Protestera mot vargjakten

Det gäller att fatta beslut så sent som möjligt, så att så få som möjligt hinner protestera. Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren meddelar idag att verket fattat beslut om selektiv jakt på varg. Jakten startar i morgon!!!
Naturligtvis förvånar det ingen att Gammelvargen reagerar kraftfullt mot inte bara detta, utan också mot själva jakten. Man kan undra om det är Centerns katastrofala opinionssiffror, som ligger bakom detta beslut från miljöminister Lena Ek? Maria Ågren gör naturligtvis som matte säger; generaldirektörer kan snabbt befinna sin i ett arkivrum i källaren, om de inte lyder.
Själv har jag åtminstone protesterat mot idiotin genom att via föreningen Våra Rovdjur skicka en protest till Maria Ågren, även om detta är verkningslöst. Jag uppmanar mina läsare att göra det samma.
Vargjakten är med sitt upplägg inget annat än en eftergift för jägarmaffian och deras organisationer. Genom att skjuta 16 vargar i 8 revir, så ska man minska inaveln i vargstammen. (Jag kan med glädje konststera att "mitt" revir inte finns med)
Jakten skall bedriva av de som har jakträtt i omårdet. Maria Ågren skriver i verkets pressmedelande:
- De mest inavlade reviren omfattas av den riktade jakten.
- I varje utpekat revir får högst två individer fällas. Jakten ska inriktas mot grupper av varg och ska, om möjligt, bedrivas så att högst ett av alfadjuren fälls.
- De som har jakträtt på marken där de utvalda reviren finns får jaga
- Jakten pågår mellan 31 januari och 20 februari 2013. Under den 31 januari får man endast spåra.

Det hela är bara jävla trams! Motivet till den selektiva jakten är att skjuta bort ett alfadjur för att ett annat ska ta dess plats i flocken. Varför skall det andra djuret fällas? Jag kan inte se någon annan anledning än att tillfredsställa Rambo och hans kompisars skjutglädje.

I de revir där man har ordenlig koll på alfadjuren kommer naturligtvis båda att skjutas. Naturvårdsverket, skriver ju "om möjligt" bara ett.

Om man nu nödvändigtvis skall ägna sig åt selektiv jakt, ska denna bedrivas av Naturvårdsverkets personal och ske under den period som är erforderlig för att nå önskat resultat.

Så här står det i den protest jag med hjälp av Våra Rovdjur skickat:

Jag är en medborgare som värnar om Sveriges vargstam och om Sveriges rykte som föregångare inom miljöområdet. Därför uppmanar jag dig att stoppa den mycket oetiska licensjakten på varg.

Licensjakten är djurplågeri. Om flockens valpar blir föräldralösa får de svårt att överleva, eftersom de inte klarar att jaga större byten själva. Risken är stor att valparna svälter ihjäl. Alternativet är att valparna blir ”problemvargar” som tvingas jaga rådjur och andra mindre djur som förekommer där människor bor. Det skulle skapa fullkomligt onödiga motsättningar i en redan infekterad fråga. Målet borde vara att underlätta en samexistens, inte att göra saken värre.
Risken är också överhängande att Sverige i och med beslutet om licensjakt hamnar i EU-domstolen, vilket vore en stor skam för vårt land. Jag är medveten om att regeringen drivit på för att få till en licensjakt i år. Men mitt hopp har ändå stått till att Naturvårdsverket är en myndighet som vågar stå upp för sin faktakunskap och kompetens trots påtryckningar från politiker. Därför ber jag dig att visa civilkurage och stoppa vargjakten omedelbart.
Jag har också en fråga till dig:
Det är ju löptid för varg nu – hur kalkylerar ni med risken för att skjuta en hane i ett par med en redan dräktig tik under licensjakten? Då läggs allt ansvar på tiken att föda och fostra kanske upp sex till sju valpar.
Tacksam för svar.

