Natortrupper kan gripa Khadaffi

Hej gamle vän!!!!

Den Internationella brottsmålsdomstolen har utfärdat order om att gripa Muammar Khaddafi.Tillsammans med hans son Saif al-Islam och landets förre underrättelsechef anklagas han för att beordrat dödande, skadande och fängslande av hundratals civila i landet och för att för att sedan försökt att dölja brotten. Därmed har man begått brott mot mänskligheten. I dagsläget är det otur för Khadaffi att han gjort sig ovän med den stora USA- och Nato vännen, diktaturen Saudiarabien, precis som han gjort sig ovän med USA och Nato för att inte dansa efter deras pipa.

Sarkozy och Khadaffi

Khadaffi är säkert ingen gullunge och precis som många andra tvivelaktiga ledare har han säkert farit ovarsamt fram med en del meningsmotståndare. Upproret i östra Libyen blev en utmärkt förevändning att genomföra ett anfallskrig mot landet. Nu har USA också fått en förevändning att gå in med marktrupper i landet.
Upproret i Libyen kan inte liknas vid folkresningarna i Tunisien och Egypten, eller Syrien för den delen. I Libyen är det ett regelrätt inbördeskrig, där Nato med stöd av Sverige tagit ställning för tvivelaktiga krigsherrar i öster. Syrien kan däremot inte räkna med någon hjälp, lika lite som Bahrein, efter arabiska "vänliga" diktaturer som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar säger nej.
Andra krigsförbrytare, som krigsherrarna i Israel behöver inte frukta någon Internationell Brottsmålsdomstol. Detta lika lite som amerikanska militära ledare för brott i Afghanistan och Irak för den delen. Det gäller att vara på den vinnande sidan, då är du alltid trygg.
Det är svårt att bilda sig en uppfattning om vad som händer i ett krig. I dagens DN blir en ung aktivist som ringer till TT sanningsvittne:

"– Det var hårda strider i går, säger en ung man i telefon från staden Yafran.
– De oppositionella styrkorna pressade Gaddafis soldater tillbaka till Bir al-Ghanam."
Hur trovärdigt är detta. Är detta seriös journalistik. Utan att stödja Khadaffi har jag varit kritisk mot den rapportering som förekommit från Libyen i svenska media. Den stödjer på på uppgifter från Nato, utan att
i frågasätta någonting.
Hur stämmer uppgifterna om att rebellerna innehåller medlemmar i Al Quada? Stämmer det att Hillary Clinton inför den amerikanska kongressen erkänt att riskerna med denna oheliga allians och har sagt att den libyska oppositionen förmodligen är t.o.m. mer anti-amerikansk än Kadaffi är? Stämmer det att upprorets militärchef, Khalifa Haftar, har varit en CIA-tillgång sedan minst 1988. Under de senaste 20 åren har han bott i skuggan av CIA:s högkvarter i  Virginia utan någon synbar självförsörjning?

Khadaffi och Berlusconi

Historier om massvåldtäkter som enligt rådande praxis okritiskt spritts i världspressen har ifrågasatts av FN:s utredare i Libyen: “Enligt Cherif Bassiouni anklagar rebeller och regeringsledda styrkor varandra för våldtäktsstrategier och han trodde att detta i sig skapat en masshysteri.” Inte heller Amnesty International efter ett besök i östra Libyen kunde hitta något bevis på våldtäkterna.24
Hur är det egentligen med Khaddafis flyganfall på civila, som var anledningen till FN:s resolution om em en flygförbudszon, som övergick till ett anfallskrig?
Vid ett pressmöte den 1 mars svarade försvarsministern Robert Gates följande på frågan om huruvida rapporterna om flygattacker mot civila hade bekräftats: “Vi har sett nyhetsrapporterna, men vi har inte fått någon bekräftelse på detta.” Amiral och försvarschef Michael Mullen tillade: “Detta är korrekt.
Vi har inte sett någon bekräftelse över huvud taget."
Någon som minns historien om massförstörelsevapen, som  startade ett annat krig?
Al Burke har skrivit en tänkvärd artikel i ämnet med källhänvisningar, varifrån jag hämtat en del av mina frågeställningar ovan: "Krig för fred i USA/Natos tjänst", som jag rekommenderar för att få en vidare syn på kriget i Libyen.
Tack förbilderna "Maverablogg"

