Journalister skeppas omkring av rebellerna i Libyen

Aftonbladet besöker rebellernas "semesterparadis"

Västerländska journalister skeppas omkring av rebeller och Nato i Libyen. De får se olika hemskheter som sägs ha begåtts av Khaddafis anhängare. Vittnen träder fram och berättar den ena historien värre än den andra. 50000 personer är försvunna enligt rebellerna. Får vi veta sanningen, eller är det en sanning tillrättalagd av segrarna? Är det propaganda och selektering? Vi vet inte, men gammalmedias tidigare rapportering kring kriget förskräcker.
Jag har tidigare skrivit om hur gammalmedia fungerat som "Husbondens Röst" eller "När första, andra och tredje statsmakten pratar samma språk". 
Jag har frågat mig var finns den kritiska granskningen, var finns i fråga sättandet, som är grunden för all seriös journalistik?
Allt detta tillsammans gör att jag är ytterligt misstänksam kring rapporteringen från Libyen. Surfar man runt på nätet hittar man en del del historier om grymheter från rebellernas sida, som aldrig har rapporterats i västerländska gammalmedia. Jag säger inte att dessa historier är mer trovärdiga, men inte heller mindre.
Våra medier rapar ensidigt upp vartenda uttalande från rebellerna och Nato. Man tar inget som helst ansvar för om uppgifterna är trovärdiga eller inte.
Den som vill läsa lite från "andra sidan", kan jag rekommendera "Motvallsbloggen", som bl a berättar om hur kritiska journalister fått sina Facebook-konton stängda, eller Maverabloggen, vars stora språkkunskaper öppna lite nya källor och Third World, som bl a berättar om hur rebellerna fritagit 600 Al Qaida-medlemmar ur Libyska fängelser.
Dessa bloggar är intressanta som motvikt till vad som rapporteras i gammalmedia och mycket av det de skrivit om tidigare, har senare bekräftats.
(DN), (DN),
(DN)

Natos anfallskrig besegrade Khaddafi, inte glada amatörer!

Det är naturligtvis inte de här glada amatörerna som vann kriget i Libyen

För flera månader sedan läste jag i sociala medier att Nato hade trupper på marken i Libyen. Jag läste om träningsläger i Tchad, om hur operationen var noga planerad från dag ett och hur det hela sattes igång med den "arabiska våren", som täckmantel. Jag läste om en ohelig allians med bl a grupper som stod Al Qaida nära. Jag läste om ett stamkrig och gamla motsättningar mellan östra och västra Libyen. Jag läste om med vilka oblida ögon våra allierade diktaturer i arabvärlden såg på det bångstyriga landet i Nordafrika. Jag läste om deras ogillande av att kvinnor fick mer och mer rättigheter.
Inget av detta läste jag i västerländsk gammalmedia, utan informationen fanns i främst olika sociala medier. Nu när den gamla regimen i princip har fallit bekräftas allt detta i gammalmedia. Det är Nato som med trupper på marken, stridsfartyg till sjöss och stridsflygplan har gjort detta möjligt i skydd av en otroligt vidlyftig tolkning av FN:s resolutioner. Glada amatörer, som viftar med vapen framför TV-kameror hade inte haft en chans att klara detta.
Detta förakt för resolutionens innebörd visar Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen:
”Vi kommer att fortsätta att övervaka militära enheter och nyckelanläggningar, som vi gjort sedan i mars, och vid varje hotande rörelse mot det libyska folket, så kommer vi att agera i kraft av vårt FN-mandat” löd Rasmussens budskap."(SVD)
Hur Nato går runt FN-resolutionen visar också följande:
"Men Nato har veterligen ingen styrka på libysk mark – däremot har enskilda länder som ingår i Natokoalitionen specialförband där. Dessa har sedan flera månader dels lämnat underrättelseinformation till sina länder, information som i viss utsträckning även gått vidare till Nato-koalitionen. Dels har de också i allt högre grad stött och verkat på rebell- sidan för att bryta det dödläge som uppstod i striderna"
Natos bomber fortsätter att falla över motståndarna. Senaste dygnet genomfördes 48 flyganfall mot olika mål.
– Det pågår ännu strider och regimen håller ännu motståndsfickor. Det innebär för Nato att operationen fortsätter, vilket hittills lyckats utan omfattande civila förluster, säger en Nato-källa till SVD.
Man erkänner alltså att civila dödas i flyganfallen. Alltså dessa som FN ville att Nato skulle skydda. Förmodligen har Nato dödat långt fler civila än någon annan part i detta krig.
Jag har försökt hitta bevis på att Khaddafi dödat obeväpnade civila och anfallit civila med stridsflyg. Tyvärr hittar jag bara påståenden och i ett fall där Human Right Watch skriver att en milis dödat 10 civila den 28 maj, visar deras egen efterforskning att dessa var beväpnade. I övrigt handlar det mest om påståenden, som inte verifieras. Vittnen är t ex avhoppare från Khaddafi, som har all anledning att ställa in sig hos rebellsidan och få en position där.

