Var kommer siffrorna ifrån?

Malin Roux har skrivit ken debattartikel i Aftonbladet. Hon vill införa den svenska sexköpslagen i övriga EU. Roux är grundare av den ideella organsiationen Real Stars, som arbetar mot sextrafficking. Som så ofta i denna typ av debattartiklar, som finns det påståenden utan källhänvisning.
Real Stars är vad man kallar en NGO (None Goverment Organisation), men finansieras delvis med statliga medel, bl a fick man till 2012 300.000 kronor av Ungdomsstyrelsen. Det är en ung förening, som startade så sent som 2010.
Föreningens syfte må var vällovligt, men då kanske man måste debattera på ett annat sätt för att bli trovärdig. Malin Roux påstår att det bara i Europa finns ett stadigt ökande antal sexslavar:
"Trafficking är i dag större än någonsin och antalet sexslavar, som står för lejonparten av all människohandel, ökar dramatiskt varje år. Bara i Europa uppskattas antalet sexslavar till nära 700 000."

Någon källa till detta lämnas inte. Den som blir nyfiken googlar. "700 000 sexslavar" ger många träff. Problemet är att källan är så olika. CIA, UNHCR, IOM, UD USA. Samma siffror, olika avsändare. Hela tiden mellan 700 000 och 2 miljoner är offer för människohandel worldwide. Första gången jag hittar siffran är från 1999:

"Enligt en rapport med titeln International Trafficking in Women to the United States, som publicerades 1999, säljs och köps varje år mellan 700 000 och 2 000 000 kvinnor och barn, många av dem till prostitution."

At present, no one US or international agency is compiling accurate statistics. Nonetheless, government and nongovernmental experts in the field estimate that out of the 700,000 to two million women and children who are trafficked globally each year, 

Ingenstans hittar jag Malin Roux siffra. 

Malin Roux

I en kommentar till Roux artikel hittar jag följande, skrivet av Björn von Knorring:

"När Inger Segelström kandiderade till EU-parlamentet var trafficking enligt henne den viktigaste frågan i den europeiska politiken. En verksamhet som varje år sades transportera 500 000 kvinnor och barn i huvudsak från de forna östlanderna till sexslaveri i Västeuropa. Den siffran var central för den grupp politiker från olika partier som valde att göra trafficking till sin stora fråga i valet till EU-parIamentetUppskattningen av antalet traffickingoffer brukar normalt hänforas till organisationen IOM (International Organization for Migration). När jag talar med organisationens informationsavdelning skrattar man. "Det där är en siffra som journalisterna har hittat på. Det är möjligt att den nämndes någon gång för länge sedan, men sedan dess har den fått ett eget liv"; säger Pineiro Niurka, på IOM i Geneve. Efter lite tankepaus kommer hon på att det kanske ändå finns en källa; amerikanska utrikesdepartementet och deras årliga rapport om traffickingIäget i världen. Och mycket riktigt - siffran förekommer i den amerikanska rapporten - men som källa anges IOM. När jag återkommer till IOMs huvudkontor i Geneve med uppgiften att amerikanerna anvander IOM som källa till fantasisiffran blir det mer munterhet och en ny tankepaus. "Den kan komma från en NGO (Non-govermental Organisation) i Sverige, kvinna till kvinna tror jag"; sager Pineiro Niurka. Vilket naturligtvis vid kontroll avvisas med bestämdhet också från den svenska organisationens kontor i Stockholm." 

Han lyckades alltså inte heller hitta någon källa till siffran, som användes i EU-parlamentet. 

Om man återgår till rapporten "Internation trafficking in women to th US" hänvisar man till uppskattningar gjorde av regeringstjänstemän eller från någon NGO. I Wikipedia hittar man följande:

"Numerous NGOs and governmental agencies produce estimates and specific statistics on the numbers of potential and actual victims of trafficking. According to the critics, these figures rarely have identifiable sources or transparent methodologies behind them and in most (if not all) instances, they are mere guesses. Scholars argue that this is a result of the fact that it is impossible to produce any meaningful statistics on a reportedly illegal and covert phenomenon happening in the shadow economy."

