Sverige och Nato bär skulden till att flyktingar dör på havet

En gång i tiden, för inte så länge sedan, hade invånarna i Libyen Afrikas högsta levnadsstandard. All utbildning och sjukvård var fri. Landet var sekulärt och andra religioner än islam tilläts verka ostört. Varje ungt par fick ett räntefritt lån av staten på $50 000 när de gifte sig.
Det var innan Nato och Sveriges bomber började falla. Nu drunknar libyerna i överfulla båtar på Medelhavet. I Europa är vårt största bekymer hur vi ska hindra flyktingarna att komma hit.
Jag är beredd att säga att ta hit varenda en. Ta ansvar för det skamlösa krig, som förstörde livet för miljoner människor.
Jag skrev massor om kriget när det begav sig och man kan säga att det öppnade ögonen på mig. Jag upptäckte hur lögnen blev legitim hos inte bara politiker, utan också hos den gammelmedia, som jag tjänat nästan hela mitt yrkesverksamma liv. Hur sanningen till varje pris skulle undanhållas den vanlige medborgaren. Det är intressant och lärorikt att gå tillbaka och läsa igen och se hur allt går igen i land efter land.

Idag är IS fritt spelrum i Libyen

Den 1 september 2011 skrev jag t ex följande:
"Målet var att krossa Libyens ekonomi"
 Ingen vet hur många som dödats i Natos "beskydd av civila", men uppgifter gör gällande att det skulle röra sig om 50000 människor. I så fall är det närmare 1 procent av landets befolkning!
Det har talats mycket om bakgrunden till kriget och varför västvärlden måste sätta stopp för Khaddafi. På nätet hittade jag denna intressanta analys.
“Ett faktum sällan nämnt av västvärldens politiker och massmediernas förståsigpåare: Libyens centralbank är 100 % statsägd ... För närvarande skapar den libyska regeringen sina egna pengar, den libyska dinaren, med hjälp av sin egen centralbank. Få människor kan hävda annat än att Libyen är en suverän nation med egna stora tillgångar, i stånd att bära upp sitt eget ekonomiska öde. Ett stort problem för globalistiska bankkarteller är att de för att göra affärer med Libyen måste gå genom den libyska centralbanken med dess nationella valuta, ett ställe där de har absolut noll herravälde eller makt-mäklande förmåga. Härav följer att uppgiften att undanröja Libyens centralbank (CBL) måhända inte dyker upp i Obamas, Camerons och Sarkozys tal, men det är förvisso högt uppe på den globalistiska dagordningen att dra in Libyen i den egna fållan av medgörliga länder.”
Libyen har inte bara olja. Enligt IMF har Libyens centralbank nära 144 ton guld i sina bankvalv. Vem behöver BIS, IMF och deras regler med den sortens bas för tillgångarna?
Och det är uppenbarligen så som det libyska systemet fungerar. Enligt Wikipedia tillhör det Libyens centralbanks åligganden att ”ge ut och reglera sedlar och mynt i Libyen” och att ”bevilja och hantera samtliga statliga lån”. Libyens helt statsägda bank ger ut den nationella valutan och lånar ut den för statliga ändamål.
Det skulle förklara varifrån Libyen får pengarna för att stå för gratis utbildning och sjukvård och ge varje ungt par $50 000 i räntefritt statligt lån. Det skulle också förklara varifrån landet fick de $33 miljarderna för att bygga vattenprojektet Stora Konstgjorda Floden
Lånen är räntefria och detta reducerar investeringskostnaderna med 50%.
Det ligger i västmakternas intresse att slå sönder detta system

Målet var att krossa Libyens ekonomi. Därför måste Gaddafi bort!

Libyen var också centralt för Afrikas självständighet genom att tillhandahålla möjligheter för fattiga afrikanska länder att klara investeringar utan att förlita sig på västkontrollerade organ som IMF eller Världsbanken. Den libyska regeringen hade avsatt 32 miljarder dollar för stora investeringsprojekt i Afrika, kommunikationssatellit, afrikansk centralbank, afrikansk valutafond och afrikansk investeringsbank. Pengar som togs i beslag vid angreppet 2011.

Nato förvandlade alltså med svensk hjälp ett välmående land till ett land i fullständig kaos. Ingen tog ansvar för det man ställde till med. En upprorisk ledare var mördad. Ingen ska sticka upp mot petrodollarn, IMF och USA.

Historien upprepar sig och politiker och journalister fortsätter att blunda med bägge ögonen.



'