om de flesta andra dessa dagar, så tänker jag på händelserna i Oslo. Tankarna fylls av frågor kring hur och varför detta vansinniga dåd kunde inträffa. De fylls också av funderingar kring Anders Breivik, hans motiv och sätt att utföra terrordåden.
Det som slår mig när jag ser bilden av Breivik i polisbilen på väg från häktningsförhandlingarna, är hur nöjd han ser och hur han på något sätt fått en inre frid. Ur hans sätt att se det har han lyckats med det han planerat i nio år. Han har genomfört allt enligt plan och hans manifest har lästs av miljontals människor. Hans del av uppdraget är i stort sett slutfört. Nu gäller det bara för honom att sprida så mycket propaganda som möjligt i en kommande rättegång.
Vi tror och hoppas att Breivik var ensam, att hans tal om Tempelherreorden och ytterligare celler, bara finns i hans fantasi, men vi kan inte vara riktigt säkra. Breivik är en virrhjärna, men han är inte dum. Att genomföra det han gjort kräver en hel del.
Vad vi kan vara rädda för är att Breivik kan inspirera andra virrhjärnor att följa i hans fotspår och genomföra aktioner av olika slag, inte lika välplanerade och inte med lika fruktansvärda konsekvenser. Ändock kan de ställa till stor skada.
Jag vet och alla andra som läser detta vet, att det finns många "salongsrasister" ute i samhället. Vi har hört dem vid fikaraster på jobbet, på fester, över staketet osv. Detta är människor som har samma värderingar som Breivik när det gäller invandring, islam och rädsla för att vi skall försvinna som folk. Ingen av dessa skulle ens komma på tanken att göra mer allvar av sina åsikter, än att rösta på Sverigedemokraterna, eller skriva kommentarer till bloggar och artiklar.
Men det är bland dessa som Breivik har kunnat hämta styrka och känna gemensamhet. Det är i dessa grumliga vatten han hämtat inspiration. Politiska partier som Dansk Folkeparti, Framskrittspartiet, Allfinländarna och Sverigedemokraterna har givit åsikterna legitimitet, även om man nu gör sitt bästa för att dölja vad man bygger sina ideologier på.
Anders Breivik har tagit allt ett steg bortom vad någon trodde var möjligt. Utan näring hade nog plantan dött för många år sedan.
Vi har alla mycket att arbeta med för att få en bättre och mer förstående värld, där lösningen troligen finns på ett ställe där ingen verkar vilja ta tag i problemen på allvar.
SVD DN
DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna, men använd någon form av namn, eftersom det är svårt att svara anonyma.