Flyktingar, media och krig

Det gamla ordspråket "som man bäddar får man ligga" kommer väl till pass i dagens infekterade, stundtals hopplösa debatten kring flyktingkrisen i Europa och Sverige. Debatten förs nästan helt utan att någon sätter fingret på orsaken och därmed kanske också lösningen.
I september förra året skrev jag "USA och Nato bakom flyktingkrisen". Innan dessa startade sina i krig i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien, var flyktingströmmen från dessa länder att jämföras med en rännil jämfört med dagens störtflod. Den bestod av ett antal politiska flyktingar som kommit på kant med regimen eller de som tvingades söka sig bort på grund av avvikande sexualitet. Det kom också en del flyktingar i samband med krigen i forna Jugoslavien och Libanon/Palestina, men inget som på något sätt kan jämföras med vad de senaste 20 årens krig i mellersta östern skapat.
På sociala medier får nu den svenska MSM och public service löpa gatlopp, efter avslöjandena om de sexuella trakasserier och övergrepp som tidigare skett, men som man inte skrivit om. Alternativa medier hyllas med all rätt.
Den som följer andra frågor med stort intresse är den ensidiga rapporteringen och agendan ingen nyhet. Det är också en av anledningarna till att opinionen är tyst. Allmänheten får helt enkelt inte veta vad som egentligen händer. Därmed kan vandringssägner slå rot och upprepas gång på gång, utan att någon protesterar.
Dagens journalistik har i mångt och mycket övergått till att bli propagandajournalistik där samma agenda drivs på såväl nyhetsplats som ledarsidor. Ofta gör man det bekvämt för sig och citerar utländska nyhetsbyråer och media och därmed tycker man sig vara fria från ansvar.
Utan sociala medier skulle jag vara oerhört dåligt informerad om vad som egentligen händer i världen.
När problemen kryper inpå och påverkar vardagen, kan det naturligtvis vara lätt att bortse från vad den egentligen orsaken är. Man angriper det som ligger närmast. Debatten blir högljudd och vokabulären rå. Få lyckas behålla bägge benen på backen, men det kanske vore bra att lyfta blicken ibland.
Hur ser då gammelvargen på dagens situation? Inledningen antyder min grundfilosofi. Den som varit med att orsaka "katastrofen" måste också ta sin del av ansvaret.
Sverige har genom att direkt medverka i kriget i Libyen och Afghanistan, samt stillatigande godkänt det som skett i Irak och sker i Syrien, ett ansvar för de krigsdrabbade människorna. Hur man gör det kan man ha olika åsikter om.
Att det uppstår problem när olika kulturer möter varandra är ingen nyhet och man ska möta varandra med respekt. Men det är också viktigt att ställa krav på de nyanlända. Tala om vad som gäller och vad som händer om du inte följer kraven. Det gäller inte minst minst kvinnosynen.
I Sverige gäller svensk lag! Punkt! Det ska inte gå att skylla på att man inte kände till lagen. Pissar jag på ett porträtt av kungen i Thailand i Bangkok får jag 30 års fängelse. Det hjälper inte att jag säger att jag kan pissa på svenske kungen i Sverige ostraffat.
Vi ska inte glömma att av alla de flyktingar som kommit till Sverige är det få som missköter sig. I den strida strömmen av människor gömmer det sig en del drägg, som förmodligen var drägg även i sina hemländer.
Jag stödjer helt tanken på att brott i Sverige innebär att möjligen till asyl förbrukats. Informeras man om det direkt, får var och en stå sitt eget kast. Sedan inser jag att det uppstår problem när det handlar om minderåriga.
Det är viktigt att vi inte ser mellan fingrarna när det gäller de problem som finns, men det är också viktigt att diskussionerna blir sansade och att de som deltar förmedlar vad som hänt och inte sånt som främjar egen agenda, sant eller inte.
För att återknyta till medias roll i världen, så har vi t ex återanvända bilder från olika platser i världen för att beskriva svälten i den syriska staden Mayadan.
Oisin Cantwell tar upp samma sak i sin krönika "Journalistiken måste besinna sig"
Slutligen kan man fråga sig när media och politiker ska uppmärksamma Saudiarabiens terrorbombningar av Jemen? Nästa flyktingström?