Vad händer i Libyen efter Khadaffis fall, om han faller?

Tripoli kommer att falla inom två veckor, hävdar företrädare för de Natostödda libyska rebellerna enligt DN. I ett försök att isolera Muammar Khaddafi ytterligare rör man sig nu mot diktatorns hemstad Sirte, där regimen har ett starkt fäste.
Som vanligt är enda källorna rebellerna själva. Partsinlagor som okritiskt vidarebefordras av våra gammalmedier.
Ponera då att de har rätt, att Tripoli verkligen faller och Khaddafi störtats, vad händer då?  Så här skriver Motvallsbloggen, som lyssnat på Studio Ett:
"Lyssnade på Studio Ett om situationen i Libyen igår eftermiddag. Alexander Atarodi, på FOI, presenterade en fantastisk analys av situationen i Libyen.

AlexanderAtarodi

Jodå, syftet med Natos bombningar var visserligen också att rädda Benghazis civilbefolkning från ett förestående folkmord, alltså från något som inte hade skett men som man påstår skulle ha skett, men huvudsyftet, erkände han, var att göra sig av med Ghadafi.
- Men, frågade intervjuaren, vilka är de här oppositionella som vi stödjer i Libyen?
Det vet man inte, förklarade analytikern. Det är ett senare problem. Först när Ghadafi är störtad kan vi börja ta reda på vilket mål oppositionen, som man stödjer, kommer att sträva mot, om den kommer att vilja inrätta ett demokratiskt system."
Jag säger som Motvallsbloggen, man häpnar!
Att avsätta Khaddafi ingick inte i det mandat Nato fick av FN genom resolution 1970 och 1973. FN får inte initiera aktioner för att avsätta medlemsländers ledare, enligt organisationens egna stadgar. Detta är med andra ord ytterligare att bevis på att anfallskriget mot Libyen bryter mot FN:s stadgar och med andra ord är olagligt, något som inte verkar bekymra vare sig politiker eller gammalmedia. Ändamålet helgar medlen!
Det känns ändå rätt skönt att någon talar klarspråk och berättar att vår medverkan i kriget inte har något att göra med att skydda civila, utan att bli av med en obekväm diktator, som vill gå sin egen väg och inte i USA, EU eller Gulfstaternas ledband.
Jag instämmer med Motvallsbloggen, som frågar:
"Vill verkligen svenska folket, i det vi kallar det demokratiska Sverige, att Sverige ska delta i krigsprojekt som handlar om att avsätta regimer som USA inte gillar och i länder vars naturresurser amerikanska multinationella bolag vill ta hand om och oavsett hur många människoliv det kostar?"
Bloggen tar också upp det faktum att USA gärna utnyttjar diktaturer när det passar. Vi har fallet med de "svenska" egyptierna, som genom CIA:s försorg flögs till Egypten för att fängslas och torteras. Det finns många exempel på liknande händelserna, där man flyger fångar till mindre nogräknade länder för att utsättas för sådan man inte kan göra inom landets gränser.
Enligt Motvallsbloggen finns det en "hemlig" plan om vad som skall hända när Khaddafi har fallit (länk finns på bloggen). Bl a skall trupper från Saudarabien och andra gulfstater komma in och säkerställa ordningen, eftersom USA vis av erfarenheten inte vill gå in med egna marktrupper. Rebellerna är själva inte tillräckligt många för att kunna kontrollera hela Libyen.
I mitt stilla sinne undrar jag vad som händer med de friheter Khaddafi givit landets kvinnor,
bland annat har han gett kvinnor rätt att själva bestämma vem de ska gifta sig med, när de önskar skaffa barn, att köra bil (förbjudet i Saudiarabien) och att resa på egen hand (också förbjudet i Saudiarabien).
Det finns många tecken på att hela "revolutionen" i Libyen var iscensatt av CIA och egentligen inte är en folklig resning på samma sätt som i andra arabländer. Istället har man spelat på de motsättningar som finns mellan olika stammar i landet och där Khaddafi anses ge fördelar till sin egen stam, vilket säkert inte saknar grund. Med oljan i öster finns det ekonomiska incitamentet för att försöka bli kvitt en motsträvig ledare.
(DN)