Naturligtvis kommer det inget svar. Jakten är dåligt motiverad. Upplägget är dåligt. Kort sagt allt är åt helvete!!!!!
Aftonbladet

Det blåser kallt i Sverige

Hittade denna krönika av Andres Lokko i SVD, där han hävdar att Sverige inte är någon förebild längre. Han avslutar på följande sätt:
"Vi lever på lika gamla meriter som någonsin, säg, det forna brittiska imperiet. Vi är ingen förebild längre. Vi börjar istället alltmer likna ett egoistiskt skräckexempel i fritt fall.
”De sämre bemedlade får skylla sig själva” var kanske förra årets mest obehagliga politiska stridsrop. Men nu tar vi väl det ännu ett litet steg längre och ersätter det med ”se för tusan till att välja dina föräldrar med största möjliga omsorg”?"

Jag kan bara hålla med. När jag läser kommentarer och bloggar om "barnfattigdom" känner jag hur det blåser kalla vindar från villakvarteren på solsidan, där de besuttna bor. De som aldrig behövt fundera på hur de ska klara den kommande månaden. Haft ont i magen och vridit sig i sömnlösa nätter för hitta lösningar på hur hyran ska betalas.

Jag undrar hur många av de som kommenterar, som levt på de inkomster, som enligt forskningen gör att man lever i ett ekonomiskt utsatt läge? Det är lätt att sitta och ondgöra sig över de som har det sämre och tycka att de får skylla sig själva. Det osar en självgod präktighet lång väg och en von Oben attityd som skrämmer mig.

Under en tuff period i mitt liv var jag arbetslös med tre barn och enbart A-kassa och barnbidrag som inkomst. Det var tufft att ändra livsstil och att omprioritera, att inte kunna unna sig det som man varit van vid tidigare. Idag är jag pensionär och lever med en ny familj. Det ger heller inte någon större handlingsfrihet.

Nu skriver jag inte detta för att någon ska tycka synd om mig, utan för att jag vet hur det känns att behöva vända på pengarna. Jag får naturligtvis skylla mig själv. Kunde ha valt att leva resten av mitt liv som singel.

Livet är lätt att leva när man är frisk och har ett välbetalt jobb. Men det finns inga garantier för framtiden. Därför skulle det inte skada med lite större ödmjukhet.
Jag upprepar också mitt förslag om att inkomstpröva barnbidraget, så de som behöver det kan få lite mera.

I min förra artikel skrev jag att det var bra att Janne Josefsson satte fingret på överdriven marknadsföring. Jag skrev också att det även finns andra ideella organisationer, som frestas att göra detsamma, t ex ROKS och Real Star.

Det finns alla skäl i världen att diskutera svensk invandrarpolitik, men det ska göras med blanka vapen. Även här finns det en tendens att bara säga halva sanningar eller dra ut konsekvenser för långt. Enögdhet är aldrig bra. När de som är för en generös invandringspolitik springer undan debatten är inte heller detta bra. Det gäller också att hålla isär äpplen och päron i debatten.

Jag gillar olika
När jag skriver så har jag kanske inte samma definition av begreppet som Jan Helin på Aftonbladet. Vad jag menar är att jag gillar att läsa och följa även de som inte tycker samma som jag i alla frågor. På sätt måste jag hela tiden vässa mina argument och ibland t o m ändra uppfattning.
Vi brukar vara ett gäng som träffas och dricker förmiddagskaffe nästan varje dag. Ibland uppstår det mycket heta diskussioner, inte minst i invandrarfrågan. Detta är mycket berikande och det bästa är att alla kan skilja på sak och person. I denna grupp känner vi stort förtroende för varandra och trots meningsskiljaktigheter är vi mycket goda vänner, som är ärliga mot varandra.
Jag är medveten om att jag kan ha trampat på en del tår med det jag skrivit ovan. Det får jag ta i så fall och kommentarer är välkomna.

