Dom kallar mig troll

Det finns ett gäng inflytelserika twittrare, bloggare, krönikörer med en svans av anhängare, som har fyra saker gemensamt:

1. De vill ha ett starkt svenskt försvar
2. De vill att Sverige ansluts till Nato
3. De lider av ryssfobi
4. De anser att alla som int delar deras uppfattning är troll, betalda av Kreml

Naturligtvis är även Gammelvargen ett troll. Om nu Kreml skulle betala mig, så vet läsare av denna blogg att jag då vid olika tillfällen varit avlönad av Gaddafi, Assange och Sture Bergwall.
Anledningen till att jag är ett troll, är att jag inte tror att Ryssland är det stora hotet mot världsfreden, utan USA/Nato. På twitter försöker jag efter bästa förmåga balansera den ensidiga ryssfobin bland ovanstående och bland MSM. Min ambition är att hålla mig välinformerad, vara kritisk och försöka skilja ren propaganda från verkligheten, vilken ska erkännas inte är lätt i dagens strida informationsflöde. Så småningom utkristalliseras vilka källor som är mer pålitliga än andra. Tyvärr ingår inte MSM bland dessa.
För att motivera ett starkt försvar behövs ett yttre hot. Detta behövs också för Nato att motivera sin existens. Behovet att Nato upphörde egentligen i samband med Sovjetunionens fall och upplösningen av Warzawapakten i början på 90-talet. Då lovade man också Gorbatjov att Nato inte skulle expandera österut. Vi vet hur det gått med det. Land efter land har införlivats, inte bara i Nato, utan också i EU. Detta har skett samtidigt som forna sovjetrepubliker plundrats av hänsynslösa oligarker och drivet dem mot svarta hål. Ett ekonomiskt svagt Ryssland kunde bara titta på när Nato flyttade fram sina bopålar.

Under 2000-talet har Rysslands ekonomi växt sig starkare. Detta har även medfört en ordentlig upprustning av försvaret för att möta det som landet uppfattar som ett direkt hot från Nato.

Ur försvarsstrategiskt perspektiv var Nato och EUs planer på att även införliva Ukraina i imperiet ett steg för mycket.
Med 200 mil gemensam gräns och flottbasen på Krim blev det en provokation man kände sig tvungna att reagera mot.
Jag ska inte lägga mer tid här på att motivera varför jag tycker rapporteringen från krisen i Ukraina är ensidig och därmed också falsk.
Ett mynt har alltid två sidor och om man nöjer sig med att bara beskriva ena sidan, ger man inte läsaren chans att själv bilda sig en uppfattning.
Det jag anger ovan är en anledning till att jag anser USA/Nato vara ett betydligt större hot mot freden än Ryssland. I varenda konflikt sedan WW2 har USA/Nato haft ett finger med i spelet. Bara under 2000-talet har cirka 2 000 000 miljoner människor dött och lika många drivits på flykt tack vare paktens aggression.
USA har 65 000 soldater utplacerade på drygt 600 baser runt om i världen. Landets olika NGO:s och NED har tillsammans med CIA ett finger inne i varenda land. NSA avlyssnar allt och alla.
När ni läser detta dör ytterligare människor direkt och indirekt av pakten och dess proxys.
Jag är inte motståndare till ett starkt försvar utanför Nato. Det finns mycket ett sådant kan göra som inte är direkt knutet till krig.
Framför allt är jag motståndare till krig och jag kan inte slita mig från att de som är extremt intresserade av miltära frågor också har ett intresse för krig, om än bakom datorn.
Däremot har jag svårt att se varför vi ska ingå i en pakt som öppet provocerar ett land som försvarar sin gräns för att motivera sin egen existens.

