokatbyrå inte legat på latsidan.
Målsägandebiträdet, den mediakåte feministadvokaten, mannen som borde komma i Guiness rekordbok för att ha lyckats få sin klient dömd för 7 mord han inte begått, Claes Borgström, går ut i media och gråter vilket lidande Julian Assange åsamkat hans klienter. Den som orsak detta lidande är Marianne Ny med sitt åsnelika beteende.
Om Assange är misstänkt för ett så allvarligt brott som våldtäkt och dessutom utländsk medborgare, skulle han naturligtvis ha gripits omedelbart och förhörts så snabbt som möjligt. Hade Marianne Ny gjort detta, hade hon redan i slutet på november kunnat ta ställning till ett eventuellt åtal.
När hon nu inte gjorde det uppenbara, har hon haft 11 månader på sig att masa sig över till England och förhört honom. Efter förhör hade hon sedan åter kunnat ta ställning till åtal eller inte. Med ett åtal hade det inte blivit något tjafs om EAW.
Det hade varit hederligt av Claes Borgström att kritisera den som skall kritiseras, nämligen Marianne Ny! Någon hederlighet från det hållet är inte att förvänta sig.
Nu tror jag att Julian Assange kommer att komma till Sverige. Han häktas och förhörs. Ny håller honom häktad, inlåst och isolerad så länge hon kan. Hennes prestige kommer att göra att hon väcker åtal, även om hon inte tror att hon kommer att vinna. Förundersökningen kommer att vara sekretessbelagd. Rättegången kommer att hållas hemlig bakom stängda dörrar. Allmänheten kommer inte att få veta något om det som föregår. Det mesta av vad som togs upp i rätten kommer att sekretessbeläggas av hänsyn till AA och SW.
Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell raljerar i sin ledare över Assange och Sverige som "Feminismens Saudiarabien). Naturligtvis inte förvånande från en feminist, men vi som följer bloggar som GenusNytt och Pelle Billing m fl (se mina blogglänkar till höger) ser varje dag exempel på att han har rätt.
(DN)
Håller med den som skrev och undrade varför inte RRV intresserat sig för Marianne Ny's slöseri med skattemedel genom denna onödiga långbänk.
SvaraRaderaEnligt mig har du är rätt i allt - nästan!
SvaraRaderaSjälv tror jag nämligen inte att det kommer gå till åtal. Även om det går att ålägga sekretess, kommer allt att kunna läcka, som det gjort i detta fall från dag 1, bl.a. från polisen, jourhavande åklagare m.fl. Av bl.a. skälet att ytterligare information kan komma att läcka, tror jag inte åklagaren vill ha någon rättegång, då ännu mer av felaktigheter i detta fall kan komma att avslöjas. Ett annat skäl varför jag inte tror det går till åtal – om det finns någon rättssäkerhet alls kvar i Sverige – är att åklagaren mycket sannolikt kan förlora. Fallet är svagt, inte minst stärks detta utifrån vad som framkommer i Häktningspromemorian (HÄPM) som florerat på nätet sen i februari, och där i bl.a. de förhör som gjorts med de båda målsägarna, och andra, samt också den tekniska bevisningen med kondomer utan DNA inlämnade av målsägarna, m.m. Enligt Hurtig i intervju hos Expressen idag, finns det ännu mer som talar emot målsägarna och som inte finns med i HÄPM. Förmodar han bl.a. syftar på de sms som han nämnde i England, där det framkommer att SW halvsov, var halvvaken, och alltså inte alls sov! Inget av allt detta tror jag åklagarsidan vill riskera, och inte heller målsägarna och deras advokat! Vid en förlust skulle väl Sverige kunna bli skadeståndsskyldiga, något de knappast heller är intresserade av.
Nej, jag sätter mina pengar på förhör (som kunde ha gjorts för 1 år sen i England!), lite tid över låtsas betänkande från åklagarsidan, och sen ett uttalande på hemsidan att det inte blir något åtal med hänvisning till hur svårt det är i sådana här mål när ord står mot ord. Och på detta sätt har åklagarsidan samt målsägarna och deras advokat behållit sin "heder", och alla kan fortsätta tycka synd om målsägarna, och JA kan fortsätta framställas som ’the bad guy’. Det är JA, som inte bara fråntagits sin frihet genom att han suttit i fängelse isolerad i 10 dagar och därefter i husarrest med fotboja och daglig anmälningsplikt i snart 1 år, utan han är mannen som alltid kommer att ha varit anklagad för våldtäkt, något han aldrig kommer att kunna bli fri från. En rättegång skulle kunna frigöra honom från det, men pga även detta skäl tror jag aldrig något åtals väcks och därmed ingen internationellt välbevakad rättegång i Sverige. Det är helt enkelt för mycket för Sverige att förlora.
Men egentligen är det inte bara JA som förlorat, utan rättssäkerheten i stort gällande hur 'fall' får hanteras samt hur EAW används m.m., samt också de män som blivit och kommer att blir oskyldigt anklagade för våldtäkt, och framförallt alla de kvinnor som verkligen blivit och kommer att bli våldtagna – ett mycket stort och skrämmande hån mot dessa.
"En gammal-feminist"
Länk till intervjun med Björn Hurtig.
http://tv.expressen.se/nyheter/utrikes/1.2610689/julian-assange-utlamnas-till-sverige
Du kan mycket väl ha rätt. Ditt scenario är minst lika troligt som mitt. Jag bygger mina tankar mycket på att den del åklagare verkar vara envisa som åsnor och måste i mål till varje pris, kosta vad det kosta vill. Det är helt riskfritt för dem att driva mål i absurdum. Marianne Ny framstår som en sådan
SvaraRadera