Under dagarna två har ett utlämnande av Julian Assange från England till Sverige varit upp i High Court i London. Nu blir det ytterligare några veckors väntan på utlåtandet från de två domarna i målet. Om de beslutar om en utlämning, finns ytterligare en instans att överklaga till för Assange och hans team. För de som kritiserar Assange för hans agerande, vill jag bara säga att han använder sig av de rättigheter som finns till förfogande. Jag kan mycket väl förstå om han väljer en husarrest i ett slott i England, framför en isoleringscell på Kronobergshäktet. Det är nämligen där överåklagare Marianne Ny tänker placera honom, oavsett hur magert bevisläget är.
Ur det magra material som presenterats av gammelmedia, är det svårt, för att inte säga omöjligt, att få in uppfattning om förhandlingarna i High Court. Tack och lov finns Flashback, vars kunniga forumdeltagare regelbundet citerade twittrare på plats i rättssalen och dessutom med sin kunskap kunde kommentera.
Pensionerade lagmannen Brita Sundberg-Weitman skriver också insiktsfullt i Newsmill om förhandlingarna.
Hon tar upp fyra punkter som domarna har att fundera över:
1. Får en europeisk arresteringsorder användas på ett stadium då det ännu är oklart om det överhuvudtaget kommer att bli ett åtal mot den som begärs överlämnad?
2. Är Marianne Ny att anse som en ”judicial authority”? I annat fall är hon enligt engelsk rätt inte behörig att utfärda en europeisk arresteringsorder.
3. Har arresteringsordern utfärdats med respekt för proportionalitetsprincipen?
4. Är påståendena i arresteringsordern om vad misstankarna gäller en förvanskning av vad målsägandena sagt enligt polisrapporten?
Jag har själv noterat den glidning Marianne Ny gör från Häktningspromemorian, som ligger till grund för tingsrättens och hovrättens beslut att häkta Julian Assange i hans frånvaro, till den EAW (European Arrest Warrant), som Marianne Ny lät utfärda, till den komplettering hon skickade till rätten.
Det verkar som hon anpassar vad hon skriver till vad hon tror domaren vill höra. Från början är det uppenbart att hon bara vill höra Assange och att det är för tidigt att uttala sig om han kommer att åtalas eller inte. I kompletteringen antyder hon att hon bestämt sig för att åtala honom.
Det är också detta domare Riddle tog fasta på när ärendet var uppe i underliggande instans:
”I have no doubt that this defendant is wanted for prosecution in Sweden”.
Vi har också glidningen från att det i Häktningspromemorian står att Assange är skäligen misstänkt, den lägre graden, till att han häktas på sannolika skäl, vilket är nödvändigt för en EAW.
Om varför Assange inte har kunnat höras i England, har Ny kommit med flera versioner. Den ena, att det inte går enligt lag, är en lögn. Vid förhandlingarna i London hävdade nu Sveriges representant Claire Montgomery att han var tvungen att komma till Sverige för att man behövde hans DNA. Varför detta skulle vara så nödvändigt utvecklades inte. Att han haft sex med Anna Ardin och Sofia Wilén har aldrig ifrågasatts.
Ordföranden i High Court, Lord Justice Thomas, uttryckte viss irritation över att Sverige utfärdat arresteringsordern i stället för att höra Assange i England: "Why are we precluded from acting with sense in this European Union when the commission talks about [judicial] co-operation?"
Denna fars går alltså vidare och för den som satt sig in i fallet har den fått löjligt stora proportioner.Göran Rudling har gjort en mycket omfattande och väl genomarbetad analys av ärendet. Den är lång, men ger mycket information till den som vill ha det. I gammelmedia kan vi tyvärr inte räkna med detta.
Ardins och Wiléns målsägarbiträde Claes Borgström är en följetong i framför allt Expressen och tillåts gång på gång påpeka att Assange är skyldig. Kanske borde denna man bli föremål för Advokatsamfundets granskning, men då kommer han förstås att hävda att detta är hämnd för att han ifrågasatte Anne Rambergs artikel om kungen.
DN
Bra kommentar till svenska caset i allmänhet och gårdagens hearing i synnerhet som balans till all den dynga som just nu valsar runt i gammelmedia.
SvaraRaderaHoppas du skriver ett ytterligare bra inlägg om "Johanna Koljonens pudel"! FB idag 9/8 2011 refererar till en intervju med henne;
SvaraRaderahttp://www.modernpsykologi.se/amnen/relationer/jag-trodde-att-man-alltid-ville.htm
Här har Johanna Koljonen helt plötsligt helt andra åsikter än hon hade i höstas när hon drog igång #prataomdet med den kända och till varje artikel använda kroken som för alltid kopplade ihop #prataomdet med det s.k. Julian Assange-fallet; "I spåren av anklagelserna mot Julian Assange..." och som också för alltid kopplade ihop hans namn - en person som inte då och inte ens nu är åtalad än mindre dömd - med begrepp som sexövergrepp och våldtäkt!