Krims frigörelse följde internationella regler

Krims flykt från Ukraina och återförening med Ryssland har väckt många upprörda känslor i väst. Den har fördömts  unisont inom EU/Nato och media. Det talas om invasion och anektering från Ryssland. USA:s Victoria Nuland har stått inför kongressen och sagt att krimborna lever i terror.
Det som aldrig nämns är att Krimborna faktiskt röstade för att först bli självständigt och sedan för att ansluta sig till Ryssland. Förutom att majoriteten av befolkning är rysk, så tillhörde Krim Ryssland från till 1954. Sovjetunionens dåvarande ledare Nikita Chrustjov, som var från Ukraina, gav då bort halvön till Ukraina.
Krimborna har aldrig bett om att få tillhöra Ukraina. Vid Sovjetunionens sammanbrott 1991 hölls en folkomröstning om Krim ville bli en egen republik. 94% av de röstande ville detta, men det mötte motstånd i Kiev. Krim blev istället en autonom del av Ukraina. Dess självständighet har genom åren urholkats.
Flera opinionsundersökningar, även västerländska, före och i samband med folkomröstningen 2014 visade på en majoritet för att bryta med Ukraina och återanslutas till Ryssland. Siffrorna var dock inte lika överväldigande som det slutliga valresultatet.
Valet har fördömts av en opinion av västerländska politiker och media, som menar att folkomröstningen skedde under vapenhot från Ryssland.
Uppföljande undersökningar visar att en överväldigande majoritet inte ångrar beslutet. Enligt en artikel i Forbes, som referera till en tysk undersökning gjord i februari, visar 82% att de "absolut" stödde anslutningen till Ryssland, 11% svarade till "största delen".
Oavsett vad man säger i väst, är det uppenbart att folkviljan har segrat på Krim.

Lägg till bildtext

The Badinter Comission
 USA:s regerings talesperson Jen Psaki sa för någon vecka sedan att sanktionerna mot Ryssland ska fortsätta tills Krim återlämnats till Ukraina mot folkets vilja.
En av motiven är att det som skedde var emot Ukrainas konstitution. Detta kan avfärdas med att kuppen i Kiev när den folkvalde presidenten störtas också var emot landets konstitution, vilket gjorde att den var satt ur spel.
Det har också gjorts jämföresler med hur Kosovo skiljdes från Serbien med våld och utan någon folkomröstning.
Man lär så länge man lever. Idag stötte jag på ett nytt begrepp, The Badinter Comission. Denna inrättades av europeiska utrikesministrar 1991 när riktlinjer togs fram för hur nya stater kunde bilda i samband med Sovjetunionens sammanbrott- Dessa följdes sedan i när Jugoslavien bröts isär. Kärnpunkten var hur nya stater skulle identifieras utifrån territorier och etnisk tillhörighet.
När det gällde Kroatien och Bosnien-Herzegovinas frigörelse kom komissionen fram till följande
- The Commission substituted the term ‘communities’ for ‘peoples’ and assigned to such communities rights within existing states, recognising ‘that within one State, various ethnic, religious or linguistic communities might exist’ and stated that all such communities have the right to see their respective identities recognised and to benefit from ‘all the human rights and fundamental freedoms recognised in international law, including, where appropriate, the right to choose their national identity’.
Man slog fast att människor måste ha möjlighet att välja sin egen framtid. En folkomröstning skulle utgöra en sista test på folkviljan.
Man kan slå fast att Krims frigöresle följde de kriterier som finns i komissionens riktlinjer:
- Autonom provins med klara gränser
- Av tradition inte en del av Ukraina
- Motivera separationen genom en folkomröstning
- Folket utgjorde inte en minoritet inom området

Mer om The Badinter Comission finns att läsa här

Konklusionen måste bli att det är skillnad på folk och folk och vems intressen det handlar om. EU/Nato och dess medlöpare i MSM har åter visat att dubbelmoralen är enastående.

Varför ingen kritik mot regimen i Kiev?

Den 11 februari undertecknades en överenskommelse i Minsk mellan Ukraina och separatisterna i Donetsk och Luhansk. Detta skedde under överinseende av Tyskland, Frankrike och Ryssland, efter personligt engagemang av Merkel, Hollande och Putin. Avtalet har kallats Minsk2 och kan läsas i sin helhet här. Förhoppningen var att detta skulle få slut på striderna, som dödat minst 6000 personer, varav många civila. Avtalet visade också på vilka steg som skulle tas för att ge separatisterna ett ökat självstyre inom Ukraina.
Tyvärr visar det sig att regeringen i Kiev inte har för avsikt att leva upp till avtalet. Ännu har man inte gjort det på en enda punkt, trots att det finns en tydlig tidsplan, som man själva varit med och godkänt. Vad värre är, beskjutningen av civila mål i och runt Donetsk har fortsatt. Här om dagen dödades enligt uppgift två små barn.
Kievs oppstruktion mot att leva upp till avtalet har minst sagt irriterat Ryssland. Utrikesminister Lavrov har vid upprepade tillfällen sagt till Merkel och Hollande att sätta press på Kiev. Något sådant har inte setts och denna vecka hoppas Lavrov att man ska kunna träffas och diskutera frågan i ett fyrpartsmöte.
Minsk2 följde som alla förstår på Minsk1 från i september förra året. Både gångerna har Kiev gått till förhandlingbordet efter svåra militära nederlag.

