Natos anfallskrig besegrade Khaddafi, inte glada amatörer!

Det är naturligtvis inte de här glada amatörerna som vann kriget i Libyen

För flera månader sedan läste jag i sociala medier att Nato hade trupper på marken i Libyen. Jag läste om träningsläger i Tchad, om hur operationen var noga planerad från dag ett och hur det hela sattes igång med den "arabiska våren", som täckmantel. Jag läste om en ohelig allians med bl a grupper som stod Al Qaida nära. Jag läste om ett stamkrig och gamla motsättningar mellan östra och västra Libyen. Jag läste om med vilka oblida ögon våra allierade diktaturer i arabvärlden såg på det bångstyriga landet i Nordafrika. Jag läste om deras ogillande av att kvinnor fick mer och mer rättigheter.
Inget av detta läste jag i västerländsk gammalmedia, utan informationen fanns i främst olika sociala medier. Nu när den gamla regimen i princip har fallit bekräftas allt detta i gammalmedia. Det är Nato som med trupper på marken, stridsfartyg till sjöss och stridsflygplan har gjort detta möjligt i skydd av en otroligt vidlyftig tolkning av FN:s resolutioner. Glada amatörer, som viftar med vapen framför TV-kameror hade inte haft en chans att klara detta.
Detta förakt för resolutionens innebörd visar Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen:
”Vi kommer att fortsätta att övervaka militära enheter och nyckelanläggningar, som vi gjort sedan i mars, och vid varje hotande rörelse mot det libyska folket, så kommer vi att agera i kraft av vårt FN-mandat” löd Rasmussens budskap."(SVD)
Hur Nato går runt FN-resolutionen visar också följande:
"Men Nato har veterligen ingen styrka på libysk mark – däremot har enskilda länder som ingår i Natokoalitionen specialförband där. Dessa har sedan flera månader dels lämnat underrättelseinformation till sina länder, information som i viss utsträckning även gått vidare till Nato-koalitionen. Dels har de också i allt högre grad stött och verkat på rebell- sidan för att bryta det dödläge som uppstod i striderna"
Natos bomber fortsätter att falla över motståndarna. Senaste dygnet genomfördes 48 flyganfall mot olika mål.
– Det pågår ännu strider och regimen håller ännu motståndsfickor. Det innebär för Nato att operationen fortsätter, vilket hittills lyckats utan omfattande civila förluster, säger en Nato-källa till SVD.
Man erkänner alltså att civila dödas i flyganfallen. Alltså dessa som FN ville att Nato skulle skydda. Förmodligen har Nato dödat långt fler civila än någon annan part i detta krig.
Jag har försökt hitta bevis på att Khaddafi dödat obeväpnade civila och anfallit civila med stridsflyg. Tyvärr hittar jag bara påståenden och i ett fall där Human Right Watch skriver att en milis dödat 10 civila den 28 maj, visar deras egen efterforskning att dessa var beväpnade. I övrigt handlar det mest om påståenden, som inte verifieras. Vittnen är t ex avhoppare från Khaddafi, som har all anledning att ställa in sig hos rebellsidan och få en position där.

Mustafa Abdul Jilal

Det vore intressant att veta om Libyens förre justitieminister Mustafa Abdul Jilal, numera av Nato tillsatt ledare för NTC, övergångsrådet, fått sina tillgångar utomlands frysta? Att han inte skulle ha försett sig under sin tid som minister är osannolikt. Troligen är istället att hans förmögenhet utomlands fyllts på. Jilal var för övrigt mannen bakom dödsdomarna mot de fem bulgariska sjuksköterskorna.Svarte Petter blir inte Snövit över en natt.
Nu kommer huggsexan om landets tillgångar att starta. Företag i segrarmakterna kommer att förse sig. Sverige hoppas naturligtvis att få en bit av kakan, som tack för sin insats i ett angreppskrig, långt utöver vad FN gav mandat till. Det kommer dock inte att bli någon opposition mot detta i västvärlden, trots att man sex månader innan kriget, åkte till Libyen för att försäkra sig om hjälp att stoppa flyktingströmmar till Europa och sälja övervakningsutrustningar. Ena dagen gör man affärer, nästa dag sticker man kniven i ryggen på affärspartnern.
(SVD)