Ett intressant exempel på hur siffror dyker upp är från Fotbolls VM i SydAfrika 2010. Det beräknades det komma 40 000 sexarbetare genom trafficking. Någon källa för siffran gick inte att få fram, trots efterforskningar. Det underliga var att det var exakt lika många som beräknades komma till VM iTyskland fyra år tidigare. När det gällde Tyskland gjorde IOM en undersökning efter VM. Inte heller IOM kunde hitta  källan till påståendet. I de undersökningar som gjordes i Sydafrika kunde man inte se någon ökning av antalet sexarbetare i landet under VM. I Tyskland hittade man 5 fall. (Wall Street Journal)

NTS Alert skriver också om problemen att korrekt uppskatta antalet människor som är offer för trafficking och de felkällor som finns.

Hur stort är då problemet med trafficking i Sverige? BRÅ:s statistik för förra året säger följande:

Anmälda brott trafficking för sexuella ändamål: 35. Uppklarade 20 (varav 10 utan känd gärningsman).
Anmälda brott trafficking för andra ändamål: 63. Uppklarade 32 (varav 20 utan känd gärningsman).
Det hittades/anmäldes 10 Lilja-fall i Sverige förra året. Samtidigt hittades 20 barn som tvingades till arbete eller tiggeri. Uppklaringsgraden där någon fälls är låg.

Dick Wase

Dick Wase är historiker och gjort studien ”Den kidnappade sanningen. Myten om den gigantiska sextraffickingen”. Han delar inte alls Roux uppskattning av hur stor traffickingen är. I en artikel i Newsmill skriver han följande:
"I hela världen har vi maximalt 3000 dokumenterade fall (domar) varje år, vilket – om man nu skulle ta till en så groteskt uppblåst ”mörkertalsberäkning” som den Liz Kelly sätter som yttersta gräns, d v s 20 ggr antalet kända fall – skulle göra maximalt 60.000 fall per år. Men i verkligheten är sextrafficking det brott vars bekämpande får absolut mest ekonomiska resurser av alla brott i hela världen. I land efter land görs tillslag efter tillslag, utan att man hittar några traffickingoffer, så i verkligheten är det orimligt att de reella antalen skulle överstiga tre gånger de dokumenterade fallen. D v s, att vi maximalt skulle ha ca 9000 fall i hela världen varje år.
Varför matas vi då med denna falska propaganda hela tiden? Enda anledningen är, därför att aktivisterna själva så stort gynnas av den påhittade bilden, därför att de med densamma kan skrämma samhället till att acceptera deras moralistiska och ideologiska idéer som ”fakta”. Professor Ann Jordan, vid American University Washington College of Law, försökte t ex spåra undersökningen eller statistiken som ligger till grund för påståendet att sextrafficking skulle vara världens tredje största kriminella verksamhet, vilket t ex EU-minister Birgitta Olsson påstod senast i december 2011. Men det visar sig, att någon sådan undersökning eller statistik inte existerar.
Påståendet är helt och hållet ett påhitt någonstans ifrån, utan någonting som helst som kan konfirmera det. I verkligheten, som min undersökning visar, är människosmuggling en småskalig verksamhet, med enstaka, tillfälliga inblandade. De stora kriminella nätverk som det ständigt talas om existerar inte i verkligheten!"

Hur adekvat Wases sätt att räkna är, låter jag vara osagt. Han har åtminstone en grund för sin beräkning, vilket Roux inte har.
Wase menar alltså att det finns ett egenvärde av NGO:s att blåsa upp siffror för att få så mycket pengar som möjligt till sin verksamhet.
När människor tvingas till olika typer av arbete mot sin vilja, det må vara som sexarbetare eller som som arbetskraft i en fabrik, skall detta bekämpas. Det skall dock vara med blanka vapen och ärliga argument. Kanske är inte heller trafficing alltid trafficing. Ibland gör människor saker frivilligt. Svenska rättsmyndigheter vägrar dock tro det. När en prostituerad kvinna vägrar vara målsägare mot sin fästman, blir hon inte trodd. Enligt åklagaren är hon ändå ett offer.(Ryska Sanningar)

Ingen julefrid i dalaskogarna

Min farfar var jägare, men han skulle aldrig kunna tänka sig att gå ut med bössan under jul- och nyårshelgerna. Då rådde julefrid även i skogen. Det var rikligt med foder på utfodringsplatsen i skogen och på fågelbordet. Detta gamla hedersbegrepp bland jägare gäller inte längre, åtminstone inte bland skjutglada "Rambos" i Dalarna. Aftonbladet kan idag berätta om hur en jägare trodde att en hund var en varg och satte en kula genom huvudet på den.
– Vi har haft problem med rovdjur här. Björn, lo och varg som lemlästat våra djur. Jag beklagar djupt det som hänt. Mer vill jag inte säga.