Mustafa Abdul Jilal

Det vore intressant att veta om Libyens förre justitieminister Mustafa Abdul Jilal, numera av Nato tillsatt ledare för NTC, övergångsrådet, fått sina tillgångar utomlands frysta? Att han inte skulle ha försett sig under sin tid som minister är osannolikt. Troligen är istället att hans förmögenhet utomlands fyllts på. Jilal var för övrigt mannen bakom dödsdomarna mot de fem bulgariska sjuksköterskorna.Svarte Petter blir inte Snövit över en natt.
Nu kommer huggsexan om landets tillgångar att starta. Företag i segrarmakterna kommer att förse sig. Sverige hoppas naturligtvis att få en bit av kakan, som tack för sin insats i ett angreppskrig, långt utöver vad FN gav mandat till. Det kommer dock inte att bli någon opposition mot detta i västvärlden, trots att man sex månader innan kriget, åkte till Libyen för att försäkra sig om hjälp att stoppa flyktingströmmar till Europa och sälja övervakningsutrustningar. Ena dagen gör man affärer, nästa dag sticker man kniven i ryggen på affärspartnern.
(SVD)

Nu är tant Gredelin i farten igen

I januari bloggade jag om att Tant Gredelin (Beatrice Ask) ville höja straffet för vissa former av sexköp. Precis som förutspåddes höjdes också straffet den 1 juli i år. I en debattartikel i Aftonbladet lanserar hon också att begreppet "våldtäkt" ytterligare skall urvattnas.
Hennes debattartikel tar utgångspunkt i unga som säljer sexuella tjänster. Regeringens utgångspunkt när det gäller sexköpslagen, är "inga torskar, inga prostituerade". Man verkar inte en sekund fundera i banorna, "inga prostituerade, inga torskar". En annan utgångspunkt är att alla prostituerade är offer. Frivillig prostitution finns inte i deras sinnevärld.
I januari skrev jag:
"Det bästa hade varit att skrota lagen och kasta den i papperskorgen. Då skulle svenska poliser slippa det förnedrande uppdraget att ligga i buskarna och smyga på män och kvinnor, som genom ett frivilligt avtal vill ha sex. I stället borde alla resurser läggas på trafficking, ungdomsprostitution, missbruk och fattigdom t ex.
Sexuellt utnyttjande av kvinnor och män som är i en utsatt situation, t ex genom trafficking bör behandlas särskilt i lagstiftningen."
Det är förbjudet för omyndiga människor att göra olika saker. De får inte köra bil, inte rösta, inte handla på systemet, kanske borde det också vara så att de inte får prostituera sig. Att langa sprit till en person under 18 år är förbjudet, kanske borde det vara så att det är straffbart att köpa sex av någon under 18 år också? Det finns beslut man inte är mogen att ta innan man är myndig.
Människohandel och trafficking är förbjudet enligt andra lagar och skall så vara, men frivilliga avtal mellan myndiga personer skall inte regeringen lägga sig i.
Sexköpslagen är en katt bland hermeliner. Det är enda brott där inte främjande av brott är straffbart. Lagen skulle aldrig klara en folkomröstning därför att den inte omfattas av vad vanligt folk anser vara brottsligt.
Tant Gredelin berättar om en handlingsplan mot prostitution och människohandel, som regeringen antagit och som skall utvärderas av Brottsförebyggande rådet och kommer i november.  Det mesta är bra och ganska självklart. Tyvärr hittar jag inget om vilken påverkar nedmonteringen av det sociala skyddsnätet kan ha för benägenheten att prostituera sig.
"Unga sexualbrottsoffer måste mötas av respekt och förståelse  i polisförhör och i rätten", skriver hon. Brottsoffermyndigheten har fått i uppdrag att ta fram ett särskilt utbildningsprogram för detta.
Mycket märkligt tycker jag. Skall inte alla som vänder sig till myndigheter mötas av respekt och förståelse. Jag trodde det var något grundläggande man arbetade med inom alla offentliga myndigheter.