FB citerar intressanta och motsägelsefulla yttranden av henne i artikeln, som exempelvis;
"– Jag var så ung, och jag känner en enorm sympati för den där unga tjejen, hon kunde helt enkelt inte säga ifrån.
Så du skyller inte på killen?
– Nej, nej, nej, inte var det hans ansvar. Det är klart att han borde ha fattat att vår överenskommelse gällde även morgonen efter, men jag kunde faktiskt ha stoppat honom med ett enda ord. Jag lät inte bli för att jag var rädd, han var verkligen inte farlig någonstans, han var en härlig man. Jag var helt enkelt generad.
Så du ville inte åtala honom, som i Assange-fallet?
– Nej, inte kan vi lagstadga mot genans. Inte kan vi fylla domstolarna med sexfall där ett enda ord hade räckt för att sätta stopp. Vi får inte blanda ihop det med grövre övergrepp och våldtäkter där det är svårt, eller till och med omöjligt att säga nej.
Skulle lagen om samtycke till sex användas vid varje icke- uttalat nej, ja då kan stora delar av svenska folket anmäla sina sexpartners. Vi har väl nästan alla, någon gång, legat fast vi egentligen inte ville."
Det finns däremot ytterligare något mycket intressant från artikeln, nämligen; "Det var en tisdag i december som Johanna Koljonen omedvetet lyckades sätta i gång en känslolavin." #prataomdet var som vi alla vet - tack vare FB:s avslöjande av dem i tråden #prataomdet, ditt, Ivan J:s, Rudlings m.fl;s. insatser - inte alls "omedvetet", utan i allra högsta grad planerat. Redan första kvällen i twitterkonversationen frågar Koljonen de andra om de tycker hon ska publicera och hon skriver direkt att hon får publicera, att hon fått klartecken. Redan nästa dag är det intervjuer i media med de mest involverade därefter publicerade berättelser - också från de mest involverade - om allt från dåligt sex till regelrätta våldtäkter - och på den vägen fortsatte det. Erkännande om planering finns ju till och med från dem själva i FB #prataomdet-tråden!
Jag tror att nu börjar nog Koljonen och andra involverade att bli 'rädda' och de inser att de satsat på fel häst och försöker rädda sina skinn och sina karriärer. De, tillsammans med de båda målsägarna och deras advokat samt poliks, åklagaren, andra journalister, har inte bara bidragit till att Julian Assange har förknippats med och kommer att förknippas med - våldtäkt - utan de har också med sitt agerande skadat alla dem som faktiskt blir våldtagna, dessa kommer i framtiden att ha mycket svårare att bli trodda.
Gemensamt, och genom olika insatser från oss alla, hoppas jag att samtliga inblandade; målsägare, polis, rättsväsendet, journalister, politiker m.fl. inte kommer undan sitt ansvar!
Rättelse - såg att referens till Koljonens intervju skedde i den andra FB-tråden, den om avslöjandet av #prataomdet-kampanjen, och då redan den 30/5-1/6! Har länge tyckt att det vore bättre om de förde ihop trådarna igen eftersom det är lätt att missa information, och också då #prataomdet inte längre är så aktivt, även om det definitivt fortfarande är viktigt att uppmärksamma vad de gjort, vad deras syfte har varit och fortfarande är.
SvaraRaderaSåg också att även Leijonhuvud i en artikel refererar till #prataomdetkampanjen för att få stöd för den nya planerade sexbrottslagen, och det är inte förvånande att hon gör det eftersom Koljonen i sin artikel i DN i december 2010 redan då pratade om att det fanns ett strukturellt fel i den svenska sexualbrottslagen och syftet med #prataomdet har delvis varit att ändra lagen. Mycket intressant är därför att Koljonen i sin intervju (se bland annat min förra kommentar) nu tycks ha ändrat sig!
Så även om intervjun var för ett tag sen, är det intressant och viktigt att belysa sambandet mellan #prataomdet och arbetet med att förändra sexualbrottslagen. Inte minst efter att man har hört åklagarens argument i London, att det som målsägarna TÄNKTE men aldrig yttrade ska räknas som att de inte ville och att det därför ska klassas som sexualbrott, våldtäkt!
Glömde länken till Leijonhuvuds artikel.
SvaraRaderaFöljande stycke är extra intressant - det första jag tänkte på var det s.k. Assange-fallet - något som jag senare också såg att åtminstone en av kommentatorerna också gjort!
"Också vi kommer att få en sådan lag, om inte förr så när en svensk kvinna, utnyttjad mot sin tydliga vilja men utan tvång, hot eller i hjälplöst tillstånd, stämt Sverige inför Europadomstolen för att den svenska lagen inte skyddat henne mot detta brott mot hennes personliga integritet. Då blir Sverige fällt och får betala skadestånd – och tvingas ändra sin lag. Och vi får skämmas."
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/markliga-argument-mot-en-samtyckeslag_6165507.svd