onsdag 7 november 2012

Full fart mot det kontantlösa samhället


Enligt riksdagsman Ulla Andersson (v) fanns i Sverige år 2009 inga kontantlösa bankkontor. År 2010 var siffran 179. 2011 var antalet 560. Det motsvarar var tredje bankkontor. Hon tog upp frågan i en interpellation till regeringen
- Avser statsrådet att ta något initiativ för att tvinga de stora affärsbankerna att upprätthålla någon form av kontanthantering?
Regeringens svar:
Vi vill att processen [med kontantväsendets utraderande] fortsätter.
Min gamla mamma är 91 år. Hon sköter det mesta själv, men skulle naturligtvis bli helt utslagen i ett kontantlöst samhälle. Den mest avancerade pryl hon kan hantera, är en miniräknare. Hon har frågat sin bank (Handelsbanken), om det finns planer på att ta bort kontanterna. Svaret blev att det inte finns några sådana planer. Om konkurrentbanken skulle ta bort kontanter, kommer deras kunder inte att kunna räkna med att få detta på Handelsbanken. Någon garanti för framtiden finns naturligtvis inte, men kanske kan det bli för ensilkda banker att konkurrera på?
Frågan är hur vi vanliga dödliga vill ha det? Är vi beredda på det kontantlösa samhället? Personligen är jag det inte. Det känns tryggt att ha lite sedlar i plånboken. 
Hur skall transaktioner mellan vanligt folk skötas? Skall var och en ha en kortdragare i fickan? 
Det finns de som anser att ett kontantlöst samhälle är ytterligare ett steg mot det optimala övervakningssamhället. Varenda transaktion kommer att kunna synas. Vem har skickat pengar till vem. Kommer det att bli en marknad för svartväxlare i gathörnen efter ett öststatsmönster? Kommer byteshandlen att öka?
Vad är ett bankkonto i ett kontantlöst samhälle? En fordran på ingenting? Vad kan jag få tillbaka av banken om det inte finns några fysiska kontanter? Kommer det att gå att få ut pengar ur systemet?
Är rånrisken med kontanthanteringen bara en ursäkt för att bankerna skall tjäna ännu mera pengar? Den som tror att det görs av omsorg om oss vanliga medborgare är nog ganska naiva. Redan idag tjänar bankerna stora pengar på korten. Jag läste någon uppgift om att en vanlig kortinnehavare bidrar med 900 kr om året i ökade inkomster för bankerna i form av avgifter.
Skall vi ge ett bankkort till våra barn, så de kan handla sitt lördagsgodis? Hur lär man dem hantera pengar de aldrig ser? 
Det finns många frågor, men få svar. Någon större debatt verkar inte förekomma. Hur ser andra politiker än Ulla Andersson på frågan? Är inte detta något som borde debatteras och diskuteras och inte smygas på oss?
Den som vill protestera kan göra det hos Kristoffer Hell

2 kommentarer:

  1. Klart att vi kunder får betala de tre procent som det kostar att använda kortet, förutom då American Express som tar fem procent.

    I Asien gömmer man inte den kostnaden utan där säger de direkt att aha du betalar med kort då blir det tre procent till.

    Blir bankerna av med kontanterna så kommer förmodligen den avgiften att höjas och vi får betala som vanligt bankernas förtjänster.
    Allemand

    SvaraRadera
  2. Lika bra skrivet som alltid oldwolf.
    Kontantlöst bankkontor är som en fotbollsplan utan boll.

    I mitten av nittiotalet började det bli svårare att få ut sina pengar på dåvarande Posten med små steg i taget. Finns det pengar på Posten idag? Finns Posten ens idag?
    Så vi kan fastställa att denna process har förekommit ganska länge.

    SvaraRadera

Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.