När första, andra och tredje statsmakten talar samma språk

"När första, andra och tredje statsmakten pratar samma språk har de sociala medierna en oerhört viktig uppgift om sanningen skall komma fram. Undrar om den gammalmedia jag i stort sett ägnat hela mitt yrkessamma liv åt, någonsin kommer att återfå mitt förtroende? Jag är mycket tveksam."
Detta skrev jag i februari i ett inlägg som handlade om Julian Assange. Utvecklingen har inte fått mig att ändra uppfattning, utan den har kraftigt förstärkts. Något som bidragit till detta är vad som skrivs om konflikten i Libyen och försvaret för Sveriges medverkan i detta krig mot en suverän nation.När Sveriges riksdag beslutade om att delta i kriget, så ville jag veta mera. Naturligtvis hade all gammalmedia köpt våra politikers argument. Det fanns ingen opposition vare i riksdag eller media. Jag fick därför gå till de sociala medierna och fann en helt annan bild än den som presenterades i gammelmedia. Till skillnad från de folkliga upproren i Tunisien och Egypten fann jag ett att det Libyen pågick ett inbördeskrig och att våra bundsförvanter i rebellrörelsen bestod av högst tvivelaktiga figurer.
Jag fann att motiven för FN:s resolutioner var nästa lika lögnaktiga, som påståenden om massförstörelsevapen i Irak. Låt mig slå fast att jag inte är någon Ghaddifi-kramare, lika lite som en supporter till Sadam Hussein. Men jag tål inte att våra förtroendevalda och våra medier för medborgarna bakom ljuset.
Skall man kunna hitta kritiska artiklar om krigföringen i Libyen och en motvikt till hyllningsartiklarna i gammalmedia, är Newsmill en utmärkt källa.
Journalisten och författaren Stefan Lindgren skriver t ex en artikel om hur brott mot FN-stadgan legitimerar
kriget. Det handlade bl a om hur FN lät avhoppade diplomater företräda en suverän medlemsstat.
Juristerna Rolf Antonsson och Lars-Gunnar Liljestrand skriver bl a:
"Endast för självförsvar, eller då det finns ett hot mot internationell fred och säkerhet, får militärt våld användas. I fallet Libyen rörde det sig inte om självförvar (fast Libyen har rätt att använda självförsvar mot angriparna). I Libyen är det fråga om en inre konflikt, som inte hotar internationell fred och säkerhet. FN:s säkerhetsråd påstår visserligen i sin resolution att det föreligger hot mot freden, men anför inga skäl för den bedömningen. Libyen angrepp inget grannland och var inte angripet utifrån (före det av säkerhetsrådet sanktionerade angreppet). Inte heller hade konflikten i Libyen antagit karaktären av krig mellan två stater."
Rolf Blomberg, statsvetare och nationekonom, skriver om det stamkrig som pågår i Libyen och den massaker på 120 personer i en motståndarstam till rebellstammarna, som ägde rum för en kort tid sedan i Benghazi.
Historier om massvåldtäkter som enligt rådande praxis okritiskt spritts i världspressen har ifrågasatts av FN:s utredare i Libyen: “Enligt Cherif Bassiouni anklagar rebeller och regeringsledda styrkor varandra för våldtäktsstrategier och han trodde att detta i sig skapat en masshysteri.” Inte heller Amnesty International efter ett besök i östra Libyen kunde hitta något bevis på våldtäkterna.
Hur är det egentligen med Khaddafis flyganfall på civila, som var anledningen till FN:s resolution om en flygförbudszon, som övergick till ett anfallskrig?
Vid ett pressmöte den 1 mars svarade försvarsministern Robert Gates följande på frågan om huruvida rapporterna om flygattacker mot civila hade bekräftats: “Vi har sett nyhetsrapporterna, men vi har inte fått någon bekräftelse på detta.” Amiral och försvarschef Michael Mullen tillade: “Detta är korrekt.
Vi har inte sett någon bekräftelse över huvud taget."
Hur stämmer uppgifterna om att rebellerna innehåller medlemmar i Al Quada? Stämmer det att Hillary Clinton inför den amerikanska kongressen erkänt att riskerna med denna oheliga allians och har sagt att den libyska oppositionen förmodligen är t.o.m. mer anti-amerikansk än Kadaffi är? Stämmer det att upprorets militärchef, Khalifa Haftar, har varit en CIA-tillgång sedan minst 1988. Under de senaste 20 åren har han bott i skuggan av CIA:s högkvarter i  Virginia utan någon synbar självförsörjning? Al Burke har skrivit en tänkvärd artikel i ämnet med källhänvisningar, varifrån jag hämtat en del av mina frågeställningar ovan: "Krig för fred i USA/Natos tjänst", som jag rekommenderar för att få en vidare syn på kriget i Libyen.
En hel del information kan man också hitta på Maverabloggen.
Jag säger inte att allt som skrivs på olika bloggar är sanningen och inget annat än sanningen. Det kan finnas bakomliggande agendor av olika slag, som politiska motiv. Vad som är intressant är att det finns en annan bild, som är står i kontrast mot den bild våra politker och gammalmedia vill att vi medborgare skall se.
Det är upp till mig som läsare att bilda mig en uppfattning, men skall jag kunna göra det, måste jag ha hela bilden klar för mig, inte en av de tre statsmakterna tillrättalagd bild.
(DN)