Dödslistan

Kan ni ens i tanken föreställa er att inrikesdepartemenetet öppnar en webbplats där allmänheten kan skicka in uppgifter om personer de anser vara rikets fiender? I princip handlar det om ALLA som är i opposition mot regeringen. Ett sanktionerat angiveri med andra ord.
Att inrikesdepartemenetet i Stockholm skulle öppna en sådan webbplats är tack och lov otänkbart. Vi har Researchgruppen, vilket är illa nog.
Nu är detta realitet i ett annat europeisk land, som gör anspråk på att leva upp till västerländska värderingar, vill bli medlem i EU och Nato.
Läsare av denna blogg förstår att det handlar om Ukraina och ni är dessutom, precis som jag, inte ett dugg förvånade över att det inte finns ett ord i vår gammalmedia. Inte ens efter mordet på journalisten Oles Buzina i Kiev för tre dagar sedan.

 Bilden till vänster visar Buzinas uppgifter på listan. De lades upp av en användare "404" två dagar innan mordet.
Dagen innan mördades före detta parlamentsledamoten Oleg Kalashnikov några dagar efter att "404" lagt upp honom på listan. Kalashnikov var ledamot av förre presidenten Viktor Yanukovychs parti, Party of Regions. Kalashnikov var dessutom en av arrangörerna av den senaste demontrationen utanför den amerikanska ambassaden i Kiev.
Samtidigt mördades en annan journalist i Kiev,
Sergey Sukhobo. En tredje journalist, Olga Moroz,  hittades död för två dagar sedan. Hon hade utsatts för fysiskt våld. Moroz arbetade med att avslöja korrupion inom regeringen,
En artikel om morden och listan finns att läsa i Aletho News. Där kan ni också läsa om länken mellan dödslistan och inrikesdepartementet.
Sedan oroligheterna startade förra året har 12 journalister dödats i Ukraina. Minst 15 radio- och TV-kanaler har förbjudits. All opposition är i princip förbjuden. Säkerhetspolisen går hårt fram och många människor sitter fängslade utan rättegång. Right Sector har fritt fram att misshandla och kränka oliktänkande.
En annan journalist Ruslan Kotsaba är fängslad för att han vägrade medverka i kriget mot sina landsmän i öst.
Varför är inte detta intressant för gammalmedia att skriva om? Passar det inte in i bilden om att allt ont i världen kommer från Putin? Allvarligt talat vet jag inte, men med pengar kan man fixa allt.
Surfade på en artikel i en blogg som heter FAIR. Den handlar om ryska och västerländska troll och hur lite som skrivits i media om de sistnämnda. Beror det på att gammalmedia är en del av denna trollarmé?
Wikileaks publicering av läckta mail från nöjesjätten Sony hur omfattande propaganda spelet är och vilka krafter som spelar med
USA har nu skickat soldater till Ukraina för att utbilda bl a nazisterna i Azov bataljonen. Kanada och UK följer naturligtvis efter pappa. En redan spänd situation blir inte mindre spänd av detta, tvärtom.
Jag kan höra krigstrummor och ljudet kommer inte från öster.



http://sputniknews.com/europe/20150417/1021004753.html
http://nsnbc.me/2015/04/17/ukraine-and-americas-weaponising-of-ignorance/
https://niqnaq.wordpress.com/2015/04/17/enigmatic-stuff/
http://fortruss.blogspot.se/2015/04/ukrainian-insurgent-army-upa-claimed.html