"Husbondens röst"

Det fanns på stenkakornas tid ett skivbolag, som hette "His Masters Voice", I Sverige "Husbondens Röst". Detta stämmer väl överens med gammalmedias rapportering från Libyen. Som ett jack i en stenkaka upprepas husbondens visa, var finns den kritiska granskningen, var finns i fråga sättandet, som är grunden för all seriös journalistik?
I går var slaget om Tripoli vunnet och två av Khaddafis söner tillfångatagna. Idag är läget oklart och Khaddafis söner i frihet. Strider pågår och det är oklart vem som har kontrollen över vad. All rapportering kommer från journalister, inbäddade hos rebellerna.
Samtidigt skriver gammalmedia mer eller mindre instiktsfulla runor över Maummar Khaddafi. Och mer eller mindre insiktsfulla ledarkommentarer.
Vänsterdabattören Andreas Malm skriver en glorifierad hyllningsartikel till rebellerna i Aftonbladet, där han påstår att det inte är Natos, som vunnit striden, utan det är Libyens hemmafruar (?), studenter och ingenjörer, precis som 10 000 flyganfall mot regeringsmål skulle saknar betydelse, liksom den samordning som skett mellan Nato och rebellerna?
Malm är duktig skribent, men jävligt naiv om han tror att det är hemmagjorda vapen som trängt tillbaka armén. Men naturligtvis är det ett sätt att glorifiera och romantisera vad han tror är en vänsterrevolution.
Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, hyllade igår FN för dess insats i Libyen (hittar ingen länk idag). Inte med ett ord nämnde han att FN brutit mot sina egna stadgar och att Nato gått långt utöver vad resolution 1970 och 1973 ger mandat till.
Idag hackar hans stenkaka vidare med husbondens röst:
"Krig är ingen bra lösning, men ibland den enda som återstår. I Libyen var Gaddafi tydlig med att han avsåg att beåg massmord på sin egen befolkning. Han hade redan mött fredliga demonstranter med stridsflyg. Han stod i begrepp att angripa storstaden Benghazi för att rensa gatorna". (AB)
Jag har frågat om och om igen var bevisen finns för dessa påståenden? Det har varit som att ropa i öknen utan svar. Jag har sökt på nätet utan att hitta några egentliga bevis.
 Däremot har jag hittat annat, som att det redan från dag ett fanns väpnande rebeller i Benghazi. Att det var dessa han avsåg att jaga som små råttor. Jag har inte hittat något som visar på flygangrepp på civilbefolkningen från Khaddafis sida, enbart från Natos sida.
Nu vill Lindberg gå i krig även mot Syrien. Jonas Sjöstedt, partiledarkandidat för v, vill också gå vidare med Syrien, även om han nöjer sig med en bojkott och handelsembargo. Vad som är intressant med han blogg, är att han överträdelser av FN:s resolution. Han är den förste politiker med någon rang som gör detta:
"Men det finns smolk i glädjebägaren. Nato har överträtt FN:s mandat i sina militära aktioner för att störta Gadaffi. FN:s resolution handlade om att skydda civilbefolkningen och försöka uppnå eld upphör och förhandlingar. Där gavs inget mandat för att avsätta regimen i Tripoli eller delta i ett inbördeskrig. Risken är uppenbar att Natos agerande i Libyen kommer att göra det svårare att få igenom framtida beslut om skydd av civilbefolkningen i FN:s säkerhetsråd."
Expressen skriver nu att soldater ur 
Brittiska SAS, Special air service, finns i Libyen, på marken för att leta rätt på Khaddafi. Har Nato struntat i FN-resolutionen tidigare, spelar det förmodligen ingen roll för dem att göra det ingen och förmodligen har det funnits Nato-soldater i Libyen hela tiden.
Resolution 1973 är dock glasklar:
”…while excluding a foreign occupation force of any form on any part of Libyan territory”.
Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet, ansluter sig nu till de som anser att Nato överskridit FN-mandatet.(DN)
DN har en journalist som heter Erik Ohlsson, han svarar för dagens riktiga vurpa i sin artikel "Stormakterna söker hindra nytt kaos":
"På måndagen utlyste Frankrike ett extrainsatt möte för den så kallade kontaktgruppen för Libyen. Kontaktgruppen består av ett fyrtiotal länder och organisationer, däribland USA och Nato. Gruppen har ensidigt ställt sig på det nationella övergångsrådets (NTC) sida och har under våren försökt hjälpa till att bana väg för en snabb och fredlig maktväxling."
Vad det man gjorde när man satte in stridsflyg och genomförde 10 000 bombanfall mot Libyen? Hur kommer en icke fredlig maktväxling att se ut? I övrigt finns det en del i hans analys av läget som jag håller med om.
Sociala medier skrev också för länge sedan att Nato överträttSaid Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Stockholms universitet, ansluter sig nu till de som anser att

