Sergant Bales utförde inte massakern ensam?

Motvallsbloggen uppmärksammade mig på en nyhet, som västerländsk gammalmedia nogsamt undvikit att skriva om, naturligtvis inkluderat den svenska. Sergant Robert Bales var inte ensam om att utföra massakrerna i två byar i Afghanistan där 16 civila, mest kvinnor och barn mördades. Av svenska medier är det bara Nyhetsbanken som tagit upp nyheten:
"En afghansk parlamentarisk utredning sade i torsdags att upp till 20 amerikanska soldater var inblandade i söndagens dödande av 16 civila i södra Kandahar-provinsen.Hamizai Lali sa till Pajhwok Afghan News att deras undersökning visade att det var 15 till 20 amerikanska soldater, som utförde de brutala morden.

"Vi undersökte noga platsen för händelsen, pratade med de familjer som förlorat sina anhöriga, de skadade och stamäldste", sade han.
Han tillade attacken varade i en timme med två grupper av amerikanska soldater mitt i natten till söndag.
"Byarna ligger en och en halv kilometer från den amerikanska militärbasen. Vi är övertygade om att en soldat inte kan döda så många människor i två byar inom en timme vid samma tidpunkt och att de 16 civila, de flesta av dem kvinnor och barn, har dödats av de båda grupperna."

Enligt den historia vi fått serverade promenerade Bales fullt beväpnad med dunkar med flera liter bensin ut från sin bas mitt i natten till två byar, cirka 1,5 kilometer isär och inte långt från basen och där dödade 16 människor och sårade flera. Han återvände sedan frivilligt till basen och erkände vad han gjort.

Redan när jag hörde det hela första gången, funderade jag på om basen var helt obevakad? Fanns det inte vakter utposterade? Om en full beväpnad soldat kunde smyga iväg mitt i natten obemärkt, hur lätt vore det inte för talibaner att ta sig in samma väg?

Byarna låg på gångavstånd från basen, hur kom det sig att ingen på basen hörde skottlossningen och reagerade? Kunde han verkligen hinna döda, dra ut kropparna och hälla bensin över dom och tände på?

Detta har förmodligen armén också funderat över. För det kom snart en version nummer två. Bales skulle först ha gått ut på natten till by nummer ett och utfört sina dåd, sedan återvänt till basen, ätet frukost och sedan gått vidare till by nummer två.(The Truthseeker).

Här berättar två ögonvittnen om vad som hände för Global Post: 

"...Massouma, who lives in the neighboring village of Najiban, where 12 people were killed, said she heard helicopters fly overhead as a uniformed soldier entered her home. She said he flashed a “big, white light,” and yelled, “Taliban! Taliban! Taliban!”
Massouma said the soldier shouted “walkie-talkie, walkie-talkie.” The rules of engagement in hostile areas in Afghanistan permit US soldiers to shoot Afghans holding walkie-talkies because they could be Taliban spotters.
“He had a radio antenna on his shoulder. He had a walkie-talkie himself, and he was speaking into it,” she said.
After the soldier with the walkie-talkie killed her husband, she said he lingered in the doorway of her home.
“While he stood there, I secretly looked through the curtains and saw at least 20 Americans, with heavy weapons, searching all the rooms in our compound, as well as my bathroom,” she said."

Redan den 12 mars skriver New York Times:

"Mr. Hadi said there was more than one soldier involved in the attacks, and at least five other villagers described seeing a number of soldiers, and also a helicopter and flares at the scene. But that claim was unconfirmed — other Afghan residents described seeing only one gunman — "

Här finns ytterligare vittnesmål från massakern, där bl a gärningsmännen beskrivs som "Several drunk troops".

Naturligtvis förnekar USA och Nato alla anklagelser om det det skulle vara mer än en gärningsman.

President Obama säger att det finns en video från det ögonblick när Bales övergavs sig till sina överordnade och att denna skulle vara ett bevis på att den amerikanska versionen är den sanna. När Afghanistans president Karzai, som blivit upprörd över morden, kräver att få videon för att man ska kunna analysera den i Afghanistan så vägrar Obama att lämna ut den.

Karzai hävdar för övrigt att detta inte när någon enskild händelse, utan att amerikanska övergrepp mot byar är vanliga.

Vi återgår till Global Post intervju med ett ögonvittne:

"Habibullah tried his best to describe the shooting for GlobalPost. He drew a map of the three houses in his village, Alkozai, where four people were killed. His house was in the middle. He said his wife woke him up early in the morning — he can’t recall the exact time — shouting that American soldiers were at the house next door. Habibullah told her not to worry.
“This is a night raid,” he remembered telling her.
Night raids — surprise attacks by US soldiers on houses they suspect are associated with the Taliban, are common in this volatile region. “The Americans usually pick one house to raid, and then they leave.”
But a few moments later residents from neighboring houses began fleeing to Habibullah’s, telling everyone to hide. The attacker — or attackers — soon followed, he said."