Ukraina erkänner nazister som samarbetade med Hitler

- Det finns inga nazister i Ukraina, sa dåvarande utrikesministern Carl Bildt. Och den som bara följer vår gammalmedia kan luras att tro på honom.'
Nazister, neo-naziter, fascister eller ultra-nationalister, eller vad man nu kallar dem, har funnits i ledande ställningar ändå sedan statskuppen i Kiev i februari förra året. Och långt innan dess.
Ukraina har ett svart förflutet när det gäller nazismen. Under WW2 stred ukarinska nazister på Hitler sida. Namnet Stepan Bandera har lyfts fram som en nationalistisk hjälte i västra Ukraina. Hans rörelse kallades Banderas eller Banderites. Under WW2 organiserade de Ukrainian Waffen SS Galician, Nichtengall, and Roland Divisions. Tillsammans är de ansvariga för 500 000 människors död, främst polacker och judar. Utan tvekan handlade det om folkmord.
Det är alltså dessa massmördare, som tillsammans med OUN (Organization of Ukrainian Nationalists) nu av det ukrainska parlamentet, radan, erkänts som folkhjältar. (Jerusalem Post).
The Simon Wiesenthal Center är starka i sitt fördömande:
“In the same spirit the decision to honor local Nazi collaborators and grant them special benefits turns Hitler’s henchmen into heroes despite their active and zealous participation in the mass murder of innocent Jews. These attempts to rewrite history, which are prevalent throughout post-Communist Eastern Europe, can never erase the crimes committed by Nazi collaborators in these countries, and only proves that they clearly lack the Western values which they claim to have embraced upon their transition to democracy,”

Att det finns privata bataljoner som stridit mot separatisterna i Donbas, som är öppet nazistiska är också en sanning, som helst förtigs av gammelmedia. Svenske nazisten Mikael Skilt slåss t ex för Azov-balajonen.
Till detta kan läggas Right Sector, vars våldsamma agerande på Maidan möjliggjorde statskuppen. Efter denna har de i stort sett haft fria händer att agera hur de vill. Bland annat bär gruppen det direkta ansvaret för massakern i Odessa, där minst 40 personer brutalt mördades. 

En stor del av de dödande skotten på Maidan kom från byggnader kontrollerade av Right Sector. Vem eller vilka som låg bakom massakern är ännu inte utrett. Inte heller morden från Odessa är utredda.
Gruppens symbol är i svart och rött, samma som Bandera och hans mördare använde.
Right Sectors ledare heter  Dmytro Yarosh. 
Han är ledamot av Ukrainas parlament, radan,
 Yarosh har nyligen utnämts till rådgivare till överbefälhavaren Viktor Muzhenko.
Vi har alltså ett land i Europa, som hyllar nazismen och som utnämner företrädare för nazistiska åsikter till höga positioner. Detta land har ett oreserverat stöd av USA/EU/Nato.
Här hemma i ankdammen förfasas vi över Sverigedemokraterna, vilket väl närmast är att likna vid regeringpartierna i Ukraina.
Jag skrev för ett tag sedan en blogg, där jag undrade över varför regimen i Kiev undandrar sig all kritik för sitt agerande. "Varför ingen kritik mot regimen i Kiev?".
Förtigandet av nazism och ultranationalism är ytterligare ett exempel. 800 mille ska vi ge till Kiev. Stefan Löfven och Margot Wallström har varit i Kiev och givit sitt stöd till regimen
Expressens Niklas Svensson var där tillsammans med Löfvén, men kom inte längre än till huvudstadens exklusiva barer. Arbetet för att tvinga in oss i Nato är målmedvetet och drivs av gammelmedia, krönikörer och politiker.
Hyckleriet har tydligen inga gränser. Är det bara jag som känner obehag?