"Who are those men"

Citatet kommer visserligen från filmen "Butch Cassidy och Sundance Kid" och har idag en annan betydelse. Det är nämligen något gammalmedia helt plötsligt börjat fråga sig. I sociala medier har frågan varit uppe i måander. I juni hittade jag en artikel av Al Burke. Den bjuder på mycket intressant läsning och blir ännu intressantare mot bakgrund av vad gammalmedia skriver idag. Nu vet ingen någonting om någonting. man vet inget om vilken legitimitet den av flera angreps stater erkända Nationella Övergångsrådet (NTC) har. Inte vilken agenda de olika rebellgrupperna har, annat än att störta Khaddafi.
Några egentliga försök till att analysera bakgrunden till detta inbördeskrig har inte gjorts. Om t ex landets alla olika stammar, som har ett stort inflytande över livet i landet och den stora solidaritet var och en känner med sin stam. Det man kan läsa är att Khaddafi har lyckats manipulera dessa stammar. Hur han gjort det får man ingen förklaring till.
Inte heller görs någon analys om CIA:s eventuella inblandning. Om rebeller som utbildats i Tshad. Rådgivare från CIA bland rebellerna från upprorets dag 1. Jag kan inte avgöra om det är sant eller inte, men hittar man inget motbevis från husbondens röst, måste man väl tro på det?

Lärorikt

Man lär sig något så länge man lever. För min del har det varit intressant att läsa på om Libyen. Läser man husbondens röst om landet så får man en ganska konstig bild. Khaddafi framställs som världens största tyrann och man får en bild av ett utsuget folk i stort armod.
Libyen har en BNP som är den näst största i Afrika, bara Sydafrika är en högre. 40 % av BNP används till utbildning, som är obligatorisk t o m gymnasienivå. All utbildning är gratis. Regimen har, till skillnad från andra västallierade diktaturer i området, en rågång mellan religion och politik. Det innebär t ex en relativ hög frihet för landets kvinnor. De får köra bil, resa utan sällskap, gifta sig när de vill och skaffa barn när de så önskar.
Vad jag kan läsa mig till har det under senare tid pågått om omfattande social utveckling i landet.

Frihet att få säga sin mening utan att riskera att straffas är oerhört viktigt. Under Khaddafi har denna rätt varit väldigt inskränkt när det gäller att kritisera staten och revolutionen. Det har varit svårt att hitta oberoende källor till hur omfattande förföljelsen varit i Libyen. Ingen kan dock förneka att den förekommit. Sedan kan man fråga sig hur mycket av detta som utgått direkt från Khaddafi. En diktator kan inte verka ensam, utan ett stort följe av medlöpare av olika slag. Han har naturligtvis inte suttit med på några rättegångar och har  ingen detaljkännedom, även om det mesta skett i hans anda.
Jag kunde inte låta bli att dra på munnen när USA kritiserar Libyen för att låta politiska fångar sitta fängslade i många år utan rättegång. Ni tänker väl som jag, Guantanamo?
Khaddafi beskylls också för att ha låtit avrätta meningsmotståndare utomlands. Det påminner väldigt mycket om agerandet hos t ex Israel.

I Sverige är vi fria att säga och skriva vad vi vill, men vi riskerar att straffas för vissa saker. Vi får inte bära vilka kläder vi vill. Även här sätter staten gränser. Jag håller yttrandefrihet väldigt högt och sympatiserar långt ifrån med åsiktsförtryck som utövas i Libyen andra diktaturer (som skyddas av Nato och väst).

Det jag kräver är att få en allsidig belysning av olika frågor, så jag kan bilda mig en egen uppfattning. Tyvärr kan jag inte få det av husbondens röst. Och framför allt vill jag ha sanningen. Jag är trött på alla försök att lura oss medborgare...