Här är vittnesmål om en massaker 2007.

Det förekommer också uppgifter om att två unga kvinnor våldtogs av soldater innan de mördades:

"US soldiers were alleged to have sexually assaulted two female victims before they were killed in the Panjwai massacre in southern Kandahar last Sunday, a high-level Afghan probe team revealed." (RAWA news).

"RAWA is the oldest political/social organization of Afghan women struggling for peace, freedom, democracy and women's rights in fundamentalism-blighted Afghanistan since 1977."

Medan gammalmedia okritisk publicerade vad rebellerna i Libyen än påstod och gör likadant när det gäller oppositionen i Syrien, så har det varit knäpptyst om vad vår allierade i Afghanistan har för sig. Vad är sant? Med tanke på all mörkläggning vi sett tidigare, behandlingen av Bradley Manning, jakten på Julian Assange med mera och den korta research jag gjort på Internet, tror jag att det pågår en mörkläggning, kanske av en "nöjesraid" av fulla soldater.
Robert Bales säger själv att han inte minns något av massakern. (TV4)

Den officiella storyn är tunn som Marianne Nys spiksoppa. Man har inte ens påvisat att kulorna som dödat kommer från ett och samma vapen.

Upplever vi ett nytt "Collateral Murder"?

Förvirrad krönika om förtroendekrisen för gammalmedia

Peter Kadhammar skriver idag en mycket förvirrad krönika i Aftonbladet, där jag inte vet om han försöker blanda bort korten, eller vad han är ute efter. Rubriken är "Lågt för förtroende för journalister är bra". På något sätt lyckas han blanda ihop popularitet med förtroende:
"En reporter som söker prestige och popularitet blir ordens hora. Jag har bara en skyldighet och det är att skriva så sant och så väl jag förmår."
Förtroende handlar om trovärdighet och är något man förtjänar. Nu handlar det inte heller om förtroende och popularitet hos enskilda journalister, utan om att förtroende för en hel yrkeskår är körd i bott. Om andra journalister och redaktioner inte lever upp till att "skriva så sant och så väl de förmår", skvätter misstroendet även över på Kadhammar.
Enligt den senaste fötroendebarometern har bara 15% stort förtroende för svensk gammalmedia. Detta borde bekymra Kadhmmar är och självklart inte något som är bra.
Den som följer gammelvargen vet min inställning och den besvikelse jag känner över hur journalistiken degenererats.
På senare tid har vi matats med artiklar och krönikor om Julian Assange, som dräller av faktafel. När det gäller kriget i Libyen var tidningarna nedlusade med artiklar, som var uppenbara lögner eller grovt vilseledande.
Det ligger också en hel del i den här kommentaren jag hämtat från artikelns kommentarer:


"Allmänhetens låga förtroende och förakt för journalister grundar sig inte på att ni avslöjar obekväma sanningar. Det handlar om att ni försöker uppfostra och påverka allmänheten att dela era värderingar. När dessa värderingar och verklighetsbeskrivningar kommer tillräckligt långt från allmänhetens vardag, då uppstår det förakt och folk slutar ta er på allvar. Jag tycker det är märkligt att ni saknar denna förmåga till att självreflektion."


I detta finns frågetecken kring vilken agenda gammalmedia har och vad som styr dess agerande? Vem styr att det plötsligt publiceras 10-talet artiklar om Assange med i stort sett samma faktafel? Vem låg bakom den ensidiga och ofta lögnaktiga bevakningen av Libyen. 

Lars Linder i DN har skrivit om mediernas tappade förtroende i "Ett mediadrev kan vara ett lyckorus idag och syrebrist i morgon". Han knyter bl a an till "Juholt-affären":


"Socialdemokraterna klarar sig nog. De tappade stöd under drevets gång, men siffrorna har snabbt hämtat sig. Då kan det finnas större skäl att oroa sig över den till synes triumferande flocken: medierna."
Han gör också denna träffsäkra beskrivning:
Läsarna är rätt medvetna om det tvetydiga i medie­drevets symbios av etik och kommers, av rena nyheter och hjälpligt maskerade åsikter, och om historien är tunn och magstödet starkt nog kan jägaren efteråt råka finna att han skjutit även sig själv, i foten.

Utan tvekan har Kadhammar och hans kollegor mycket att jobba på. Det går inte att stoppa huvudet i sanden och leka struts.

Finn fem fel om Assange!

