Det är bara för Lambertz att packa och gå

Det har varit en ganska omtumlande vecka i ärenden som jag har lite extra intresse i, Thomas Quick och Julian Assange. Det har funnits mycket att läsa och lyssna på. Av den anledningen har inte inte blivit mycket skrivet, vare sig på bloggen eller i den bok jag håller på med.
Veckan toppas av det gigantiska självmord justitierådet Göran Lambertz begått. Som jag ser det har han inget annat val än att packa ihop på sitt kontor och lämna Högsta Domstolen. Hur en domare i HD kan klampa in och ha åsikter om friande domar i underrätter, eller domar som är under utredning är fullständigt otroligt. Varför gör han detta? Visserligen kritiseras han med rätta för sin slarviga granskning av Pelle Svenssons anmälan när Lambertz var JK.
"Justitiekanslern, landets högsta tillsynsmyndighet som övervakar rättsväsendet, tog sig an fallet Thomas Quick redan år 2006, efter anmälan från anhöriga till mordoffer och en kompletterande, 55 sidor lång rättsutredning av advokat Pelle Svensson.
Efter tio dagar hade dåvarande JK Göran Lambertz kommit fram till sin slutsats.
- Jag har själv tagit intryck av kritikerna och länge ställt mig undrande till domarna mot Thomas Quick. (...) Men när jag nu har "hört den andra sidan" genom att studera domarna och granska kritikernas argument, har jag fått ändra mig. Domarna är utomordentligt övertygande, skrev Göran Lambertz i ett långt debattinlägg (Dagens nyheter, den 3 december 2006).
Tre år senare - när Sture Bergwall hade dragit tillbaka alla sina erkännanden - valde Göran Lambertz att frivilligt sluta som justitiekansler, sannolikt därför att hans trovärdighet hade skadats för mycket." (NSD)

Kanske ligger ändå förklaringen i detta. DN utvecklar det i en ledare:
"Medan Svenssons utredning utmålas som yvig, närmast rättshaveristisk, är tonen respektfull vid skildringen av domstolarnas arbete och uppräkningen­ av alla personer som varit delaktiga i de olika processer där Quick fällts: ”Domstolarna har som sagt beaktat det mycket speciella bevisläget och analyserat bevisningen på ett skickligt sätt. Sex sådana gedigna domar. Åtta yrkesdomare och åtskilliga nämndemän. Alla eniga.”
Göran Lambertz hade själv tidigare ifrågasatt rättssäkerheten i svenska domstolar och hävdat att det satt oskyldigt dömda i svenska fängelser. Men här i Quickärendet hänvisade han helt slappt till auktoritetens tyngd: Inte kunde väl alla dessa domare, dessa ärans män som formulerar sina domskäl så välavvägt och stringent, ha tagit miste?"

Jenny Küttim

Fast i sin förträfflighet

Vissa människor är fast i sin förträfflighet. Jag tror det är fallet med Lambertz, van der Kvast, Claes Borgström och Sven-Åke Christiansson, samt journalisten Gubb Jan Stigson. Seppo Penttinen följde instruktioner från Kvast, som en lydig hund. Birgitta Ståhle förblindades av att hon trodde att hennes häxkonster gav resultat.

Kvast och Borgström hade tack vare Lambertz kunna komma undan stormen 2006. De kunde gå vidare i sina karriärer. 2008 kommer Hannes Råstam dokumentärer och Sture Bergwall tar tillbaka de erkännanden han gjort som Thomas Quick. Åter börjar marken gunga lite. Värre blir det naturligtvis när resningsansökningarna kommer in och resulterar i friande domar. Hannes Råstams bok kommer ut och debatten tar ordentlig fart igen.

Det verkar som trion Lambertz, Kvast och Borgström kände sin heder hotad. Att det knakade i väggarna i de slott de byggt kring sina egon. Anfall är bästa försvar verkar ha varit deras taktik. I den taktiken ingick att ifrågasätta Hannes Råstam, resningsansökningarna, åklagare och hovrätter som på nytt granskat fallen och funnit, där granskningen är färdig, att det inte finns några bevis som binder Quick till dessa brott. Man antyder också att Quick mycket väl kan vara skyldig.

Jenny Küttim hjälpte Hannes Råstam med faktagranskning inför programmen i "Dokument inifrån". Hon skriver i ett blogginlägg bl a följande:

"Om Lambertz bara hade lugnat sig och själv tagit reda på fakta istället för att använda de punkter som han fått listat av polismannen Seppo Penttinen och diskuterat fram i samråd med före detta åklagare Christer Van der Kwast, advokat Claes Borgström och inte minst journalisten Gubb Jan Stigsson, så hade vi kanske kunnat ha en sansad debatt."

7 åklagare och 8 domare

Küttim har tillsammans med Mattias Göransson, som slutförde Råstams bok efter dennes död, har skrivit en artikel i DN, där de kommenterar den 5 punkter Lambertz anfört som graverande. Där frågar de sig också hur Lambertz kan ignorera 7 åklagare och 8 domare?

Peter Kardhammar på AB och också en del förnuftigt att anföra:

"Lambertz berättar att Quick är en våldsman som av läkare bedömts lida av ”höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus”. Thomas Quick är en person att akta sig för.
Lambertz säger att ett frikännande av Quick inte betyder att han är oskyldig. Tvärtom, han anser att det finns ”utomordentligt övertygande bevis”.
Göran Lambertz är en av Sveriges högsta jurister. Han är före detta justitiekansler, vilket är regeringens ombudsman, och nu sitter han i Högsta domstolen. Han är en av 15 domare som väg­leder rättsväsendet i hur lagen ska tolkas.
Lambertz argumentation fyller mig med obehag, nej, fasa.
Grundregeln i ett rättssamhälle är att alla är oskyldiga tills de överbevisats om sin skuld. En person som åtalas ska vara funnen skyldig bortom alla rimliga tvivel, annars ska den personen frikännas, vilket är detsamma som att säga att den personen är oskyldig."

Lambertz försöker försvara sig genom att skriva en debattartikel i AB. Med den målar han in sig ytterligare i ett hörn. Bakom honom hukar Kvast, Borgström och Stigson.

Numera har Lambertz 17 punkter, som talar mot Quick. Dessa håller tydligen på att kvalitetsgranskas av Kvast, Penttinen och Gubb Jan.

Att Lambertz skulle råka ut för en JO-anmälan är inte oväntat:

Det är en privatperson från Uppsala som anmält Göran Lambertz för uttalanden han gjorde i SVT:s Aktuellt i måndags kväll om fallet Thomas Quick.
Anmälaren menar att Göran Lambertz uttalanden står i strid med Europakonventionens oskuldspresumption och svensk lag. I programmet ska han ha påtalat att det faktum att Thomas Quick, numera Sture Bergwall, inte förklarats skyldig i de fall han friats, inte innebär att det är fastslaget att han är oskyldig.(SR)