Barnfattigdomen - debatt med både äpplen och päron

Janne Josefsson lyckades verkligen skapa debatt och riva upp känslor med sitt senaste Uppdrag Granskning om barnfattigdomen. Han provocerade och det är bra, han satte fingret på överdriven marknadsföring av hjälporganisationer som Rädda Barnen, BRIS och Majblomman, vilket också är bra. Det finns en tendens hos olika organisationer att överdriva för att få gåvor och bidrag. Nyligen skrev jag om organisationen Real Stars som påstod att det finns 700 000 offer för trafficking bara i Europa. En siffra som vid närmare granskning visade sig vara gripen helt ur luften och har blivit en vandringssägen. Sanningen är att man inte har en aning om hur många det finns ens i Sverige och då pratar man gärna om mörkertal. Enligt Rikspolisstyrelsen är det svårt att uppskatta hur många som kan ha fallit offer för människohandel i Sverige under 2011, enligt en nyligen publicerad rapport om människohandel från Polisen.
I ovanstående artikel citerade jag historikern Dick Wise:
"Varför matas vi då med denna falska propaganda hela tiden? Enda anledningen är, därför att aktivisterna själva så stort gynnas av den påhittade bilden, därför att de med densamma kan skrämma samhället till att acceptera deras moralistiska och ideologiska idéer som ”fakta”."

Jag har inte närmare studerat barnorganisationerna, men har funnit liknande sätt att arbeta hos t ex ROKS, som använder egen statistik och annan statistik på ett sätt som ska gynna deras egen verksamhet.

Om vi återgår till barnfattigdomen, så var den stora bristen i Uppdrag Granskning att man inte redovisade varifrån de 240 000 barnen  kom ifrån och hur det har beräknats. Man valde medvetet bort att inte prata med forskarna. En av dessa är professor Tapio Salonen. I Aftonbladet berättar han om bakgrunden till siffrorna. Det kan ju vara intressant att veta att enligt honom finns två vedertagna definitioner av fattigdom. Antingen lever familjen på försörjningsstöd eller så har man en väldigt låg disponibel inkomst. För en ensamstående med ett barn var den summan år 2010 11 453 kronor i månaden eller 17 457 kronor för en familj med två vuxna och två barn. De pengarna ska då räcka till bostad, mat och allt annat nödvändigt.
De här definitionerna ligger till grund för Rädda Barnens rapport om att 242 000 barn lever i fattigdom. Enligt EU:s definition föreligger barnfattigdom om familjens inkomst understiger 60 procent av medianinkomsten, vilket torde innebära ungefär samma nivå.

Barn svälter generellt inte i Sverige. De går inte i trasiga kläder och har riktiga skor även på vintern. I efterdyningarna har diskussionerna kommit att delvis handla om relativ kontra reell fattigdom. om man definierar det i meningen innan som reell fattigdom, kan man säga att sådan finns i Somalia, men inte i Sverige.

Om vi återgår till Tapio Salonen, så menar han:

"Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till en skälig levnadsnivå. Man kan inte jämföra fattigdom i ett välutvecklat land som Sverige med fattigdom i ett utvecklingsland i Afrika. Och det är forskningen överens om"

Relativ fattigdom är också vad barn och föräldrar upplever som fattigdom, d v s att inte kunna erbjuda sina barn vad andra kan göra. Det är ganska tufft för barnen med en Samsung från Ica eller att inte kunna vara med och träna ishockey, rida eller vad det nu är för fritidsaktivitet, vilket blir ganska svårt med de inkomster som anges för barnfattigdom.

Har man allt ordnat för sig med ett välavlönat jobb, kan det vara lätt att skaffa sig en "von oben"-attityd. "Min skatt ska banne mig inte gå till en iphone", vilket iofs jag inte sett att någon krävt. 