DN har idag en lång artikel om Julian Assange, "Julian Assange många ansikten". Den är väl inte den sämsta jag läst i ärendet, men innehåller försåtliga faktafel och glidningar. Det börjar redan i ingressen:
"Just nu väntar Julian Assange på beskedet om han ska överlämnas till Sverige. Här kommer han då att ställas till svars i en rättegång om misstänkt våldtäkt."
Alla som följt alla märkliga turer i detta fall vet att Julian Assange INTE är åtalad för något brott. Han är häktad i sin frånvaro för att förhöras. Genom att börja med en sådan fadäs faller hela den i och för sig ambitiösa artiklen. Visserligen kan man längre ner läsa att det handlar om att höras, men hur många orkar dit?
Nästa sakfel kommer när det handlar om Daniel Ellsberg och "the Pentagon papers":
"Ellsberg blev då kallad för den ”farligaste mannen i USA”. Han dömdes till sammanlagt 115 års fängelse för spioneri men slapp undan straffet sedan Nixon gått för långt i sin iver att hämnas."

Sanningen är att Ellsberg aldrig dömdes:
Nixon-regimen hade genom ett flertal kriminella handlingar, såsom inbrott hos Ellsbergs psykolog och planerat mord på Ellsberg själv, försökt att misskreditera honom och därmed undkomma den politiska katastrof som hotade genom the Pentagon Papers. Dessa försök avslöjades och ledde till att domstolen underkände åtalet mot Ellsberg. (Wikipedia)
Fel tre gäller Bradley Manning och här upprepar artikelförfattaren Clas Barkman senaste tidens skröna i svenska medier:
"I dag vet vi att idén om totalt källskydd inte höll. Wikileaks förmodade huvudläcka, den då 24-årige amerikanske underrättelseanalytikern i Irak Bradley Manning, arresterades i maj 2010, kort efter att de hemliga filmbilderna med helikopterattacken släppts av Wikileaks."

Det borde vara någon hemlighet för Clas Barkman precis som för Dan Josefsson att det var Adrian Lamo som svek Bradley Mannings förtroende och outade honom till de amerikanska myndigheterna, inte Wikileaks.
Barkman kan inte heller låta bli att använda Daniel Domsheit-Berg som en sanningskälla. Han beskrivs som "bästa vännen". Domsheit-Berg hade ett syfte med sin bok och det var att smutskasta Assange och förstärka sin egen roll. Boken uppfattas också av många som ett beställningsverk och backades upp av gammalmedia i nästa lika stor omfattning som en annan smutskastningsbok, som populärt kallas "Kungajakten". 
Sedan fortsätter Barkman att sprida ett rykte som flera gånger dementerats:
"Wikileaks har också kritiserats av de tidigare entusiasterna i Amnesty International och Reportrar utan gränser för att urskillningslöst publicera material där enskilda människor kan identifieras och senare bli hotade till livet."

Jag tog upp detta senast i min blogg "Hur bitter är Thomas Mattsson?":
"Keller’s “WikiLeaks has blood on its hands” argument is made without any concrete evidence. Keller expects us to take him at his word when he says he’s been told, “A few exposed sources fled their countries with American help” and a “few others were detained by authorities.”This is just another restatement of an allegation that is largely pure fabrication.
Who are these “sources”? Keller doesn’t mention that the Associated Press did a review that found no sources were threatened. The State Department refused to “describe any situation in which they’ve felt a source’s life was in danger.” The State Department would not “provide any details on those few cases” of individuals that had been relocated."
Keller doesn’t note that when WikiLeaks went ahead and published all the cables in August and September 2011 without any redactions the cables were out in public somewhere for anyone to download. Governments that wanted to read them could theoretically download the file, use a password that had been publicized by former WikiLeaks spokesperson Daniel Domscheit-Berg and begin to hunt down individuals named in the cables".

Ett mindre allvarligt fel är att Barkman skriver att Assange kodnamn var "Mendox" när det var "Mendax". Sedan kan man säga att det är att glida på sanningen när det citeras från "Assange självbiografi", när man redan skrivit att han inte godkänt den.

Slutligen noteras:

"DN Söndag har sökt Julian Assange för att göra en intervju och får till slut svar från hans assistent att han bara ger oredigerade intervjuer på engelska utan översättning:
”Dear Clas, given the degree of fabrications and media distortions apperaring in the Swedish media, Mr. Assange only gives interviews in full, untranslated form.” "

Jag kan förstå Assange, även om jag är en gammal murvel. Clas Barkmans artikel är, som jag skriver i början, ambitiös, men innehåller faktafel. Detta är fel som upprepas i artikel efter artikel i gammalmedia och är levande bevis på att om en lögn upprepas tillräckligt ofta, blir det en sanning....

