Svensk sjukvård på väg mot en krasch?

Vi läser alla om att det är kris i våra olika landsting. I en del mindre i andra mer. Det finns mycket tecken i skyn, som tyder på att vi är på väg mot en krasch. Herman Holm överläkare Psykiatri Skåne, har skrivit en debattartikel i SVD, som är allmängiltig för många landsting.
"För tillfället uppmärksammas i olika medier den kraftiga minskningen av antalet slutenvårdsplatser inom psykiatrin. Två av tre platser har försvunnit de senaste 20 åren enligt uppgifter från Sveriges kommuner och landsting. Det som sker inom psykiatrin sker även inom övrig vård, om än inte lika uttalat."

Holm pekar på olika orsaker till detta.

1: Kostnaderna för läkemedel. På 20 år har kostnaderna för läkemedel totalt ökat från knappt 10 miljarder till dagens drygt 30 miljarder. Läkemedlens del av slutenvårdskostnaderna har mångdubblats.

2: Byggnation och drift av framför allt stora sjukhus har ökat. De i dag gigantiska sjukhusen med paradoxalt nog allt färre patienter är dyra. Hyreskostnader som tidigare var nästan negligerbara har i dag blivit så pass framträdande att de ställs mot direkt vård – ska vi bygga en ny akutmottagning får vi ta och lägga ner ett par avdelningar.

3: Omfattande och dyr (kostnadsdrivande) administrativ överbyggnad.

4: I dag byts verksamhetschefer ut på löpande band inom i stort sett all sjukhusvård.

- Jag har skurit. Jag har sett det som politiskt fattade beslut där jag som chef får ett uppdrag som ska genomföras och jag och många med mig har genomfört det som ålagts oss. Resultatet kan i dag avläsas som bland annat att så många vårdplatser har försvunnit, skriver Holm.  För min egen del blev det till slut för mycket. Jag såg inte längre möjlighet att skära än mer i något som jag redan satt på svältkost och bad att få bli entledigad i samband med att mitt förordnande löpte ut. Runtom i landet sitter nu mängder av verksamhetsledare och försöker genomföra nya politiska påbud om nerskärningar. De som utifrån sitt professionella samvete protesterar blir utbytta – inte sällan mot chefer utan medicinsk kompetens. Det är en farlig utveckling, där helhetssyn saknas. Jag som varit med i många år hoppas på nytänkande. Det krävs i dag en nationellt övergripande långsiktigt hållbar strategi.

Holm sätter fingret på allvarliga strukturproblem. Ett av dessa är en administration, som verkar växa utan kontroll. Denna administration blir ofta en rädd organisiation, full av ja-sägare. Man jagar kortsiktiga besparingar, utan att titta på helheten. Pengar sparas på ett håll, men medför högre kostnader på andra. Ytterst sällan sätts patienten i spetsen. Ofta är tjänstemännen drivande och politikerna enbart alibi för besluten.