Så lyder jägarens förklaring till varför han satte en kula i hunden. Han trodde alltså att "vargen" kunde vara något av de oidentifierade rovdjur som man tidigare haft problem med. Att det skulle handla om nödvärn, det vill säga att "vargen" var på väg att attackera jägarens djur, kan han naturligtvis inte hävda. I Dalarna går inte får ute och betar på vintern.

Hunden var en korsning mellan siberian husky och alaskan malamute och kan kanske få håll ha vissa likheter med en varg. En riktig jägare hade för det första inte skjutit, eftersom han är laglydig. Vargjakt är förbjuden om det inte handlar om nödvärn! Om han ändå skulle fått för sig att bryta mot lagen, hade han förvissat sig om att det verkligen var en varg. "Rambo" brydde sig inte om lagen eller förvissade sig om att han såg rätt. Han satte bara en kula genom huvudet på hunden.

Hunden var inte kopplad, utan var ute och sprang fritt med familjen tog en vinterpromenad. Tyvärr för jägaren kunde han därför inte köra en klassisk Skjut Gräv Tig.

Vid den här tiden på året är det inte olagligt att inte ha hundar kopplade. Förbudet gäller mellan 1 mars och 20 augusti. Nu skall man ändå ha bra kontroll på hunden så den inte börja driva. Själv har jag hunden inom kontrollerbart avstånd, inte för att den driver, utan för jag vet jag att det kan finnas varg i området. Det är jag som har ansvar för hunden, inte vargen. Nu kan man väl säga att det finns ytterligare skäl, det kan ju finnas fler "Rambo" i skogen.

Jag tror den enkla förklaringen är att "Rambo" ville bli kung i bastun och kunna berätta en fantastisk historia om hur han sköt en varg. Hur han spårade den på skidor i 10 mil (inte snöskoter) och sedan i ultrarapid låta lyssnarna vara med från det han lyfte bössan tills vargen låg död på marken med ett perfekt skott genom huvudet.

Jag vet att det finns en frustration bland en del jägare över att inte få använda sina snöskotrar, kommunikationsradior och precisions vapen och ge sig ut på vargjakt. Det som nu hänt visar att någon vargjakt inte behövs. Tillräckligt många anser sig kunna ta lagen i egna händer. 

Majoriteten av jägare tillhör inte denna krets, oavsett inställning till vargen. Den minoritet som utgörs av skjutglada "Rambos" är dock tillräckligt många.

Undrar vad Jägerförbundet kommer att säga? Förmodligen inget! Naturligtvis borde jägaren i fråga bli av med sin vapenlicens. Han har visat sig vara olämplig som jägare.

Gammelvargens juldagsbetraktelse

Vi har firat en traditionell svensk jul på det sättet jag firat jul i över 60 år. Det var med traditionell julmat, julklappar och jultomte. Om andra väljer att fira julen på annat vis är de fria att göra det. Vi lever i ett fritt land. Låt den som firar jul till minne av Jesu födelse få göra det. Om någon istället vill göra helgen till ett midvinterblot, så är det helt ok. Det går bra att låta bli att fira helt om man vill.
När jag ser friden i min 91-åriga mammas ögon när hon hör de gamla julsångerna, psalmerna och julevangeliet, så får traditionen än starkare betydelse. Detta är inget någon har rätt att ta ifrån henne. Inte heller att hon läser sitt "Fader vår..." på kvällen innan hon somnar.
Jag är nog själv kristen, även om jag inte springer ner dörrarna till guds hus. Från min barndom bär jag med mig det goda som finns i kristendomen. När livet varit svårt har det hänt att jag knäppt mina händer i bön. Har det hjälpt? Jag vet inte, men det har känts bra när jag gjort det. När barnen lämnat hemmet och finns spridda i världen, känns det tryggt att ibland tro det finns någon som håller en vakande hand över dem.

Som jag tidigare skrivit lever jag nu i ett nytt förhållande med fru och barn med en annan hudfärg och en annan religion. De firar också helsvensk jul med julmat och jultomte. Detta är lika naturligt som jag är med och firar deras högtider när vi besöker deras hemland. Detta är ingen uppoffring för någon part, utan blir bara dubbel glädje. När hon tänder sina ljus och ber till sin gud, är det hennes stund som jag aldrig skulle kunna tänka mig att ta ifrån henne.