Uppdatering:
Uppmärksamma läsare visar på ytterligare fel i Barkmans artikel. Det första borde jag ha upptäckt själv:
"I oktober häktades Assange i sin frånvaro av tingsrätten i Stockholm och Marianne Ny begärde att han skulle infinna sig för ytterligare förhör. Misstankarna mot honom hade nu utvidgats till våldtäkt, sexuellt ofredande och olaga tvång."
Assange häktades i sin frånvaro den 27 september, samma dag som han flög till Hamburg. Vi vet till och med klockslaget, 14.15, tack vare MoLok på Flashback. Assange plan lyfte cirka 17.20.


Barkman använder Daniel Domsheit Berg som ett sanningsvittne:

"Innan den berömda videon med helikopterattacken i Bagdad 2007 skulle släppas satt han tillsamman med sina medarbetare och redigerade filmbilderna i ett sunkigt hus på Island. Allt var improviserat med datorer, sladdar, kaffemuggar och videokassetter i en salig röra. På plats fanns hans närmsta medarbetare Daniel Domscheit-Berg och fyra andra personer."
Enligt uppgifter jag fått var inte Domsheit Berg på Island när ovanstående ägde rum. Närvarande när filmerna redigerades var förutom Julian Assange 7 andra personer, bl a Wikileakes talesperson Kristinn Hrafnsson.

Sedan kan det ju vara bra för Barkman att veta Australien har drottning, men att valutan är dollar:-)

Om svettiga män och kvinnlig valfrihet

Sanna Lundell och Mikael Persbrandt 

Sanna Lundell tycker inte om att se svettiga fotbollsspelare i tidningarnas sportbilagor.
"Det har nog inte undgått någon att det i våra dags- och kvällstidningar varje dag medföljer en liten sladdrig bilaga. På förstasidan finns oftast en kille som i obskyr och svettig pose jagar en boll eller viftar med en hockeyklubba och skriker i vinnaryra med en prilla under läppen."(AB) 
Hon kastar bilagan direkt ner i papperskorgen eftersom det nästan aldrig finns något att läsa om hennes favortisporter ridsport och gymnastik. Det är jättemånga som håller på med dessa sporter. Sanna Lundell är krönikör på Aftonbladet, som ger ut den rosa bilagan hon ojar sig över. Ansvarig utgivare heter Jan Helin. Varför inte ta och fråga honom varför Aftonbladet skriver mer om Zlatan än om Rolf-Göran Bengtsson? Säkert får hon svaret att Zlatan säljer fler tidningar, skapar fler klick på Internet än den gode Jerringprisvinnaren. Jan Helins jobb är att sälja tidningar, därför skriver tidningen om sånt som han anser säljer. Logiken är ganska enkel, eftersom det är kapitalet som styr. På samma sätt anser Helin att även Sanna Lundell säljer, sedan om det beror på det hon skriver eller på att hon är dotter till Ulf Lundell och polar med Mikael Persbrandt är en annan femma.


Valfrihet inget för Lena Mellin
Lena Mellin befinner sig högre upp i Aftonbladets näringskedja, som ställföreträdande ansvarig utgivare och kommentator. I sin senaste drapa har hon åsikter om valfrihet. Eller rättare sagt att man inte får välja själv om man väljer fel. (AB)

Valfrihet inget för Mellin

I går eftermiddag inleddes prins Charles och hertiginnan av Cornwall, vanligen kallad Camilla, sitt tredagarsbesök i Sverige. Camilla får inte enligt Lena Mellin göra de studiebesök hon är intresserad av för genom detta "bidrar hon till en uppvisning i stenhårda könsroller". Mellin gör sig lustig över att hertiginnan tillsammans med drottning Silvia skall besöka brittiska skolan "och lyssnar på sjungande barn. Jo, barnen ska sjunga.". Nästa besöksmål är förskolan Pumpen för barn med särskilda behov. Personligen anser jag de kvinnliga högheternas besöksmål mycket mer behjärtansvärda än prins Charles och kungens besök i ett bostadsområde för att titta på arkitektur.
Lena Mellin visar med all tydlighet vilken tramsig tokfeminist hon är genom att skapa av ett problem som inte finns. Damerna är mer intresserade av barn än av hus, men i Mellins tokfeminstiska hjärna får de inte utöva detta intresse får då cementeras könsrollerna. 
Om Jan Helin har rätt i Zlatan säljer, så är jag mera tveksam till om han säljer nått extra på sina tokfeminister, där Lena Mellin bara är en i raden.
Jag kan inte låta bli att ägna denna klassiker av Cornelis till Sanna och Lena. Inte minst med tanke på den debatt som pågår om ett litet ord. Låtens engelska titel är "Agda the hen":-)

Thomas Mattson - en geting utan sting!

Expressens chefredaktör Thomas Mattson fortsätter sin kamp mot Wikileaks och Julian Assange. Det blir dock allt mer uppenbart att det är en geting utan sting. Han påminner allt mer om en grälsjuk bloggare och hans argument är på sandlådenivå. 