"Tjuvjakten kommer att öka!"

Det allmänna samtalsämnet bland kvinnorna på ICA denna dag, var att kronprinsessan var i välsignat tillstånd. Allvarliga män hade dock något annat att prata om, miljöminster Andreas Carlgrens svek, ingen licensjakt på varg nästa år. Den allmänna uppfattningen var att tjuvjakten kommer att öka, precis vad som anförs bland vargmotståndare på bloggar och i kommentatorsfält.
Att tjuvjakten redan idag svarar för 51 procent av dödligheten bland varg (DN), bekymrar inte dessa "skogens Rambos". Här uppe i varglandet, där det är lika långt mellan poliser, som mellan vargar, är vissa brott inte något brott. Det kan vara att köra rattfull från bygdegården på "promillevägen" eller tjuvskjuta en varg. Det sistnämnda är t o m hedervärt och beundransvärt. Att med snöskoter eller från en bil skjuta en varg, kräver nämligen en riktig karlakarl, en Rambo! Helst skall också vargen vara inmatad först för att göra det riktigt svårt.
Eftersom jag vill ha en vargstam på 1000 djur, räknas jag till vargkramarna. Därför håller jag en låg profil när diskussionens vågor går höga på ICA. Jag brukar undvika att låta mig provoceras av folk som i vanliga fall är ganska förnuftiga, men där det mesta verkar försvunnit i vargfrågan.
Mycket talar för att den dolda jakten är lika omfattande på både lodjur och järv. Även här gäller att många djur försvinner spårlöst och att kontakten med sändarförsedda individer plötsligt upphör utan rimlig förklaring.
 Jag är glad över att den hysteriska vargslakten inte får någon uppföljare nästa år.

En syn vi slipper se i vinter

Att se hur dessa Rambos förbereder sig i månader med att spåra varg med sina snöskotrar, testa kommunikationsradion och putsa sina precisionsvapen får mig att känna stort obehag. Det handlar inte om jakt, utan om slakt. Nu slipper vi se dessa trofébilder på skjutna vargar. SGT (skjut, gräv och tig) är nog försiktga med denna typ av bilder.
Nu är det ju inte av omsorg om vargstammen som Carlgren givit efter för EU (DN), utan det är ett sätt att komma runt kritiken. Istället kommer Carlgren att utreda möjligheten till skärpta bestämmelser för skyddsjakt, inte bara för enskilda individer, utan också för hela flockar.
- Vi ska nå en gynnsam bevarandestatus för vargstammen, men med så få vargar som möjligt, säger han.
Carlgren betonar att de ändringar som regeringen nu beslutat om är nödvändiga för att Sverige ska få behålla beslutanderätten över den svenska vargjakten. Enligt Carlgren kunde en fortsatt strid med EU-kommissionen om licensjakten ha riskerat att pågå i flera år innan frågan varit slutligt avgjord.
Bloggaren Jinge har följande omdöme om Carlgren:
"Andreas Carlgren har lyckats med bedriften att göra sig själv till någon slags sprattelgubbe i händerna på lobbyorganisationerna, men han har också klargjort att han inte kommer att ställa upp i regeringen efter valet 2014. Vi är förstås många som beklagar detta eftersom hans medverkan i den nuvarande regeringen glatt oppositionen stort. Det har aldrig varit så klart och tydligt tidigare att det är en liten beväpnad grupp jägare som bestämmer över svensk miljöpolitik och att regeringen är beredd att obstruera alla möjliga EU-direktiv för att gå denna högröstade lobbygrupp till mötes."
För övrigt är det gott om svamp i skogen och snart startar älgjakten. Undrar om Rambo bara kommer att ha älg i siktet?

Vad händer i Libyen efter Khadaffis fall, om han faller?

Tripoli kommer att falla inom två veckor, hävdar företrädare för de Natostödda libyska rebellerna enligt DN. I ett försök att isolera Muammar Khaddafi ytterligare rör man sig nu mot diktatorns hemstad Sirte, där regimen har ett starkt fäste.
Som vanligt är enda källorna rebellerna själva. Partsinlagor som okritiskt vidarebefordras av våra gammalmedier.
Ponera då att de har rätt, att Tripoli verkligen faller och Khaddafi störtats, vad händer då?  Så här skriver Motvallsbloggen, som lyssnat på Studio Ett:
"Lyssnade på Studio Ett om situationen i Libyen igår eftermiddag. Alexander Atarodi, på FOI, presenterade en fantastisk analys av situationen i Libyen.

