Något Gammelvargen lärt sig genom åren, är att ha så torrt på fötterna som möjligt innan något publiceras. Det har inneburit frustrerade medarbetare och chefer. Dessutom har en del historier inte blivit så bra, som de verkade från början.
Ofta undrar jag hur det är med dagens kollegor? Hur mycket anstränger dom sig? Läser dom domar och förundersökningar innan man kastar sig över en story för att skriva en artikel eller krönika. En bildbyline verkar vara viktigare än sanningshalten i det man skriver. Inte sällan ligger ett TT-telegram till grund och inte sällan är detta redan rewritad. Några gånger har jag roat mig med att följa en story bakåt, ibland i fem led. Jag kan försäkra att mycket har ändrats under vägen.
Den som följer den Gammelvargen, vet att jag skrivit mycket om Julian Assange. Det jag skrivit hade inte varit möjligt utan tillbringa åtskilliga timmar med att kontrollera uppgifter, läsa förundersökningen, vad andra skriver osv. Det samma gäller andra frågor jag tagit upp, som Thomas Quick och Libyen. Jag vill minimera antalet felaktigheter, även om jag har en agenda.
När det gäller brottmål skriver jag inte om dem eller kommenterar dem utan att ha läst domarna. I flera fall har det blivit uppenbart att media ofta struntar i detta. Man intar en populistisk ställning och lägger sig i huvudfåran. Inte minst gäller detta sexbrott, där domstolar ofta får klä skott för att vara för släpphänta mot "våldtäktsmän".
Nu senast var det Lunds tingsrätt som hamnat i skottgluggen, sedan en person friats från åtal om våldtäkt. Statsåklagare Nils Schultz tipsade mig om Erik Hultgrens blogg. Denne har läst domen och det finns också en länk till själva domen för den som vill läsa själv. Hultgren menar att det är ett komplicerat fall, där ord står mot ord. Har alla andra som skrivit om fallet gjort sig besväret att läsa domen? Jag tvivlar!
Vad som egentligen hänt mellan två människor i ett stängt sovrum, vet bara dessa två. Det är heller inte säkert att de har samma uppfattning om vad som hänt, vilket detta rättsfall visar. Det är med andra ord ingen lätt uppgift domstolen står inför. Nu kunde man i och för sig gjort det lätt för sig och dömt som en högljudd opinion vill och fällt mannen. Det finns jurister som anser att kvinnan alltid ska bli trodd, vilket i sin tur medför att hela rättegången blir onödig. Går man inte så långt, vill man åtminstone ha omvänd bevisföring.
Det här är inga lätta frågor. Är man våldtagen bara för att man känner sig våldtagen? Kärlekens språk kan vara nog så svårt att tyda. I djurens värld är det lättare. Där parar man sig för att föra arten vidare. Honan löper och hanen är brunstig! Pang på och på några minuter är allt klart.
Människan har utvecklat det sexuella, eller gjort det mer invecklat om man så vill. Jag tror vi alla skulle bli mer eller mindre chockade om vi visste alla fetischer som förekommer i sovrummen. Så länge båda har samma fetisch är det inga problem, men om någon tror att man har det, men ena parten inte har det, uppstår problem.
En grundbult i svensk rättskipning, eller borde åtminstone vara, att ingen ska fällas om man inte är i det närmaste helt säker på att någon är skyldig, utom allt rimligt tvivel, som HD har uttryckt det.
Våldtäkt har ett högt straffvärde och vid fällande dom blir det mångårigt fängelsestraff. Dessutom ofta förlorat jobb och förlorade sociala kontakter. Lagstiftningen har formats så att det ska bli lättare att få någon fälld, men det innebär inte att man får göra avkall på rättssäkerheten. Priset vi får betala kan vara att någon skyldig går fri, men det får inte ske på bekostnad av att någon oskyldig döms.
Ovanstående dom kommer säkert att överklagas till hovrätten. Där är det inte säkert att utslaget blir det samma, oavsett tycker jag fallet visar, som så ofta, att allt inte är svart eller vitt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.