2 000 000 skäl till att tacka nej till Nato

1 000 000 döda i Irak, 220 000 döda i Afganistan och 80 000 döda i Pakistan på grund av USA och dess allierades "war on terror". Siffrorna har tagits fram av tre politiskt oberoende fredsorganisationer, Physicians for Social Responsibility, Physicians for Global Survival, and International Physicians for the Prevention of Nuclear War. Hela deras rapport kan läsas här. Av rapporten framgå att dödsiffrorna är lågt räknade. Det kan röra sig om så mycket som 2 000 000 döda. Bland de döda finns inte bara de som direkt dött av bomber och granater, utan också de som indirekt dött till följd av svält, köld, brist på rent vatten osv. Till detta ska läggas alla som skadats eller befinner sig på flykt. Få människor i dessa länder är opåverkade av USA_alliansens anfallskrig.
I siffrorna ingår inte offren för Natos anfallskrig mot Libyen och proxy-kriget i Syrien. Inte heller de som dött i olika drönarattacker.
Man kanske kunde förvänta sig att dessa oerhört hemska siffror skulle få stort utrymme i västerländsk MSM, men det har i princip varit dödstyst. Detta är knappast ägnat att förvåna. Rapporten passar inte in i agendan om USA/Nato som försvarare av världsfreden och Ryssland som det stora hotet.
Som jag beskrev i mina förra blogg, "Dom kallar mig troll", har Nato och EU stadigt flyttat sina gränser österut. Man har nästan gått i militärisk takt.
Detta har naturligtvis inte gjorts av humanitära skäl, även om man gärna vill få oss att tro det. Länder som under överskådlig tid kommer att vara bidragstagare har införlivats att ekonomiska (billig arbetskraft) och militärstrategiska (Nato) skäl.
Det falska spelet hos Nato-vurmarna bland bloggare, journalister och krönikörer är att de kallar sig "försvarsexperter". Som sådana borde de se att Natos agerande uppfattas som ett hot av Ryssland. 200 mil gemensam gräns och en flottbas på Krim, där det i Ukraina genomförs en statskupp med öppet stöd av USA/EU/Nato, där 5 miljarder satsats bl a på att anpassa Ukrainas försvar till Nato.
Den ensidiga och tillrättalagda bild vi får av Ryssland och kriget i Ukraina är sådan som man kunde förvänta sig i den värsta diktatur och därför är den extra farlig. De flesta människor är passiva mottagare av information och de tror på den information man får i vad man tror är trovärdiga medier. Den som skrapar på ytan finner snart att vår västerländska media inte är ett dugg bättre än den i t ex Ryssland. Har vi läst något om att alla regimkritiska nyhetsmedier har stängts i Ukraina? Naturligtvis inte. Hur mycket skrevs det om massakern i Odessa där 40 personer mördades? Jag tror de flesta

svenskar inte ens hört talas om detta. Det var inget "je suis" då inte. Brottet är fortfarande inte utrett av ukrainska myndigheter.
Ryssland är långt i från ett perfekt land och vilket är det? Det är inte heller för att jag är någon ryssälskare, som jag bloggar och tweetar som jag gör. Putin är lika lite min idol som Gaddafi var det.
Som journalist av den gamla skolan reagerar jag på falsk och ensidig journalistik. Precis som jag reagerar på direkta lögner och undanhållande av fakta. Framför allt när det görs med syfta att få in oss i en krigsmakt, som sedan WW2 inte försvarat ett enda medlemsland, men bedrivit anfallskrig mot suveräna stater som Jugoslavien, Libyen, Afganistans och Irak.
Jag har 2 000 000 skäl att tacka nej till Nato. Hur är det med dig kära läsare?

Tidigare bloggar i samma ämne:
Dom kallar mig troll
Krims frigörelse följde internationella regler
Varför ingen kritik mot regimen i Kiev?
Massakern på Maidan var false flag

 .

Dom kallar mig troll

Det finns ett gäng inflytelserika twittrare, bloggare, krönikörer med en svans av anhängare, som har fyra saker gemensamt:

1. De vill ha ett starkt svenskt försvar
2. De vill att Sverige ansluts till Nato
3. De lider av ryssfobi
4. De anser att alla som int delar deras uppfattning är troll, betalda av Kreml