Jag har under i stort sett hela mitt vuxna liv varit engagerad i olika typer av ungdomsverksamheter. Det är mer än en gång jag sett mellan fingrarna, eller betalat ur egen ficka för att alla ungdomar ska ha kunnat vara med. Det är aldrig barnens fel om det inte finns pengar. Sedan är jag den förste att hålla med om att det finns föräldrar som gör märkliga prioriteringar. Finns det inte pengar till barnen, borde det inte heller finnas pengar till cigaretter, vin och utekvällar.

Ett sätt att jämna ut inkomsterna, så att von Oben inte behövde betala mera i skott, vore att inkomstpröva barnbidraget. Nu hamnar det hos fattig som rik. Som det nu är utformat verkar det mera vara en barnbelöning.

I takt med att inkomstklyftorna ökar, ökar också det relativa fattigdomen. Vi ska vara glada så länge fattigdomen i Sverige är relativ och inte reell.

Jag tycker det blivit en debatt där man blandar äpplen med päron. det har blivit ett vapen för de präktiga att angripa bidragssverige. 

Hjälp till att spåra en riktig näthatare

Ovanstående vidriga meddelande kom till "Daddy", Joakim Ramstedt, på hans blogg på själva julafton. Ett förtäckt hot om att förgripa sig på hans dotter. Meddelande kom från en för honom känd IP-adress. Han har fått många mindre trevliga kommentarer till sin blogg från just detta nummer.
Enligt de efterforskningar Daddy själv gjort går IP-adressen ovan till Arvidsjaure stadsnät, förmodligen till en privatperson. Han skickade in en polisanmälan på julafton, men denna försvann av någon konstig(?) anledning i polisens RAR-system (berömt genom fallet Assange). När han gjorde en ny anmälan lades utredningen omedelbart ner av polisinspektör Maria Wiklund med motiveringen:
"Det beskrivna inlägget på bloggen når inte till ett brottsligt förfarande"
Att antyda för en pappa att man tänker förgripa sig på hans 8-åriga dotter är alltså inget för polisen att utreda. Undrar vad som hänt om meddelandet kommit till flickans mamma?
Den som följt "Daddy" känner till hans kamp för att få träffa sin dotter. Hur han hela tiden motarbetats av myndigheter på alla sätt och hur hans kamp lockat fram de värsta trollen ur Internets mörkaste vrår.
Det finns en del trådar av olika slag, som leder till Arvidsjaure. Om dessa ledar till denna IP-adress är oklart.

Daddy har nu bestämt sig för att ta fram trollen i ljuset. Kanske de de då blir till sten, som trollen i "The Hobbit", men då behöver han ha en "Gandalf" till sin hjälp.
Han har skrapat ihop en belöning på 2 000 kronor för den som kan komma med avgörande bevis. Dessutom har en nätverksexpert lovat hjälpa honom för den nätta summan av 895 kronor i timman plus moms.
Jag vet att Daddy inte har någon stor kassa att röra sig med. Det borde finnas folk med kunskap som kan hjälpa honom avslöja trollen utan ersättning.
Jag skulle vilja säga att påhopp, som att någon förtjänar "att knullas i analen" är ganska lindringt mot den typ av angrepp mot hans person och med hans dotter som vapen som riktas mot honom. Feministerna på Södermalm vet nog inte vad riktigt näthat är.
Här hittar ni vad Daddy själv skriver om sitt initiativ.
Låt oss hjälpas åt att driva fram trollen i ljuset och göra stenstoder av dem.

Aaron Swartz - ett litet memoriam

Igår dök plötsligt ett tweet upp på Twitter: "RIP Aaron Swartz". Det följdes av flera och länkar till artiklar om dödsbudskapet och om honom. Jag hade aldrig noterat namnet tidigare. Borde jag det? Naturligtvis!
Jag började läsa om en extraordinär ung man, 26 år, som hängt sig i sin lägenhet i New York. En ung man som hotats med 35 års fängelse och 1 million dollar i böter av en federal åklagare.
Aaron Swartz var ett datasnille. Som 14 åring var han med och skapade programmet RSS, som används i program för att samla ihop information från olika sajter. Swartz kunde ha blivit rik, mycket rik på sina färdigheter. Han blev istället en legend, som hängav sig åt att skapa ett fritt Internet. Information och kunskap på Internet skulle vara tillgänglig för alla. Swartz inte bara pratade, utan han agerade.