TT telegram med missvisande feministisk vinkling

Pojkar hjälper mest till utomhus

Det är inte förbjudet att göra en egen faktakoll av TT:s telegram. Om tidningarna gjort detta att man upptäckt den missvisande vinklingen av "flickor hjälper till mer hemma", som publiceras i de flesta dagstidningar, t ex DN. GenusNytt har som vanligt läst den undersökning från SCB, som ligger till grund för telegrammet.
SCB konstaterar att flickor och pojkar hjälper till ungefär lika mycket hemma. Flickor hjälper till mer med arbetet inomhus, medan pojkarna hjälper till mera med utomhusarbetet.
Den som bemödar sig med att titta på själva undersökningen kan  konstatera att pojkarna dominerar mycket stort inom ”hjälpa till utomhus”. Där är deras siffra nästan dubbel så stor som flickornas. Inom de områden där fllickorna hjälper till mest är skillnaden i de flesta fall liten eller mycket liten.
Varför gör TT denna vinkling, som de vet kommer att få ett stort massmedialt genomslag, eftersom de känner till hur lata man är på många redaktioner.
Att man levererar ett felvinklat TT-telegram rakt upp och ner är ingen ursäkt. Det är redaktionen som bär ansvar för det som presenteras för läsarna, inte TT.
Kan man ana ett nytt radikalfeministiskt bakhåll?

Borgström väljer att föra debatten i media

Claes Borgström väljer att debattera i media

Claes Borgström fegade ur och kom inte till Advokatsamfundets fullmäktigemöte dit han och andra kritiker av Anne Ramberg anmält sig. Om Borgström och hans vänner finner Rambergs kritik av snaskmedia vara ett problem för Advokatsamfundet, hade detta varit platsen att diskutera frågan i. Nu vet alla hur mediakåt denne radikalfeministiske advokat är och han försitter inte ett tillfälle att få uttala sig i pressen.
Istället för att gå på fullmäktigemötet producerade att Borgström tillsammans med 14 andra advokater en skrivelse, som nu finns att läsa på DN.
"Detta försvar bortser helt från att Generalsekreteraren framför sina åsikter som representant för Advokatsamfundet, d.v.s. en hel yrkeskår, och inte som privatperson. Hon ger media och allmänheten intrycket att hennes åsikter är åsikter som har sin grund i de värden en advokatkår står för. Här handlar det inte om att Kungen skall betraktas som oskyldig tills otvetydig bevisning presenterats utan om att Generalsekreteraren påstår att man ljuger om uppgifterna om Kungens förehavande och att man har onda avsikter."
Anne Ramberg framförde sina åsikter på sin blogg, inte som ett inlägg på Advokatsamfundets hemsida, eller i deras tidning. Personligen reflekterade jag aldrig över något annat än att det var hennes personliga åsikt hon gav.
Borgström och hans vänner drar sig inte för att insinuera att Rambergs uttalande också är ett stöd för hennes sambo och före detta make.
"Problemet förvärras av att Generalsekreterarens sambo, som representant för Generalsekreterarens förre make, har väckt frågan om denne utsatts för förtal genom uppgifter i den nyligen utgivna boken ”Den svenske Gudfadern”. I den boken beskrivs ett påstått möte i Zagreb där vänner till kungen deltog i syfte att hindra att uppgifter lämnades ut till boken om kungen. I brev till förlaget och till en tidning framförs hot om stämning."
Jag får en dålig smak i munnen av det jag läser. Det finns en helt annan agenda bakom detta utspel.
Det var oerhört fegt att inte ta debatten när den kunde tas och det undergräver ytterligare mitt förtroende för Claes Borgström i den mån det fanns något kvar att undergräva.
Värt att notera är att vare sig Leif Silbersky, Per E Samuelsson eller Thomas Martinsson är undertecknare av skrivelsen. Följande har gjort det:
Claes Borgström, Enar Bostedt, Anna Dahlbäck, Sten De Geer, Olle Hancock, Johan Hedberg, Ulla-Bella af Klercker, Per Larsson, Sten-Åke Larsson, Magnus Lundh, Per Oehme, Urban Paulsson, Sabina Saidi, Ulf Wibäck, Tore Wiwen Nilsson.
Brevet avslutas något märkligt: För egen räkning och för andra advokater
För vilka andra advokater har man fullmakt att uttala sig?
Slutligen kan konstateras att detta sammanfaller med att Thomas Qvick friats för ytterligare ett mord, även om jag inte påstår att det har något samband.
Jag vill inte heller påstå att det har något samband att en av undertecknarna, 
Tore Wiwen Nilsson, är far till Jonas Wiwen Nilsson, chefredaktör och ansvarig utgivare av Realtid.se, som sedan gammalt har ett horn i sidan till Anne Ramberg.