Naturligtvis är även Gammelvargen ett troll. Om nu Kreml skulle betala mig, så vet läsare av denna blogg att jag då vid olika tillfällen varit avlönad av Gaddafi, Assange och Sture Bergwall.
Anledningen till att jag är ett troll, är att jag inte tror att Ryssland är det stora hotet mot världsfreden, utan USA/Nato. På twitter försöker jag efter bästa förmåga balansera den ensidiga ryssfobin bland ovanstående och bland MSM. Min ambition är att hålla mig välinformerad, vara kritisk och försöka skilja ren propaganda från verkligheten, vilken ska erkännas inte är lätt i dagens strida informationsflöde. Så småningom utkristalliseras vilka källor som är mer pålitliga än andra. Tyvärr ingår inte MSM bland dessa.
För att motivera ett starkt försvar behövs ett yttre hot. Detta behövs också för Nato att motivera sin existens. Behovet att Nato upphörde egentligen i samband med Sovjetunionens fall och upplösningen av Warzawapakten i början på 90-talet. Då lovade man också Gorbatjov att Nato inte skulle expandera österut. Vi vet hur det gått med det. Land efter land har införlivats, inte bara i Nato, utan också i EU. Detta har skett samtidigt som forna sovjetrepubliker plundrats av hänsynslösa oligarker och drivet dem mot svarta hål. Ett ekonomiskt svagt Ryssland kunde bara titta på när Nato flyttade fram sina bopålar.

Under 2000-talet har Rysslands ekonomi växt sig starkare. Detta har även medfört en ordentlig upprustning av försvaret för att möta det som landet uppfattar som ett direkt hot från Nato.

Ur försvarsstrategiskt perspektiv var Nato och EUs planer på att även införliva Ukraina i imperiet ett steg för mycket.
Med 200 mil gemensam gräns och flottbasen på Krim blev det en provokation man kände sig tvungna att reagera mot.
Jag ska inte lägga mer tid här på att motivera varför jag tycker rapporteringen från krisen i Ukraina är ensidig och därmed också falsk.
Ett mynt har alltid två sidor och om man nöjer sig med att bara beskriva ena sidan, ger man inte läsaren chans att själv bilda sig en uppfattning.
Det jag anger ovan är en anledning till att jag anser USA/Nato vara ett betydligt större hot mot freden än Ryssland. I varenda konflikt sedan WW2 har USA/Nato haft ett finger med i spelet. Bara under 2000-talet har cirka 2 000 000 miljoner människor dött och lika många drivits på flykt tack vare paktens aggression.
USA har 65 000 soldater utplacerade på drygt 600 baser runt om i världen. Landets olika NGO:s och NED har tillsammans med CIA ett finger inne i varenda land. NSA avlyssnar allt och alla.
När ni läser detta dör ytterligare människor direkt och indirekt av pakten och dess proxys.
Jag är inte motståndare till ett starkt försvar utanför Nato. Det finns mycket ett sådant kan göra som inte är direkt knutet till krig.
Framför allt är jag motståndare till krig och jag kan inte slita mig från att de som är extremt intresserade av miltära frågor också har ett intresse för krig, om än bakom datorn.
Däremot har jag svårt att se varför vi ska ingå i en pakt som öppet provocerar ett land som försvarar sin gräns för att motivera sin egen existens.

