Anna-Lena Laurén en pålitlig kommunikatör

Anna-Lena Laurén skriver krönikor i Svenska Dagbladet och svenskspråkiga Hufvudstadsbladet i Finland. Hon påstås vara någon sorts specialist på Ryssland och kriget i Ukraina. Idag har Svenskan låtit hennes skriva av det sämsta jag läst på länge. I konkurrens med Sveriges Radios Maria Persson Löfgren, är den hon journalist jag föraktar mest för hennes ensidiga och förrädiska rapportering. Hon är typexemplet på någon som inte längre är "journalist", utan kommunikatör av ett budskap från en uppdragsgivare.

Anna-Lena Laurén

I dagens SVD slår hon ett nytt bottenrekord. "Kriget i Ukraina mer oengagerat än det verkar", skriver hon. "Större delen av tiden går ut på att man slentrianmässigt skjuter av några magasin på varandra". Hon slänger dock in brasklappen att trots det skadas civilbefolkningen.
Fler än jag som tycker det låter som om man slänger iväg några salvor med automatvapen enbart för sakens skull.

Bild från Gorlovka juni 2015. 1 död 14 skadade civila

Laurén har varit i Donetsk och pratat med civilbefolkningen, Uppenbarligen har hon inte varit i närheten av t ex Gorlovka, som dagligen utsätts för beskjutning av Kievs styrkor, likaså delar av Donetsk.

Nej folk inte bara skadas, utan dom dör! En del av dom som dör är barn. Minst 50 personer har dött senaste månaden.

När människor demonstrerar är det något 100-tal som vill ha slut på kriget "allmän missnöjesyttring", eftersom det är "livsfarligt" att bedriva opposition i de separatistkontrollerade områdena. Möjligt att det är så, men inte har Laurén skrivit att det är minst lika livsfarligt att bedriva opposition inom Kiev-kontrollerade områden.

Katyas mamma på begravningen

Vid begravningen av 11-åriga Katya Tuv och hennes far som dödades när deras hem bombades av Kiev, deltog tusentals människor. Totalt har minst 69 barn dödats sedan Kiev började bomba den egna befolkningen.

Det är också betecknande för den typ antiryska kommunkatörer som Laurén representerar att helt bortse från det Kiev gör och lägga allt krut på vad separatisterna gör.

Att Donetskområdet utsätts på i princip daglig beskjutning är att beteckna som att "man slänger iväg några salvor". Däremot läggs stor vikt vid det som hände vid Marinka 3 juni, där separatisterna ska ha inlett en offensiv, som slogs tillbaka att Kiev. Enligt observatörerna inom OSSE var det separatistsidan som inledde striderna. Laurén har också pratat med företrädare för Kievs armé, som berättar för henne att separatisterna försökte inta ett kraftverk. Om man är journalist och inte kommunikatör hade man naturligtvis också inhämtat information från andra sidan, där man hävdar att attacken var för att "tysta" beskjutningen av Donetsk-området, som dödade Katya och hennes far

Hon lyckas dock inte med att få OSSE att säga att separatisterna bryter mest mot vapenvilan, utan att båda sidor gör det.

Hennes slutkläm är oerhört synisk:

"Större delen av det krig som pågår i Donbass går ut på att man slänger iväg ett skott eller en granat bara för att visa motparten att man finns här. Om ett hus eller ett torg råkar stå i vägen kan det inte hjälpas."

Hur många civila dödsoffer finns det på den regeringkontrollerade sidan sedan Minsk2? Jag har inte sett vare sig bostäder eller torg i denna del av Donbass som blivit träffade av artillerield.

Att inte Laurén gör en reflexion över att en armé som har 100% stöd av EU, inklusive Sverige, kan tillåtas "slänga iväg en granat, som kan råka träffa ett hus eller torg med levande, civila människor, är för mig helt obegripligt.

Som i de flesta krig handlar det om en angripare och en försvarare. Kiev valde krig istället för dialog och försökte kuva de upproriska med våld. Jag ställer mycket större krav på en regeringen som säger sig vilja leva upp till västerländska värderingar, än en rebellregeringen, som är utsatt för allt Kiev kan hitta på för att göra livet för dess befolkning outhärdligt. Att sedan Laurén får detta till att "Donetsk integreras målmedvetet med Ryssland", när Kiev slutat betala ut pension, förbjudit lärare att undervisa, stängt banker m m. Nu kommer pensionen,från Ryssland, rubeln blir ett allt vanligare betalningsmedel och diplomen på universiteten gäller i Ryssland. Är det inte så att Kievs agerande integrerar Donbass med Ryssland?

Jag ska ge Laurén rätt i en sak, att ryssar är svåra att knäcka:
"Deras prioritet handlar om något helt annat: att överleva. Något som sovjetmänniskan är expert på"

Barn som lever i källaren för att undvika bomber

Krig är ett helvete och ska på alla sätt undvikas, inte uppmuntras. En organisation som Nato bygger hela sitt existensberättigande på krig och konflikter. Det är alltid civilbefolkningen som kommer i kläm och särskilt allvarligt är det när en regering beskjuter sin egen befolkning.

Eftersom jag redan betecknas som ett ryskt troll, behöver jag inte motivera varför jag skriver som jag skriver. Jag vill ha balans i rapporteringen, vill kunna bilda mig en egen uppfattning, utan att få en åsikt skriven på näsan.
Det jag läser av Anna-Lena Laurén är ensidigt och ytligt med en klar antirysk agenda, vilket också avspeglas i hennes rapportering från Ukraina. För den som inte är påläst kan hennes rapporter kännas objektiva och trovärdiga. Något som saknas är ett engagemang för ämnet hon skriver om och ibland känns hennes texter trötta.

Även om man ensidigt tagit ställning för eller emot något, är det viktigt för en journalist att ge läsarna själva möjlighet att göra det samma. För en kommunikatör är det inte lika viktig.

Gammelvargen försöker beskriva den verklighet Laurén och Co inte förmedlar