I bloggen "Vad är de rädda för?" redogjorde jag för Thomas Mattsson och Expressens krypskytte på Wikileaks och Julian Assange, som handlade om att Wikileaks skulle starta en smutskastningskampanj mot Sverige och att man hade komprimenterande dokument om Carl Bildt.

"I ett internt Wikileaks-dokument som Expressen tagit del av hotar Wikileaks att offentliggöra en hittills okänd amerikansk diplomatrapport där utrikesminister Carl Bildt pekas ut som informatör för USA sedan 1970-talet."

Allt detta förnekades av Wikileaks på Twitter:

"The journalist writing the Expressen article is said to be in Bildt's london hotel. #svpol No WikiLeaks officials have spoken to Expressen".

Detta visade sig dock lite förhastat eftersom Expressen talat med Wikileaks talesperson Kristinn Hfransson, vilket denne bekräftar i ett debattinlägg i SVT.
"Jag befann mig i brådska på Paddingtons järnvägsstation i London när Expressen ringde. Det var sent, kvällen innan Expressen skulle publicera sin stora uppdiktade historia. Trots att omgivningen var bullrig är jag säker på att journalisten fick svar på sina frågor. Nämligen att WikiLeaks inte vill ha strid med svenskar och att organisationen absolut inte planerat någon “förtalskampanj mot Sverige”"(SVT).
Wikileaks krävde att Expressen skall redovisa de interna dokument man säger sig inneha. Detta vägrar Mattsson med hänvisning till källskyddet. Fine, jag kan köpa detta om det finns risk att källan röjs. Samtidigt drar jag mig till minnes ett inlägg på Newsmill, som gamle kollegan Olle Andersson skrev förra året och som bl a handlade om Mattssons lilla favorit, tillika Assange-hataren, kulturchefen Karin Olsson:
"Men, Karin Olsson på Expressen, du som i en ledare ville att Wikileaks skulle avslöja källorna så att dessa kunde hyllas som de verkliga hjältarna (sic): hur är det med din egen öppenhet. Hur resonerade du när ni hängde ut Wikileaks ryske representant som antisemit och sen refuserade hans replik?  Vem avgör vad som skickas i papperskorgen, du eller någon annan. Om jag kommer till dig på kulturen och vill veta hur det kommer sig att vissa saker står i tidningen och andra inte, lovar du då att slå på 100-wattarna på nyhetsdesken? Vem tipsade om Tobleroneaffären? Låt oss få "hylla den verklige hjälten" istället för den reporter som stal applåderna."
Detta är är bara ett exempel på den värld Thomas Mattsson och Karin Olsson framlever sina dagar, där dubbelmoralen bara är en av ledstjärnorna i deras smutsiga värld.

Thomas Mattsson

Själva telefonsamtalet med Hrafnsson säger sig Expressen ha spelat in. Vad sa Hrafnsson? Detta borde vara lätt att bevisa genom att lägga ut samtalet på nätet, men Mattsson vägrar. Varför får vi ingen förklaring till. Den enda logiska slutsatsen måste vara att samtalet inte innehåller det Expressen påstår att det gör. Om så är fallet, varför skall vi då tro Mattsson på hans ord när det gäller dokumenten?


Lögn

Uppgifterna om att Carl Bildt varit amerikansk informatör sedan 1973 kommer från en intervju med Julian Assange i tidskriften Rolling Stone. Nu refererar Thomas Mattsson till denna i ett svar Till Hrafnsson i SVT. Där skriver Mattsson:

I debattartikeln hos SVT står exempelvis inte att Julian Assange själv – till tidskriften Rolling Stone – påstått att Wikileaks har dokument som pekar ut Carl Bildt som USA:s ”informatör”.

Undrar om Thomas Mattsson hört talas om Pinoccio, som fick en lång näsa när han ljög?

Förmodligen har Mattsson hoppats på att ingen skulle orka leta i den 7 sidor långa intervjuen. Vad säger Assange?

"The Swedish foreign minister responsible for extradition, Carl Bildt, became a U.S. Embassy informant in 1973 when he was 24 years old. He shipped his personal effects to Washington, to lead a conservative leadership program, where he met Karl Rove. They became old friends and would go to conferences together and so on" (Rolling Stone)

Här finns inte ett ord om några hemliga dokument. alltså ljuger Mattsson sina läsare rakt i ansiktet.