Krims frigörelse följde internationella regler

Krims flykt från Ukraina och återförening med Ryssland har väckt många upprörda känslor i väst. Den har fördömts  unisont inom EU/Nato och media. Det talas om invasion och anektering från Ryssland. USA:s Victoria Nuland har stått inför kongressen och sagt att krimborna lever i terror.
Det som aldrig nämns är att Krimborna faktiskt röstade för att först bli självständigt och sedan för att ansluta sig till Ryssland. Förutom att majoriteten av befolkning är rysk, så tillhörde Krim Ryssland från till 1954. Sovjetunionens dåvarande ledare Nikita Chrustjov, som var från Ukraina, gav då bort halvön till Ukraina.
Krimborna har aldrig bett om att få tillhöra Ukraina. Vid Sovjetunionens sammanbrott 1991 hölls en folkomröstning om Krim ville bli en egen republik. 94% av de röstande ville detta, men det mötte motstånd i Kiev. Krim blev istället en autonom del av Ukraina. Dess självständighet har genom åren urholkats.
Flera opinionsundersökningar, även västerländska, före och i samband med folkomröstningen 2014 visade på en majoritet för att bryta med Ukraina och återanslutas till Ryssland. Siffrorna var dock inte lika överväldigande som det slutliga valresultatet.
Valet har fördömts av en opinion av västerländska politiker och media, som menar att folkomröstningen skedde under vapenhot från Ryssland.
Uppföljande undersökningar visar att en överväldigande majoritet inte ångrar beslutet. Enligt en artikel i Forbes, som referera till en tysk undersökning gjord i februari, visar 82% att de "absolut" stödde anslutningen till Ryssland, 11% svarade till "största delen".
Oavsett vad man säger i väst, är det uppenbart att folkviljan har segrat på Krim.

Lägg till bildtext

The Badinter Comission
 USA:s regerings talesperson Jen Psaki sa för någon vecka sedan att sanktionerna mot Ryssland ska fortsätta tills Krim återlämnats till Ukraina mot folkets vilja.
En av motiven är att det som skedde var emot Ukrainas konstitution. Detta kan avfärdas med att kuppen i Kiev när den folkvalde presidenten störtas också var emot landets konstitution, vilket gjorde att den var satt ur spel.
Det har också gjorts jämföresler med hur Kosovo skiljdes från Serbien med våld och utan någon folkomröstning.
Man lär så länge man lever. Idag stötte jag på ett nytt begrepp, The Badinter Comission. Denna inrättades av europeiska utrikesministrar 1991 när riktlinjer togs fram för hur nya stater kunde bilda i samband med Sovjetunionens sammanbrott- Dessa följdes sedan i när Jugoslavien bröts isär. Kärnpunkten var hur nya stater skulle identifieras utifrån territorier och etnisk tillhörighet.
När det gällde Kroatien och Bosnien-Herzegovinas frigörelse kom komissionen fram till följande
- The Commission substituted the term ‘communities’ for ‘peoples’ and assigned to such communities rights within existing states, recognising ‘that within one State, various ethnic, religious or linguistic communities might exist’ and stated that all such communities have the right to see their respective identities recognised and to benefit from ‘all the human rights and fundamental freedoms recognised in international law, including, where appropriate, the right to choose their national identity’.
Man slog fast att människor måste ha möjlighet att välja sin egen framtid. En folkomröstning skulle utgöra en sista test på folkviljan.
Man kan slå fast att Krims frigöresle följde de kriterier som finns i komissionens riktlinjer:
- Autonom provins med klara gränser
- Av tradition inte en del av Ukraina
- Motivera separationen genom en folkomröstning
- Folket utgjorde inte en minoritet inom området

Mer om The Badinter Comission finns att läsa här

Konklusionen måste bli att det är skillnad på folk och folk och vems intressen det handlar om. EU/Nato och dess medlöpare i MSM har åter visat att dubbelmoralen är enastående.

Varför ingen kritik mot regimen i Kiev?

Den 11 februari undertecknades en överenskommelse i Minsk mellan Ukraina och separatisterna i Donetsk och Luhansk. Detta skedde under överinseende av Tyskland, Frankrike och Ryssland, efter personligt engagemang av Merkel, Hollande och Putin. Avtalet har kallats Minsk2 och kan läsas i sin helhet här. Förhoppningen var att detta skulle få slut på striderna, som dödat minst 6000 personer, varav många civila. Avtalet visade också på vilka steg som skulle tas för att ge separatisterna ett ökat självstyre inom Ukraina.
Tyvärr visar det sig att regeringen i Kiev inte har för avsikt att leva upp till avtalet. Ännu har man inte gjort det på en enda punkt, trots att det finns en tydlig tidsplan, som man själva varit med och godkänt. Vad värre är, beskjutningen av civila mål i och runt Donetsk har fortsatt. Här om dagen dödades enligt uppgift två små barn.
Kievs oppstruktion mot att leva upp till avtalet har minst sagt irriterat Ryssland. Utrikesminister Lavrov har vid upprepade tillfällen sagt till Merkel och Hollande att sätta press på Kiev. Något sådant har inte setts och denna vecka hoppas Lavrov att man ska kunna träffas och diskutera frågan i ett fyrpartsmöte.
Minsk2 följde som alla förstår på Minsk1 från i september förra året. Både gångerna har Kiev gått till förhandlingbordet efter svåra militära nederlag.