Bland annat retade han sig på att folk tvingades betala för att få ut protokoll från domstolar, eftersom dessa var upprättade på det allmännas bekostnad. 2008 skapade han tillsammans med en vän ett program som gjorde att han kunde ladda ner flera millioner dokument och gjorde dessa tillgänglig på en allmän domän. Detta gjorde att han blev föremål för undersökning av FBI för civil olydnad, men fallet ledde inte till åtal.

2011 arresterades han för att ha tagit 4 millioner filer ur databasen hos ett företag (JSTOR) som levde på att digitalisera och sälja vetenskapliga artiklar, skrivna av akademiker till mycket höga priser. De som skrivit artiklarna fick inte en cent i ersättning för vidareförsäljningen. Swartz tyckte att detta var kunskap alla borde ha tillgång till. 

Universitet betalade för access till databasen. Swartz skaffade sig möjlighet att logga in i systemet via en dator på Havard och laddade ner filerna. Han gjorde inga försök att dölja vad han gjorde, eftersom han var en auktoriserad användare. Den stora mängd data som laddats ner, gjorde dock att han dator stängdes av från ytterligare access.

Företaget (MIT) som ansvarade för nätverket anmälde Swartz för dataintrång. Något material lades aldrig ut på nätet och Swartz återlämnade det till JSTOR, som inte drev fallet vidare, eftersom man inte ansåg sig ha lidit någon egentlig skada. Det gjorde däremot MIT. Kanske får de kände sig trampade på tårna för sin urusla datasäkerhet. Den som är tekniskt bevandrad kan med fördel läsa vad expertvittnet Alex Stamos skriver.

Fallet hamnade hos en federal åklagare i Boston, Carmen Ortiz, känd för att vara i det närmaste övernititisk. Hon plockade ihop ett åtal som sammantaget skulle ge honom 35 års fängelse och 1 millinon dollar i böter. Swarz nekade till alla anklagelserna och släpptes mot en borgen på $100 000. Rättegången var planerad att hållas i april.

Timothy B Lee skriver i en artikel, att även om att om Swarz skulle ha gjort sig skyldig till dataintrång, så är straffskalan $100 i böter och maximalt 30 dagars fängelse. Han menar, precis som många andra, att åklagarens hantering är en "overkill" i hästformat.

Inget vet säkert varför åklagaren valde att komma med sina vidlyftiga anklagelser mot Swartz. En del menar att det amerikanska justitiedepartementet ligger bakom. Han var en elak finne i röven med sina aktiviteter och civila olydnad och måste tystas.

2008 skrev Swarz "The Geurilla Open Access Manifesto", där han bland annat skrev att "vi måste ladda ner vetenskapliga journaler och lägga ut dem på fildelningssajter". Detta var kanske Swartz plan, men som aldrig genomfördes.  Swartz blev en frontfigur i kampen om vem som ska kontrollerar Internet och informationen som sprids där. Han var en stark motståndare till myndigheternas försök att skaffa sig total kontroll över nätet och var framgångsrik i sitt opinionsarbete. Han spelade en avgörande roll i kampen att stoppa SOPA (Stop Online Piracy Act), ett amerikanskt lagförslag som syftar till att göra det möjligt för amerikanska myndigheter att föra rättsliga processer mot webbplatser och andra internettjänster som bryter mot federal upphovsrättslagstiftning, även om dessa tjänster är baserade utanför USA:s gränser.