Bakgrunden till Assange påstående är att Carl Bildt 1973 inbjöds, innan han ens var riksdagsman, att besöka amerikanska militära installationer, tex ledningscentralen för amerikanska strategiska bombflyget i Omaha, Nebraska. Där diskuterade han svensk försvarspolitik

Det var ett viktigt år för den då 24-årige Bildt. Han blev ordförande för Fria Moderata Studentförbundet, redaktör för deras tidskrift och dessutom politisk sekreterare under Gösta Bohman. Karl Rove, å sin sida, är bara ett år yngre än Bildt. Just 1973 lyckades han bli vald till ordförande för Republikanernas studentförbund. Även Roves illustra karriär tog fart där och då. Att Rove och Bildt haft kontakter med varandra sedan 1970-talet är känt sedan tidigare, och att det kan ha börjat just det året framstår som helt logiskt.

10 år senare, lämnade Bildt information från ubåtskommissionen direkt till Pentagon och till dess Defense Information Agency. Det gav upphov till den sk Bildt-affären i Sveriges riksdag.

"En av medlemmarna i ubåtskommissionen var nuvarande utrikesminister Carl Bildt, som då var enskild riksdagsman. Ett par dagar efter det att kommissionen presenterat sin rapport åkte Bildt till Washington och pratade ubåtar och säkerhetspolitik med amerikanska säkerhetsexperter.

Det ledde till en offentlig bannbulla från regeringen Palme och gjorde i ett nafs Carl Bildt känd för en större krets. Bildt har därefter vid upprepade tillfällen hävdat att Sovjetunionen och senare Ryssland kränkt svenska vatten, även efter Hårsfjärden."(Aftonbladet)

Carl Bildts kontakter i USA har varit allmänt gods för oss som var med redan på den tiden. Thomas Mattsson var bara 13 år när U-båtskommissionen kom med sitt betänkande. När andra kommissionen kom 1995 hade han hunnit bli 24 år och var verksam som journalist.
Dokumenten Mattsson hänvisar till finns förmodligen bara i hans fantasi.
När Wikileaks ville dementera Expressens påståenden vände man sig genom sin svenska PR-byrå Ullman PR av naturliga skäl till just Expressen. Där ställde Thomas Mattsson som villkor att organisationen skulle be om ursäkt för sitt första twitter. Detta krav gick inte Wikileaks med på, utan man gick sig istället till SVT.


Fåfänga
Expressens smutskastning av Wikileaks och Assange når 945.000 läsare.(Expressen). 153 131 svenska twitterkonton var registrerade i december 2011. 63 801 av dessa hade varit aktiva senaste veckan. 23 089 ytterligare hade varit aktiva senaste 30 dagarna. 18 112 användare har aldrig skrivit något inlägg.(Blogg Vk)
För att få reda på vad Wikileaks skriver måste man "följa" deras twitter. Twitter eller tweeds kan också twittras vidare, alltså vidarebefodras. Jagt har inget twitterkonto själv, men brukar gå in och "tjuvläsa". Wikileaks har drygt 1,4 miljoner följare worldwide. Om 5 procent av Sveriges aktiva twittrare följer Wikileaks, innebär detta 6 750 personer och låt oss vara generösa med att ytterligare 6 750 personer nås av deras budskap på olika sätt vi uppe i 13 500. Det är 1,43 procent av det antal som nås av artiklarna i Expressen.
Nu framstår Thomas Mattsson mer och mer som en ganska fåfäng person. Twitter är vanligare bland journalister än bland vanligt folk. Mattsson själv twittrar och då är det lätt att tro att man befinner sig i världens  centrum på samma sätt som kampanjledarna i #prataomdet.


Mattssons fåfänga visar sig också när Expressen låter publicera sig på engelska för att vidga  kretsen av mottagarna för lögnerna. Påståendena kring "kartläggningen av svenska journalister" har jag tittat på här. 


Professorns Blog uppmärksammade på något jag missat:
"The material to which Expressen, awarded "Editorial Team of the Year" in 2011 by the Swedish Newspapers Association, and 1st Prize Winner in the international INMA Awards for its coverage of the latest Swedish general elections, has become privy shows that the finances and private lives of the Swedish journalists have been reviewed."
Man kan lätt luras att tro att det är ett pris för framstående journalism och att man fått prisen för just framstående journalistiska prestationer, eftersom man väljer att lyfta fram dem i en nyhetsartikel för en internationell publik. Inte heller här har inte Mattsson räknat med att bli synad.
"Valstugan var en unik satsning som Expressen gjorde i valspurten. Aldrig tidigare har en tidning haft en valstuga mitt i Stockholm. I valstugan kunde läsarna och väljarna möta politiker, ställa frågor och diskutera politik med allt från partiledarna från riksdagspartierna till företrädade för Expressens ledarsida." (Expressen)
Med andra ord handlade det mera om marknadsföring än journalistik.

Thomas Mattsson skriver i sin blogg att han har tackat nej till att möta Kristinn Hrafnsson i debatt i SVT, men..