Lever vi i ett sekulärt samhälle måste man visa respekt för olika människors tro. Om jag visar respekt för andra, kräver jag också respekt tillbaka. Jag tycker också att alla måste försöka anpassa sig till det land man kommer till. Det betyder inte att ge upp religion och traditioner, men det kan innebär att tro och traditioner kan skapa problem. Om tro och tradition är så stark att det hindrar dig från att göra vissa saker, så får du finna dig i att avstå.
I min frus land finns det många saker, som är naturliga här, som man inte kan göra där. Om vi skulle bosätta oss där, måste jag anpassa mig till de lagar och regler som gäller där.

Vi lever i en hård tid på många sätt. Det sociala skyddsnätet blir allt glesare, fler och fler faller igenom. Jobben blir allt färre i takt med att varslen ökar. Sådana tider leder till motsättningar, när de istället borde leda till sammanhållning. Vi måste ta människors oro på allvar, kliva ner från höga hästar och göra något.

Detta är trots allt vårt land, allas vårt land som lever här. Det är bara tillsammans vi kan göra det till ett bra land.

*********

Det var tio cm nysnö i morse. Skosvägen var oplogad, så jag tog skidorna med hunden springande lös bredvid. Där korsades vår väg att ett färskt vargspår. Hunden ryggade tillbaka, innan den försiktigt nosade i de stora spåren, men kände uppenbarligen ingen lust att följa dem. Detta är också en del av vårt land, som det också finns de som vill ta ifrån oss.

Vem är terrorist och vem är frihetshjälte?

Idag kan vi läsa att två svenska medborgare har åtalats i USA för terrorbrott.(DN) Brottet består i att de har tränats av islamistiska al-Shabaab i Somalia för att kunna utföra terroruppdrag. Det jag undrar över är vilket brott männen begått mot USA? De greps av lokala myndigheter i Djibouti och togs sedan om hand och flögs till USA av amerikanerna den 14 november. Någon mer som ser likheten med egyptierna som flögs ut ur Sverige?
Jag hyser inga sympatier för al-Shabaab som är en radikal islamistisk organisation, som med vapenmakt vill skapa en islamistisk stat i Afrika. Det innebär inte att jag tycker det är ok att USA i sin självpåtagna roll som världspolis kan utse vänner och ovänner, som har samma agenda. Sedan självsvåldigt bestämma att vissa skall föras till USA för rättegång, andra skall ruttna på en bas på Kuba eller helt enkelt avrättas med hjälp av drönare.
Vilken skillnad är det på en självmordsbombare i Somalia eller en i Syrien? Jo, i Syrien har det bestämts av EU, Nato, USA, Saudiarabien och Qatar att han är en frihetshjälte, trots att han företräder exakt samma ideologi som al-Shabaab. Någon mer som ser dubbelmoralen?
Vem som är terrorist eller frihetshjälte beror med andra ord på vilken sida man befinner sig. Terror kan ha olika skepnader. När bombplan sveper in över bostadsområden med sin dödliga last, är detta också terror. När vuxna och barn dödas av drönattacker är detta också terror. I de senare fallen kan vi vara säkra till 100% att ingen någonsin kommer att åtalas.

God Jul!

Internetgerilla och internet terror

Nu rör sig gammelvargen på en farlig väg, där det gäller att akta sig för att inte på en mina. Den alternativa vägen går över svag is. Bästa vore egentligen att vända tillbaka, ta en god bok och tända en brasa.
Jag läser idag om AB:s kulturchef Åsa Linderborg, som är förföljd av hat sedan tidningen granskat olika webbplatser, som man betecknar som rasistiska. Jag har inte läst artiklarna, jag läser inte de aktuella sajterna och jag försvarar inte de hotfulla och sexistiska mail och sms, som Linderborg har fått ta emot.
Jag skulle ändå drista mig till att säga, att som man bäddar får man ligga. Och då menar jag att det drabbar henne för att hon representerar "makten". Genom att gammalmedia och politiker i de etablerade partierna flyr debatten, skapas en "gerillarörelse", var politiska gren är Sverigedemokraterna. Precis som i "frihetsrörelsen" i Syrien, innehåller gerillan allehanda element, från vanligt folk till ganska otrevliga typer. För en del är Internet vapnet. Där finns allt från de som försöker att föra en vettig debatt till de som ägnar sig åt "nätterrorism".
Det som skrämmer mig är att PK-etablissemanget inte har förmåga att läsa av den frustration som finns ute i samhället. Detta ger sig bland annat uttryck i att man blandar ihop kritik mot invandringen med rasism. En julsång innehåller orden "tippe tippe tipp tapp" och illustrerar tomtenissar som smyger fram på tårna. Ibland får jag känslan av det det är en illustration av vad man vill att det svenska folket skall göra.
Varje litet "tippe, tippe, tipp, tapp" ger nya röster till Sverigedemokraterna och nya gerillakrigare.
Om nu upploppen i Göteborg till viss del är hedersrelaterade, så prata eller skriv om det. Förklara skillnader mellan kulturer.