Inga krav
Under hela konflikten verkar Kiev ha ett carte blanche från EU och Nato. Jag har inte sett en enda tillstymmelse till kritik. Man har utan vidare tillåtits att bomba civila mål, sjukhus, skolor, daghem, förstöra infrastruktur och fabriker, Man har dessutom använts sig av förbjudna vapen. Man ska dessutom ha i minnet att Kiev är anfallare och separatisterna försvarar sig.
Mer märkligt, eller inte, är att man har sett detsamma från västerländsk MSM, inklusive de svenska, där Dagens Nyheters Peter Wolodorski och Sveriges Radios Maria Persson Löfgren intar ledande roller.
Till skillnad från Israel i Gaza, så dödar Kiev sitt eget folk, sina egna medborgare. Men kanske är förklaringen att Kiev ser på ryssar på samma sätt som Israel ser på araber?
Om EU från början satt krav på Kiev att lösa konflikten med oblasterna i öst med förhandlingar, hade aldrig detta helt onödiga krig utbrutit. Eller om man sett till att överenskommelsen från 21 februari hållits. Nu kom att stå bakom en statskupp och störtande av en demokratisk, om än korrumperad, vald president, men sitt främsta väljarstöd i östra delarna av landet.
Vår statsminister Stefan Löfve´n gjorde nyligen ett statsbesök i Kiev. Han hade inga krav eller kritik med sig, bara 800 miljoner att stoppa i det svarta hål som utgör Ukrainas ekonomi.
Ukraina är Europas mest korrupta land. Det ligger på 142 plats i världen av de 175 länder som listas av Transparacy Organistation.
Korruptionen var en av anledningarna till att många ukrainare protesterade på Maidan. Man vill komma tillrätta med denna och bryta oligarkerna makt. Det som skedde var att man bytte en oligark mot en annan. När den av regeringen utsedda granskningsnämnd förbjöds denna att granska de nya makthavarna. När denna ändå hittade miljonsvindel ända upp regeringschefsnivå, sparkades chefen för komissionen.
Landet som älskar att föra krig tusentals mil från den egna gränsen, USA, verkar var det land som mest uppmuntrar Kiev till fortsatt krig tillsammans med sina lakejer i Nato, Storbritanien och Kanada. Det blir nästan skrattretande att USA anser Venzuela vara ett hot mot nationens säkerhet, samtidigt inte förstår att Nato i Ukraina anses som ett hot i Ryssland-
Av någon märklig anledning verkar man inte ha fattat när Putin talar klarspråk. Ryssland tänker inte låta Kiev ta Donbas med våld. Eller också har man det och låter oskyldaga soldater och civila dö helt i onödan.
Inte heller verkar man vara rädd för WW3. Jag är rädd för ett nytt storkrig och undrar varför så många drömmer om ett Sverige i Nato. Denna krigsallians har inte försvarat ett enda Nato land men bedrivit krig mot suveräna stater som inte utgjort något hot mot något Nato-land,
Ryssland är inte heller något hot om man slutar provocera henne.

Vem mördade Boris Nemtsov del 2?

Yulia Tymoshenko, Petro Poroschenko och Boirs Nemtsov

När Paul Craig Roberts såg ryska nationalister som tänkbara mördare, ställde jag mig i min okunskap lite undrande. Nu är jag lite bättre påläst. Det är en sak att vara motståndare till krig, en helt annan att liera sig med fienden. Som bilden ovan visar hade Boris Nemtsov en nära relation till den politiska eliten i Ukraina.
Finns det idioter som är beredda att döda en usel provokatör som Lars Vilks, finns det säkert idioter som en beredda att döda någon de uppfattar som landsförrädare.