AlexanderAtarodi

Jodå, syftet med Natos bombningar var visserligen också att rädda Benghazis civilbefolkning från ett förestående folkmord, alltså från något som inte hade skett men som man påstår skulle ha skett, men huvudsyftet, erkände han, var att göra sig av med Ghadafi.
- Men, frågade intervjuaren, vilka är de här oppositionella som vi stödjer i Libyen?
Det vet man inte, förklarade analytikern. Det är ett senare problem. Först när Ghadafi är störtad kan vi börja ta reda på vilket mål oppositionen, som man stödjer, kommer att sträva mot, om den kommer att vilja inrätta ett demokratiskt system."
Jag säger som Motvallsbloggen, man häpnar!
Att avsätta Khaddafi ingick inte i det mandat Nato fick av FN genom resolution 1970 och 1973. FN får inte initiera aktioner för att avsätta medlemsländers ledare, enligt organisationens egna stadgar. Detta är med andra ord ytterligare att bevis på att anfallskriget mot Libyen bryter mot FN:s stadgar och med andra ord är olagligt, något som inte verkar bekymra vare sig politiker eller gammalmedia. Ändamålet helgar medlen!
Det känns ändå rätt skönt att någon talar klarspråk och berättar att vår medverkan i kriget inte har något att göra med att skydda civila, utan att bli av med en obekväm diktator, som vill gå sin egen väg och inte i USA, EU eller Gulfstaternas ledband.
Jag instämmer med Motvallsbloggen, som frågar:
"Vill verkligen svenska folket, i det vi kallar det demokratiska Sverige, att Sverige ska delta i krigsprojekt som handlar om att avsätta regimer som USA inte gillar och i länder vars naturresurser amerikanska multinationella bolag vill ta hand om och oavsett hur många människoliv det kostar?"
Bloggen tar också upp det faktum att USA gärna utnyttjar diktaturer när det passar. Vi har fallet med de "svenska" egyptierna, som genom CIA:s försorg flögs till Egypten för att fängslas och torteras. Det finns många exempel på liknande händelserna, där man flyger fångar till mindre nogräknade länder för att utsättas för sådan man inte kan göra inom landets gränser.
Enligt Motvallsbloggen finns det en "hemlig" plan om vad som skall hända när Khaddafi har fallit (länk finns på bloggen). Bl a skall trupper från Saudarabien och andra gulfstater komma in och säkerställa ordningen, eftersom USA vis av erfarenheten inte vill gå in med egna marktrupper. Rebellerna är själva inte tillräckligt många för att kunna kontrollera hela Libyen.
I mitt stilla sinne undrar jag vad som händer med de friheter Khaddafi givit landets kvinnor,
bland annat har han gett kvinnor rätt att själva bestämma vem de ska gifta sig med, när de önskar skaffa barn, att köra bil (förbjudet i Saudiarabien) och att resa på egen hand (också förbjudet i Saudiarabien).
Det finns många tecken på att hela "revolutionen" i Libyen var iscensatt av CIA och egentligen inte är en folklig resning på samma sätt som i andra arabländer. Istället har man spelat på de motsättningar som finns mellan olika stammar i landet och där Khaddafi anses ge fördelar till sin egen stam, vilket säkert inte saknar grund. Med oljan i öster finns det ekonomiska incitamentet för att försöka bli kvitt en motsträvig ledare.
(DN)

