"Han hörde inga klockor ringa"

De borde ha ringt lika kraftigt som klockorna i Notre Dame, men Claes Borgström, Thomas Quicks försvarsadvokat, säger att han inte hörde dom. Nu tror jag inte att Borgström är lomhörd, jag tror inte heller att han hade öronproppar. Han valde helt enkelt att slå dövörat till. Om han reagerat på alla uppenbara fel i förhör och rättegångar, hade han riskerat att Quick bytt försvarsadvokat. Därmed hade Borgström missat en del av de 4 miljoner han kunde faktura staten för att inte göra något.
Av alla aktörerna i "Cirkus Quick" är Borgström den vars agerande jag föraktar mest, eller kanske brist på agerande. Att han arbetade i samförstånd med polis och åklagare, istället för att hjälpa sin klient, visar sig än tydligare i dagarna. Nu jobbar han med Göran Lambertz, Seppo Penttinen, Christer van der Kvast och Gubb Jan Stigson med att ta fram "bevis" för att Thomas Quick kan vara skyldig, trots att han friats. I Intervjuer slänger Borgström ur sig insinuationer att han inget kan säga för då kan han skada sin förra klient och vill med det påskina att han nog vet att Quick är skyldig. Han låter som en åklagare, inte en försvarsadvokat. Hur kan kunde medverka till att en psykiskt sjuk människa släpades omkring i skogen, hög som Empire State Building, är otroligt. Filmerna från dessa vallningar talar sitt tydliga språk.
Enligt en artikel i DN, känner sig Borgström djupt kränkt.
– Som försvarare följer man sin klients linje fram till den punkt då man känner att "det här är inte rätt". Att medverka till att en oskyldig blir dömd är det sista man gör som försvarare.
Nådde du aldrig den punkten?
– Nej. Då hade jag agerat.

Detta är naturligtvis det enda Borgström kan säga. Advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg har tagit upp frågan i sin blogg. Hon poängterar hur viktigt det är att advokaten tillvara tar klientens intresse och följer instruktioner denne lämnar, men..

"Om advokaten på goda grunder däremot varit av uppfattningen att förundersökningen var felaktig, domstolarna usla och klienten galen, men oskyldig, skulle advokaten istället vara hänvisad till att begära sitt entledigande. Detsamma skulle vara fallet om advokaten finner omständigheter som övertygande talar för klientens oskuld och som skulle leda till att klienten skulle kunna frikännas om dessa omständigheter kom till domstolens kännedom. I det läget synes mig advokatens enda handlingsalternativ vara att frånträda uppdraget."

Penttinen, Quick, Borgström och Ståhle

Det är intressant att läsa avsnittet om Claes Borgström i Råstams bok "Fallet Thomas Quick - Att skapa en seriemördare". I Huvudsak handlar det om en intervju för "Dokument inifrån". 

"Hur kunde Claes Borgström efter att ha fakturerat för tusen timmar vara så illa informerad? Var det verkligen möjligt att han missat att Quick hade så många fel att slumpen faktiskt borde ha lett till ett minst lika bra resultat?" funderar Råstam.

"Claes Borgström framstod alltjämt som den största gåtan i fallet Thomas Quick: Han var alldeles för intelligent för att ha kunnat undgå att se bedrägeriet som pågått under alla dessa år; alltför hederlig för att medvetet ha kunnat medverka till en rättsskandal som denna", skriver Råstam.

Nu har jag svårt att dela Råstam om Borgströms hederlighet. Det är också möjligt att Råstam idag hade haft en annan uppfattning om levt.

Genom sin passivitet bidrog Borgström i högsta grad till att Quick fälldes. Vänskapen med Göran Lambertz kan sedan ha bidragit till att denne tog så lätt på granskningen av domarna som JK. Lambertz sa ju i sitt inslag i "Sommar" 2007, att Claes Borgström var en av hans förebilder.

I programmet sa han också, att han ångrade att han inte ju ut och försvarade Borgströms famösa uttalande om att Sverige borde dra sig ur fotbolls-VM på grund av prostitutionen i Tyskland. Borgström å sin sida stod främst på barrikaderna och försvarade Lambertz när dennes rapport om oskyldigt dömda kom.(SR)

"Stopp och belägg"

Det kan vara intressant att läsa hur Sture Bergwall själv beskriver sitt förhållande till Claes Borgström. Här och på andra ställen kan man förstå att "Thomas Quick" ville att nån skulle stoppa karusellen, så han kunde kliva av.

"Jag visste att jag ljög, och jag visste att det var orättfärdigt. När jag ringde Claes Borgström så var mina första ord till honom:
- Är du beredd att värna om min rättssäkerhet?
Jag hoppades, någonstans i mig där jag var nykter, att ett advokatbyte skulle leda till att erkännandena skulle upphöra, att min advokat skulle säga:
- Stopp och belägg!
Claes Borgström lovade mig att värna om det rättssäkra. Det var tomma löften. Han gjorde det inte; i stället blev han en del av lögnen, bidrog till det omöjliga i att upphöra med den kusliga farsen. I hundratals timmar satt han med vid förhör, den blivande Jämo, aldrig sade han något, aldrig ställde han en kritisk fråga.
Jag kan visa dig förhörsprotokollen där jag och Seppo Penttinen på sida efter sida (tusentals sidor!) inte blir avbrutna, inte blir störda av en endaste fråga från honom. Claes Borgström teg. Jag ljög och advokaten såg till att lögnen levde vidare. Han blev på så vis en del av den."

Borgström och Qvick vid rättegången om Therese

Det kan vara skäl i att påpeka att Quicks första försvarsadvokat, Gunnar Lundgren, Som försvarade Quick i avseende morden på Johan Asplund och Charles Zelmanovits glöms ofta bort, men visade ungefär samma undanlåtenhet som Borgström. I resningsansökan för mordet på Charles Zelmanovits, skriver chefsåklagare Bengt Landahl:

"Under den tid förundersökning pågick i målet var Sture Bergwall svårt psykiskt sjuk. Han var på Säters sjukhus föremål för terapi. Medicineringen var så stark att han kan beskrivas som neddrogad. Mot den bakgrunden kan försvarets agerande i den här aktuella brottsutredningen och rättegången beskrivas som passivt." (NSD)

Gunnar Lundgren och Claes Borgström är aktade namn inom juridiken. I fallet Quick framstår dom som penningtörstande faktureringsmaskiner. Att de har agerat passivt, givit intryck av att vara korkade och lomhörda kan kritiseras, men det är förmodligen inte straffbart.

Claes Borgström är 68 år. Jag tycker det är dags han tar pension.