Den nära relation som fanns visar sig också i uttalande från Poroshenko, som naturligtvis anklagar Kreml för mordet. Nemtsov hade berättat för Poroshenko att han hade bevis för Rysslands roll i kriget och tänkte publicera dem. (länk)
I en tid när en nation upplever ett yttre hot är det naturligtvis extra känsligt om deras egna politiker hoppar över staketet till vad som uppfattas som fienden med information.
Sedan är naturligtvis frågan om informationen finns och i så fall vad den innehåller och vad som inte är känt sedan tidigare. Att Kreml stöd till rebellerna i Östra Ukraina större än man medger är uppenbart.
En annan fråga man kan ställa sig är varför kom i så fall detta utspel nu? Efter Minsk 2 finns det en strimma hopp till eldupphör. Det finns tre parter som inte verkar gilla tanken och hela tiden kommer med olika utspel för att underminera arbetet, USA, Nato och Ukraina.
Problemet är att två av EU:s ledande nationer Tyskland och Frankrike står bakom avtalet tillsammans med Ryssland. Det gör det svårt att allt för öppet motarbeta det.
Om Nemtsov verkligen var en krigsmotståndare, borde han inte då ha välkomnat Minsk 2?

Förutom sin nära relation till ledarna i Kiev, kritiseras Nemtsov också för att vara nära bundsförvant med Washington. John Kerrys uttalande efter mordet tyder på att Nemtsov var mer än en vanlig rysk politiker för Washington (länk)

Här är Nemtsov t h tillsmmans med John McCain i mitten

En man som dyker upp i alla konflikter är senator John McCain. Han fanns bland rebelledare i Libyen och Syrien och bland kuppmakarna i Ukraina. På bilden här bredvid syns han med Boris Nemtsov.
McCain skyller inte mordet "sin vän" direkt på Putin , men på den atmosfär som Putin skapat (länk)

"All of us at the American Embassy and the many American Foreign Service Officers who knew Boris Nemtsov mourn his tragic death" (länk)

Förre utrikesministern, twitterkungen Carl Bildt, påstod utan hänvisning till någon källa att mordutredarna gjort husrannsakan hos Nemtsov och bl a tagit hans hårddiskar. Bildts underton var naturligtvis att detta var ett sätt att undanröja bevis på Kremls inblandning. Nog är det väl ändå vanligt i en mordutredning att datorer och mobiltelefoner gås igenom för att se om det kan finnas spår till mördaren. Dessutom är jag helt övertygad om att Nemtsov var förberedd på att det skulle kunna bli en husrannsakan hos honom och därför inte hade känsligt vare sig hemma eller på kontoret. För inte förvarade du väl statshemligheter hemma i datorn, Carl Bildt?

Även med den nya kunskapen tror jag inte Kreml är inblandat. Nemtzov har kritiserat Putin i tio år. Om han nu ville döda honom, varför skulle man då göra det två dagar innan en protestmarsch? Och varför skulle man göra det utanför Kremls murar?
Som jag skrev i min förra blogg utgjorde inte Nemtsov något politiskt hot mot Putin. Även om en del påstår annat kan jag inte se att Putin gör något förhastat och oöverlagt, eller låter känslor styra sitt agerande. Han överväger vad han säger och hur han agerar.
Om mordet var false flag får vi se om mördarna lyckades med sitt uppsåt att skapa ett Maidan i Moskva.

Här är länk till en annan artikel som tangerar mina synpunkter:
Why The murder of Nemtsov is a false flag

Vem sköt Boris Nemtsov?