Borgström fegade ur och vågade inte ta debatten!

Borgström fegade ur

Claes Borgström fortsätter i dagens DN sin kritik mot Advokatsamfundets generalsekreterare och för den skull också dess avgående ordförande Thomas Nilsson och övriga kollegor som var på samfundets fullmäktigemöte i veckan. Tillsammans med 14 kollegor, däribland Leif Silbersky hade han skickat in en skrivelse, där han ville att frågan skulle tas upp.
Frågan togs också upp på mötet, men en enhällig styrelse gav Anne Ramberg sitt fulla stöd.
– Det här är en besvärlig situation. Styrelsen har inte tagit till sig någonting av det vi har att säga. Många har reagerat på Anne Rambergs uttalande och jag tror att det finns en ganska stor opinion mot det som hänt bland oss advokater, säger Claes Borgström.
Varför gick ingen av de 15 på fullmäktigemötet och konfronterade Ramberg och Nilsson? Anne Ramberg skriver på sin blogg:
"Det bör då framhållas att det står öppet för alla ledamöter att delta och att det gått mycket bra att oanmält ta upp frågan. Claes Borgström och andra kritiker hade anmält sig för deltagande. De valde att inte komma. Ordföranden berörde frågan i sitt huvudanförande. Han uttryckte då stöd för mig. Ingen annan valde att ta upp saken. Frågan blev därför inte föremål för debatt.  Mot den bakgrunden är det förvånande att man i efterhand framför kritik mot den demokratiska processen och öppenheten inom samfundet."
Varför valde man att inte komma? Förmodligen för att man fegade ur och inte vågade ta debatten. Detta därför att de visste att deras åsikt inte delades av så värst många kollegor. Det finns fler än 15 advokater i det här landet.
Nej Claes Borgström, Leif Silbersky, Thomas Martinsson och Per E Samuelsson. När ni inte vågade ta debatten i det forum det skulle debatteras, så håll klaffen!!

Detta är ingen rättegång, advokaten!

Nu har fyra advokater uttalat sig med anledning av att Advokatsamfund generalsekreterare Anne Ramberg, som hade mage att kritisera media för deras hetsjakt på Kungen. Det är naturligtvis mediakåta advokater som socialdemokraten Claes Borgström och gamlingen Leif Silbersky, samt Thomas Martinsson (en gång misstänkt för att tvätta pengar åt en klient) och nu senast Per E Samuelsson i en debattartikel i DN.
"Sveriges advokatsamfund får inte svassa för Kungen", menar Samuelsson. I sin debattartikel har Samuelsson ett citat "Man kan inte lita på kriminella. Kungahuset måste ha rätt".