Inga krav
Under hela konflikten verkar Kiev ha ett carte blanche från EU och Nato. Jag har inte sett en enda tillstymmelse till kritik. Man har utan vidare tillåtits att bomba civila mål, sjukhus, skolor, daghem, förstöra infrastruktur och fabriker, Man har dessutom använts sig av förbjudna vapen. Man ska dessutom ha i minnet att Kiev är anfallare och separatisterna försvarar sig.
Mer märkligt, eller inte, är att man har sett detsamma från västerländsk MSM, inklusive de svenska, där Dagens Nyheters Peter Wolodorski och Sveriges Radios Maria Persson Löfgren intar ledande roller.
Till skillnad från Israel i Gaza, så dödar Kiev sitt eget folk, sina egna medborgare. Men kanske är förklaringen att Kiev ser på ryssar på samma sätt som Israel ser på araber?
Om EU från början satt krav på Kiev att lösa konflikten med oblasterna i öst med förhandlingar, hade aldrig detta helt onödiga krig utbrutit. Eller om man sett till att överenskommelsen från 21 februari hållits. Nu kom att stå bakom en statskupp och störtande av en demokratisk, om än korrumperad, vald president, men sitt främsta väljarstöd i östra delarna av landet.
Vår statsminister Stefan Löfve´n gjorde nyligen ett statsbesök i Kiev. Han hade inga krav eller kritik med sig, bara 800 miljoner att stoppa i det svarta hål som utgör Ukrainas ekonomi.
Ukraina är Europas mest korrupta land. Det ligger på 142 plats i världen av de 175 länder som listas av Transparacy Organistation.
Korruptionen var en av anledningarna till att många ukrainare protesterade på Maidan. Man vill komma tillrätta med denna och bryta oligarkerna makt. Det som skedde var att man bytte en oligark mot en annan. När den av regeringen utsedda granskningsnämnd förbjöds denna att granska de nya makthavarna. När denna ändå hittade miljonsvindel ända upp regeringschefsnivå, sparkades chefen för komissionen.
Landet som älskar att föra krig tusentals mil från den egna gränsen, USA, verkar var det land som mest uppmuntrar Kiev till fortsatt krig tillsammans med sina lakejer i Nato, Storbritanien och Kanada. Det blir nästan skrattretande att USA anser Venzuela vara ett hot mot nationens säkerhet, samtidigt inte förstår att Nato i Ukraina anses som ett hot i Ryssland-
Av någon märklig anledning verkar man inte ha fattat när Putin talar klarspråk. Ryssland tänker inte låta Kiev ta Donbas med våld. Eller också har man det och låter oskyldaga soldater och civila dö helt i onödan.
Inte heller verkar man vara rädd för WW3. Jag är rädd för ett nytt storkrig och undrar varför så många drömmer om ett Sverige i Nato. Denna krigsallians har inte försvarat ett enda Nato land men bedrivit krig mot suveräna stater som inte utgjort något hot mot något Nato-land,
Ryssland är inte heller något hot om man slutar provocera henne.

Vem mördade Boris Nemtsov del 2?