"Jaja. Om ledaren för Wikileaks, Julian Assange, åker till Göteborg för att debattera nyhetsjournalistik så lovar också jag, som chefredaktör för Expressen, att komma till SVT-studion. Det är väl ändå rimligt? Men att sätta mig där med en talesperson för en organisation som far med osanning? Nänä"

Julian Assange sitter i husarrest i England. Därmed är Thomas Mattsson inlägg så oerhört korkat, att man saknar ord. När sedan mannen som inte sagt ett sant i ord i fråga, beskyller motståndarna  för att ljuga förbättrat inte mitt omdöme - en geting utan sting!
Mattsson fundera varför kvällstidningar ligger i bott på svenska folkets förtroendebarometer?

Vi avslutar med Robert Gustavsson som Carl Bildt. I det här fallet är kopian betydligt roligare än originalet:

Share on facebookShare on twitterShare on pushaShare on emailMore Sharing Service

Hur bitter är Thomas Mattsson egentligen?

Thomas Mattsson verkar väldigt bitter

När jag ser Expressens chefredaktör och ansvarige utgivare Thomas Mattsson, framför allt i smutskastningen av Wikileaks och Julian Assange, kommer jag osökt att tänka på Robert Gustavssons fantastiska monolog "Nej, jag är inte bitter". När nu de egna argumenten tryter och man själva inte har något mera att komma med, väljer Thomas Mattsson att ge utrymme åt en annan bitter gubbe, Bill Keller, tidigare chefredaktör på New York Times och ökand för sitt hat mot Assange. Detta trots att han en gång i tiden inte drog sig för att tjäna pengar på Assange och fortfarande hoppas kunna göra det.

Bill Keller

Keller kommer till tals i en krönika i Expressen och som tidigare varit publicerad i New York Times.
Kellers artikel är ett misch-masch av en massa smörja och självglorifiering, samtidigt som han smutskastar Assange. Den som läst hans "The Times dealing with Assange and the Wikileaks secrets" är inte förvånad.
Eftersom Expressen inte länkar till bloggar eller tillåter kommentarer får ju deras påståenden stå oemotsagda i den egna tidningen.
Intressant kan därför vara att läsa hur kollegor i USA kommenterar det Keller skriver. Greg Mitchell har kommenterat Keller i "The Nation".
"Bill Keller, the former executive editor of the New York Times who partnered with Jullan Assange on several major WikiLeaks releases, has written another anti-Assange column for today’s Times. The two men have been feuding for about eighteen months now—going back to Keller’s shocking Julian-wears-dirty-socks revelations—and every time it dies now, Bill writes another blast. Maybe he couldn’t handle Assange’s guest spot on The Simpsons’ celebrated 500th episode last night."
Wikileaks twittrar följande med anledning av Kellers artikel:
 “The only explanation for Bill Keller’s bizarre attacks on Wikileaks, his former benefactor, is fear. The question is, of what?”
Advokaten, bloggaren, författaren m m Glenn Greewald twittrade följande:
“Trying hard to ignore the typically sneering, typically banal Bill Keller column onWikiLeaks—prospects for success: quite low.”
Professor Samir Chopra skriver följande i sin blogg:
" Wikileaks exposed too much. In response, the always-secretive have become more secretive. And now life is harder for all us Serious Journalists[tm]. So let me get this straight: in response to exposure, those ensconced in power have dug their heels in, become more opaque, stepped up their chilling attacks on journalists and potential whistle-blowers, and this is Wikileaks fault? Could Keller be more offensive, more of a fawning lapdog of the powerful and the opaque, if he tried? I don’t think so.
Keller is pushing back at the wrong forces in this debate. In doing that, he is merely the latest depressing example of the incestuous embrace of the political and media establishments in this nation."

Sista påståendet kunde lika gärna gälla svensk gammalmedia med Expressen i spetsen. 

The Dissenter skriver följande vilket är av stort intresse med tanke på Expressens smutskastning av Assange:

"Keller’s “WikiLeaks has blood on its hands” argument is made without any concrete evidence. Keller expects us to take him at his word when he says he’s been told, “A few exposed sources fled their countries with American help” and a “few others were detained by authorities.” This is just another restatement of an allegation that is largely pure fabrication.

Who are these “sources”? Keller doesn’t mention that the Associated Press did a review that found no sources were threatened. The State Department refused to “describe any situation in which they’ve felt a source’s life was in danger.” The State Department would not “provide any details on those few cases” of individuals that had been relocated."