När första, andra och tredje statsmakten talar samma språk

"När första, andra och tredje statsmakten pratar samma språk har de sociala medierna en oerhört viktig uppgift om sanningen skall komma fram. Undrar om den gammalmedia jag i stort sett ägnat hela mitt yrkessamma liv åt, någonsin kommer att återfå mitt förtroende? Jag är mycket tveksam."
Detta skrev jag i februari i ett inlägg som handlade om Julian Assange. Utvecklingen har inte fått mig att ändra uppfattning, utan den har kraftigt förstärkts. Något som bidragit till detta är vad som skrivs om konflikten i Libyen och försvaret för Sveriges medverkan i detta krig mot en suverän nation.När Sveriges riksdag beslutade om att delta i kriget, så ville jag veta mera. Naturligtvis hade all gammalmedia köpt våra politikers argument. Det fanns ingen opposition vare i riksdag eller media. Jag fick därför gå till de sociala medierna och fann en helt annan bild än den som presenterades i gammelmedia. Till skillnad från de folkliga upproren i Tunisien och Egypten fann jag ett att det Libyen pågick ett inbördeskrig och att våra bundsförvanter i rebellrörelsen bestod av högst tvivelaktiga figurer.
Jag fann att motiven för FN:s resolutioner var nästa lika lögnaktiga, som påståenden om massförstörelsevapen i Irak. Låt mig slå fast att jag inte är någon Ghaddifi-kramare, lika lite som en supporter till Sadam Hussein. Men jag tål inte att våra förtroendevalda och våra medier för medborgarna bakom ljuset.
Skall man kunna hitta kritiska artiklar om krigföringen i Libyen och en motvikt till hyllningsartiklarna i gammalmedia, är Newsmill en utmärkt källa.
Journalisten och författaren Stefan Lindgren skriver t ex en artikel om hur brott mot FN-stadgan legitimerar
kriget. Det handlade bl a om hur FN lät avhoppade diplomater företräda en suverän medlemsstat.
Juristerna Rolf Antonsson och Lars-Gunnar Liljestrand skriver bl a:
"Endast för självförsvar, eller då det finns ett hot mot internationell fred och säkerhet, får militärt våld användas. I fallet Libyen rörde det sig inte om självförvar (fast Libyen har rätt att använda självförsvar mot angriparna). I Libyen är det fråga om en inre konflikt, som inte hotar internationell fred och säkerhet. FN:s säkerhetsråd påstår visserligen i sin resolution att det föreligger hot mot freden, men anför inga skäl för den bedömningen. Libyen angrepp inget grannland och var inte angripet utifrån (före det av säkerhetsrådet sanktionerade angreppet). Inte heller hade konflikten i Libyen antagit karaktären av krig mellan två stater."
Rolf Blomberg, statsvetare och nationekonom, skriver om det stamkrig som pågår i Libyen och den massaker på 120 personer i en motståndarstam till rebellstammarna, som ägde rum för en kort tid sedan i Benghazi.
Historier om massvåldtäkter som enligt rådande praxis okritiskt spritts i världspressen har ifrågasatts av FN:s utredare i Libyen: “Enligt Cherif Bassiouni anklagar rebeller och regeringsledda styrkor varandra för våldtäktsstrategier och han trodde att detta i sig skapat en masshysteri.” Inte heller Amnesty International efter ett besök i östra Libyen kunde hitta något bevis på våldtäkterna.
Hur är det egentligen med Khaddafis flyganfall på civila, som var anledningen till FN:s resolution om en flygförbudszon, som övergick till ett anfallskrig?
Vid ett pressmöte den 1 mars svarade försvarsministern Robert Gates följande på frågan om huruvida rapporterna om flygattacker mot civila hade bekräftats: “Vi har sett nyhetsrapporterna, men vi har inte fått någon bekräftelse på detta.” Amiral och försvarschef Michael Mullen tillade: “Detta är korrekt.
Vi har inte sett någon bekräftelse över huvud taget."
Hur stämmer uppgifterna om att rebellerna innehåller medlemmar i Al Quada? Stämmer det att Hillary Clinton inför den amerikanska kongressen erkänt att riskerna med denna oheliga allians och har sagt att den libyska oppositionen förmodligen är t.o.m. mer anti-amerikansk än Kadaffi är? Stämmer det att upprorets militärchef, Khalifa Haftar, har varit en CIA-tillgång sedan minst 1988. Under de senaste 20 åren har han bott i skuggan av CIA:s högkvarter i  Virginia utan någon synbar självförsörjning? Al Burke har skrivit en tänkvärd artikel i ämnet med källhänvisningar, varifrån jag hämtat en del av mina frågeställningar ovan: "Krig för fred i USA/Natos tjänst", som jag rekommenderar för att få en vidare syn på kriget i Libyen.
En hel del information kan man också hitta på Maverabloggen.
Jag säger inte att allt som skrivs på olika bloggar är sanningen och inget annat än sanningen. Det kan finnas bakomliggande agendor av olika slag, som politiska motiv. Vad som är intressant är att det finns en annan bild, som är står i kontrast mot den bild våra politker och gammalmedia vill att vi medborgare skall se.
Det är upp till mig som läsare att bilda mig en uppfattning, men skall jag kunna göra det, måste jag ha hela bilden klar för mig, inte en av de tre statsmakterna tillrättalagd bild.
(DN)