Berätta att Zenidine Zidane tog en utvisning i VM-finalen när Marco Materazzi kallade hans syster för en hora. Berätta att det inte var så länge sedan även svenska grabbar försvarade sina systrars heder med knytnävarna.
När Helsingborgs Dagblads kulturchef Gunnar Bergdahl skriver:
"Han (Erik Almqvist SD) har nu tydligen läst HD:s kultursida och vill föra fram sin främlingsfientliga propaganda om hur 'massinvandringen' förstör 'hans land'. Det kan han glömma. Den icke upplösta normen är nämligen att bekämpa främlingsfientlighet och rasism".

Bergdahl är ett bra exempel på inställningen hos PK-media. Undvik debatten, precis som statsminister Fredrik Reinfeldt. "Om jag blundar tillräckligt hårt, tillräckligt länge, är nog det "hemska" borta när jag tittar igen. Istället får det "hemska" näring och växer sig starkare.

Om man inte ser problemen och tar dem allvar kommer Sverigedemokraterna att vara det tredje största partiet med marginal 2014. Att kalla deras anhängare för SD-pöbel är inte speciellt fruktsamt, tvärtom.

Att i dagens klimat, som Centerpartiet, föreslå fri invandring, gör inte saken bättre.

För att undvika alla beskyllningar om rasism, vill jag berätta att jag är gift med en kvinna med annan hudfärg och annan religion. Vi respekterar skillnaderna i tro och kultur. I hennes hemland är det deras sätt att leva och deras lagar som gäller, i Sverige är det våra.
Om man tror på det man säger, ta debatten, för fram argumenten. Om det finns brister, erkänn det. Framför allt sluta vara så förbannat PK!!

Tangentbordsriddare istället för skrivbordshjältar

Anna Troberg

"Vårt val påverkar direkt hur barn och ungdomar kommer att använda internet. Tänker alla tyckare på det när de dagligen sitter och skriver magsura och hånfulla kommentarer om varandra och andra i krönikor, ledare och artiklar? Tror de att det är bättre när de sprider mörker med fin bildbyline i media än när vanliga dödliga gör det i kommentarsfält eller på Facebook och Twitter?"

Detta skriver Piratpartiets partiledare Anna Troberg i ett ett klokt debattinlägg i Aftonbladet.

Jag kom naturligtvis direkt att tänka på Aftonbladets egen Oisin Cantwell, som nedlåtande kan kalla någon ett "fegt kräk". Detta fick mig att blogga om "Skrivbordshjälten".

Anna Troberg väljer att prata om "tangentbordsriddare", vilket är något nämnde Cantwell inte är. Han passar in på hennes inledande citat.

Hennes krönika handlar om reaktionerna efter "instagram-upploppen" i Göteborg, där många s k experter och tyckare lägger ansvaret på Internet och sociala medier. 

"Enkla förklaringar är bekväma för politiker och journalister. De gör det lätt att sitta i mediernas VIP-loge, utse syndabockar och kräva hårdare lagar för att få ungdomarna att hyfsa till sig. Problemet är att inget av det minskar de problem som finns med näthat. För det krävs det äkta energi och ett engagemang långt bortom tomt prat."

Troberg menar att vi vuxna måste vara positiva förebilder även på nätet. Hon är själv mycket aktiv på nätet och jag har med förtjusning läst tråden på Flashback, där hon modigt ger sig in i en dialog med forummedlemmarna. Även på sin blogg för hon en dialog med sina läsare i kommentatorsfältet.

Det är lätt att instämma med henne och försöka agera så i kommentarer, i bloggen och på Twitter. Fast ibland drar humöret iväg, men det är då också en fråga om i vilken position den finns som får ta eventuell kritik.