Anne Ramberg

Det verkar inte som om Samuelsson själv sett inslaget i Aktuellt (vilket jag inte heller har gjort) och han verkar inte ha läst Anne Rambergs blogg, vilket jag har gjort. Denna blogg är välskriven och väl avvägd vad gäller ordval. För mig och de allra flesta som läst inlägget framgår det klart att Ramberg inte uttalar sig på Advokatsamfundets vägnar, utan att hon uttrycker en personlig åsikt. Visserligen hade Aftonbladet en olycklig rubriksättning (säkert medveten), där man skrev att "advokatsamfundet" var kritiskt till medias granskning av Kungahuset.
Vad skriver då Anne Ramberg om "kriminella" i sin blogg?:
"När personer i samhällets skymningsland då vädrar morgonluft och antyder att man har bevis för klandervärt beteende av kungen och hans vänner hoppar media genast på. Utpressningserfarna brottslingar upphöjs till sanningsvittnen."

Mille Marcovic

Mille Marcovic dömdes 1995 till 1 års fängelse, bl a för försök till utpressning. Enligt uppgift handlade det om manipulerade bilder på Björn Borg. Alltså är Mille Marcovic "en utpressningserfaren brottsling".
Anne Ramberg är god vän med Kungahuset och hon upprörs naturligtvis extra av att hennes vänner utsätts för den smutskastning som framför allt Aftonbladet och TV 4 ägnat sig åt. Kanske borde hon poängterat denna vänskap och att hon fått en utmärkelse av Kungen,  År 2006 belönades Anne Ramberg med H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i högblått band, men förändrar det något i sak?
Ramberg avslutar sitt inlägg med:

Kungen

"Men en sak bör vi andra kunna kräva av varandra. Och det är att den viktiga diskussionen om statsskicket inte skall styras av vad skandaljournalistiken väljer att plocka upp av lösa insinuationer från skumraskfigurer i samhällets ytterkant. Det är inte gangstervärlden och oseriös skandaljournalisitk som skall bestämma vårt framtida statsskick. Det skall svenska folket göra alldeles självt på grundval av en hederlig samhällsdebatt, allt med bibehållande av vår unika tryck och yttrandefrihet".
Mille Marcovic är inte åtalad för något. Det pågår ingen rättsprocess. Däremot har Kungen placerats i någon form av folkdomstol av snaskmedia. I detta läge väljer Anne Ramberg att ha större tilltro till sin vän Kungen, än till en tvivelaktig figur som Mille Marcovic. Detta tycker Per E Samuelsson är så häpnadsväckande att han tillsammans med tre kollegor kräver hennes avgång.
Ramberg har ingen rätt att peka ut personer som kriminella. Ingen skall dömas i förhand! Återigen Samuelsson, du sitter inte i rättssalen. Det är ingen domstolsförhandling. "Kungens antagonister" skriver han. Det är media som är Kungens antagonister, inte Marcovic, som skickligt utnyttjat situationen till att tjäna pengar."Varför kan inte dessa utpekat kriminella i så fall få chansen att visa att de den här gången kan ha rätt? Det tycks faktiskt som om general­sekreteraren i Advokatsamfundet inte ens tycker att hon behöver låta båda parter komma till tals, innan hon tar ställning i skuldfrågan".
Vilken skuldfråga? Om vem som ljuger, Kungen eller Mille Marcovic? Båda har väl fått komma till tals. Media har ju skrivit spaltmil om vad Marcovic har att berätta. Detta är ingen rättsprocess, Samuelsson, utan en trovärdighetsfråga.
Jag kan inte annat än tro att de fyra advokaterna har en dold agenda. Advokatförbundets styrelse ställer sig bakom sin generalsekreterare, liksom Advokatsamfundets ordförande Thomas Nilsson. (SVD), (SVD)
Naturligtvis äger även Advokatsamfundets ordförande rätt att ha en egen åsikt i frågan och uttrycka den i sin blogg. Detta kallas yttrandefrihet, något som även advokater som Borgström, Silbersky, Martinsson och Samuelsson borde värna.
Sällan har väl gammalmedia varit så snett ute när det gäller att läsa den folkliga opinionen. Förtroendet för deras journalistisk har nu säkert rasat under de 29 procent den hade vid senaste mätningen. Kungen har kanske fått kronan lite på sned, men stödet från folket är obrutet.
Sedan kan man undra vilken dold agenda Aftonbladet har. Tidigare sålde man boken "Den motvillige monarken" på redaktionell plats. Nu är den visserligen flyttad till deras shop, men säljs för 39 kronor. Bokus tar 191 kronor för samma bok!
Mina tidigare inlägg i frågan:
Jag har varit på porrklubb
Lätt som en plätt, Mille
Granskande journalistik är att gräva i skiten själv

(DN)

Kön är viktigare än kompetens!!!