Varför begick Swartz självmord? Ingen vet egentligen, men Swartz familj menar att amerikanska myndigheter måste ta en del av ansvaret. 

Larry Lessing var Swartz mentor. Han skriver man anledning av dödsfallet:

"Here is where we need a better sense of justice, and shame. For the outrageousness in this story is not just Aaron. It is also the absurdity of the prosecutor's behavior.

Our government continued to push as if it had caught the 9/11 terrorists red-handed."

Det mesta av det jag skrivit har jag hämtat från Glenn Greenwalds utmärkta artikel. Han avslutar med ett officiellt uttalande från Swartz familj:

"Aaron's death is not simply a personal tragedy. It is the product of a criminal justice system rife with intimidation and prosecutorial overreach. Decisions made by officials in the Massachusetts US Attorney's office and at MIT contributed to his death. The US Attorney's office pursued an exceptionally harsh array of charges, carrying potentially over 30 years in prison, to punish an alleged crime that had no victims. Meanwhile, unlike JSTOR, MIT refused to stand up for Aaron and its own community's most cherished principles."

Ett petition har skrivits till president Obama om att han ska kicka åklagaren Carmen Ortiz:

"A prosecutor who does not understand proportionality and who regularly uses the threat of unjust and overreaching charges to extort plea bargains from defendants regardless of their guilt is a danger to the life and liberty of anyone who might cross her path."

Aaron Swartz grundande organisationen "Demand Progress", som arbetar för medborgerliga rättigheter och bl a drev den framgångsrika kampanjen mot SOPA.

– Det är som att försöka sätta någon i fängelse för att ha tittat i för många böcker i ett bibliotek, säger gruppens chef David Segar.(SVD)

Frågan är vad som händer efter Swartz? Blir han en martyr och inspiratör till andra att följa i hans fotspår? Framtiden får utvisa detta.

Vad hans fall sätter fingret på är hur staten missbrukar sin makt för att komma åt de som inte vill böja sig. Listan med bl a Julian Assange och Bradley Manning har fått ytterligare ett namn Aaron Swartz... RIP......

 

Norska partier vill avskaffa sexköpslagen

Ett av få länder som följt Sveriges exempel att kriminalisera köp av sexuella tjänster är Norge. Blir det ny majoritet i Stortinget efter nästa val, tyder mycket på att lagen kommer att avskaffas.
- Lagen har inte haft den verkning som anhängarna sa att den skulle ha, säger ledaren av Höyres programkommitté Bent Höie till VG.
Han säger att en ändring av lagen måste följas upp med åtgärder mot människohandel och aggressiv gatuprostition. Det ska ske i samarbete också med de prostituerades egna organisationer.
Höyre får stöd för sin åsikt av Fremskrittspartiet, vars andre man Per-Arne Olsen säger att mycket tyder på att situationen blivit sämre för de prostituerade efter att lagen trätt i kraft. Venstre har alltid varit motståndare till lagen och har inte funnit någon anledning att ändra uppfattning.
Skulle valet följa dagens opinionsmätningar, blir det regeringsskifte och då kommer troligen lagen att röstas bort.
Erfarenheten från Norge är alltså tväremot vad t ex Malin Roux i organisationen Red Star skriver i sin debattartikel i Aftonbladet, där hon vill exportera den till andra länder.
"Sexköpslagen har visat sig vara mycket effektiv för att minska efterfrågan på sexuella tjänster, och därmed också handeln med sexslavar".

Jag har tidigare skrivit om hur Roux är noggrann med att undvika att hänvisa till källor. När hon påstår detta skriver hon "enligt myndigheter och polisen".

Man är nog överens om att gatuprostitutionen har minskat i Sverige sedan lagen infördes. I Norge (Oslo) har den däremot ökat.

Det finns egentligen bara en undersökning som visar att sexköpslagen har haft positiva effekter. Tant Gredelin, justitieminister Beatrice Ask, beställde denna av justitikansler Anna Skarhed. Den har blivit totalsågad av i princip alla experter och anses vara ett beställningsverk från regeringen.