Yulia Tymoshenko, Petro Poroschenko och Boirs Nemtsov

När Paul Craig Roberts såg ryska nationalister som tänkbara mördare, ställde jag mig i min okunskap lite undrande. Nu är jag lite bättre påläst. Det är en sak att vara motståndare till krig, en helt annan att liera sig med fienden. Som bilden ovan visar hade Boris Nemtsov en nära relation till den politiska eliten i Ukraina.
Finns det idioter som är beredda att döda en usel provokatör som Lars Vilks, finns det säkert idioter som en beredda att döda någon de uppfattar som landsförrädare.

Den nära relation som fanns visar sig också i uttalande från Poroshenko, som naturligtvis anklagar Kreml för mordet. Nemtsov hade berättat för Poroshenko att han hade bevis för Rysslands roll i kriget och tänkte publicera dem. (länk)
I en tid när en nation upplever ett yttre hot är det naturligtvis extra känsligt om deras egna politiker hoppar över staketet till vad som uppfattas som fienden med information.
Sedan är naturligtvis frågan om informationen finns och i så fall vad den innehåller och vad som inte är känt sedan tidigare. Att Kreml stöd till rebellerna i Östra Ukraina större än man medger är uppenbart.
En annan fråga man kan ställa sig är varför kom i så fall detta utspel nu? Efter Minsk 2 finns det en strimma hopp till eldupphör. Det finns tre parter som inte verkar gilla tanken och hela tiden kommer med olika utspel för att underminera arbetet, USA, Nato och Ukraina.
Problemet är att två av EU:s ledande nationer Tyskland och Frankrike står bakom avtalet tillsammans med Ryssland. Det gör det svårt att allt för öppet motarbeta det.
Om Nemtsov verkligen var en krigsmotståndare, borde han inte då ha välkomnat Minsk 2?

Förutom sin nära relation till ledarna i Kiev, kritiseras Nemtsov också för att vara nära bundsförvant med Washington. John Kerrys uttalande efter mordet tyder på att Nemtsov var mer än en vanlig rysk politiker för Washington (länk)

Här är Nemtsov t h tillsmmans med John McCain i mitten

En man som dyker upp i alla konflikter är senator John McCain. Han fanns bland rebelledare i Libyen och Syrien och bland kuppmakarna i Ukraina. På bilden här bredvid syns han med Boris Nemtsov.
McCain skyller inte mordet "sin vän" direkt på Putin , men på den atmosfär som Putin skapat (länk)

"All of us at the American Embassy and the many American Foreign Service Officers who knew Boris Nemtsov mourn his tragic death" (länk)

Förre utrikesministern, twitterkungen Carl Bildt, påstod utan hänvisning till någon källa att mordutredarna gjort husrannsakan hos Nemtsov och bl a tagit hans hårddiskar. Bildts underton var naturligtvis att detta var ett sätt att undanröja bevis på Kremls inblandning. Nog är det väl ändå vanligt i en mordutredning att datorer och mobiltelefoner gås igenom för att se om det kan finnas spår till mördaren. Dessutom är jag helt övertygad om att Nemtsov var förberedd på att det skulle kunna bli en husrannsakan hos honom och därför inte hade känsligt vare sig hemma eller på kontoret. För inte förvarade du väl statshemligheter hemma i datorn, Carl Bildt?

Även med den nya kunskapen tror jag inte Kreml är inblandat. Nemtzov har kritiserat Putin i tio år. Om han nu ville döda honom, varför skulle man då göra det två dagar innan en protestmarsch? Och varför skulle man göra det utanför Kremls murar?
Som jag skrev i min förra blogg utgjorde inte Nemtsov något politiskt hot mot Putin. Även om en del påstår annat kan jag inte se att Putin gör något förhastat och oöverlagt, eller låter känslor styra sitt agerande. Han överväger vad han säger och hur han agerar.
Om mordet var false flag får vi se om mördarna lyckades med sitt uppsåt att skapa ett Maidan i Moskva.

Här är länk till en annan artikel som tangerar mina synpunkter:
Why The murder of Nemtsov is a false flag