Det går bra för Handelsbankssfären, detta trots att man bara har 16% kvinnor i sina styrelser.
Sverker Martin-Löf, ordförande i sfärens maktbolag Industrivärden, säger att grundidén är att hitta de rätta kunskaperna och erfarenheterna. Alltså den som är mest lämpad skall tillsättas, oavsett om det är man eller kvinna. Som aktieägare borde det var självklart att de mest dugliga skall förvalta mina pengar. Naturligtvis får denna inställning kraftig kritik.
–Det har ingenting med män eller kvinnor att göra. Det är vad som är relevant och bra för bolaget som är det viktiga, man får inte glömma bort det. Jag förstår inte att det alltid kommer bort i debatten, säger Sverker Martin-Löf till SVD.
Wallenbergssfären som har 29,4% kvinnor i sina styrelser.
Petra Hedengran, ansvarig för bolagsstyrning i Wallenbergs maktbolag Investor, understryker att det är en lönsamhetsfråga att använda hela kompetensbasen.
–Det gäller generellt, men eftersom kvinnor är och har varit underrepresenterade är det något vi har gett särskild uppmärksamhet till. Vi funderar särskilt över det här vid nomineringar, säger hon.
Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten utesluter inte lagstiftning för att få in fler kvinnor i styrelserna.
Aktiespararnas vd Günther Mårder: – Det viktiga för aktieägarna är att få rätt kompetens till styrelserna och att ha en förståelse för att man har rätt kompetens vidare ner i bolaget. Det vore ju märkligt om kompetens bara kunde finnas hos halva befolkningen, säger han och understryker att en jämn könsfördelning är en grundläggande faktor för att kunna återfinna rätt kompetens.
– Så det faller på eget grepp om de hävdar att de har rätt kompetens och samtidigt har en sådan skev fördelning. Det blir ju oerhört märkligt, säger han.
Pensionsjätten Folksams ägarrepresentant Carina Lundberg Markow höjde på brynen när hon läste dagens artikel. Särskilt reagerade hon på att Handelsbankssfären anser att ”det handlar om att sätta bolagets bästa i första hand, och inte könsfrågor.”
Hon menar att det är just bolagets bästa som detta handlar om: att få de bästa, mest kompetenta ledamöterna i bolagsstyrelserna.
– När han inte inser att brist på kvinnor tyder på att det finns risk för att man inte har en kompetensbaserad rekrytering är rätt skrämmande och tyder på att han är väldigt ignorant i dessa frågor.
Nu kan man undra hur man har läst Martin-Löfs uttalande. Han säger ju att man har med frågan när det gäller nyrekrytering, men man får inte tjänsten om man inte är den mest meriterade:
–Vi har startat i en ände i det här, med ganska få kvinnor från första början. Men vi försöker gå fram i samband med att det blir förnyelse. Vi försöker inte samla populistpoäng i det här avseendet; det har vi inte jobbat med.
Samla populistpoäng är något de flesta sysslar med. Därför är Martin-Löf modig. Han vågar utmana feminist-sverige och säga något väldigt många tycker. Reaktionen visar dock vilka krafter som är i svang. Man tvivlar på att Handelsbankssfären rekryterar de krafter med mest kompetens, för att man har en relativt liten andel kvinnor i styrelserna. Det går bra för företagen i sfären. Handelsbanken har över tid varit den mest framgångsrika banken. Skall inte utesluta att det beror på att det finns kompetenta människor i beslutande positioner.
Var finns statistiken som visar sambandet det kausala sambandet mellan antalet kvinnor i styrelsen och bolagens ökade lönsamhet? Om det här är så självklart, så borde det ju inte vara ett problem att belägga detta med fakta...