Kritiken slår man ifrån sig och istället reser man runt i Europa och försöker sälja den "svenska modellen". Beteendevetaren Louise Persson skriver bl a följande i en debattartikel i SVT:

"Kritiken är inte okänd, men förbises varje gång någon berättar om den svenska framgången. Det vittnar om en vänskapsideologisk korruption som äger rum framför våra ögon. Att inte tänka på ”Bagdad Bob”, som meddelade att allt var i sin ordning medan bomberna regnade över Irak, är ibland omöjligt."

De prostituerade har en egen organisation i Sverige, men vad jag vet har de aldrig blivit tillfrågade om vad de tycker. Tre medlemmar i organisationen, Rose Alliance, har skivit i en debattartikel på Newsmill: 

"Politisk lobbyverksamhet är inte vårt främsta fokus. Men för tydlighetens skull: vi förespråkar självbestämmande och rättigheter för sexarbetare – rätten att sälja sex såväl som rätten att sluta sälja sex. Sexköpslagen bidrar till beröva sexarbetare rätten att styra över sina egna liv, därför är vi emot den."

Susanne Dodilett är prostitutionsforskare. Även o hon har skrivit på Newmill om sexköpslagen och Anna Skarheds utredning. Hon skräder inte orden; "utvärderingen är en vetenskaplig skandal":

"Den insatte kommer ihåg att utredaren, nuvarande JK Anna Skarhed, varken skulle ifrågasätta intentionen bakom sexköpsförbudet eller självaste lagen. Behovet av en åtstramning skulle prövas. Och regeringen har fått vad den beställde. Resultaten är snabbt sammanfattade: Lagen är en succé, men sexköpare borde straffas hårdare.

"Kunskapsluckorna är så stora att det egentligen är omöjligt att uttala sig om sexköpslagens effekter. Att Skarhed trots det tvärsäkert talar om lagens verkningskraft när det gäller allt från attitydförändring till kampen mot organiserad brottslighet är ansvarslös. Regeringen vore betjänt av att få ett ordentligt beslutsunderlag som är allsidigt belyst och analyserat. En utvärdering av sexköpslagen som fyller högt ställda krav på relevans, mångsidighet och analytisk skärpa skulle kunna bidra till en framgångsrik prostitutionspolitik. Okunskapen som präglar den aktuella utredningen av sexköpslagen hotar istället att göra livet än svårare för de som finns i prostitutionen."

Det finns en mängd artiklar som är kritiska till utredningen och till sexköpslagen. Tvärtom mot vad Skarheds utredning och Malin Roux hävdar, har de prostituerades situation blivit mer utsatt sedan lagens tillkomst, alltså samma slutsats som man nu drar i Norge. Bl a har Dodilett tillsammans med Petra Östergren skrivit en rapport om sexköpslagen som presenterades på en konferens i Haag 2011.

Dessutom är det egentligen ingen som vet hur stor prostitutionen är och om den minskat. Snarare verkar det som den flyttat från gatan till andra platser.

Naturligtvis är en lag som gör det lagligt att uppmuntra till brott, ingen bra lag. Den skapar också utrymme för andra brott, som t ex utpressning. Istället tror man att en sådan lag skulle få negativa konsekvenser för de prostituerade. (VG)

I Danmark har man för övrigt kommit ram till att ett förbud inte skulle medföra mindre prostitution.

Jag upprepar vad jag skrev i mitt förra inlägg om trafficking. Argumentera gärna för lagen, men gör det med blanka vapen. Om den svenska modellen varit en framgång, visa då på detta i siffror. 

Efter att ha studerat ett antal statliga utredningar, så har jag kommit till slutsatsen att det ofta handlar om att "som man ropar i skogen får man svar". Detta är tråkigt, men en realitet.