Keller doesn’t note that when WikiLeaks went ahead and published all the cables in August and September 2011 without any redactions the cables were out in public somewhere for anyone to download. Governments that wanted to read them could theoretically download the file, use a password that had been publicized by former WikiLeaks spokesperson Daniel Domscheit-Berg and begin to hunt down individuals named in the cables"

Keller insinuates Yemenis might have been beheaded for giving information to WikiLeaks is incredibly irresponsible and lazy.  The Nation’s Jeremy Scahill, who went to Yemen, reported"

Daniel Domsheit-Berg

Även Wikileaks närstående NYTimesXaminer sågar Keller jäms med fotknölarna. Artikeln i Expressen passar med andra ord väl in i mönstret att smutskasta Assange och Wikileaks. Lika lite som tidigare artiklar tål den att analyseras. Jag ber om ursäkt för att mycket av materialet är på engelska, men det skulle ta mig flera dagar att översätta det till bra svenska. Jag kan prata och läsa engelska rätt bra, men korrekt översättning tar tid och Google är Google.

Slutligen tycker jag vi skall ha lite roligt och lyssna på Robert Gustavsson som Tony Rickardsson och jag vill bara säga "Jag är inte bitter", men väldigt besviken.

Hur orkar du se dig själv i spegeln, Dan Josefsson

På tidningarnas kultursidor får man trycka va skit som helst. Här krävs inte att man leder nått i bevis, utan man kan tycka hur som helst om vad som helst. Ett svårslaget bottennapp gör Dan Josefsson i dagens Aftonbladet. Han kommer med en mycket allvarlig anklagelse mot Julian Assange för att inte ha skyddat sin källa Bradley Manning. (AB).

Dan Josefsson

"I dag vet vi dock att Julian Assange gjorde en ödesdiger missbedömning. Han förstod inte att den journalist som tar emot uppgifter från en hemlig källa har ett mycket långtgående ansvar för källans säkerhet. Det handlar inte alls bara om hur informationen tekniskt överförs. Minst lika viktigt är att undersöka om läckan är psykiskt tillräknelig. Förstår han vilken risk han löper? Kan han efter publiceringen tänkas vilja skryta om saken på krogen eller i ett chattrum, och på så vis förstöra sitt liv?

Om något sådant sker är journalisten delansvarig. Den journalist som erbjuds hemlig information från en källa som inte förstår sitt eget bästa måste överväga om ansvaret för källans säkerhet kanske kräver att materialet inte publiceras över huvud taget.

Detta ansvar tog inte Julian Assange. Han inbillade Bradley Manning och oss andra att Wikileaks teknik gjorde det möjligt att tryggt göra sådant som i alla tider varit livsfarligt. På så vis ledde han en ung människa över stupet. Sedan använde Julian Assange det läckta materialet till att med buller och bång göra sig själv till världskändis.

Julian Assange gillar att döma ut journalister som en moraliskt lågstående fårskock. Jag tror dock inte att särskilt många av de journalister som han spottar på skulle orka se sig i spegeln om de hade varit ansvariga för det öde som just nu drabbar soldaten Bradley Manning."

Det här är så dåligt så jag vet inte i vilken ända jag skall börja. Hur dum är du Dan Josefsson? Eller rättare sagt, vems ärende går du? Julian Assange visste inte vem källan var och Josefsson skriver själv att det är en hemlig källa. Detta är ju en av grundbultarna i Wikileaks filosofi, vet man inte vem källan är kan man inte heller outa den. 

Det kan inte vara någon hemlighet för Dan Josefsson att det var Adrian Lamo som svek Bradley Mannings förtroende och outade honom till de amerikanska myndigheterna.

Med Josefssson definition av vilka krav man skall ställa på en källa, lär inte en enda källa bli godkänd. Hur i helvete skall man kunna veta att den hemliga källan är psykiskt tillräknelig? Vet sitt eget bästa? Inte kommer att skryta på en chat eller på krogen? 

Nu skall vi inte förvånas över att Dan Josefsson finns med i media drevet mot Julian Assange. I september förra årets ansågs han av Josefsson vara "Samhället fiende", också på Aftonbladets kultursida.
"Frilansjournalisten Dan Josefsson, som bevakat Wikileaks och träffat Julian Assange, menar att det blivit grundarens egna propagandamaskin.
– Han drar sig inte för att använda information i utpressningssyfte. Han gör det helt hämningslöst och har en benägenhet att starta krig med myndigheter. Men det är så han har levt i hela sitt liv. Det är personlig krigföring, säger Josefsson till Nyheter24. (2012-02-22)"

Jag har tidigare bloggat om mediadrevet mot Julian Assange:
"Varför försöker man skjuta budbäraren?"
"Vad är de rädda för?"
Även om jag vet att gammalmedia älskar att "följa John", så är ändå denna samordnade attack på Julian Assange skrämmande. Vem håller i trådarna? Har Josefsson, Knutsson; Mirjamsdotter, Karlsten etc sålt sig för några silverpenningar?
Jag förstår inte att Dan Josefsson och de andra orkar se sig själva i spegeln på morgonen.