Moder Svea behöver en man att hålla i handen

Styrelseledamöter rekryteras inte ur halva Sveriges befolkning, utan ur en synnerligen liten klick med högt meriterade och erfarna företagsledare. Den klicken domineras starkt av män. Det kan man tycka vad man vill om, men så är det. Då är det också naturligt att de flesta styrelseledamöterna blir män.
Man ska låta individer, familjer, företag och organisationer göra sina egna val. Politikerna skall hålla sig borta.
När inte längre kompetens, utan kön är viktigast, finns det anledning att känna oro för Moder Svea. Hon behöver en man att hålla i handen!
(SVD)
För övrigt undrar jag varför Aftonbladet rabatterar "Den motvillige monarken"? Hos Bokus kostar den 191 kr, medan den kan köpas hos Aftonbladet för 39 kr. Detta är ytterligare ett bevis på den agenda tidningen har.

Granskande journalistik är att gräva i skiten själv!

Jan Helin

 Trots att gammalmedia med Aftonbladet i spetsen bedriver en smutskastningskampanj mot den svenske kungen, som saknar motsvarighet i historien, har inte kravet på republik ökat, utan ligger kvar på 20 procent. Trots detta väljer AB att skriva att förtroendet för kungen rasar för att på så sätt rättfärdiga sin snaskjournalistik. Tidningen har t o m stängt alla sin kommentatorsfält. Detta beror naturligtvis på att 95% av alla som kommenterar är kritiska, för att inte säga fördömande mot det som skrivs.
Det har gått så långt att chefredaktören och ansvarige utgivaren Jan Hedin kände sig tvingad att gå ut och försvara sig. "Den granskande journalistiken kan mycket väl behöva ta sig igenom osmakligheter, skandaler och förefalla motbjudande. Sådan är den fria pressens roll i en demokrati och bör också vara det i en modern monarki".

Mille Marcovic

Om det ändå hade varit en granskande journalistik man bedriver, så tror jag mycket av kritiken hade försvunnit. Nu nöjer man sig med att att referera till en gangster som Mille Marcovic och den ytterst tvivelaktiga journalistik som författarna till "Den ofrivillige monarken" säger sig ha bedrivit.
När ljudfilerna med en f d strippklubbsboss och servitris från Atlanta presenterades, så gjordes detta helt okritiskt. Ingen ifrågasatte att inga kritiska frågor ställdes till vittnena, som kunde stärka deras trovärdighet. Ljudbanden är på sin höjd indicier. Hovet måste själva göra det för en kritisk journalist självklara, nämligen att ta fram ett vittne som var med kungen i Atlanta och kunde hävda motsaten. Även Expressen fallerade grovt i detta avseende.
Detta är signifikativt för den snaskjournalistik Aftonbladet bedrivit i kungajakten. Bytet skall fällas med alla medel. god hjälp har man av TV4.
Det kanske mest häpnadsväckande är att AB säljer boken på redaktionell plats!
Vem är då denne Mille Marcovic? Vill man ha reda på något får man gå till Flashback, som har en större trovärdighet än gammamedia, om man använder selektiva glasögon.
Den förre boxaren Mille Marcovic är född 1961.

• Mille Marcovik dömdes år 1998 för grovt skattebrott och annan ekonomisk brottslighet samt brott mot vapenlagen till fängelse tre år åtta månader. 
• Vidare dömdes han år 2008 för b1.a. grovt skattebrott och grovt vapenbrott till fängelse två år tre månader. 
• Fick sjukersättning samtidigt som han drev porrklubbar i Stockholm. Samtidigt hade han procent på Slix Recreation AB samt Slix Recreation KB. Bolagen driver porrklubbarna Club Lady och Club Privé i Stockholm.
• Dömdes till villkorlig dom år 1994 för olovligt innehav av alkoholdrycker samt försäljning av alkoholdrycker

• Dömdes i juni 1995 till fängelse i ett år för förberedelse till utpressning samt grov skadegörelse.

