Förvirrad krönika om förtroendekrisen för gammalmedia

Peter Kadhammar skriver idag en mycket förvirrad krönika i Aftonbladet, där jag inte vet om han försöker blanda bort korten, eller vad han är ute efter. Rubriken är "Lågt för förtroende för journalister är bra". På något sätt lyckas han blanda ihop popularitet med förtroende:
"En reporter som söker prestige och popularitet blir ordens hora. Jag har bara en skyldighet och det är att skriva så sant och så väl jag förmår."
Förtroende handlar om trovärdighet och är något man förtjänar. Nu handlar det inte heller om förtroende och popularitet hos enskilda journalister, utan om att förtroende för en hel yrkeskår är körd i bott. Om andra journalister och redaktioner inte lever upp till att "skriva så sant och så väl de förmår", skvätter misstroendet även över på Kadhammar.
Enligt den senaste fötroendebarometern har bara 15% stort förtroende för svensk gammalmedia. Detta borde bekymra Kadhmmar är och självklart inte något som är bra.
Den som följer gammelvargen vet min inställning och den besvikelse jag känner över hur journalistiken degenererats.
På senare tid har vi matats med artiklar och krönikor om Julian Assange, som dräller av faktafel. När det gäller kriget i Libyen var tidningarna nedlusade med artiklar, som var uppenbara lögner eller grovt vilseledande.
Det ligger också en hel del i den här kommentaren jag hämtat från artikelns kommentarer:


"Allmänhetens låga förtroende och förakt för journalister grundar sig inte på att ni avslöjar obekväma sanningar. Det handlar om att ni försöker uppfostra och påverka allmänheten att dela era värderingar. När dessa värderingar och verklighetsbeskrivningar kommer tillräckligt långt från allmänhetens vardag, då uppstår det förakt och folk slutar ta er på allvar. Jag tycker det är märkligt att ni saknar denna förmåga till att självreflektion."


I detta finns frågetecken kring vilken agenda gammalmedia har och vad som styr dess agerande? Vem styr att det plötsligt publiceras 10-talet artiklar om Assange med i stort sett samma faktafel? Vem låg bakom den ensidiga och ofta lögnaktiga bevakningen av Libyen. 

Lars Linder i DN har skrivit om mediernas tappade förtroende i "Ett mediadrev kan vara ett lyckorus idag och syrebrist i morgon". Han knyter bl a an till "Juholt-affären":


"Socialdemokraterna klarar sig nog. De tappade stöd under drevets gång, men siffrorna har snabbt hämtat sig. Då kan det finnas större skäl att oroa sig över den till synes triumferande flocken: medierna."
Han gör också denna träffsäkra beskrivning:
Läsarna är rätt medvetna om det tvetydiga i medie­drevets symbios av etik och kommers, av rena nyheter och hjälpligt maskerade åsikter, och om historien är tunn och magstödet starkt nog kan jägaren efteråt råka finna att han skjutit även sig själv, i foten.

Utan tvekan har Kadhammar och hans kollegor mycket att jobba på. Det går inte att stoppa huvudet i sanden och leka struts.