Sent på kvällen igår, 27 februari, mördades den ryske oppositionspolitikern Boris Nemtsov på öppen gata när Kreml i Moskva. Han sköts från nära håll med fyra skott. Nemtsov var kanske president Vladimir Putins hårdaste kritiker. Det gällde kriget i Ukraina och det gällde OS i Sochi. När det gäller Sochi medverkade han i en omfattande rapport om korruptionen i samband med byggande av arenor och infrastruktur.
Vem som mördade Nemtsov vet bara mördaren och dennes eventuella uppdragsgivare och naturligtvis media i väst och opinionsbildare med ryssfobi. Det behövs naturligtvis inga bevis för att veta att det är elake Putin som ligger bakom, precis som när det gällde den tragiska nerskjutningen av passagerarplanet MH17. Jag utesluter inte att de kan ha rätt, men tvivlar ändå av flera anledningar. Vi får ändå utgå från att mordet vara politiskt och inte ett simpelt rånmord. I mitt resonemang brukar jag alltid fundera på vem som har mest att vinna och vem som har mest att förlora?

Utgjorde Boris Nemtsov ett politiskt hot mot Putin? Putin har idag ett förtroende bland 85% av befolkningen. Det gör att oppositionen arbetar i motvind. De ekonomiska sanktionerna har inte fått folket att vända sig mot sin ledare. Tillsammans med vad man upplever som Natos aggression och kriget o Ukraina har snarast gjort att man sluter upp bakom honom, vilket inte är ovanligt när ett land möter en yttre fiende.
Detta är i sin tur inneburit att oppositionsledare som Nemtsov och Navalny görs större i väst än de egentligen är. Båda har dock ett stort stöd i väst, både bland politiker och i media.
Mot denna bakgrund ställer jag mig frågan vad Kreml hade att vinna på att mörda Nemtsov. Han utgjorde knappast det politiska hot, som gör det värt att ta den skitstorm som man visste skulle komma och som vi redan ser.
Att det finns en utbredd korruption i Ryssland, som ett arv efter oligarkerna glad 90-tal under Jeltsin, är ingen hemlighet. Att många skodde sig på OS i Sochi är också ganska uppenbart. Kunde Nemtsov ha skaffat sig mäktiga fiender inom näringsliv och maffia? I så fall är det ett tänkbart alternativ.

Boris Nemtsov

Precis som i övriga tidigare östländer har framfört allt USA pumpat in stora pengar genom olika NGO:s (Non Government Organistations) och NED (National Endowment for Democracy) för att införa västerländska värderingar och demokrati, eller om man så vill underminera länderna och anpassa dem till EU och Nato. Vi vet att sedan Sovjetunionens fall pumpade man in $5 miljarder bara i Ukraina. I Ryssland är beloppet mångdubbelt större och har blivit vagel i ögat på Kreml, vilket gjort att kontrollen över dessa har ökat och hårdnat.
Precis som i Irak, Libyen, Ukraina och Syrien finns det en uttalad vilja till regimskifte i Ryssland från framför allt USA och deras trogne vapendragare UK.
Jag skrev i går en artikel om skotten på Maidan för ett drygt år sedan och vi vet hur lite människoliv är värda. Vi vet USA:s inflytande och direkta medverkande till regimskiften i Irak, Libyen, Ukraina och ansträngningar att genomföra det i Syrien.
I Ryssland har man inte haft någon större framgång, trots provokationer och sanktioner. I morgon hålls en demonstration i Moskva av oppositionen. Boris Nemtsov var en av ledarna och initiativtagarna. Det har varit svårt att få någon större uppslutning vid tidigare demonstrationer.. Vi får se hur det blir nu efter mordet. Kan det vara en tändande gnista till ett Maidan i Moskva? Var Nemtsov ett offer?

Jag vet naturligtvis lika lite som ni andra som läser detta. Ser bara att det finna andra som har mer att vinna än Kreml. Mordet kommer också i en tid när vapenvilan i Ukraina kan ha en chans, trots allt skrammel från USA och UK.

Paul Craig Roberts frågar sig om mordet var en propaganda attack mot Putin Han för fram ytterligare ett tänkbart alternativ, att mordet utfördes av ryska nationalister som såg Nemtsov som en agent för Washington.

Massakern på Maidan var false-flag?

En stor del av de som sköts under massakern på Maidan 20 februari, sköts från byggnader kontrollerade av Maidan-rörelsen. Det konstaterar Ivan Katchanovski, fil doktor vid University of Ottowa, Kanada i en omfattande kartläggning av händelserna.
Ledarna för de partier som tog makten efter kuppen mot president Viktor Yanukovych kunde inte ha varit omedvetna om vad som pågick. Deras närvaro i och omkring platser för dödsskjutningarna ger enligt Katchanovski belägg för detta. Hans slutsats är att all tyder på att det var "false-flag" operation för att bana väg för en ny regering.