Bloggen Högbergs Tankar skriver också några kloka ord:

"Mobbningen, hatet har blivit mer publikt och fler kan ta del av det. En bild, ett ord i ilska har plötsligt miljoner läsare som tror på det som står där framför dem på skärmen. Ett skämt blir allvar utan att det var så tänkt. En gnista tänder lätt en brasa som inte går att kontrollera. Förr var mobbingen mer intern, idag är den publik och man kan vara anonym. En bild ett ord på nätet utan underskrift eller något annat som gör att vi vet vem det är.

Det är inte nätet som är boven i dramat utan de unga som inte begriper vilken skada de gör. Jag misstänker att utan nätet så hade de funnit andra vägar att föra ut samma budskap. Möjligt att nätet gjort det närmare och lättare."

Skrivbordshjälten Oisin Cantwell

Oisin Cantwell heter en svensk skrivbordshjälte. Bakom sitt tangentbord är han modig, men han är ingen Clark Kent. Han kastar aldrig kostymen och ger sig ut i verkligheten som Fantomen. Han sitter tryggt bakom sin skärm. Inget värre kan hända honom att att 500 kommentarer slaktar det han skriver. Cantwell behöver inte vara rädd för att bli utlämnad till USA. Det finns inga amerikanska kongressledamöter som kräver hans huvud på ett fat. Det förekommer inge hemliga polisutredningar mot honom.
Oisin Cantwell är nämligen en ganska obetydlig person, bortsett från att han skriver en kolumn på Aftonbladet. I skydd av en ansvarig utgivare kan han underlåta att kan han nedlåtande kalla någon för  ett "fegt kräk". Han gör det i en krönika i Aftonbladet.
Jag måste säga att maken till dravel var det länge sedan jag läste och då skrivs det mycket dravel i svensk kvällspress. Jag förstår inte ens syftet med krönikan. Den kvalificerade dyngan som Cantwell presenterar saknar fullständigt substans.
Någon kritik mot Sverige, svenska åklagarmyndighet och överåklagare Marianne Ny, kan man inte hitta i krönikan. Cantwell måste ha läst förundersökningen och sett på vilken svag grund den vilar. Varför skriver inte Cantwell om hur nämnda myndighet och nämda överåklagare gång på ljugit om varför man inte kan åka över till England för att förhöra Assange. Istället agerar verderbörande krönikör som en gammal gödselspridare, som sprättar dynga omkring sig.
Nej, Oisin Cantwell, detta var dåligt, otroligt dåligt. Om det delas ut någon journalistiskt dyngpris, ligger du bra till

.

Skola ville stoppa 3 pepparkaksgubbar

I helgen tillfördes Sverigedemokraterna nya sympatisörer. Det var när lille Mio, 10 år, på Kanalskolan i Laxå inte fick vara pepparkaksgubbe i luciatåget (AB). När hans mamma ringde skolan upplystes hon om att man tagit bort sången för att inte stöta sig med någon. Med andra ord var skolan rädd för att någon skulle uppfatta den gamla julsången från 1913 som rasistisk. Mios mamma gjorde följande reflektion:
– Då sa jag att om man nu ska dra saker till sin spets ska inte Mio vara med i något Ku Klux Klan-tåg. För det är vad det är – de har vita strutar och vita klänningar.

Nu backade skolan efter att det hela blev en riksnyhet. Ändå var åtgärden sanktionerat ändå uppe i högsta ledningen.

Margaretha Zetterlund, barnomsorg- och utbildningschef i Laxå kommun, säger hon att pepparkaksgubbarna portades eftersom de bestämt sig för att inte sjunga pepparkakslåten ”Tre pepparkaksgubbar”.

Plötsligt var dock allt ett missförstånd. Zetterlund gjorde en pudel

Vi komma, vi komma från pepparkakeland
och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand
Så bruna, så bruna vi äro alla tre
korinter till ögon och hattarna på sne
Tre gubbar, tre gubbar från pepparkakeland
till julen, till julen vi komma hand i hand
men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis, de ville inte resa från vår pepparkakegris.

Texten skrev av Astrid Forsell Gullstrand och musiken av Alice Tegnér och har alltså sjungits i snart 100 år. Blir nästa steg att man inte kan äta pepparkakor, som är formade som gubbar och gummor? Kanske skulle vi fokusera på annat när det gäller att arbeta för människors lika värde, oavsett etnicitet, kön, sexuell läggning  eller religion. Trams som detta, Lilla Hjärtat och Tintin i Kongo gynnar inte detta arbete, tvärt om!