När det gäller den senare punkten så finns uppgifter om att det var Björn Borg, som Marcovic försökte utöva utpressning mot. Det visade sig då att bilderna var manipulerade, vilket naturligtvis sänker trovärdigheten radikalt när det gäller ev kungabilder.
Expressen har en artikel om bilderna, som sägs inte vara tagna där Marcovic påstår.

Deanne Rauscher

En av författarna till boken Den Motvillig Monarken (DMM), Deanne Rauscher (DR) har samarbetat med denne man och hans uppgifter används som källa i boken.
När Mille Markovic (MM) satt häktad i mitten av 2009 tog DR kontakt med kammaråklagare Christina Voigt som hade hand om ärendet. DR ansökte om tillstånd för att få besöka MM på häktet, för hon ville skriva en bok om honom. DR blev beviljad två besök.
I okt. samma år överflyttades MM till Mariefredsanstalten och även där besökte DR honom.
Den 29 dec. 2009 inkom sedan en stämningsansökan, (som DR hjälpt MM med) till Tingsrätten i Sthlm där MM stämde Rikspolisstyrelsen.
MM begärde då 50 miljoner i skadestånd och det för psykisk och fysiskt lidande pga sitt fängelse-straff , (Mål nr B 20894-09), den 31 maj 2010 lades åtalet ner "utan åtgärd".
DR har också arrangerat ett möte med media och MM, flera månader innan boken DMM kom ut 2010 och där även Michael Badelt (ägare till stripp clubben Privé) på Grand Hotell i Sthlm var med.
De försökte då att sälja bilder/filmer till media, på Kungen och hans bekantskapskrets, men de hade inget att visa upp, de bara pratade om att materialt fanns och var till försäljning. (Moralgubben).
Samma Deanne Rauscher är en av medförfattarna till boken om Mille Marcovic, som tydligen skall komma ut om några månader. Det luktar vänskapskorruption lång väg.
Hela snaskdelen av boken känns "som man ropar i skogen får mans svar". Man har haft en tes och är noga med att utlämna saker som kan stjälpa denna tes.

En uppmaning till alla svenska journalister: Gräv i skiten själva! Det är vad granskande journalistik handlar om. Inte fegt citera vad tvivelaktiga källor som Mille Marcovic, Thomas Sjöberg och Deanne Rauscher presenterar för er.
Föga förvånande hakar radikalfeministen Anna Leastadius Larsson på i dagens SVD och döper vår kung till "Strippkungen". 

Lätt som en plätt, Mille!

Snaskmedias sanningsvittne

Enligt gangstern  Mille Marcovic och hans vänner Thomas Sjöberg och Deanne Rauscher (författarna till "boken" Den ofrivilliga monarken), var det i början att 90-talet som de påstår att kungen besökte gangsterns strippklubb i Stockholm. Från dessa besök skall det finnas bilder.
-Jag är helt övertygad om att bilderna på kungen verkligen finns. De behöver inte alls vara särskilt "känsliga bilder", men det faktum att kungen försöker mörka faktiska omständigheter kommer att avslöjas då, säger Thomas Sjöberg. (SVT).
-Nu är inte jag medförfattare till boken om Markovic men jag vet att bilderna ska publiceras. Folk som är intresserade kommer att få betala 17 kronor och 50 öre för att gå in och titta, säger han.
Bilderna kommer alltså inte att publiceras i boken, som skrivs av
Beata Hansson och just Deanne Rauscher.
Bokförlaget som ska publicera boken om Milan Markovic skulle väl aldrig kunna tänka sig att publicera bilderna på kungen, säger Thomas Sjöberg.
Nu kommer det inte att bli några problem för Mille. Den första digitalkameran för kommersiellt bruk kom 1990, så Mille har naturligtvis använt gammal teknik. Naturligtvis har han kvar negativ eller originalfilm, vilket är ovederhäftiga bevismaterial och i stort sett omöjliga att manipulera.
Att lägga ut dem på en betalsida i Serbien ger ett bevisvärde lika med noll. Lika med noll är det också om bilderna är tagna med digitalkamera. Allt flera domstolar accepterar inte digitala bilder som bevis, eftersom de är så lätta att förfalska
(DN)

Jag har varit på porrklubb!!!

