Straffa de skyldiga för mordet på rättvisan

Seppo Penttinen, Thomas Qvick, Claes Borgström och Birgitta Ståhle

Bilden ovan är från en regning dag i Drammen, Norge under en vallning. Det borde ha känts tryggt att ha sin försvarsadvokat vid sin sida. Borgström företrädde Qvick vid 6 av de 8 mord han dömdes för och fick 5 miljoner kronor i arvode för sitt "arbete".
Idag skriver Aftonbladet om Hannes Råstams bok "Fallet Thomas Qvick - Att skapa en serimördare".  Råstam beskriver i boken en video från en vallning med Qvick, som fick honom att börja inse att det var något märkligt:
"Det var en drogad galning med rullande ögon och häftiga skrikande raseriutbrott. Av videon framgick att mannen inte hade en aning om var han hade gömt någon kropp och ändrade därför sin historia gång på gång.
Vid sin sida hade han sin advokat Claes Borgström, som inte någon gång ställde en kritisk fråga eller försökte ge råd till sin klient." (AB)

Thomas Qvick har nu friats i för tre av morden, beviljats resning i ytterligare två fall och begärt resning i de resterande. 

Trots att ha spelat en avgörande roll i Sveriges största rättsskandal genom tiderna, kan denna Claes Borgström sitta i TV-sofforna och orera om svensk rättssäkerhet. Få uttala sig i än den ena, än det andra. Framför allt om om hur synd det är om målsägarna i Assange-fallet, Anna Ardin och Sofia Wilén, som han är målsägarebidträde för. Om han haft något som helst intresse för sina klienter och för att skynda på processen, skulle ha naturligtvis krävt att Marianne Ny genfört ett förhör med Assange i England.

När man läser utdrag ur Råstams bok och utifrån vad man läst tidgare, t ex av Dan Larsson "Mytomanen Thomas Qvick" och Pelle Svensson, framstår Claes Borgströms "insats" som obegriplig. Vad såg han som sin uppgift? Försvara sin klients uppenbara lögner?

Nu när facit finns borde Borgström med omedelbar verkan ha försuttit möjligheterna att för all framtid få kalla sig advokat.

Åklagaren Christer van der Kvast och polisutredaren Seppo Penttinen borde ställas juridiskt ansvarig för att ha grova tjänstefel. Terapeuten Birgitta Ståhle förtjänar mer eptitet "häxdoktor". Så här skriver psykiatrikern Ulf Åsgråd i SVD i dec 2008 sedan Qvick tagit tillbaka sina tidigare erkännanden:

"Den senaste terapeuten, Birgitta Ståhle, var ofta förhörsvittne, även om hon vid upprepade vittnesmål i flera rättegångar försökt minimera den saken.
Hon, liksom hennes föregångare, psykiaterna Göran Fransson och Kjell Långbergs, ägnade sig stundvis åt ett orimligt kalleblomkvistande vid sidan om polis­utredningen.
Det är klart att det under sådana förhållanden är svårt att agera åtskilt i de bägge skeendena. Psykoterapi närs av hugskott men det har ringa plats i polisförhör, där mer precisa fakta ska nagelfaras."

Sven-Åke Christiansson

Så har vi Sven-Åke Christiansson, professor och minnesexpert som deltog i utredningen mot Quick. Han kallades också som vittne till flera av rättegångarna, för att förklara hur Quick kunde ha förträngt de fruktansvärda minnena av sina brott för att sedan lyckas återgestalta dem genom terapi. 

Denne fortsätter sin verksamhet som inget hänt. 

"Ja, herregud.
Vad jag inte visste eller försökte analysera var Christianssons märkliga roll i dramat kring Quick, som polisens hjälpreda, vårdare och dessutom forskare i karriären och med bokprojekt."

Så skriver Aftonbladets Kerstin Weigl i ett försök att försvara varför hon en gång skrev, utan att ifrågasätta.

Christiansson har bl a skrivit boken i huvudet på en seriemördare, som Qvicks nuvarande advokat Thomas Olsson avfärdar i en artikel i Newsmill:

"Boken kan ses som ett slags försvarstal för de behandlingsmetoder som låg bakom Quicks erkännanden och den inblandning som Sven-Åke Christiansson själv hade i detta bisarra drama."

Så här står det bl a i Christianssons presentation hos Psykologiska institutionen, Stockholms universitet:

Har tillsammans med polis, åklagare, eller advokater arbetat som sakkunnig med ett stort antal mord- och sexualbrottsutredningar (även som sakkunnig i domstolar).

Hoppas det är slut på detta nu och även undervisning och föredragshållande. Kanske rosodling är att rekommendera....

Heder åt Hannes Råstam. Hoppas han får Stora Journalistpriset postumt, liksom Guldspaden. Heder åt Dan Larsson och Pelle Svennson. Heder åt Ove Bergwall, som trodde på sin bror och stöttade honom. På bloggen "Sture Bergwall" som han skrev tillsammans med sin bror, finns mycket intressant att läsa, t ex denna blogg "Tvillingarna".

Detta är journalistik! Det är inte twitterkampanjer!