Mer om rättsskandalen Thomas Quick

Thomas Quick i dokumentären "Dokument inifrån"

Ibland blir inte dagen som man planerat. Det är både fördelen och nackdelen med att kunna disponera den själv. Det började med att jag läste en artikel i Newsmill av rättsanalytikern Tommy Wennerstierna om fallet Thomas Quick, "De psykoligiska teorierna bakom fallet Quick". Där dök det upp en del intressanta saker, som jag inte känt till tidigare.
"En källa berättade för mig om några brev Thomas Quick, aka Sture Bergwall, gett Hannes Råstam. Breven skickades av en känd fd kriminalpolis till Quick i syfte att uppmuntra honom att erkänna de brott han kom att erkänna, och i vissa fall dömas för.
Det säger sig själv varför jag är intresserad av dem. Varför skriver en fd polis brev till Quick för att uppmuntra honom att erkänna brott han inte begått? I detta fall en fd polis som ofta dyker upp i mål, i hela landet, och försöker baxa dem till åtal och dom, utan att ha någon som helst anknytning till fallen. Förutom då att hon är en del av ett nätverk av individer som de senaste 20-30 åren sett incest, pedofiler och ritualmördare i varenda buske i riket."
Personeni fråga kan inte vara någon annan är Monica Dahlström-Lannes, som bl a hade en mycket stor del i att Tito Beltran fälldes.

Han tar också upp ett citat från Råstams bok:

"Hannes skriver: 'En uppburen skribent, Kerstin Vinterhed, på Dagens Nyheter, beskrev uppväxthemmet (Quicks) som "alldeles tyst och slutet mot omvärlden". Det framkommer att Kerstin Vinterhed besökt Quick för att intervjua honom på Säter. Hannes Råstam tar upp det som exempel på medias påverkan på fallet.
Det Hannes missade är vem Kerstin Vinterhed på DN är. Kerstin Vinterhed är syster till Claes Borgström, Thomas Quicks försvarsadvokat. Den ene, Kerstin, uppburen skribent på DN, den andre, Claes, försvarsadvokat med goda politiska kontakter. Som båda, i olika former, arbetar med Quickfallet, och är syskon."

När det gäller hur Wennerstierna ser på domarna mot Quick, sågar han det svenska rättsväsendet jäms med fotknölarna:

"Jag vill hävda att detta inte är ett rättsövergrepp utöver det vanliga. Detta är möjligen ett helt normalt rättsövergrepp, av den typen som inträffar varje vecka i Sverige i lite olika former. Visserligen är det svenskt rekord i antal felaktiga domar mot en enda enskild individ. Men det förklaras enkelt med något jag ser i andra rättsfall, det är nämligen inte alls ovanligt att svenska domstolar väljer att döma på tidigare domar, utan att objektivt pröva varje enskilt mål.
Att Quickaffären inte är ett rättsövergrepp utöver det vanliga beror också på det Hannes Råstam tar upp i sin bok: att poliser, som Seppo Penttinen, låter bli att ta med bevis som talar till den åtalades fördel händer ofta, att bevis slängs och bränns upp av åklagare är inte ovanligt, att vittnespsykologer ljuger ihop falsk vetenskap och får människor oskyldigt dömda har förekommit i mängder av fall i 30 år och inträffar ett antal gånger varje år, att läkare skriver falska läkarutlåtanden händer också varje år, att vittnen är helt irrelevanta, ljuger och ändå tas på allvar händer också altt som oftast i svenska domstolar. Inget av det Hannes Råstam beskriver är nytt. Det sker ofta, framför allt i mål om sexuella övergrepp, våldtäkt, mord, dråp och i vårdnadstvister."

Det finns ytterligare intressant information och synpunkter i artikeln, bl a som berör "minnesexperten" Sven-Åke Christiansson.

Denna artikel ledde mig vidare till en artikel i SVD, där Quicks advokat Thomas Olsson intervjuas tillsammans med f d chefsåklagaren Sven-Erik Allhem.

Olsson fick fråan om vad bör en kommande utredning fokusera på?
– Jag tycker att man ska kartlägga vad som varit förutsättningarna för att processerna mot Quick kommit till stånd. Allt från den rättspsykiatriska vården där erkännandena skapades till hur förhören i utredningarna skötts och även prövningar i domstol, säger advokat Thomas Olsson.Han pekar på att förhållandet mellan terapeuterna på Säter, den utomstående minnesforskaren, polisen och åklagaren i brottsutredningarna har varit alltför intimt, och anser att det bör finnas riktlinjer som förhindrar att man blandar ihop terapiresultat och brottsutredning.

Eftersom jag väntar på Hannes Råstams bok och bara läst utdrag av den, blev det sedan två timmar med "Dokument inifrån" från 2008. Jag hade nämligen inte sett programmen, bara läst om dem. Programmen ökade intresset ytterligare att få läsa boken. Efter att ha varit besviken på så mycket inom journalistiken, känns det uppfriskande att få ta del av något så välregisserat och väldokumenterat. Thomas Quicks egna berättelser verifieras genom förhörsprotokoll, journaler, videofilmer och intervjuer.

Claes Borgström

Det är dock svårt att värja sig slutet på sista programmet, där en självgod, belåten Claes Borgström säger om sin klient:

- Det är 2008 och han sitter på Säter och han kommer att sitta där restgen av sitt liv!

Hoppas denne man aldrig får en klient mer i hela sitt liv. En polis, som bl a var med i polisutredningen om mordet på det holländska paret säger med anledning av en rekonstruktion av mordet, som genomfördes med Qvick.

- Det fanns en uppenbar detalj som gjorde att jag inte trodde på Quicks rekonstruktion, men jag nämnde den inte för jag var övertygad om att försvarsadvokaten måste ha noterat detta och skulle fråga om det, men jag fick inte en enda fråga från honom.

Efter detta hamnade jag på Advokatsamfundets ordförande Anna Rambergs blogg, där hon skriver om Quck-fallet och redogör för en försvarsadvokats skyldighet med sin klient. Där kan man väl notera att en advokat egentligen inte behöver göra något annat än lyfta arvodet, om klienten inte vill ha något försvar.

Efter lång läsning hittar man dock följande:

"Om advokaten på goda grunder däremot varit av uppfattningen att förundersökningen var felaktig, domstolarna usla och klienten galen, men oskyldig, skulle advokaten istället vara hänvisad till att begära sitt entledigande. Detsamma skulle vara fallet om advokaten finner omständigheter som övertygande talar för klientens oskuld och som skulle leda till att klienten skulle kunna frikännas om dessa omständigheter kom till domstolens kännedom. I det läget synes mig advokatens enda handlingsalternativ vara att frånträda uppdraget."

Men Claes Borgström var en del av "Cirkus Quick" och hade 5 miljoner skäl att hålla käften och spela med.

Jag har konsekvent valt att använda namnet "Thomas Quick" och inte hans riktiga namn Sture Bergwall, eftersom det är under det namnen han är känd när det gäller brotten.

Mina tidigare artiklar om Thomas Quick:
Fallet Quick: Bollen ligger nu hos Tant Gredelin

Straffa de skyldiga för mordet på rättvisan