90% av alla män födda på 40-talet har varit på porrklubb eller liknande ställe. Av de 10% som säger att de inte varit det, ljuger 90%. Många kvinnor har också varit på såna platser.
Jag har varit på porrklubb flera gånger under samma tid som kungen beskylls för att ha varit det. Bl a har jag tittat på nakna flickor i ett tält på Årjängs marknad. Jag var på porrfilm och såg "Musen som tjöt" med min dåvarande flickvän. Och vet ni vad, jag skäms inte ett dugg för att jag gjort detta! Men naturligtvis är jag lika omoralisk som vår kung, om han nu har varit och tittat på nakna flickor. Genom detta erkänande av vad jag gjorde för 30 år sedan, har jag naturligtvis diskvalificerat mig för att bli statsminister eller president i den republik en del vill ha. Jag kommer också att beskyllas för att vara en mullig mansgris med en bedrövlig kvinnosyn. Det är smällar jag får ta från personer som lever i en låtsasvärld av skenhelighet.
Jag har tidigare varit kritisk mot svensk gammalmedia och det blir inte bättre av den fullständigt smaklösa hatkampanj som media bedriver mot vår kung. När Karin Pettersson i AB påstår sig tala för "svenska folket" har hon inget stöd för detta, annat än ett tveksamt tolkande av en SIFO-undersökning. Jag kan i alla fall tala om för Karin, att precis som för 90 procent av hennes läsarkommentarer, så talar hon inte för mig. Man kan väl säga att Karin Petterssons trams vägs upp av Herman Lindqvists krönika i samma tidning.
Advokatförbundets generalsekreterare Anne Ramberg är också missnöjd med hur våra snaskmedier hanterar kungen. I sin blogg, och som det refereras till i DN. Jag instämmer till fullo i vad hon skriver.
"När personer i samhällets skymningsland då vädrar morgonluft och antyder att man har bevis för klandervärt beteende av kungen och hans vänner hoppar media genast på. Utpressningserfarna brottslingar upphöjs till sanningsvittnen. När så en av kungens vänner i aningslös välmening söker utreda vad saken gäller, tas detta till bevis för att skumma saker måste ha försiggått. Beläggen för kunglig inblandning är givetvis obefintliga. Och att lägga dessa insinuationer till grund för att kritisera kungen är inte bara orimligt utan också ondsint.
Frågan är om den självutnämnda tredje statsmakten inte missbrukat sina grundlagsskyddade privilegier när förtal och utpressning hör till hörnstenarna i rapporteringen. Som en närmast religiös yttrande – och tryckfrihetsvän blir jag djupt bekymrad. Det finns anledning att ställa frågan vem som granskar de kontakter och vänskapsband som tydligtvis finns mellan vissa journalister och gangstervärlden.
Redan innan vissa medier som en del av sin arsenal okritiskt började anlita några av Sveriges mest namnkunniga brottslingar i sin uppgivna jakt på sanningen har det rått en, delvis oförtjänt rädsla för journalisters makt. Man kan bara ana hur mycket den svenske gudfadern och hans hejdukar måste förvånas och glädjas över sin nya roll som sanningsvittnen."
Precis som Herman Lindqvist skriver har kungen tvingats spela ut sitt sista kort. Det är nu upp till snaskmedia och deras vänner inom gangstervärlden att syna honom. Frågan är om de kort man lägger på borden är äkta eller falska?
Frågan om monarki eller republik är en helt annan. Även om jag är demokrat, förstår jag att ersätta kungahuset med en president, typ Jan Björklund, vore ekonomsikt vansinne för Sverige.
DN hakar på med en republikansk ledare och man gör precis det som andra avråder för, använder den nuvarande snaskdebatten till att ifrågasätta monarkin och istället satsa på en fullständigt urblekt republik.
Expressen