Katchanovski har tagit del av all information som finns tillgänglig om händelserna, vilket inkluderar videoklipp, audioinspelningar och tidningsartiklar, den nya regimens utredningar m m. Allt finns i en 60 sidor rapport som är väl värd att läsa för den som vill få en bild av händelseförloppet ur ett perspektiv som inte är Carl Bildts.
I sammanfattningen konstateras av den nya regimen kom till makten tack var skotten på Maidan som dödade obeväpnade demonstranter och polis. Det var ett brott mot demokratin och mot mänskliga rättigheter och naturligtvis mot Ukrainas lag.
Ledaren för högerextremistiska organisation som Right Sector, Svoboda och partiet Fatherland var på olika sätt direkt och indirekt involverade i händelserna. Målet med massmördandet var att ta makten. Detta visas också av den nya regimens ovilja att på ett korrekt sätt utreda händelserna och hur man har manipulerat bevis.
Majoriteten av demonstranterna Euromaiden var fredliga och deras mål var att komma ifrån oligarkerna och den omfattande korruptionen. Dessutom hägrade den dröm EU sått om guld och gröna skogar. Dessa hade inte en aning om vad som utspelade sig,
Katchanovski utesluter inte att demonstranter kan ha skjutits av polisen. De hade order att skjuta mot de som var beväpnande. I huvudsak verkar de dock ha skjutit för att skrämma. Flera dödskotten kom från Hotel Ukraine, som var kontrollerat av pro-maidan.
Rapporten ligger i linje med vad flera andra västerländska nyhetsmedia kommit fram till och kastar en mörk skugga över de brutala händelserna på Maidan för ett år sedan
Naturligtvis uppfattas Katchanovski som anti-Ukrainare, och ett redskap för Putin.Det krävs dock att man slår sönder hans argument.

Här är rapporten i sin helhet 

Rapport från tysk TV "Who were the Maidan-snipers"

Ytterligare en video som påstår att demonstranterna sköts bakifrån

"Who was the snipers mastermind?"

Artikel i Telegraph som stödjer rapporten

BBC "The untold story of the maidan massacre"

En artikel av Oleg Mezjuev, som protesterar mot regerings ensidiga stöd till regimen i Kiev

Dubbelmoralen bland politiker får mig att må illa

I går träffades Mariupol av artillerield. 30-talet civila dödades och många skadades. Beskjutningen skedde med ett vapensystem som inte har en koncentrerad träffyta, utan nedslagen sprids över ett ganska stort område, vilket framgår av denna bild:

Bilden visar nedslagen för de tre salvorna

Detta är från 3 salvor. Man kan med andra ord inte använda denna typen av vapen i befolkade områden, därför att det är alldeles för oprecist om man har ute efter ett speciellt militärt mål. Attacken måste därför kraftigt fördömas, oavsett vem som utförde den.
Västvärlden har också varit snabba i sitt fördömande, inklusive statsminister Löfven. I princip har jag inget att invända mot detta om man också fördömt motsvarande atacker mot städer i Donbass, som nu Donetsk och Govriloka. Dessa städer har utsatts för artilleribeskjutning princip non stop i flera veckor, 100-talet salvor per dag. Tidigare har samma sak skett i t ex Slavjansk och Luhansk. Dödssiffrorna där är höga. Bara de senaste beskjutningarna har skördat flera hundra civila dödsoffer.
Men i 7 månader har politiker inom EU/USA/Nato varit tysta som möss. Detta får mig att må illa. Jag mår också illa över den tystnad som varit i MSM och bland Nato-anhängare. Även dessa vaknar plötsligt till liv.
Nu kan man plötsligt utnyttja en tragedi för politiska, militära, ekonomiska syften. Fy fan!
Jag kommer mer och mer till insikt om att människoliv är helt ointressant för de styrande, Cynismen är så uppenbar att jag vill skrika högt:
- STOPPA VÄRLDEN JAG VILL STIGA AV!

En ung mamma och hennes lilla barn dödade av artilleri Hovlonka, Donbass