Fallet Quick: Bollen ligger nu hos Tant Gredelin

"Tant Gredelin"  Beartice Ask

Jag skrev i går om att de skyldiga till mordet på rättvisan måste straffas. Idag skriver journalisten Mattias Göransson att "vi måste gå till botten med rättsskandalen Quick" på DN-debatt. Göransson var personlig vän till Hannes Råstam och den som färdigställde hans bok ”Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare”. Anhöriga till två av offren, Johan Asplund och Charles Zelmanovits kräver en sanningskommission. Nu väntar vi med spänning på en reaktion från det offentliga Sverige. Hur tänker justitieminister Beatrice "Tant Gredlin" Ask agera? Lika bestämt som när det gäller sexköpslagen? Om de uppgifter som förs fram stämmer, och allt tyder på detta, är det otillfredsställande att polisutredaren Seppo Penttinen, åklagaren Christer van der Kwast, terapeuten Birgitta Ståhle, advokaten Claes Borgström och psykologiprofessor Sven Åke Christansson kan arbeta vidare som inget har hänt. Och dessutom vidhålla att de inte gjort några fel!
Christer van der Kvast säger till SVD:
– De ursprungliga domarna hade väl fog för sig. Jag har haft allvarliga invändningar mot åklagarsidans sätt att hantera resningsfrågorna. Man undviker att göra en ny prövning och missar också ursprungliga fakta som domstolarna dömde på. Det innebär också att hovrätterna har fattat beslut på oriktiga grunder. Jag har aldrig sett något liknande när det gäller att fuska till en bevissituation. Resningsbesluten är tunna som vatten.

Christer van der Kwast

Seppo Pentinen i en annan SVD-artikel:

- Min egen roll under rättegångarna har kritiserats och det finns påståenden om att jag lämnat oriktiga uppgifter. Påståendena är osanna och grovt kränkande. I de granskningar som gjorts beträffande detta, av JK och Riksåklagaren och överåklagare Björn Ericson i Malmö vid riksenheten för polismål, har ingen kritik riktats mot mig i något avseende. Jag hyser inte någon oro eller känner tvivel om vad mina vittnesmål beskrivit i sak.

Sven-Åke Christiansson tror fortfarande att Quick kan ha begått morden:

– Absolut. Han har väl lämnat sådana uppgifter som måste förklaras på något sätt. Jag väntar fortfarande på förklaringen till att han kunnat lämna så många uppgifter som bara en gärningsman kunnat känna till.

Claes Borgström, mannen som tjänade 5 miljoner utan att anstränga sig för 5 öre anser sig naturligtvis ha gjort sitt jobb:

”Jag vill inte göra uttalanden som kan vara till nackdel för Bergwall i hans strävanden att nu bli frikänd för de mord som han erkände och dömdes för när jag var hans försvarare. Därför är jag förhindrad att i sak försvara mig mot den kritik som riktas mot mig. Det enda jag kan säga är att kritiken är obefogad”.

Göransson skriver i DN:

"I korthet förteg och ignorerade de det som talade för Quicks oskuld, och lyfte fram det som talade för motsatsen. Kvintetten visar sig dessutom vara i oroväckande gott sällskap: från de läkare på landets främsta rättspsykiatriska klinik som bar vårdansvaret för den självutnämnde ”seriemördaren”, till de domare och nämndemän som trots alla varningssignaler valde att lita blint på utredarna.

Att det finns saker att gå till botten med är odiskutabelt. Vilken roll har Säters sjukhus haft i det hela, vilken vård bedriver man och vilken rättssäkerhet har man som tvångsintagen psykpatient? Vilka kunskaper har svenska utredare om internationellt sett välkända fenomen som falska erkännanden och ”terapeutiska förhör”? Vilken ledarskapskultur inom polisen får ifrågasättare att straffas och sorteras bort? Vad får en rättsmedicinare att agera betjänt åt åklagaren? Och vilken omvärldssyn får domstolar att helt ignorera samhällsdebatten?"

Hannes Råstam

När man hör hur ytligt och lättvindigt granskande myndigheter tagit på de anmälningar som kommit in i fallet, tappar man ytterligare tilltro till dessa. När det gäller Johanmordet 2001, lade t ex JK ner anmälan efter bara en veckas granskning – trots att materialet från Asplunds advokat var på 20 000 sidor text och innehöll 14 timmar videofilmade vallningar med Quick.

Råstam ägnade de fyra sista åren av sitt yrkesliv åt att tränga igenom den drygt 50 000 dokument tjocka Quickutredningen!

Av sedvanliga granskningsinstitutioner som JK och JO förväntade Råstam sig ingenting; dem såg han som platser där myndigheterna gömde undan heta potatisar, ”som sedan får ligga och svalna i ett år” innan man ”uttalar sig si eller så när alla har glömt vad det handlade om”.

Det är viktigt att regeringen ser till att denna rättsröta för en oberoende granskning. Jag kan förstå att Julian Assange med alla medel försöker undvika "rättsstaten" Sverige.