En polisutredning fylld av frågetecken och uteblivna frågor

Jag har hela tiden utgått från att Sofia Wilén besökte Södersjukhusets specialavdelning för våldtagna kvinnor samma dag som den påstådda våldtäkten  från Julian Assange sida ägde rum, nämligen onsdagen den 18 augusti. När jag läser avsnittet i häktningspromemorian igen, finns inget datum angivet. När jag tog upp saken i min blogg i februari, "Ett nytt frågetecken att räta ut", skrev jag:
"I polisförhöret säger Sofia, att hon efter att ha pratat med sina kompisar, förstod hon att hon blivit utsatt för ett brott. I inget av de förhör som gjorts med vänner till Sofia antyds något sådant. Det är enbart Anna som till sina vänner och i sitt eget förhör säger att Sofia berättat att hon blivit våldtagen och ville polisanmäla och att hon enbart följde med som stöd."
Göran Rudling har på ett utmärkt sätt satt fingret på alla brister som finns i de polisförhör som ligger till grund för tingsrätt och hovrätts beslut att häkta Julian Assanges i hans frånvaro och som sedan i sin tur ligger till grund för EAW (European Arrest Warrent). 
Vilka kompisar var det som fick Sofia att tro att han blivit utsatt för ett brott? Denna självklara följdfråga saknas, precis som frågan om vilken dag hon besökte SÖS (Södersjukhuset).
Jag har också utgått från att Sofia tog kontakt med Anna Ardin först den 20 augusti, alltså samma dag som de gick till polisen. Göran Rudling har läst på bättre och konstaterar:
"Petra Ornstein (vittne) berättar att Anna torsdagen den 19, möjligen redan onsdagen den 18, fick vetskap om den ”andra kvinnan”. Exakt vad Anna fick veta berättade aldrig Petra. Enligt Donald Boströms vittnesmål pratade Anna med Sofia i telefon under torsdagen den 19. Det är därefter som Anna ringer Donald och berättar att hon ljugit tidigare, att hon visst haft sex med Julian och att det var mer som ett övergrepp och att Sofia har blivit våldtagen av Julian.

Anna Ardin

Uteblivna följdfrågor i polisförhören tvingar från egna frågeställningar.
"Om Petras och Donalds uppgifter är riktiga då berättar inte Anna sanningen om när hon kom i kontakt med Sofia," konstaterar Rudling. "Av Annas beteende, hon väljer att sluta sammanbo med Julian under torsdagen, verkar det som om Anna fick reda på rätt mycket om Sofias och Julians relation redan under torsdagen."
Rudlings hypotes är att Wilén, efter påverkan av Ardin, besöket SÖS först den 20 augusti.
Det som jag inte riktigt får att gå ihop är att Wilén, som hade panisk skräck för att bli smittad av HIV, inte blev informerad på SÖS om att polisen inte kunde tvinga Assanges att testa sig?
Ytterligare en fråga som inte är besvarad i häktningspromemorian, är om hon gick ensam till SÖS, eller om hon hade med sig någon stödperson (Ardin)?
Jag har tidigare spekulerat i om Anna Ardin har haft kontakt med sina partikamrater Irmeli Krans och Claes Borgström innan kvinnorna beger sig till polisstationen. Om Anna frågat sina vänner om man kan tvinga Assange att ta prov, så hade båda svarat att detta inte är något polisen kan göra. Hon får dock rådet att ta med Sofia till polisen och låta henne berätta sin historia, eftersom den kan komma att falla under allmänt åtal.
Hur är dock då med SÖS akutmottagning för våldtagna kvinnor. Är den att lita på? En artikel i DN, ställer frågan på sin spets.Mottagningen anklagas för att skriva felaktiga intyg om övergreppsskador. Bl a handlade det om ett intyg från docent Lotti Helström, överläkare och chef på mottagningen. SÖS har som policy att rekommendera kvinnor att alltid polisanmäla det de anser sig vara utsatta för.
I min inlägg "Vad hände egentligen hos Klara Kops?" för jag ett ganska likartat resonemang som Göran Rudling gör.
"Uppgiften om hotet att gå till polisen om inte Assange testar sig har framförts i Häkningspromemorian, enligt vittnen, av Anna Ardin. Det är bara Anna Ardin som sagt till sina vänner att hon följde med Sofia till polisen för att stödja henne eftersom hon ville anmäla Assange för våldtäkt. Sofia har inte sagt något om det till sina vänner.
Tillbaka till Linda Wassgren kan man fråga sig varför hon skrev PM:et? För att försvara sitt agerande? Har det varit ifrågasatt? Jag lägger märker till hennes formulering "Jag valde då givetvis att samtala med kvinnorna var för sig". Det är inga förhör Wassgren genomför med Ardin och Wilén, utan samtal. Vi vet inte om dessa samtal är dokumenterade eller inte. Vad vi däremot vet är att de ledde till att jouråklagaren anhöll Assange i sin frånvaro.
Ett inte helt osannolikt scenario är att Anna och Sofia kommer till Klara Kops:
Sofia berättar sin historia och Anna sitter bredvid och fyller i. Linda Wassgren misstänker att det kan handla om våldtäkt och samtalar sedan med de båda var för sig. De båda har haft gott om tid att koordinera sitt agerande innan de kommer till polisstationen.
Göran Rudling drar den här slutsatsen:
"Det råder ingen som helst tvekan om att Anna Ardins anklagelser är påhittade. Det är framgår med önskvärd tydlighet. Att polis och åklagare inte upptäckte detta redan i augusti visar bara på monumental oförmåga. Det visar bortom rimligt tvivel att svenska myndigheter inte kan utreda sexualbrott. Om polis inte kan skilja mellan uppenbart falska anklagelser och riktiga anklagelser så finns det mycket små chanser att verkliga offer för sexövergrepp kommer att få upprättelse och rättvisa."
 Fallet Assange har haft det positiva med sig att många med mig fått upp ögonen för hur lätt det är för en åklagare att förstöra en människas liv. Det behövs inte mycket för att tingsrätt och hovrätt skall besluta om häktning och inlåsning. Inte heller för att det skall utlösa en EAW.
Om jag går ut i skogen och hör hur vinden viskar mitt namn, så säger den precis som Eva Finné:
- Brott har inte begåtts!!!!